Kastrerad honkatt visar löpbeteende

Min honkatt är 7½ år gammal. Hon kastrerades vid ett års ålder, ett halvår innan hon flyttade hem till oss.

Senaste året har hon fått upprepade urinvägsinfektioner. I våras höll det i sig 1½ månad. I somras var hon frisk. Nu i höst har det hållit på lika länge. Vi behandlar med Metacam (smärtstillande och inflammationshämmande) och olika sorters antibiotika. Hon får Urinfoder - mest blötfoder men även torrfoder, och vi har Feliway i hennes sovrum och hon får Zylkene (lugnande avstressande).  Jag ser till att hon får i sig extra vatten. Vi har löpande och tät kontakt med veterinär.

Häromdagen insåg jag att hon betér sig som om hon löper. Hon åmar sig på golvet, både på rygg och mage. När man stryker henne över bakre delen av ryggen sänker hon framdelen och kör upp bakdelen med svansen åt sidan och börjar trampa med bakbenen. Hon jamar mer än vanligt.  Hon är sällskaplig och kelig i vanliga fall, men nu är det extremt mycket.  Jag har tidigare tolkat det som att hon söker trygghet för att hon har ont av urinvägsinflammationen, men häromdagen började jag fundera över hennes övriga beteende också. När jag gick ut med henne en kort stund i sele var hon extremt intresserad av platser där grannhunden kissat, och försökte rulla sig där. Vi bor själva ute i skogen och det finns inga andra katter här.

Jag har läst på nätet att kastrerade honkatter kan uppvisa löpbeteende ibland. Nu funderar jag på om det kan ha samband med urinvägsinfektionerna, att det är hormoner som spökar eller något.
Kan det hjälpa att ge hormonspruta/chipkastrera/ge p-piller? Jag vet inte riktigt vad man gör med honkatter eftersom vi alltid kastrerar dem.

Vi har tid hos veterinär på onsdag för ultraljud och vidare provtagning. Tänkte bara kolla om det är någon här som känner igen problemet och har några förslag.

Eller som bara har erfarenhet av kastrerade honkatter som löper ändå. Hur man får stopp på det, till exempel.

Jag har en kastrerad hankatt som inte visat könsdrift någon gång förut.
Andra kastrerade katter jag haft har kunnat visa ett sådant beteende under tidig vår. Men nuvarande kisse har hållit på snart en vecka med tecken på könsdrift.
Mitt i "mörka november"! Förstod inte först vad det var eftersom det är fel årstid.
Hoppas det snart går över.
Tycker du ska kolla med veterinären om det finns något hormonpreparat att ge henne.

Har det gjorts någon utredning av urinvägsbesvären (t.ex. röntgen/ultraljud och urinprov) eller har behandlingen varit en chansning från veterinärens sida?

Urinvägsinfektion innebär bakterier som behandlas med antibiotika, men det är väldigt ovanligt att katter får konstaterad  bakteriell UVI.  Urinvägsinflammation (inflammation i blåsan) är betydligt vanligare och behandlas med Metacam (smärtstillande och inflammationsdämpande).  När orsaken till inflammationen inte hittas kallas det för Idiopatisk cystit (feline idiopatisk cystit) och då återkommer symtomen ofta i samband med stress vilket innebär att det är i tillvaro/miljö som åtgärder måste sättas in för att undvika återkommande symtom.

När det gäller löpbeteendet så kan det finnas mikroskopiska hormonproducerade rester kvar i vävnaden som utlöser löpbeteende även efter kastrering men det är lite konstigt om det märks först efter 6,5 år i så fall.

Att hon betedde sig löpigt vid ett enstaka tillfälle kanske berodde på att hon reagerade på något hon upplevde där och då (klorindoft och kattmynta kan t.ex. utlösa löpliknande beteenden). En av mina tidigare kastrerade honkatter visade oväntat löpbeteende (med tillhörande urinsprayande!) en gång  när en väldigt fertil hankatt satt och ropade under balkongen, men det hände bara en gång under 14 år.

Min allra första honkatt fortsatte dock med riktiga och regelbundna löp efter kastrering så med henne var det uppenbart att hon hade hormonproducerande  rester kvar. På den tiden sa veterinären att det enda som fanns att göra för att stoppa beteendet var att ge p-piller, vilket jag då gjorde. Det i sin tur ledde till att katten fick avsluta sitt liv i förtid p.g.a. juvertumörer. Idag åtgärdar man sådana fall genom ytterligare en operation där man försöker hitta och ta bort de hormonproducerande rester som finns kvar.

För urinvägsproblemen har vi gjort röntgen, tagit urinprov för odling och gjort en enklare ultraljudsundersökning tidigare. Vi har även kollat urinprov efter blod eller kristaller, utan resultat. Blodprov har tagits och kollats, minns inte riktigt för vad, njurvärden och socker kanske. Allt okej. Till veckan väntar en noggrannare ultraljudsundersökning på djursjukhus, urinprov för odling igen och även andra prov. Katten har gått på veterinärmat Urinary  sedan i våras. Mest blötmat men senaste veckorna även torrfoder.  Det ska stödja vid urinvägsproblem och också hjälpa till att lösa upp ev struvitsten.

I våras fick vi stopp på de envisa besvären med hjälp av Metacam och antibiotika. Nu i höst verkar det inte ha hjälpt.

Tack för information om skillnaden mellan urinvägsinflammation och urinvägsinfektion. Jag hade inte riktigt koll där. Vi vet inte riktigt vad besvären kommer av.  Det finns inga andra katter i närheten.  Vi har inte gjort några större förändringar hemma senaste året. Jag har svårt att tro att hon är stressad, men det kan hon ju vara utan att vi ser någon orsak. Av den anledningen använder vi Feliways i väggen och Zylkene som är milt lugnande.

Katten kan ha haft löptendenser tidigare vårar också, utan att jag har kopplat vad det var. Hon brukar faktiskt bete sig lite underligt ett tag varje vår. Först trodde jag att hon avskydde myggen när de kom, men det har vi uteslutit! Vi använder inte klorin och har inte haft leksaker med kattmynta framme senaste åren.

Det var först nu häromdagen som jag såg riktigt tydliga löpbeteenden, och kopplade vad det var jag såg.  Då kom också funderingarna om det kan hänga ihop med urinvägsproblemen. Om löpbeteendet eller hormoner kan trigga urinvägsproblemen.

Jag ska passa på att fråga veterinären på onsdag om det kan finnas ett samband, och vad vi kan göra.

Stort tack för svar och kloka synpunkter!

Vi var till veterinären idag. Han trodde inte att löpbeteendet hade något med urinvägsproblemen att göra. Förmodligen sitter det i hennes huvud, det kanske inte ens har med löpning och hormoner att göra egentligen.  Ett alternativ är som #2 skriver att det kan finnas mikroskopiska rester kvar efter kastreringen. Veterinären ansåg inte att vi behövde göra något om det inte blev ett problem.

Angående urinvägsproblemen var det både positiva och negativa nyheter. Positiva att de inte hittade något som var fel efter ultraljud och diverse provtagningar. Jag var naturligtvis rädd för att de skulle hitta något stort fel som inte gick att bota... Negativt för att de inte hittade något fel. Katten får ont, men vi vet inte varför. Diagnosen är urinvägsbesvär utan fastställd orsak.

Vi fortsätter behandlingen med Metacam ett tag till. Just nu har hon inte ont, beklagar sig inte, äter och mår bra, så länge hon får medicin.  Har vi tur klarar hon sig utan medicin om ett tag. Om hon då får ont igen, trots Metacam, finns det å andra sidan inte mycket att göra. Vi får vi kolla igen om det finns bakterier i urinen och i så fall sätta in antibiotika och se om det hjälper. Annars väntar dagen när vi måste bestämma oss för om det är bättre att hon ska få slippa ha ont för gott. Det är bara att hoppas att det dröjer länge! Eller att det går över lika hastigt som det började! Dumma sjukdom!

Om det ev. skulle vara stressrelaterat (utan att vi människor begriper varför....) så skulle du ev. kunna prova att ha henne på fodervärd eller liknande hos någon - för att se om hon kan få ett gott kattliv hos någon som bor lite annorlunda än du. 

Jag tycker inte att man ska "bolla runt" henne en massa, men kanske finns det något tänkbart alternativ i din familj/bekantskapskrets...?

Jag funderar också på om en kattbeteenderådgivare/etolog skulle kunna hjälpa till att klura ut vad man kan göra mer, ifall urinvägsbesvären är stressrelaterade.

Tack för tipset #5, men det är inte aktuellt med att byta hem åt katten. Under andra omständigheter håller jag med dig om att det hade varit ett alternativ.  Hon har haft ett tufft liv som ung. Vi är hennes 4:e hem, och hon kom hit när hon var 1½ år, för 6 år sedan. Hon kom till oss för att hon hade stressproblem och mådde dåligt i sin gamla familj, med flera andra katter i hushållet. Hon visade redan från början att hon trivdes här, och blev allt eftersom mer och mer trygg. Men det tog rätt lång tid innan hon verkligen kände att hon skulle få bo kvar. När hon är frisk är hon en glad och tillgiven katt som gärna söker vårt sällskap och leker och busar, eller ligger nära oss och kopplar av. 

Veterinärerna vi har träffat har också konstaterat samma sak, att hon verkar vara en lugn och harmonisk katt. De bedömer inte att något i miljön kan orsaka stress. Ändå kan det vara så att hon bär på en inre stress, precis som människor kan göra. Det vi kan göra är att se till att hon har det så bra som möjligt, och får så mycket uppmärksamhet som hon vill ha. Vi har Feliways i vägguttaget och hon får Zylkene till maten.

För tillfället äter hon Metacam och visar inga symtom på sjukdom sedan ett par dagar. Det är jätteskönt att ha fått tillbaka vår vanliga härliga familjemedlem igen. Det är bara att hoppas att det håller i sig den här gången, så att hon blir frisk på allvar.

Det finns för tillfället inga andra katter i närheten av där vi bor, och jag har funderat på om hon saknar en kompis. Samtidigt vet vi att hon inte orkade med andra katter i hushållet tidigare. Vi bedömer att det skulle vara mer stressande för henne om vi skaffade en katt till. Periodvis fanns det tidigare en katt i grannbyn någon kilometer bort, men den var hon aldrig intresserad av trots att de sågs, och den har inte varit där de senaste åren.

Vi får nog avvakta och iaktta henne och hitta andra ledtrådar till hur vi får henne att må så bra som möjligt.

#6 Veterinärers yrkeskompetens innebär att de kan hitta eller utesluta veterinärmedicinska orsaker till ett tillstånd eller ett problem. I din katts fall har de genom den kompetensen  (så långt det är möjligt) uteslutit veterinärmedicinska orsaker och då är det främst kunskap om katters naturliga beteenden och behov som behövs (vilket veterinärer egentligen inte behöver ha någon särskild kunskap om).

Studier har visat att katter med  felin idiopatisk cystit reagerar annorlunda på stress jämfört med andra katter och att det därför finns stor anledning att misstänka att stress är en utlösande faktor till symtomen. Jag tror varken man kan kan fastställa eller utesluta att en katt bär på inre stress i sin dagliga tillvaro vid ett vanligt veterinärbesök. För att utesluta det måste man (så långt det är möjligt) granska kattens tillvaro och miljö väldigt noga och den granskningen måste göras av någon som har stora kunskaper om katters naturliga beteenden och behov.  Vill du gå vidare med att hitta dolda stressfaktorer i din katts tillvaro och miljö så är det en erfaren och påläst kattbeteenderådgivare som kan hitta sådana.

FirstVet har också en bra och informativ artikel om just FIC: https://firstvet.com/sv/artiklar/idiopatisk-cystit-hos-katt