Annons:
Etikettallmänt-kattprat
Läst 846 ggr
thewne
2018-07-16 23:33

Katter osams

Hej kattvänner!

Vår kattunge Bella visade att hon behövde en kattvän och vi bestämde oss för att adoptera en äldre katt som heter Dante. Nu har de bott tillsammans i ett halvår och är fortfarande inte sams. Dante hade bott i ett hushåll med flera andra katter, så han är van vid andra djur, men inte vår lilla flicka. Han vill ofta leka och vara nära Bella. Väldigt ofta blir leken för mycket för Bella, hon fräser och morrar och gömmer sig under soffor och säng. Dock, när hon är exempelvis under soffan, kan hon ändå visa magen och sträcka ut en tass mot Dante för att visa att hon vill leka. 

Bella blir oftast stel och lyssnar intensivt när Dante kommer in i rummet. Efter en stund slappnar hon av om han inte är för nära, kommer han för nära så går hon därifrån. Men ibland tycker hon ändå om att gå och lägga sig i samma rum där Dante är. Den enda gång där Bella visar riktig omtyckte för Dante är när vi förbereder mat. Då stryker sig Bella tätt intill Dante.

Jag förstår mig verkligen inte på Bellas beteende, trivs hon med Dante eller gör hon inte det? Är det normalt hur hon agerar? Vad skulle vi kunna göra för att förbättra Dantes och Bellas förhållande?

Tack!!

Annons:
MonicaLagerquist
2018-07-17 08:00
#1

Jag upplever det som så att kattkillar leker med våldsamt än katt tjejer.

Katter som inte har lärt sig kattspråket kan också ha det lite knepigt med andra katter.

Jag antar att båda katterna är kastrerade.

Stolt ägare till fem La permer

OberonsMatte
2018-07-17 12:32
#2

Jag tycker inte att det du beskriver låter alarmerande  utan mer beror på kattungens personlighet och temperament, dvs att hon är lite nervös och lättskrämd av sig.  Visst var det hon som enligt ett tidigare inlägg gömde sig under soffan första tiden när ni fick hem henne?

En katts personlighet och temperament är till stor del medfödd och för grundtryggheten och det sociala  samspelet spelar även upplevelser och hantering hos uppfödaren stor roll. Nu när hon flyttat till er kan hon såklart vänja sig vid saker och bli trygg med dem, men hon kommer förmodligen alltid känna sig lite sårbar och ha ett lättaktiverat flyktbeteende.

Katter med dessa egenskaper kan ha svårt för lek med andra katter eftersom lek innebär att de "leker" slagsmål och jakt och då behövs det inte mycket för att en känslig och lite osäker katt ska känna sig hotad på riktigt och reagera instinktivt på det genom att morra, fräsa och ta till flykten (på riktigt).

Eftersom det är instinkterna som tar vid då är det inte säkert att de är uttryck för att katten OGILLAR sin kompis.  Det märker man på andra sätt, t.ex. om hon alltid undviker honom och är på sin vakt när han kommer nära. Om hon stryker sig emot honom betyder det att hon känner samhörighet med honom och vill att de ska ha samma dofter. Det gör INTE katter som ogillar varandra. Om hon kan nosa på honom nos mot nos utan att fräsa eller skygga därifrån är det en vänlig hälsning och ett sätt att befästa att de är vänner.

När det gäller katter som är lite speciella i sitt sätt kan det ta lite tid att förstå sig på dem, känna igen deras reaktioner och förstå att det inte alltid betyder samma sak när de morrar och  fräser som när andra mer harmoniska katter gör det.

För att underlätta för katterna är det bästa man kan göra att vara helt lugn själv i alla situationer och göra situationer där de ÄR i närheten av varandra extra trevliga, t.ex. genom att kamma, klappa och ge godis till båda katterna samtidigt. Att utöka resurserna i reviret så att det finns gott om allting minskar också på spänningar och konkurrens. Det ska t.ex. finnas gott om ställen på höjden där en katt kan dra sig tillbaka och känna sig trygg men samtidigt ha full utsikt och kontroll över rummet.

Sajtvärd Katter iFokus

OberonsMatte
2018-07-17 12:39
#3

Hur gamla är katterna nu förresten och ÄR de kastrerade? Ett sånt här temperament är som du förstår inte lämpligt att använda i vidare avel.

Sajtvärd Katter iFokus

thewne
2018-07-17 23:46
#4

Tack för era svar! Bella är snart ett år och Dante närmare sex år. Båda är kastrerade och är endast sällskapskatter. Ja, det var hon som gömde sig ett bra tag under soffan innan hon till slut vågade ta sig fram. Båda katter är ragdollkatter med stamtavla men Bella har en personlighet som är mycket skyggare än andra. Hon känner sig trygg hemma hos oss och med oss människor, kommer ofta och gosar ordentligt. Hennes mamma var också på den skyggare sidan vad jag minns. Hon har många mysställen här hemma som hon trivs bra i och vi skaffade nyligen ett klättertorn som går upp till taket. Dock trivs inga av katterna där uppe särskilt mycket, speciellt inte Dante som bara ser förskräckt ut när vi lyfter upp honom till första nivån. 

Det funkar ändå helt okej här hemma mellan katterna, jag känner inte att de ogillar varandra eller inte klarar av varandras närvaro. Jag vill bara att Bella ska känna sig mer bekväm och på så sätt vara lyckligare. T.ex. när jag leker med katterna blir det oftast att Dante tar över helt efter en liten stund eftersom han leker väldigt våldsamt, så Bella dras tillbaka och bara tittar på. Sedan får jag helt enkelt acceptera att de kanske aldrig blir bästa vänner men jag vill ju såklart göra så mycket som jag kan för att båda ska ha så bekvämt liv som möjligt.

kattöga
2018-07-18 09:08
#5

#4 Om du har möjlighet kan du leka med Bella i ett rum med stängd dörr, en stund och senare leka med Dante (eller båda då Dante ändå brukar "ta över" leken).

Vår ena katt är lite likadan, tar gärna över lite om jag leker med hans bror. Men om jag först leker med den brodern separat, så att han får göra sig av med energi och ha lite "lek-egentid", så har han lekt av sig tills jag kan leka med den andra katten (och då behövs ingen stängd dörr längre, då nöjer brodern sig med att titta på eller gå nån annanstans).

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

thewne
2018-07-18 22:55
#6

#5 Jättebra tips! Tack!

Annons:
Upp till toppen
Annons: