Annons:
Etiketterhälsabeteendekosthållning
Läst 1365 ggr
trapstile
5/5/20, 9:23 PM

Tarminflammation hjälp någon?

Har lyckats köpa en dyr raskatt som från första veckan varit dålig i magen med diarre. Har visat sig vara tarminflammation kronisk. Hon måste äta dyrt specialfoder resten av livet. Hon är sex månader nu o jag har haft henne i två. Tyvärt har jag inga möjligheter att bekosta sånt foder. Hjälp önskas

Annons:
Chinesecrestedlover
5/5/20, 9:58 PM
#1

#0 

Hej! 

Jag har en hund med kroniska mag-/tarmproblem, han ärsnart fyra år och har haft problem sedan han var valp. Jag har provat diverse olika foder och gjort undersökningar osv. men det har tagit väldigt lång tid att komma till den punkten vi är nu (tid och pengar). Han får kortison mot sina problem samt så äter han ett så kallat hypoallergent foder. Hans mage har nu stabiliserats och han har inte haft några "skov" på länge. Har äntligen börjat kunna trappa ner mängden kortison lite utan att hela hunden "kraschar" (kräkningar och diarré). Jag tror (inget som är bekräftat) att han bland annat är allergisk mot vete och fläskkött, då han reagerat starkt på foder med det i. 

Med det sagt. Det kostar att ha djur och det måste man räkna med då man köper ett djur. Inköpspriset är inte den högsta kostnaden man betalar. Det är de månatliga och årliga kostnaderna som är de som lätt skenar iväg. 

Det finns inte mycket annat man kan göra för ett djur med magbesvär än att försöka hitta ett foder som fungerar för just den individen (och kanske medicinera om det är något som veterinären tror kan hjälpa ex. med kortison). Om djuret mår bra av ett foder så är det jackpot (jag har kämpat med min hund i flera år, det är bara några månader sedan jag hittade det foder han äter nu och som han i nuläget i alla fall verkar må bra på), sen om fodret är dyrt…ja då är det så, inte mycket att göra mer än att köpa det och se glad ut. 

Om du absolut inte har råd att ge din katt det foder den behöver för att må bra, så finns det inte mycket annat att göra än att se till att katten får komma till någon  annan; någon som kan ge katten det den behöver. 

Alltså kortfattat finns två alternativ: 1) Köp det foder som katten mår bra av oavsett om det är dyrt eller 2) omplacera katten till någon som har råd att betala för ovan nämnda mat. Något annat alternativ finns inte… för avlivning känns för drastiskt när det gäller en så ung katt som med rätt foder kan leva ett normalt och bra kattliv. 

/Chinesecrestedlover

OberonsMatte
5/5/20, 10:04 PM
#2

Jag såg att du skrev om en annan katt med samma problem 2017, så har du två katter med kronisk tarminflammation nu? Har Giardia och andra parasiter uteslutits även i det här fallet (inte bara vanlig inälvsmask)? Eftersom din katt bara är bara 6 månader så låter det lite förhastat att förutsätta att hon alltid kommer att ha den här inflammationen. "Kronisk" i det här fallet kan betyda långvarig och behöver alltså inte betyda obotlig.

Alternativet till att inte kunna/vilja betala vad det kostar att ha katt är att inte ha katt. När det gäller fortlöpande foderkostnader så måste det finnas ekonomisk utrymme även för dietfoder om katten behöver det. För att hålla kostnaden nere kan man jämföra priser och köpa större förpackningar från den billigaste nätbutiken.

Sajtvärd Katter iFokus

Pia-69
5/6/20, 6:52 AM
#3

Fick katten samma mat hos dig  som hos uppfödaren när den flyttade hem till dig?
Vilka tester är gjorda hos veterinären?  Om katten kommer från reg. avel så är den väl dolda fel försäkrad, och då borde man väl kunna utnyttja den tänker jag?🤔


Cats are like Potato Chips, You can't just have one!

trapstile
5/6/20, 8:37 AM
#4

Alldeles rätt Oberon. Olyckligtvis har jag haft en katt i 9 år med svår kolit o epilepsi. Jag vet vad det innebär att kämpa för och med ett djur. Tyvärr fick jag ta bort den förra katten när han blev 9 år då hans svåra problem toppades med att han fick en cansersvulst bakom ögat. Därför har jag nu köpt en ny. Obesläktad o hona av en annan uppfödare. Det känns olyckligt att jag nu, igen, ska behöva gå igenom samma visa i repris med denna kattfröken. Har man haft ett svårt sjukt djur i 9 år så tycker åtminstone inte jag att man ska behöva utstå samma sak. Igen. Den här kattfröken har gjort parasitprov, maskprov samt avmaskning hos mig. Blodprov har tagits o röntgen visat grov tarminflammation. Tarminflammationer går tyvärr inte på dolt fel försäkringen trots att hon var i princip dålig från första dagen hos mig. Jag är oerhört tacksam för ev råd o tips i det här.

Chinesecrestedlover
5/6/20, 2:17 PM
#5

#4 Självklart otur när man får flera sjuka djur men det är återigen något man får räkna med då man skaffar djur, det finns inga garantier för att man får ett friskt djur. 

Min första hund, Cain (problemhunden) som unghund. Min fina underbara tokstolle som av pappa kallades "världens dyraste hund"<3

Jag hade en hund tidigare som hade massvis med problem, både psykiska (extremt osäker på nivån att han fick tabletter mot ångest för att klara av en lugn vardag, aggressionsproblem, inlärningssvårigheter etc.) och fysiska (epilepsi, hjärtfel, vingliga/ostabila hasleder, allergi…säkert glömt något). Jag kämpade med honom fram tills ytterligare sjukdomsproblem med dålig prognos ledde till att han avlivades vid 10,5 års ålder. 

Han kostade otaliga kronor i veterinärkostnader, specialfoder, utredningar hos hundpsykolog, sjukgymnast och etolog samt medicinska schampon m.m. men han var utan tvekan värd alla pengar, gråa hår och kämpande. Jag saknar min "problemhund" varje dag och önskar så att han kunde fått leva vidare och att jag fortfarande skulle ha min galna knäppgök här hemma. Han var extremt jobbig  och jag blev biten typ. femtielva gånger (försökte bita mig ännu fler) men han var en rolig och underbar kille mellan alla tokiga utfall osv. 

Min tik som varit frisk hela livet drabbades plötsligt och utan förvarning av kraftiga kramper som hon inte tog sig ur (vid 7 års ålder, hon är nu 8 år) och fick sövas ned, låg på intensiven med konstant övervakning osv. under flera dygn på inte mindre än två olika djursjukhus och flyttades nedsövd däremellan med två sköterskor med i bilen så hon kunde övervakas hela vägen. 

Min tik, Sookie, som visade upp oanade superkrafter vid sju års ålder <3

Det var nära på att det slog i försäkringens tak (och då har jag en bra försäkring) och självrisken/den procentandel man betalar själv gick på ca 30 000 kr. Hon återhämtade sig mot alla odds (ingen trodde hon skulle överleva) och är i det närmaste helt återställd nu (lite ostadigare på benen ibland och kan snubbla till om hon ex. skakar på sig kraftigt och ta något felsteg, möjligtvis lite skälligare än innan också). Hon får kramplösande mediciner fyra gånger/dag. 

Och så har jag ju som sagt nuvarande hanen med sina kroniska mag-/tarmbesvär som måste äta kortison och ett foder som tagit år av sökande för att hitta rätt osv. Han har genomgått gastro- och endoskopi a´13 000 kr osv. och provat olika foder för tusentals kronor. Han är dessutom osäker (men på en mer "normal nivå" jämfört med tidigare hunden och han är reaktiv och kan i vissa situationer glömma bort att morra och har därmed bitit mig utan förvarning vid några tillfällen. Världens goaste hund annars och för mig är det inga problem, jag ser bara till att hålla honom borta från besökande barn (som han är osäker på) och så går det fint. 

Min nuvarande hane, Ianto, som kämpat med sin mage sedan han kom hit som åtta veckors valp <3

Men alla mina hundar med sina olika besvär är värt alla pengar och allt kämpande. Självklart hade jag hellre haft friska hundar, men det är som det är och man får göra det bästa av situationen. Mina hundar lever trots sina besvär bra liv och visst de kostar lite (ibland galet mycket) mer än en frisk hund skulle göra, men som sagt allt kan hända och det är sånt man får räkna med om man vill ha djur (och personligen så skulle jag aldrig vilja leva utan flera djur i mitt liv). 

/Chinesecrestedlover

trapstile
5/6/20, 3:40 PM
#6

Man ska aldrig säga att köpa ett är att räkna med problem. Så är det faktiskt inte. Det kan jag intyga med år av hundar vi haft här hemma. Fast de senaste åren har just magproblem på hundar o katter ökat och jag tycker INTE att jag ska behöva ursäkta mig för att jag fått en till katt med mer eller mindre samma problem. Fast vart omplacerar man en katt med ett livslångt problem? Jag vill ju det allra bästa för henne. Inga bravur berättelser.

Annons:
Chinesecrestedlover
5/6/20, 7:07 PM
#7

#6 Nej, man ska inte räkna med ATT det blir problem, men man måste räkna med att det KAN bli det och veta att man klarar av eventuella tillkommande kostnader osv. oavsett om djuret skulle behöva specialmat hela livet t.ex. 

Jag har haft jättemånga djur som varit friska hela livet också naturligtvis, men man måste alltid vara BEREDD på att så inte alltid är fallet. 

Det är möjligt att magproblem ökat, det är dock ingenting som jag är så insatt i, däremot så får djur mer sjukdomar som vi människor har och djur lever längre tack vare ex. bättre och mer avancerad djursjukvård finns att tillgå. 

Om det är mig du riktar dig till med "…jag tycker INTE att jag ska behöva ursäkta mig för att jag fått en till katt med mer eller mindre samma problem." så har jag inte sagt att du behöver ursäkta dig. 

Jag tycker dock att du borde varit medveten om att det aldrig finns garantier för att få ett friskt djur och att det är en risk man tar då man skaffar djur och som man måste vara beredd på att ta konsekvenserna för. 

Jag hade en allergisk hund innan och fick en till, det är sånt som kan hända, självklart är det inget man drömmer om att få, men det är sånt som händer. Samma med osäkerhet, det var verkligen ingenting jag letade efter att få med två av tre hundar, tvärtom faktiskt. 

Man omplacerar till någon som är införstådd i vad just denna katten behöver. Det är ju inget jätteproblem vi pratar om här. Katten behöver mat den mår bra av och tål och ja det är en extra kostnad, men det lär vara betydligt lättare att hitta ett nytt hem för den än om det skulle röra sig om något mer allvarligt. 

Med rätt mat (och ev. kortison eller så) så lär ju katten kunna leva precis som vilken annan katt som helst. Min hund är ju som andra hundar bara att jag måste vara medveten om att han inte kan äta vad som helst liksom, visst vägen hit har varit frustrerande emellanåt (att torka kräk överallt är ju inte supertrevligt) men väl värt det. 

Och det bästa för henne är ju ett foder hon tål. Alltså får du fixa det antingen genom att behålla henne och ge henne det själv eller omplacera henne så att hon kan få det av någon annan. 

Riktar du detta "Inga bravur berättelser." till mig? Jag har verkligen inte skrivit det jag skrev om mina djur som någon slags skrytberättelse eller för att klappa mig själv på axeln. Det var för att visa att det inte alltid blir så som man hoppas, tror osv. och att ens djur kan kräva både pengar och specialomvårdnad för att må bra, vilket man som ägare är skyldig att ge de. Antingen själv eller om det är omöjligt genom att omplacera djuret till någon annan, med de rätta förutsättningarna för att ta hand om djuret på bästa sätt. 

Jag räknade med att kunna träna massor med roliga saker och utbilda mig inom hundbranschen tillsammans med min första hund och var galet taggad inför tanken på detta. 

När han sedan visade sig vara extremt osäker, ha aggressionsproblem, diverse sjukdomar/åkommor samt var extremt svårtränad dels för att han hade inlärningssvårigheter men också för att han var extremt svårmotiverad samt tröttnade fort och blev frustrerad på bara sekunder ibland (han gick till attack, oftast mot mitt ansikte) osv.  

Han lärde sig nästan en sak på flera års träning jämfört med mina nuvarande hundar, som lär sig samma sak på kanske några minuter eller några träningstillfällen. 

Jag fick tänka om kring vad hundägandet skulle innebära för mig tillsammans med denna mycket speciella hund.  Mitt hundägande blev inte som jag hade trott, det blev jobbigt, frustrerande osv. men jag lärde mig otroligt mycket av min galning och ångrar inte för en sekund att han kom till mig och jag fick äran att dela livet med honom. Han visade mig att man alltid måste ta hänsyn till individen, att små framsteg är värda att fira och att det inte finns något bättre än att få kärlek från någon som ger en så mycket gråa hår som han gjorde. När han ville mysa och kanske t.o.m. sitta i knäet (oerhört sällsynt) så var det som att vinna högsta vinsten. 

Inte heller detta är skrivet som skryt, jag skriver för att visa att jag förstår att det kan vara frustrerande och såklart kan kännas tråkigt när man inte får det man hoppades på; men trots allt så handlar det ju om levande varelser och då får man räkna med att det inte alltid blir precis så som man drömde om. 

/Chinesecrestedlover

trapstile
5/6/20, 7:31 PM
#8

Bästa Chinesecrested sluta ögona böj!! Ordna en egen tråd med era besvär. Jag har INTE riktat nån kritik mot dig. Så sluta. Eftersom vi båda haft o har problem med hundar och katter borde man kunna stötta altetnativt tipsa den andre. INTE skälla ut någon. Jag har bara frpgat om råd tips stöd etc angående tarminflammation på min andra katt. Inget annat. Jag led faktiskt att se min förra katt som ändå klarade sig till 9 år med sina problem o önskar inte att min lilla nya tös ska behöva gå igenom det han gjorde. Han var mitt lilla hjärta.

Chinesecrestedlover
5/6/20, 9:06 PM
#9

#8 Jag har absolut inte skällt ut någon så mitt tips till dig är att du kanske bör se över det jag skriver och själv tänka på hur du uttrycker dig. Att be (eller skrika vilket din text uttrycker) mig att sluta på ett forum där alla har precis lika stor rätt att komma till tals som andra känns som lite början till "sandlådenivå" och det tycker jag personligen är väldigt onödigt. Att jag skrev vissa ord med stora bokstäver var endast för att förtydliga det jag skrev, detta eftersom du verkade ha missförstått det jag tidigare skrivit gällande den punkten. 

Sedan skriver du att du inte kritiserat det jag skrivit, men du skriver samtidigt att du inte ville ha "bravur berättelser" osv. och detta tolkade jag som att det skrevs som svar på det jag skrev och då känner jag mig nödgad att svara på det. Ett tips är att använda # och siffran på det inlägg du svarar på för att undvika eventuella missförstånd. 

Jag förstår till fullo att du led av att se din katt sjuk, självklart är det så och jag har absolut inte påstått någonting annat. Jag levde som sagt själv med en multisjuk hund under 10 år så jag vet att det är väldigt påfrestande att ha ett sjukt djur. Självfallet önskar man inte att djuren blir sjuka, men om de blir det så får man ju (trots att det är otrolig jobbigt, oroande och svårt) tyvärr göra det bästa man kan för att de ändå ska ha ett bra liv; något annat går ju inte att göra. Förutom att avliva förstås och då lider ju djuret inte längre, men man själv får ju leva med sorgen och saknaden efter en älskad familjemedlem. Jag har på intet sätt förringat dina känslor angående din tidigare sjuka katt eller denna katt; jag förstår som sagt att det är en jobbig situation; det är aldrig roligt att stå bredvid någon som mår dåligt oavsett om det är ens djur eller en mänsklig familjemedlem. 

Du frågade i trådstarten vad du ska göra och du har bara två alternativ som jag sagt tidigare 1) behåll katten och köp mat den mår bra av (samt eventuella mediciner) eller 2) omplacera den till någon som kan ge den det (eller det 3:e alternativet men som jag personligen inte tycker det är dags för i din katts fall, i alla fall inte efter det du berättat här på forumet och det alternativet är avlivning). Jag har givit dig tips, om du sedan inte gillar det jag tipsar om det är en helt annan sak. 

I trådstarten ber du om hjälp och skriver att du inte har råd med specialmaten din katt behöver och då har du som sagt inte så många alternativ; så jag vet inte vilken mer hjälp eller vilka andra tips du skulle kunna få. Det finns ju tyvärr ingen mirakelkur som kommer ta bort de speciella behov som din katt har (förutsatt att det verkligen är kroniskt naturligtvis) utan det som krävs är ju det som du själv skriver att du inte har råd med. 

Jag menar ingenting illa med det jag skriver utan vill endast din katts bästa, precis som jag vill alla andra djurs bästa. Djur är för mig det bästa och viktigaste som finns. 

/Chinesecrestedlover

pussgyrka
5/8/20, 10:21 AM
#10

Har hon fått kortison av veterinären? Hjälper det dyra specialfodret något? Har du tittat på nätet om du kan hitta det billigare är? Annars finns det kanske andra foder att prova, men det kan ju vara klurigt att hitta något hon tål. Väldigt olyckligt att du har fått en till sjukling när vi alla vill ha friska djur. Själv verkar jag samla på sjuklingar/oturskatter, men sånt händer tyvärr också. Hoppas att det löser sig, hon har ju åldern på sin sida åtminstone. :)

trapstile
5/8/20, 4:48 PM
#11

Nej. Ingen veterinär här i den här stan vill ge henne kortison ännu. Jag har ju kvar efter min gamla hane men vill inte heller börja för tidigt. Ingen här i stan vill heller göra skopi på henne då de tycker hon är för liten…

När hon kom visste jag inte vad jag skulle ta mig till då hon hetsåt och bara satt och skrek i köket. Alla bara skrattade åt mig. Lite skrik av en katt gör ju inget…

Jag har fått ta lärdom av allt jag gjorde med min gamle hane. Först gick hon på torsk och morotspure och det fungerade ju bra. Men  så klart inte i längden. Uppfödaren avslöjade, efter att jag haft henne i två veckor, att "använd prokolin på maten, det gjorde jag med kattungarna…" Illavarslande. Synd att man inte får reda på sånt innan man köper.

Har efter prover haft henne på Purinas gastrointestinal. Hon har nu ätit tre säckar a 1,5 kg och nu är det dags att byta igen… Problemet är att man aldrig vet vilket som snabbt blir stoppande då hon helt plötsligt börjat vråla efter mat samt vara helt lös i magen. Igen.

Det är verkligen svindyrt med dessa foder. Då har jag överlevt 9 år med min gamla hane som hade svår kolit och allergi mot fisk (och epilepsi).

Har också hört mig för runt bland vänner och bekanta om någon skulle kunna ta henne. Det är inte för att jag inte älskar henne eller ger upp. Inte att jag är feg eller elak! Men ingen vill ta över henne. Det är tyvärr det ekonomiska som är den svåra biten och man vet vad som väntar år framöver. Har nyligen blivit av med jobbet…

Pia-69
5/8/20, 5:18 PM
#12

#11 Usch vilken jobbig situation du sitter i! Har du haft nån kontakt /hjälp av uppfödaren under denna tid? Vilket foder hade uppfödaren till katten innan du fick hem den? Kanske du kan få lämna tillbaka katten till uppfödaren som sista utväg eftersom du ändå är inne på att den ska få ett nytt hem?


Cats are like Potato Chips, You can't just have one!

Ragdolls2
5/8/20, 6:14 PM
#13

Tänker också på om du varit i kontakt med uppfödaren? En seriös uppfödare borde berätta vilken mat hon fick som barn och också försöka stötta dig i detta. Om inte hon/han sitter på svaren så bör uppfödaren kunna hjälpa till med kontakter annars. Vilken ras är det? Kan du kontakta andra uppfödare av denna ras och höra om de varit med om liknande problem och om de isåfall kan ha några råd? Skulle det visa sig att katten mår bra på något visst foder, oavsett pris, så har du ju egentligen inget val. Då är det bara att ge detta foder alternativ överlämna katten till någon som har ekonomi för detta. Lycka till!

Annons:
trapstile
5/8/20, 6:50 PM
#14

Det är Brittiskt korthår och jag har haft dem alltid en eller två sedan säkert 20 år tillbaka. Ganska frisk ras, även de andra jag haft. 

Kattfröken gick på Royal Canin kitten hos uppfödaren och de en och en halv första veckorna hos mig.. Det finns inget återköp med på kontraktet och jag skulle inte vilja lämna tillbaka henne till någon som kanske säljer henne vidare. Ingen garanti att uppfödaren behåller henne.

Enligt uppfödaren mår hennes två syskon bra och har inga problem. Den har endast tipsat om att ge Prokolin på maten i några veckor. Inget som hjälper vid tarminflammationer och hon äter redan vet foder som innehåller probiotika. Sedan går det inte heller att bara ha ett foder livet ut till dessa katter (eller hundar) alltid då de ofta får "skov" vilket kattfröken verkar ha fått igen.

Inte min mening att vara "besservisser" men efter att ha haft en katt i 9 år med detta problem skulle jag nästan kunna hålla föredrag… Men inget är rotat och jag tar mer än gärna emot konkreta tips.

Kattpatrullen
5/8/20, 7:08 PM
#15

Jag har ingen erfarenhet av detta men har nyligen läst mycket om colostrum/lactoferrin och dess potentiella effekter mot olika åkommor. Mina äter lactoferrin (som är en beståndsdel i colostrum) sedan ett par veckor tillbaka men ingen av dem har IBD plus att det är lite för tidigt att tala om ev. positiva effekter. Det är inte billigt att köpa detta heller, men kanske värt att se om det hjälper. Här finns ett par bra länkar och ett citat från den första. Den senare handlar egentligen om herpes och luftvägsinfektioner men innehåller en del intressanta länkar där man kan läsa vidare. https://vcahospitals.com/know-your-pet/colostrum "When taken internally, colostrum has been shown to aid in the proper function of the intestinal tract, reducing the severity of inflammatory bowel disease symptoms such as vomiting, diarrhea, and constipation. It appears to ease food intolerances or allergies, gingivitis and infectious osteoarthritis. Research evidence also suggests colostrum is effective in stimulating the immune system and as an antimicrobial against bacteria, fungi, and viruses." http://www.rawfeedingforibdcats.org/uri--herpes-management.html

trapstile
5/13/20, 7:14 PM
#16

Hmm. En liten spännande tankeställare. Tack för tipset Kattpatrullen! Ska läsa mer om det.

Scully
5/19/20, 12:20 AM
#17

Diagnosen kronisk får dem då de har haft problemet mer än 3 veckor, så behöver inte betyda att den alltid kommer att ha den. Har en katt som är 2 år, hon fick diagnosen kronisk mag och tarminflammation. Innan vi fick tiden för gastroskopi med biopsitagning, ville min veterinär att hon skulle gå på ett allergifoder för att utesluta det. Min katt hade dock ej problem med spya eller diarré, utan tvärt om, drack dåligt å blev förstoppad. Så blev att se till att hon drack, samt tabletter för att hon skulle börja äta. Efter endo/rektoskopin fick hon diagnosen Lindrig ytlig kronisk ospecifik gastrit. Mild kronisk ospecifik kolit/proktit. Så ingen foder allergi, men nu får hon kortison samt står fortfarande på hypoallergenic foder, först nu efter 3 månader av behandling har jag börja blanda i annan mat. Hon har äntligen börja bli sig själv. Förstår att veterinärerna tycker din katt är för ung för gastroskopi, men är nog det enda som skulle kunna ge svar. Som uppfödare så tycker jag att 1,5 vecka med samma foder som uppfödaren gav är alldeles för kort tid. Det är stressigt att flytta och blir ännu mer stress i lilla magen av foderbyte mitt i allt. Jag kan tyvärr inte ge dig så många mer råd, då ni verkar ha kollat upp det mesta annars Du har verkligen haft otur med dina katter 😟♥️

trapstile
5/25/20, 9:02 AM
#18

Det har nu gått 3 månader sedan jag hämtat katt fröken. Kämpar på fortfarande med hennes mage. Så länge hon äter de hypoallergena fodret är allt bra. Så fort hon lyckas norpa till sig sin kompis mat så blir det orolig mage. Jag har varit jättestrikt med att inte ge nåt annat Bara så som vetten angivit. Provat några kulor av tre olika matsorter.. Näst värst har varit RC som hon fick av uppfödaren. Där har det räckt med sex matkulor på morgonen för att magen blev orolig på kvällen. Svårt också att hitta ett kattungefoder som inte innehåller kyckling vilket hon verkar tåla minst… Blir dags att hitta nån vette här i krokarna som är beredd att göra skopi.

Upp till toppen
Annons: