Annons:
Etikettallmänt-kattprat
Läst 847 ggr
Afri
2019-12-30 01:36

Hur göra med gammal katt?

Jag ”ärvde” min fars katt när han gick bort för fyra års sedan. Valde då att flytta ut till landet och har bott i min fars gamla hus tills nu. Behöver flytta tillbaka till storstan och har fått en lägenhet i stan nu. Katten som jag ärvt är 12 år gammal och har hela sitt liv strövat fritt här på landet utan bilar eller hinder för att gå ut och in. Är nu så kluven och vet inte vad som är bäst för denna fina hanne. Att avliva en katt som mår förhållandevis bra (tappat lite vikt pga ålder, lite senil ) för att han ska slippa lägenhet där han inte har möjlighet att ströva fritt eller omplacera? Han har alltid varit rädd för ALLT nytt och speciellt människor och ljud. Tog en vecka innan han vågade gå på vår nya matta i vardagsrummet till exempel. Usch att ens tänka på avlivning känns hemskt men kan en sån gammal,vresig och bestämd katt någonsin trivas i en lägenhet? Vill bara att han ska då ett värdigt liv och inte leva under stress i en lägenhet. Vad är era erfarenheter ? Tacksam för alla tips ❤️

Annons:
Uppkatten
2019-12-30 03:22
#1

Jag tror det kommer att gå alldeles utmärkt för katten att flytta till lägenhet. Men räkna med att katten kommer att vara stressad ffa de första dagarna. Därefter kommer stressen att klinga av men man får alltid räkna med en förhöjd stressnivå undet några veckor vid flytt. Katter brukar oftast kunna anpassa sig bra till att olika bostäder innebär olika livsstilar. T ex att bo i lght i stan på vintern men ströva ute på landet på sommaren. Börjar katten bli senil som du skriver så bör den f ö inte få ströva fritt ute alls längre. För vad händer om katten en dag inte hittar hem längre? Att du beskriver viktnedgång därtill får mig att tänka att katten nog bör tas till veterinär för s k seniorkontroll om det inte är gjort nyligen. Avlivning är aldrig ett alternativ vid flytt enl. min uppfattning.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Maria
2019-12-30 05:30
#2

Såklart att han ska flytta med er. Han kan ju ha många år kvar att leva och katter anpassar sig bra.

En veterinärbesiktning vore nog på sin plats och att han sedan får tillbringa ålderdomen på en säker plats låter bara positivt tycker jag.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

MonicaLagerquist
2019-12-30 09:44
#3

Jag skulle ta katten med mig.

Stolt ägare till fem La permer

Bluegreen111
2019-12-30 10:29
#4

Blir ett långt meddelande nu men var i samma situation för några månader sedan när jag fick ta över mina föräldrars utekatt pga. skilsmässa och de planerade att avliva honom annars. 12 år gammal, bott hela livet i stor villa , van vid fri tillgång till kattlucka, skog och frihet, svårt för förändringar och väldigt försiktig/nervös av sig. Tvekade länge men provade till slut att ta med honom till min lilla studentlägenhet på 36 kvadrat och det gick förvånansvärt bra. Han var nervös och lite stressad i början såklart, jobbigt att börja gå på låda igen och jobbigt med konstiga ljud från grannar och framförallt byggarbetet utanför osv. Men nu är han nästan mer tillgiven, bekväm och trygg än innan.

Tror han uppskattar att ha ett mindre revir där bara han och jag är. Slippa hålla koll på grannkatterna, rävar, grannbarn osv. Han hatade att bli hållen förr men nu är det inga problem. Ivrigare att få umgås, mer lekfull, lättare att hantera och inte så nervös om jag har besök. Som utekatt höll han sig undan om vi hade gäster och i början i lägenheten gömde han sig under sängen men nu är han nyfiken och vill vara med.

Enda problemet nu är att det är svårare att hålla ordning på vikten och det krävs mer från ägaren för att aktivera när han blir uttråkad men i övrigt tror jag att det har varit bra för honom på äldre dar.
Feliway i kontaktuttag hjälpte nog en del den första tiden och om det är möjligt försöka låta honom slippa det värsta flyttkaoset utan komma med när det mesta är på plats. Tips som funkade för mig men som kanske inte är veterinärrekommendation men några droppar olivolja i blötmaten om han har trög mage i början. Min kisse bajsade inte de första 3 dagarna men sprang snabbt på lådan efter att ha fått i sig olivoljan och inga problem sedan dess.

Känns som om du är lite i samma sits som jag var i somras och även om katter är olika så trodde jag verkligen inte att det skulle funka med min tjurskalle men det gick mycket bättre än väntat så tycker absolut du ska prova!

