00 - Allmänt kattprat

Ångrar mig...

2020-02-13 10:20 #0 av: Amanda0818772

Jag har nyss köpt en kattunge. Har redan en katt som är 9 år och trodde inte det skulle vara så jobbigt.. Hela natten höll kattungen jamat och varit jobbigt och klättrat på mig.
Jag är bara så ledsen och mår dåligt för vet inte vad jag ska göra. Älskar min katt otroligt mycket och jag vill bara inte att han ska känna sig omplacerad. Jag mår jätte dåligt för han vill varken gosa eller bli klappad och fnyser åt mig så fort jag kommer fram. Han har aldrig gjort så åt mig, han myser alltid med mig och ligger vid mina fötter på nätterna. Det gör bara så ont i hjärtat och tror inte jag tänkt igenom något av detta... snälla hjälp jag vet inte vad jag ska göra...

Anmäl
2020-02-13 10:50 #1 av: Gronstedt

Stå ut en vecka eller ett par, det tar tid för både människor och djur att anpassa sig till nya situationer. Sedan kan du göra en ny bedömning av situationen.

Anmäl
2020-02-13 10:52 #2 av: MonicaLagerquist

Hur länge har du haft kattungen  .Hur gammal är den?

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2020-02-13 11:05 #3 av: Maria

Sådana här förändringar brukar ta tid för katter. Tålamod är vad som krävs.

/Maria

 

Anmäl
2020-02-13 11:09 #4 av: Chinesecrestedlover

#0 Hej!

Nyckelordet här är att du nyss köpt en kattunge. Ge det mer tid, det kan ta en stund innan speciellt äldre djur (som varit ensamma under lång tid) accepterar nytillskott, men det betyder inte att det kommer fortsätta vara jobbigt. 

Ungar kräver mer, är busiga och kan vara jobbiga (gäller kattungar, valpar osv.) men de har en sak gemensamt och det är att de växer upp och mognar tillslut. När jag skaffat valpar har jag alltid känt att det ska bli skönt när de växer upp, sen när de gjort det så kan jag sakna valptiden lite...men det är nog till stor del för att man liksom förtränger det som var jobbigt efter ett tagSkämtar

När jag köpte valp då jag hade min första hund, Cain (en extremt osäker grabb på runt sex år då valpen, Sookie kom) så tog det några månader innan han började acceptera att valpen (numera är Sookie min äldsta hund). 

Cain och Sookie som liten valp

Cain var dock rätt extrem minst sagt när det gäller att förstå saker och vänja sig vid saker, han tog ca tre år på sig att börja förstå vad "sitt" betydde (inlärningssvårigheter och gillade inte nya saker)...så han är ingen bra måttstock egentligen. Dock vill jag med detta säga att det kan ta tid (dock bör det absolut inte ta så lång tid som det gjorde för honom). 

När jag köpte valp igen, Ianto (då Cain avlivats p.g.a. sjukdom) så accepterade Sookie honom i det närmaste direkt. Hon ville leka med honom så fort jag satte ner honom hemma typ. Hon var nog glad över en kamrat som var mindre än henne (ovanligt eftersom hon bara väger två kilo)...nu är han dock dubbelt så stor som henne (han väger runt 4 kg och är väldigt kompakt, haha). De gillar fortfarande varandra väldigt mycket (oftast i alla fall). 

Sookie (mörk) och Ianto (ljus)

Det är individuellt hur snabbt det går, men man måste ge djuren tid att anpassa sig till det "nya".

Lycka till. 

Mvh/Chinesecrestedlover

Anmäl
2020-02-13 12:37 #5 av: reflec

Min äldsta katt var likadan mot min nya kattunge men efter en månad var de vänner och efter ca 3 månader har de blivit vana med varandra och leker och visst fräser de åt varandra ibland för att prova ens plats men oroa dig inte! Min äldsta katt är idag lyckligare än aldrig förr med sin kompis!

Anmäl
2020-02-13 13:06 #6 av: Amanda0818772

Jo han är 12 veckor och jag hämtade honom igår.

Anmäl
2020-02-13 13:24 #7 av: Maria

Men käre nån. Var du inte mer införstådd innan på olika reaktioner. Både hos din gamle katt och den lille?
Det är självklart att den lille är osäker och söker tröst hos dig. Det är självklart att den gamle är avvaktande och är misstänksam mot nykomlingen
Som sagt ha tålamod. .

/Maria

 

Anmäl
2020-02-13 13:36 #8 av: Amanda0818772

Som sagt jag hade inte tänkt igenom alls... har pratat med mina föräldrar och dom har sagt att jag ska avvakta några veckor. Jag ska försöka så gott jag kan... men går det inte så gör det inte det

Anmäl
2020-02-13 14:05 #9 av: Chinesecrestedlover

#6 Då är det ju inte konstigt att de inte är bästa vänner ännu. Du måste ge de tid, allt är ju nytt (och lite läskigt) för den lilla och den äldre katten har ju plötsligt fått en annan katt i sitt revir. 

Man kan aldrig räkna med att djur kommer älska varandra på stört, alla är individer och tar olika lång tid på sig att acceptera andra. 

Om du träffar någon ny person så antar jag att du inte blir "bästis" med den nya personen på en minut, så varför förväntar du dig att det ska bli så med dina djur? 

Det tar tid att lära känna någon ny och det gäller även för djur. Särskilt då det som i ditt fall handlar om en äldre katt som ska lära sig acceptera och tycka om en annan individ, efter att ha levt ensam under många år. 

Även då man ex. ska sätta ihop extremt sociala smådjur (som ex. råttor) så måste man ta det lugnt och låta de lära känna varandra. De kommer inte automatiskt älska varandra, även om det (som i fallet med råttor) handlar om djur med vana av att bo med andra (alla individer är ju olika). 

Tålamod, tålamod och tålamod! Om du absolut inte har tålamod att låta dina djur vänja sig vid en så stor omställning som det innebär att få en kompis (och i ungens fall dessutom en flytt) så kanske du inte ska behålla ungen. Då är det i så fall snällast att snarast låta den flytta (ex. genom att lämna tillbaka den till uppfödaren). Ungen slipper då bli fäst vid dig osv. bara för att sedan tvingas flytta igen. 

Om du däremot låter det ta den tid de behöver och låter ungen mogna (det är ju bara en bebis och bebisar är krävande oavsett art) så kommer det med största sannolikhet så småningom sluta med att dina katter blir vänner och därmed får prata kattspråk, mysa ihop m.m. Ett rikare och lyckligare kattliv med andra ord. 

Anmäl
2020-02-13 15:13 #10 av: eskils

Du kanske kan ordna en mjuk och bekväm kattbädd t ex på en stol nära din säng, så kan den ena katten ligga där och den andra i din säng på natten. Då är de i alla fall nära dig båda två.

Håller med övriga här - ge dem tid.


Anmäl
2020-02-13 15:46 #11 av: Icewolf88

Samma sak hände med vår äldre katt när vi tog in en kattunge. Vi hade dock kattungen i sovummet i nån månad innan de fick se varandra ordentligt. Sedan introducerade vi dem långsamt. Och när vi väl släppte ut kattungen i resten av huset så var vår äldre katt inte den gladaste, men hon tolerade i alla fall kattungen, även om det blev lite fräsande här och där.

Dock så var vår äldsta katts personlighet förändrad. Hon var väldigt tillbakadragen, tyslåten och allmänt butter. Det tog väl nästan två år för henne att bli som vanlig igen.

Men ja, kattungar är jobbiga. Vår yngsta är nu två år, men när hon var liten så var hon riktigt jobbig. Ett ordenligt energiknippe.  Men så är det bara. Hon blev lugnare efter ett år eller så.

Anmäl
2020-02-13 16:23 #12 av: Uppkatten

Både du och katterna är lite stressade just nu. 

Ge det några veckor så att ni alla får "landa lite" där hemma.

Man brukar säga att en katt som nyss flyttat in har en ganska hög stressnivå till att börja med. Ofta börjar stressnivån klinga av inom några dagar, och efter kanske 14 dagar så börjar man hamna på en mer "stabil" nivå.

Och behöver du tips, stöd och råd så skriver du här, så tror jag många har erfarenheter och kunskaper att dela med sig av. 

Vad som kan vara bra att tänka på just nu är att du bör ha "gott om resurser" hemma. D v s du bör ha flera kattlådor, flera matskålar, flera vattenskålar, flera kojor/sovplatser o s v. Detta för att katterna inte ska uppleva konkurrens om t ex mat etc och de ska också kunna välja att undvika varandra (om de vill det).

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2020-02-13 16:31 #13 av: wildfire

#0 Du har fått så många bra tips i tråden och som nån skrev tålamod,tålamod för dom är nya för varandra, nya dofter och jag har haft katter i herrans många år med alla möjliga situationer när det kommit in en ny kattunge.

Ge det tid för dom är individer som vi, min senaste kattunge kom i somras och är drygt 9 månader och jag har tre äldre innan där den yngsta är 8 år blir 9 nu i sommar. Han var avvaktande, nyfiken till tusen men tog tid på sig sen blev nya katten könsmogen och den äldre började göra sina revir precis överallt, sängar,skåp,kläder,möbler mattor ja allt han kom över skulle han kissa på och mer än vanligt när dom gör revir det blev riktiga pölar som inte gick över efter lillkillens kastrering.

Jag kollade upp honom så klart för att se det inte var något med urinvägar osv men förstod att han var helt kry. Feliway i mängder men en dag lugnade han ner sig men än idag påminner han lillkillen om att allt är hans och det är hans naturliga sätt men det börjar sakta avta så en dag är han klar och dom är hur fina vänner som helst men just behovet att visa min yngsta att det är han som är äldst och allt är hans det har inte helt släppt ännu så en och annan pöl blir det.

 Noah får ta den tid han behöver på sig för det är hans naturliga beteende, kanske fortsätter han så här men då är det så  och han får vara naturlig med sitt resten av sitt liv och vi måste  vara väldigt noga med att ge dom massor med kärlek så dom  som funnits hos oss innan en ny flyttar in verkligen känner att vi fortfarande älskar dom lika mycket fast en ny katt tillkommit samtidigt som den nya katten ska ha massor av kärlek så vi får helt enkelt se till att räcka till för dom allihop.

Skulle kunna skriva massor av händelser när nya flyttat in, en del har blivit svartsjuka, andra rädda men så småningom så lär dom sig varandra och får igenkännande dofter för den nya kommer med nya dofter och en kattunge är så full av lek och energi dom är barn helt enkelt och behöver aktiveras och få plats i vårt hem.

Amanda du är inte med om något konstigt alls tvärtom helt naturliga reaktioner hos katt och ge inte upp så ska du se att dom en dag blir goda vänner men ge dom tid att lära känna varandra , som skrevs ovan tålamod  Katt


Anmäl
2020-02-13 18:50 #14 av: Amanda0818772

Egentligen så tror jag att jag inte är redo för detta ansvar... jag har växt upp med min katt och därför inte behövt tänka på att ha ansvaret för det har mina föräldrar fått göra. Jag tror att jag helt enkelt inte vill...
Jag känner mig väldigt skyldig och jag har fått jätte bra tips och så och fått lite ro... ska försöka minst en vecka. Jag är nog bara inte redo mentalt och mår psykiskt dåligt över det... har jätte mycket ångest och det smittar såklart katterna och gör dom mer oroliga..

Anmäl
2020-02-13 19:15 #15 av: Hera

Så tråkigt att läsa.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-13 19:35 #16 av: Chinesecrestedlover

#14 Då är det snällare mot alla inblandade att snarast lämna tillbaka katten till uppfödaren (om denne vill ta emot katten) eller sälja katten till någon som är beredd på det ansvar som följer med att ha djur. Att "försöka" om du egentligen innerst inne inte ens vill ha katten är inte rätt mot katten. Ju längre ungen stannar desto mer kommer den fästa sig vid dig (och även den äldre katten) och desto jobbigare kommer det bli för den att flytta igen. 

Anmäl
2020-02-13 20:26 #17 av: Amanda0818772

Du har rätt.. ska ta kontakt med uppfödaren och fråga om hon har möjligheten att ta tillbaka honom. Känner mig så hemsk att jag inte visste vad jag drog mig in i och var så naiv :/

Anmäl
2020-02-13 22:19 #18 av: S.L

Jag tycker väl så här. Ts har insett detta var mer än planerat och tycker gott du kan kontakta uppfödaren för rådfråga och om du kan lämna tillbaka denna kattunge. Nu har den tid att hitta nytt bra hem,tror det är svårare omplacera äldre kattungar/ungkatter.
Sen tror jag förvisso om du hade gett detta mer tid och lekt med kattungen så hade någ detta slutat bra mer er alla tre. Lycka till hur det nu slutar

Anmäl
2020-02-14 00:34 #19 av: Amanda0818772

Har kontaktat uppfödaren och hon kunde ta tillbaka honom men får ej tillbaka några pengar.
Detta gör då att jag måste helt enkelt sälja honom själv. För jag tänker inte lämna tillbaka honom efter en dag och inte få tillbaka mina pengar, det tyder ju bara på att hon bryr sig bara om pengarna. Jag kommer lösa ett bättre hem för honom och hoppas på att hans nya hem blir mer kärleksfullt.

Anmäl
2020-02-14 08:56 #20 av: S.L

19. Är det en raskatt med stamtavla?

Anmäl
2020-02-14 09:58 #21 av: Gronstedt

#19: Det tyder verkligen inte på att uppfödaren "bryr sig bra om pengarna". Varför ska hen tillåta dig att bryta ingånget avtal utan konsekvenser bara för att du inte har tänkt dig för? Lämna tillbaka kattungen snarast och betrakta den ekonomiska förlusten som lärpengar! Hen gör dig en stor tjänst genom att alls ta tillbaka katten.

Anmäl
2020-02-14 10:48 #22 av: Hera

#19 Det är alltså en huskatt du köpte. Hade det varit raskatt hade ni haft ett kontrakt vilket innebär att man får tillbaka en del av summan i ett så tidigt skede.

Lämna tillbaka katten till personen du köpte honom av. Att låta en liten kattunge flytta till ännu ett nytt hem är varken snällt eller bra. Låt honom flytta tillbaka! Verkar mer som du tänker på pengar...

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-14 11:50 #23 av: Chinesecrestedlover

#19 Lämna tillbaka kattungen och ta smällen. Du gjorde ett misstag, men låt inte det gå ut över katten. Det låter förövrigt snarare som att det är du som bara tänker på pengarna, eftersom du inte vill lämna tillbaka ungen om du ej får dina pengar. 

Gör det som är bäst för katten, vilket i det här fallet helt klart låter som att han får komma tillbaka till uppfödaren. 

Visst det gör att du förlorar pengar, men det är så det kan bli om man tar förhastade beslut och skaffar djur man inte är redo för. Då har du lärt dig det inför framtiden, vilket är jättebra för då gör du förhoppningsvis inte samma misstag igen med ett annat djur (och ett djur mindre måste hamna i "omplaceringskarusellen"). 

Anmäl
2020-02-14 12:15 #24 av: micki78

Ge det tid, nu i början känns allting konstigt och annorlunda. När dina katter lärt känna varandra mer så kommer dom gamla rutinerna tillbaka. Du kommer lära känna katten och tänka, " hur kunde jag ens tänka tanken på att lämna tillbaka dig". Allt är nytt i början, det kan kännas konstigt med alla förändringar, men som sagt, det kommer bli normalt igen. Din 9 åriga katt kommer vänja sig med den nya och allt blir normalt igen, jag lovar! Ge det bara lite tid. Det är mitt tips till dig. 

Anmäl
2020-02-14 23:42 #25 av: -Aida-

Det är såna här situationer om pengar som gör djur till produkter och inte individer. Hans välmående och hälsa betyder mer än dom pengar du lagt ut på honom och han har inte bett om att bli oönskad i ditt hem, så det ligger på ditt ansvar att ge honom tillbaka oavsett om du får pengar eller inte för hans skull.

Anmäl
2020-02-15 12:54 #26 av: Amanda0818772

Han har ingen stamtavla. Jag köpte honom på blocket av en ung tjej som hade många kattungar och hon var glad att få pengarna och bmi av med dom. Hon visste att jag var intresserad av att tinga en annan kattunge hon hade men hon sålde den före jag kunde. Jag köpte honom för 1500 och jag är väldigt pank. Jag kan inte bara lämna tillbaka honom utan pengarna tillbaka. Jag ska lägga ut annonsen på blocket om honom igen. Jag kommer också inkludera hans sov korg som han börjat älska och en tre vånings klätterställning som han också börjat fästa sig vid. Jag kan inte ha en till katt och det vet jag nu. Jag mår inte bra och har inte gjort det på flera år. Ska tänka på mitt mående innan jag drar in ett annat liv i mitt liv. Jag har lärt min läxa och ska ta med mig den i livet.

Ska leta efter det bästa hemmet åt honom så han får allt och all kärlek han behöver.

Anmäl
2020-02-15 12:59 #27 av: Amanda0818772

Jag tycker om honom väldigt mycket och det gör såklart ont att sälja honom... men det är för det bästa för jag kan inte ge honom det han behöver. Och mitt liv är alldeles för stressigt just nu. Ska prata med släkt och familj om någon är intresserad också.

Anmäl
2020-02-15 14:44 #28 av: vendelay

Hur gammal är du, Amanda?

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2020-02-15 16:09 #29 av: wildfire

Instämmer med #21 och jag undrar också som vendelay hur gammal är du Amanda ?

Läser ditt inlägg i #26 & 27 och tror att du absolut vill kattens bästa och du är redan fäst vid honom det hörs men kan inte dina föräldrar hjälpa dig på något vis under övergångsperioden när katten bor in sig för vet du jag tror  att du ångrar dig än mer om du gör dig av med honom.

Du skriver att du mår dåligt och borde ha tänkt dig för och lärt dig din läxa det tycker jag verkar moget och insiktsfullt men tänk också på katten som är ett liv att byta hem är jobbigt och dom kan också må dåligt både fysiskt och psykiskt precis som vi människor .

Fundera också över om det verkligen är katten som är problemet eller om det är du som blir stressad genom att du inte mår bra och tänk också på hur mycket kärlek ett djur ger oss och väl din gamla och nya katten lärt känna varandra och när kattungen bott in sig med dig  så får du en underbar liten familj med massor av bus, massor av kärlek så ta inga förhastade beslut både för kattens skull och din egen så du inte ångrar dig på nytt  och att katten får känna att nu har jag kommit hem  utan att bli flyttad på till nya människor och kanske nya djur för det stressar så tänk verkligen efter och gör det som är bäst för katten Katt


Anmäl
2020-02-15 16:47 #30 av: Chinesecrestedlover

#26 Inte för att vara sån...men om du absolut inte kan förlora 1500 kr för din kattunges bästa, hur har du tänkt att du ska göra om katten behöver veterinärvård?  

Min ena hund (en liten tjej på två kilo = billigare än ett större djur med tanke på att mycket går på vikt, mediciner osv.) behövde ligga inne ett par dygn, fick intensivvård osv. vilket slutade med att hennes "försäkringstak" nästan uppnåddes (och det är en bra försäkring med högt tak). Kostnaden utöver det försäkringen täckte dvs. självrisk och den procentandel man betalar själv, gick på ca 30 000 kr. 

Det kan bli betydligt dyrare än 1500 kr att ha djur. Inköpspriset är bara en bråkdel av vad djuret kommer kosta, vilket man behöver vara medveten om (och ha en plan för) innan man skaffar djur. 

Bara att mina hundar (på två och fyra kilo) vid ett tillfälle misstänktes ha fått i sig medicin de inte skulle ha  (= akutbesök under kvällstid och kräkmedel), landade på runt 10. 000 kr (visserligen innan försäkringen gått in, men på kvällar kan de inte göra reglering på plats = man måste betala hela summan). Det visade sig för övrigt att ingen av mina hundar ätit någon medicin så...skönt att de inte blivit förgiftade men blev dyrt. 

Anmäl
2020-02-15 17:08 #31 av: wildfire

#30 Bra fråga för djur kan kosta mycket Tummen upp dom kostar hela sina liv och det tror jag få tänker på så ska man ha djur ska man också ha råd att ta hand om deras vård Cool


Anmäl
2020-02-15 20:11 #32 av: S.L

31 Sant dessutom kan man skaffa försäkring på sitt djur.

Anmäl
2020-02-16 15:45 #33 av: Kampfisk

Är det inte bättre att vi hjälper TS med sitt beslut?

Jag tycker du gör rätt om du gör det som är bäst för dig och för katten. Men samtidigt kanske du inte givit det tillräckligt med tid?

Jag testade ta hem en jourkatt till min katt. Min katt fräste åt honom, morrade och hade sig trots att han gjorde sig så liten han kunde. Det tog en timme, sedan ringde jag katthemmet jag skulle vara jourhem åt och sa ifrån mig. Det för att jag såg på min katt att hon inte skulle acceptera katten. Dessutom hade jag backup, men bästa vän fastnade för honom direkt och tog hem honom 😊 men om din katt inte visar sådana tecken, så tror jag det kommer gå bra. För att hålla kattungen lugn, rekommenderar jag en massa lek.

Men orkar du inte, så tar du rätt beslut 💜

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-16 16:14 #34 av: Hera

#33 En timma? Herregud. På en timme vet du ingenting om hur det kommer gå. Det kan ta veckor, ibland månader innan katterna är vänner. Så länge dom inte slåss är det ingen fara utan naturligt. Fräs och morr får man räkna med. Hoppas du inte gör om det. Det är katterna som flyttas runt som får lida pga att folk inte känner till hur katter fungerar och vad som väntas.

Innan man skaffar katt skaffar man kunskap. För djurens skull. Gör man inte det skaffar man inte katt.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-16 17:06 #35 av: Kampfisk

#34 jag känner min katt, och jag märkte att hon inte tänkte acceptera detta. Eftersom hon t.o.m fräste åt mig och min kompis. Vilket hon ALDRIG gjort. Dessutom så var den andra katten inte bekväm med att ha henne där eftersom hon var så ”bitchig” emot honom. Jag hade förvarnat katthemmet om detta, men valde att prova då jag hade min kompis som ställde upp om det inte skulle funka. Det funkade inte, men däremot klickade min kompis med denna katt direkt och när jag frågade om hon ville vara hans jourhem så sa hon gladeligen ja. Jag är påläst som tusan, så kom inte och säg att man ska vara påläst innan man skaffar katt, utan att ta resans fakta. Och katten led av att vara hos mig, men mådde hur bra som helst hos min kompis. Så lägg ner den attityden, tack.

Tycker det är mycket påhopp på denna sida, vilket jag tycker är synd. Vi är här för att hjälpa och stötta varann, och hoppa på varann och påpeka hur dum man är. Innan ni skriver i ett inlägg, så fundera tio gånger innan ni skickar det ni skrivit. Det gör alltid jag. Jag läser igenom mitt inlägg, funderar igenom det många gånger och sedan skickar jag det. Detta för att inte riskera att såra någon

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-16 17:25 #36 av: Hera

#35 Upprepar, en timme säger ingenting som sagt.
Huruvida du är påläst eller ej kommer vi inte vara överens om baserat på tidigare inlägg och ditt påstående här.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-16 17:38 #37 av: eskils

#35 Jag kan inte se något påhopp i den här tråden. Det är normalt att katter fräser åt varandra i början när den ena placeras i den andras revir.

Att folk har olika åsikter och erfarenheter får man finna sig i, det vore konstigt annars. Och en del uttrycker sig "vassare" än andra.

Det viktiga på en kattsajt är väl att man utgår från vad som bäst för katten.


Anmäl
2020-02-16 19:36 #38 av: Kampfisk

#36 jag känner min katt, och hennes signaler. Jag går på magkänsla, och det kändes inte bra. Så jag såg till djurens bästa, och det var att inte bo under samma tak. Och du vet inte hur påläst jag är, så kommentera inte ens det. Men vi kan väl vara överens över att vi inte är överens, så sätter vi punkt för den diskussionen tycker jag.

#37 om man då vet med sig att man kan variablare vass i sina kommentarer, kanske man ska tänka på det. För det kan såra folk, även om det inte är meningen. Jag vet själv med mig att jag kan vara lite för på eller kan ha hett temperament, då det är något som folk sagt till mig. Jag uppskattar all feedback, om den sägs på ett trevligt sätt. Åsikter kan alla handlingar, och det ska man ha. Men ibland får man ”agree to disagree” helt enkelt istället för att fortsätta bråka om saken. Och vet man med sig att man är lite vass, kanske man får lära sig att slå av udden lite och vara lite mjukare i sitt sätt att vara eller säga/skriva.

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-17 09:50 #39 av: Retriever456

Det är helt normalt! Det kommer gå över. Vi har en katt som fyller 9 snart. Vi skaffade en valp för 2-3 månader sen som hon verkligen inte tycker om då han vill busa och inte förstår hennes kattspråk. Hon var lite bitter första veckorna och kunde gå på oss och inte vilja gosa och var bara allmänt sur hela tiden. Nu är hon super gosig (även fast hon inte gillar honom, kan nog oxå bero på att han väger ca 20 kg och vill leka med henne hela tiden) men dom lär sig att acceptera varandra mer och mer. Ge det tid! Tycker alla borde sluta gå på TS, hon/han ville nog endast ha lite stöttning.

Anmäl
2020-02-17 09:56 #40 av: Hera

#39 Ingen har gått på ts. Vi har endast skrivit att en liten katt inte ska behöva flytta till ännu ett nytt hem. Det är väldigt stressande för en kattunge att flyttas runt.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-17 16:19 #41 av: wildfire

Kampfisk & Retriever!

Jag kan inte heller se några påhopp i tråden, tänkte nyss när jag loggade in att det känns skönt i en sån här allvarlig fråga där det handlar om liv att en tråd äntligen inte gått varm med en massa gnabb och påhopp det känns positivt så var ni får det från att nån hoppat på ts förstår jag inte Funderar Tycker att folk är ärliga, uppriktiga och istället vill hjälpa både katten och ts.

Som skrivs ovan så är det väldigt stressande för en katt att byta hem och det är katten vi är måna om men även ts så hen inte förhastar sig och ångrar sig igen.

Var det inte en tråd här inne, nån liknande där någon ångrat ett kattköp men sen ångrade sig och saknade katten nåt så oerhört, jag tror det var här men kan ha fel så det här är något som väl ska tänkas igenom och inte ha några som helst förhastade beslut när det handlar om levande varelser.


Anmäl
2020-02-17 17:46 #42 av: Kampfisk

#41 kan vara jag som misstolkar också, har svårt att läsa  folk och ännu svårare när det är i skrift. 

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-17 18:20 #43 av: wildfire

Äh ta det inte så hårt Glad

Kram på dig Katt


Anmäl
2020-02-17 18:47 #44 av: Amanda0818772

Hej!
Jag är 16 år så jag bor fortfarande med mina föräldrar. Mina föräldrar är skilda så det är så svårt att vara med kattungen också... jag bor varannan vecka och bonuspappa är allergisk mot pälsdjur så därför kan vi ej ha en katt hos min mamma. Jag har tänkt så mycket på detta nu och jag kom på att jag faktist inte vet varför jag ville ha en till katt. Jag köpte honom för 1000kr och min pappa betalade 500kr. Dom 1000kr har jag samlat ihop från släkten och månads peng. Vill inte lämna tillbaka honom utan pengarna just för att alla jag fått pengarna av är personer som absolut inte har pengar. Jag har läst mycket här och det känns som att alla tror jag är vuxen. Jag har kattungen hos min pappa just nu och han värkar älska honom, men vi båda tycker det är bäst att sälja honom just för att jag är borta varannan vecka och för att han åker bort till kunder osv.
Det känns inte som att det gör gott för katten att han inte får den uppmärksamheten han behöver då. Har haft honom i fem dagar nu. Han är väldigt fast vid min katt (Mojje) men det är inte lika tillbaka. Han är så sur på honom för att han äter i hans matskål och han får ingen ro när han väl kan äta för kattungen går fram och nosar på honom bakifrån.

Snälla respektera mitt val... han är hur mysig som helst men det känns inte rätt bara för att han är söt och mysig, för han måste ju känna sig älskad också. Jag är jätte tacksam mot alla här inne. Har inte känt mig påhoppad av någon som någon skrev utan mer att jag såg på en annan synvinkel när jag fick höra motargument.

Jag uppdaterar vad som händer sen. :)

Anmäl
2020-02-17 19:12 #45 av: Kampfisk

#43 kram! 😊 

#44 vad bra att du inte känner dig påhoppad, för om så vore fallet ska du säga till 😊 jag förstår att det är tufft beslut, det är det alltid när det gäller att djur försvinner. Oavsett om de flyttar eller går bort. Men det är beslut vi som djurägare är tvungna att ta. Det finns inte någon kompis som kan tänka sig ta honom, eller köpa honom något billigare? Då har du honom ändå i närheten och kan träffas 😊 de som du fått pengarna av tror jag inte har så mycket till åsikt angående detta. Alla kan göra misstag, så är det. Det kändes rätt först, men sedan hände något så det inte kändes rätt helt enkelt. Det händer alla, så ta inte så hårt på det 😊 försök se det som en lärdom istället. När du blir äldre kanske du känner dig redo för en kattunge, och då hittar du den perfekta för dig 😊 och ha inte för bråttom när den tiden kommer, ta god tid på dig. Och besök gärna katthem, för det finns många hemlösa katter som skulle göra allt för ett eget hem där de får vara i centrum 😊 de har kattungar också, inte bara vuxna katter 😊 min katt Mysan är därifrån, världens mest underbara katt! Funderar faktiskt på att fråga ålderdomshem här i min stad om jag kan få komma och hälsa på de äldre med henne, för hon älskar att mysa! Hon är dock ingen knäkatt, men ligger gärna bredvid och myser

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-19 00:07 #46 av: taxarärbäst

Men gud i himmelen en äldre katt vänjer sig 😂😂

Anmäl
2020-02-19 16:04 #47 av: Hera

#45 Nej det händer inte alla. Vi är många som läser på och gör genomtänkta beslut när det gäller levande djur.

Det här är inget man viftar bort på det viset du verkar göra det, det här gäller ett liv som ts valde att ta ansvar för och förhoppningsvis har ts lärt sig att inte handla på impuls fler gånger.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-19 17:36 #48 av: wildfire

Nu tänker jag på katten som ts startat tråden om, hur har de gått för katten är den absolut viktigaste frågan.

Något jag slarvigt nog inte fick med var att sälja djur på blocket, det är så oerhört oansvarigt för sånt ska gå rätt till inte via nätet där djur kan bli misshandlade och mat för andra djur för man har inte full koll på vem som köper och vart djuret hamnar så det där blocket med liknande borde inte ens få finnas vad gäller djurliv.

TS kom in och berätta hur det går, jag hoppas att du tagit beslutet att behålla katten för ärligt jag tror du kommer att ångra dig om du lämnar bort din fina vän Hjärta


Anmäl
2020-02-19 17:53 #49 av: Hera

#48 Blocket är ett utmärkt sätt att annonsera på. Hittade 2 av mina raskatter på blocket.

Misshandlade och mat blir djur hur man än gör. Det är ditt jobb som säljare att välja rätt köpare oavsett var du hittar köparen. Blocket, tidning, facebook, forum eller annons i affären spelar ingen roll. Det finns lika många idioter överallt.

Sedan förstår jag inte hur man kan hoppas att någon som bokstavligen har talat om att den inte vill ha katten, behållt den. Det är ju verkligen inte för kattens bästa.

Själv hoppas jag att katten fått ett nytt hem där man är införstådd med vad katt innebär och är förberedd.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-19 18:26 #50 av: wildfire

#49 Är ni så måna om era djur så ni utsätter dom för internet i alla former ? snälla tänk efter vad som händer på nätet med både människor och djur Ledsen det finns ingen säkerhet alls, sälj ett djur och du vet inte om djuret får det bra hur mycket du än kollar upp det och om det blir orm mat Storgråter det har du ingen koll på.

Allvarligt tänk efter jag ber er från hjärtat tänk efter till tusen för vi har med liv att göra  på riktigt inte bara på forum Gråter


Anmäl
2020-02-19 18:39 #51 av: Kampfisk

Man kan alltid komma hem till den som ska köpa djuret, och se hur den kommer leva vidare. Jag skulle aldrig lämna iväg mitt djur till någon okänd, utan att först hälsa på hos personen! Då bryr jag mig inte om ifall det är städat eller inte, för jag har inte så städat. Kattlådan och mina akvarium är det mest städade i lägenheten 😂 man kollat på hemmet. Hur ser det ut? Hur är människorna som ska tavlans om djuret? Sen ser man ju också när personerna kommer och hälsar på vad för människor det är. Så nej, internet är inte fel forum för djur. Bara man själv använder sunt förnuft. Men att ha kvar ett djur man inte känner sig kunna ta hand om, det är fel i mina ögon.

Oavsett TS beslut, stöttar jag henne i det 😊

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-19 18:45 #52 av: Hera

#50 Men alltså. Det är varken mer osäkert eller säkrare än något annat sätt. Du måste kolla upp köparen oavsett. Vad menar du är ett säkert sätt att sälja djur på?

Ormägare finns inte bara på nätet om du tror det ;)

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-19 18:50 #53 av: Hera

#50 och "Är ni så måna om era djur så ni utsätter dom för internet i alla former ?" Nej mina djur är inte utsätta för Internet. Dom har ingen aning om att dom annonserades på blocket och led inte av det.

Skulle jag behöva omplacera hade jag annonserat på blocket och på facebook. Eventuell köpare hade granskats precis som vanligt. Ormmat blir inte katter som kostar något, så det är ingen risk.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-19 19:44 #54 av: Chinesecrestedlover

#48 #50 Jag har tagit hand om massor med djur som annonserats ut på blocket. Jag tar betydligt hellre hand om omplaceringar så att jag kan hjälpa djur "i nöd" men hittade även mina nuvarande hundar (som jag köpte som valpar) via just blocket. 

Varför skulle det vara ett sämre ställe att sälja/köpa djur ifrån än något annat? Det är ju inte som att du lägger djuret i postlådan eller skickar iväg det med Schenker liksomSkämtar (även om jag fått hem djur via transporthjälp = någon har kört hem djuret till mig/till en mötesplats). Man tar ju (som köpare såväl som säljare) reda på så mycket som möjligt om djuret/det potentiella hemmet oavsett var man hittar/sätter ut annonsen. 

Oansvariga människor som inte behandlar djur på rätt sätt kan du med säkerhet finna överallt; det går ju inte att gardera sig helt oavsett vad man gör. Jag sålde vid ett tillfälle (för typ. en miljon år sedan) några kaninungar jag fött upp (annonserade i tidningen, satte upp lappar osv. det var på den gamla goda tiden då blocket inte blivit så populär som nu). Trodde jag var noga när jag valde hem, men det visade sig i efterhand att de två jag sålt till (sålde totalt tre ungar) ljög för mig, samt inte var förberedda på vad det innebar att ha kanin osv. = dessa kaniner såldes sedan vidare till andra. Jag sökte förgäves efter var de hamnat under resten av deras förväntade livslängd och lite tillBrustet hjärta

Två av mina "blocketköp" <3
Anmäl
2020-02-19 19:46 #55 av: Kampfisk

#53 precis, jag tror inte dina katter satt och tänkte ”åh nej, vi är på blocket!” direkt 😋 och oseriösa köpare för överallt! Katter kan verka dyra, ja. Men då blir de som sagt inte ormmat eller råkar ut för annat dåligt.

Och angående #45, jag menade inte att vifta bort det som något enkelt misstag. Menar mer att alla kan göra misstag, men så länge man kan och vill rätta till misstaget så anser inte jag att det är så farligt. När det handlar om liv, självklart är det allvarligare. Men samtidigt, det kändes ju bra först? Saker händer, så är det 😊 så jag viftar absolut inte bort det, det var inte så jag menade 😊 

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-19 19:50 #56 av: Hera

Glad

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-23 20:08 #57 av: Amanda0818772

Just nu mår jag väldigt dåligt... jag gråter och har panikattacker om kattungen. Min pappa har fäst sig vid honom och jag tycker om honom också men mår så dåligt för jag har sån döds ångest för det gör så ont av att tänka på att sälja honom. Har varit borta i en vecka för varit hos min mamma. Och min pappa har ännu inte lyssnat på mig när jag sagt att jag vill sälja honom för jag mår så dåligt. Mojje min katt mår jätte dåligt också... han gömmer sig på gömställen som han har under nyårsafton och han fräser fortfarande på mig och han slår även den lilla katten och han gör fräsningar och konstiga läten när han slår honom. Tror verkligen inte att det är att dom leker... den lilla tror säkert det men det gör inte Mojje...
Jag mår så dåligt av att se min älskade bästa vän så.. när han varit gossig och social i hela sitt liv och nu är han inte det längre.. han har alltid stora pupiller för han är beredd att försvara sig själv om det behövs. Snälla kan jag få tips hur jag ska göra istället för att se argument med varandra jag mår mitt värsta just nu... nästan lika mycket som när jag var hemmaliggandes från skolan pga depression och det är påriktigt hemskt. Jag mår så dåligt att jag nästan börjar få hemska tankar... och jag orkar inte känna mig såhär för jag MÅSTE fokusera på mitt liv och min skolgång. Måste också meddela att jag är en väldigt känslig person... och har även Autism nivå ett och ADD vilket också gör att jag tänker alldeles för mycket på situationen. Jag går hos BUP och har medicinering så snälla säg inte att jag behöver hjälp. Det här förstör min vardag mer än vanligt och jag går sönder snart för jag bryr mig så mycket om honom men det går sönder i mig att tänka på att sälja honom, men ju mer jag väntar desto mer gör det ont....

Kan jag snälla bara få tröst så jag inte går sönder... för det sliter på mig väldigt mycket. Jag VET hur mycket det handlar om när man skaffar katt, men för sista gången JAG TÄNKTE INTE.

Anmäl
2020-02-23 20:29 #58 av: Kampfisk

Har ni katträd? Det kan ju hjälpa Mojje att få en liten frizon från kattungen 😊 

Om din pappa verkligen vill behålla honom, kan ni inte försöka lite till? Hur länge har ni haft kattungen nu?

Jag förstår att du mår dåligt över detta, vännen. Det skär i hjärtat pp mig att se en så ung människa lida av psykisk ohälsa. Jag är snart 29 år, och lider av ADHD, depression och ångestattacker. Så jag vet hur det är, det är inte roligt. Men jag ör glad att du för hjälp!

Mitt tips angående katterna är att försöka ge Mojje en plats han kan komma ifrån kattungen en stund. Ett högt katträd, om han gillar höjder. Uppe på en garderob kan vara ett bra alternativ. Min katt brukar ligga på min garderob, och titta ner på mig när jag ska sova. Känns lite konstigt att vara övervakad när man ska sova, men man vänjer sig. Haha. Men som sagt, försök hitta ett sätt att ge Mojje en frizon, så han slipper kattungen. På så sätt kanske han accepterar den bättre? Ett sätt kan ju vara en nätdörr eller liknande till ditt rum, så han kan få vara får ifrån ibland. Då kan katterna prata lite, men Mojje har ändå lite space. På så sätt kan ni göra ett revirbyte. När Mojje varit i ditt rum ett tag, så byter ni. Då får kattungen vara där, och Mojje i resten av hemmet 😊 då kanske Mojje accepterar honom mer? Mata dom gärna också på varsin sida av nätdörren, så de vänjer sig fortare :j ett super bra tips, är att titta på My Cat From Hell, som finns på Dplay. Tror inte du behöver premium. Han är otroligt duktig med katter, och ger tips som får qen att tänka ”ja men så klart!” Eller ”jaha, är det därför?!” Så jag rekommenderar honom verkligen 😊 om du gillar böcker så skulle jag rekommendera dig, och många andra, att läsa boken ”Om katten själv får välja; så blir du den perfekta kattägaren” av Susanne Hellman Holmström. Hon är otroligt duktig på att förklara saker, och i denna bok får man lära sig allt man behöver för att bli en bra kattägare 😊 nu säger inte jag att du är en dålig kattägare, tvärtom! Du är klok som tänker på djurens bästa. Det jag menar är att det är lite små tips på saker även här i boken 😊 så läs den! 😊 

Men framförallt, viktigast av allt, prata med din pappa om hur du känner! Säg att du mår dåligt av detta, och be honom om hjälp att lösa situationen. För han vill ju ha kattungen kvar, och innerst inne tror jag du vill det också. Be då honom om hjälp med det här. För det kräver att båda gör detta, inte bara en.

Du måste våga misslyckas, för att lyckas ♥️ Ingen är bättre på att vara du, än du ♥️ 

Anmäl
2020-02-23 21:34 #59 av: Amanda0818772

Men grejen är att jag vill inte... men vet inte hur jag ska stå ut med smärtorna...

Anmäl
2020-02-23 21:48 #60 av: Hera

Låt din pappa sköta det med katterna i nån månad så ska du se att katterna blir vänner.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-23 21:50 #61 av: Amanda0818772

Men kan ni inte lyssna på vad jag säger?! JAG mår inte bra av detta och jag behöver inte må sämre än vad jag gör. Tänker för i helvete inte flytta till min mamma i en månad bara för att min pappa ska få dom sams. Det är hur stökigt som helst här hemma och han sitter bara på sitt kontor och låter dom vara

Anmäl
2020-02-23 21:54 #62 av: Hera

#6× Du kommer inte undan ansvaret du tog på dig. DET TAR TID. Din katt lider inte utan försöker förstå vem den nya katten är. Det släpper. Katter sköter det bra själv.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-23 22:00 #63 av: Amanda0818772

Vad menar du med kommer inte undan? Så du menar att jag ska tvinga mig själv att ta ansvar även fast jag INTE VILL?! Nu får du väll ändå sluta jag kan ju inte! Kan du snälla sluta tänka BARA på hur katten har det?! Han har det hur bra som hellst men det är fan inte det samma för mig!

Anmäl
2020-02-23 22:27 #64 av: Hera

#63 Ja det är kattens mående jag tänker på. Du har ju dessutom hjälp hos din pappa.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-24 00:38 #65 av: UlrikaD

#63 Du har ju bara två väl. Antingen behåller du honom och gör det som krävs för att det ska funka för dig, din pappa och båda katterna.
Eller så ser du till att kattungen får ett tryggt och bra hem.
Om du skriver att du inte vill behålla så har du väl bestämt dig?
Och har du det mår du inte bättre av att dra ut på det.
Ett tips när du söker hem åt ett djur är att inte lova bort katten över nätet. När du hittar nån som verkar bra så låt dom komma och hälsa på och träffa dom personligen. Och framför allt se om katten och dom verkar som om det skulle kunna bli en bra matchning.

Anmäl
2020-02-24 09:29 #66 av: Amanda0818772

Ju mer jag drar ut på tiden desto mer gör det ont om vi säljer honom. Jag vill bara få det gjort och hitta ett bra passande hem åt honom så jag kan tänka på hur jag mår och få städa mitt liv... jag kan inte ta hand om en kattunge. Det är som en bebis och jag kan inte ta hand om en bebis! Jag är inte redo för ansvaret och jag vet det nu!! Så snälla sluta motargumentera mot mig! Jag mår skit och jag har ångestattacker så jag inte kan andas. Tror ni verkligen jag är stabil för en kattunge då?

Snälla bara hjälp mig igenom detta och snälla tvinga mig inte att ha kvar honom.

Anmäl
2020-02-24 09:34 #67 av: Hera

#66 Vi kan inte göra något. Ta hjälp av dina föräldrar!

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2020-02-24 09:41 #68 av: Maria

Men vad är problemet nu?

Du har ju kontaktat uppfödaren och du kan lämna tillbaka katten så det hela borde ju vara enkelt att lösa. Pengarna du förlorar får bli "läropengar"

För kattens skull, dra inte ut på tiden.

/Maria

 

Anmäl
2020-02-24 10:48 #69 av: MonicaLagerquist

Håller med #68

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2020-02-24 13:07 #70 av: 91Marran

Om du nu har bestämt dig. Varför lämnar du inte tillbaka katten?

Anmäl
2020-02-24 14:04 #71 av: eskils

Håller med #68 och #69. Lämna tillbaka kattungen till uppfödaren, där han känner sig hemma och kanske har mor och syskon!

Om du inte gör så bara för att du då skulle förlora lite pengar tycker jag faktiskt att du förtjänar att må skit. Och jag tycker synd om den lilla oskyldiga katten.


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.