Vi har 3 "gamla" katter; Elvis på 13, Willie och Ozzy på 3.
När vi skaffade "de små grå" som då var 14 veckor, så var Elvis inte överlycklig, men efter en tid lugnade det ner sig och nu går det utmärkt.
I somras kom det en katt som smög sig in i vårt kök (bor på landet, så det kommer lite katter förbi ibland), han glufsade i sig vår kattmat, och så försvann han.
För att göra en lång historia kort, så fick vi till sist kontakt med honom - han var skiträdd för allting - och nu i januari blev han kastrerad och chippad och sånt.
Givetvis har vi frågat grannar, framlyst honom i olika FB-grupper och delat ut lappar i grannskapet. Inget svar.
Han är världens gosigaste katt, vill alltid vara med, ligger i knäet, spinner bara man titta på honom.
Och våra andra katter HATAR honom. De "growlar", försöker jaga ut honom, ibland blir det regelrätta slagsmål. Ibland kan de nonchalera varandra, och liiite lättare går det, men efter 2 månader så börjar vi misströsta. Plus at vi vil sova på nätterna och inte medla i kattslagsmål klockan 03.
Är det möjligt att få dem att acceptera varandra? Eller ska vi ge upp och ta Cooper till ett katthem, så de kan omplacera honom? Det skär i mammahjärtat då han litar på oss, och så överger vi ut honom. Typ. Fast att vi ju egentligen vill både hans och de andra katternas bästa.
Vad tror ni? Vi provade med Feliway, doftgrunka som man sätter i eluttaget, men det fungerar inte nåt vidare.
Ska man låta dem lösa det själva? Ska man gå in och avbryta konflikter på ett tidigt stadium?
Tips tack!!
. På vintern sover de oftast i vår säng, gästrummet, eller varm plats i hallen (de älskar golvvärmen) .