Bluegreen111
2019-12-30 10:35
#5

Men tänker precis som tidigare nämnt att kanske ta en veterinärkoll om han förlorat vikt? Njurproblem är ju en ganska stor risk med äldre katter och även om det inte går att förhindra så kan det hjälpa och stanna upp problemet några år med specialfoder om jag har förstått det rätt.

Uppkatten
2019-12-30 11:23
#6

#5 Ja, precis. Det finns flera sjukdomar som är rel. vanliga hos äldre katter, och njurproblem är ett av de tillstånden. Men upptäcker man sådant i tid så brukar man i många fall kunna få flera fina år ytterligare ihop med sin katt genom anpassning av kosten samt ev. medicinering. Så det är absolut värt att kolla upp. Viktnedgång är ofta ett tecken på att något inte står riktigt rätt till. Det är därför som man bör väga sin katt regelbundet, för man blir ofta "hemmablind" just på kattens vikt.

Tycker att du i #4 på ett väldigt bra sätt beskriver hur det kan vara att flytta med äldre utekatt till lägenhet. 

När det gäller tipset om trög mage så stämmer det att många katter blir hårda i magen vid förändring (t ex vid flytt, inläggning på djursjukhuset, ankomst till katthemmet o s v). I de fallen kan man prova med att ge t ex psylliumfrö (ca 1 kryddmått morgon o kväll) serverat nedrört i kattens blötmat (jag brukar blötlägga psylliumfröet kanske 60 min först). Ett alternativ är att man köper lactulos på Apoteket (receptfritt), men då får man förstås kolla upp rätt dosering för just katt. I det här läget är det ofta bra att erbjuda just blötmat som ju innehåller mycket vätska, och att man erbjuder flera sorter så att katten hittar något som den gillar.

När det gäller katter som kommer in på katthem brukar man ofta se att de kommer igång med att bajsa andra natten. Har de inte haft avföring efter 2 dygn så börjar det bli dags att ha extra koll + ev. vidta åtgärder/kontakta veterinär för råd. 

Stress kan även leda till diarré och för det finns också många bra tips och trix att ta till.

Har man en lättstressad katt så kan man förutom Feliway i vägguttaget prova att ge Zylkene som kan köpas receptfritt på Apotek. Det är ett pulver i kapsel. Man öppnar kapseln och strör ut pulvret över maten. De flesta katter verkar tycka att det är gott, så det brukar inte vara svårt att få i katten. Man kan börja ge det t ex 1-2 v före flytt, och sedan fortsätter man tills man upplever att katten har börjar "landa" där hemma.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Annons:
micki78
2019-12-30 11:25
#7

Ta med dig katten såklart, han vill också leva. Blir nog bra efter ett tag när han kommit sig tillrätta.

Afri
2019-12-30 17:38
#8

Tusen tack för alla fina tips, det här har gjort mig lite lugnare. Kändes först som att det skulle vara egoistiskt av mig att ”spärra in” en gammal katt. Vi har veterinär tid nu i januari bokat så hoppas verkligen att det bara är åldern som gör att han tappat lite i vikt . Pälsen och allt sånt är ju fin så han visar inga tydliga tecken på att må dåligt. Ska testa feliway och även vänta med att flytta med honom tills allt i lägenheten är iordning. Kommer ha kvar mitt hus som sommarstuga så han kommer kunna åka med hit och kolla till gamla revir under helger och semestern 😊. Tack igen för alla tips och peppande . Nu håller jag tassarna för att surgubben gillar storstaden 😉

Kattpatrullen
2019-12-30 18:22
#9

Hej, Nu har du redan fått flera fina svar, men vill dela vår historia också då den kanske gör dig ännu tryggare med ditt beslut. Vi adopterade för snart 10 år sedan en 10-årig honkatt från våra grannar på landet (de permanentboende och vi sommarstugeinnehavare). Hon var tam, men skygg, och van vid att vara nästan uteslutande utomhus. Jag oroade mig mycket för hur hon skulle hantera förändringen med att skiljas från sin mamma och bror (som vi tyvärr inte hade möjlighet att ta oss an), få ny matte och husse och dessutom flytta till lägenhet. För henne gick det strålande! Hon blev 17 år gammal älskade vännen så vi fick 7 år ihop. Så småningom fick hon ligga på vårt balkongräcke (ca 3dm brett betongräcke ca 2 m ovan mark och valde ALDRIG att hoppa ner), hon åt gott, levde gott och var drottning i sitt rike. Omställningen gick fantastiskt. Hon åkte med oss till sommarstugan nästan varje helg på vår och sommar, gillade inte bilresan men ÄLSKADE att vara på landet. Hon kom alltid hem till oss, visste direkt var hon bodde även där så att säga. Det finns inga garantier men det är definitivt värt att testa - det kan gå hur bra som helst! Stort lycka till!

Upp till toppen
Annons: