Gå ut med koppel bara. Finns ingen anledning tt släppa ut honom utan uppsikt.

Tvärt om är det farligt att göra det.

Enkelt val detta: koppelpromenader och inte ha katten ute löst. Tänk på alla olyckor och faror.

Om du överväger att låta katten gå ut själv, skaffa ett gps-halsband. Hur ser det ut runtikring ditt boende?  Om det är väldigt mycket trafik på gator runtomkring finns det alltid en risk

#3 Det räcker med lite trafik.

Ja, det räcker med en parkeringsplats för att katten ska bli påkörd. 

Grannens katt blev påkörd på gården där en bil körde i snigelfart.

Katten går ju bara på vår tomt och in på grannarnas grästomter. Han går antingen med mig bredvid honom eller så går han själv och jag kollar till honom med korta tidsmellanrum. Han kommer dessutom direkt när jag ropar. Vi bor på landet, var mycket stor tomt. Katten är väldigt rädd för bilar så han går inte ens i närheten av vår uppfart eller vägen.  Han vågar inte gå ut om jag inte är med eller i närheten vilket man får se som en positiv sak då. Men ni avråder mig alltså från att ha honom ute när jag inte är hemma och så? 

Min sambo tycker att han ska gå helt själv och få bestämma när han vill gå ut själv det är lite där konflikten ligger, han är uppväxt med katter och säger att det funkade bra etc. Tycker dock att det är jätte bra nu. Oftast går Bilbo in själv efter 1-2 timmar i trädgården och vill inte vara ute mer. Han är mindre gnällig än förut och han attackerar inte fötter och händer hela tiden som innan. Tror dock att han behöver kattsällskap mest av allt. Han är väldigt intresserad av alla grannarnas katter.

Ja jag avråder bestämt från det.

Bor ni på landet kan ni istället bygga en stor inhägnad så er katt är trygg. Så tar ni ordentligt ansvar för katten. Det gör man inte om man släpper katten fritt.

Herregud, hon bad om tips och inga åsikter. 
Vår katt är ute så länge han behagar och det är oftast någon hemma som kan släppa in honom, en katt klarar sig alltid bättre än man tror, dessutom nu när det är sommar. Självklart kan du gå hemifrån om katten inte har kommit hem än, oftast sticker dom in för att upptäcka att det var hemskt tråkigt och far ut igen (någon kommer slå mig på fingrarna, jag kan inte tala för just era katter givetvis). Är katten ute är man är ju inte hemifrån ett dygn i sådana fall men det förstod du nog. Din katt tycker kanske att det finns mycket ute att ta itu med så han märker kanske inte ens av att du går iväg. Du kan ju börja med att gå någon kort runda när han är ute och se om han följer efter dig?

#9 Nej katter klarar sig sämre än man tror. Därav så många skadade och döda. Skaffar man ett husdjur får man ta sitt ansvar. Där ingår det att aldrig lämna djuret oövervakat i en icke kattsäkermiljö. Vårt samhälle är inte för katter. Så vi måste skydda dom.

Ts bad om råd och har så fått.

Angående maten, ibland fångar dom byten i naturen som dom äter upp med det är såklart inte säkert. Jag skulle säga att du kan ge samma mängd mat som han får, verkar han hungrig så kan du ge honom lite mer mat (om han inte är som min katt som alltid är "hungrig").

Är katten kastrerad, vaccinerad, märkt och registrerad?

Adopterades han ut för att vara utekatt?

#10 Räcker det inte med ett råd som indikerar samma sak och inte 10? 
Du verkar tro att katter är otroligt sköra. Jag håller med om att katter inte borde vara ute i ett tätbebyggt och mycket trafikerat område. Det är en risk med att ha katter ute och det bör man vara medveten om, oavsett vart man bor. Det finns bilar och det finns djur. Men jag tar den risken för jag ser den som mycket liten, ju äldre katten blir desto trafikvanare blir den dessutom, de katter som blir påkörda är ofta unga och också ovana vid trafiken har jag upplevt. Det här är min personliga åsikt, katter ska få vara fria i naturen, bor man i en trång etta med katter som inte får gå ut så ska man helst inte ha katter. Men det finns katter som trivs med det också och det blundar jag inte för. 

Min familj har haft många katter och ingen katt har blivit påkörd, de har allihop levt långa och lyckliga liv. Det finns många katter som blir påkörda men desto fler som går fritt och dör av naturliga orsaker.
Jag vill också poängtera att det inte går att använda hundar som ett exempel för att säga att katten inte ska få gå ut för inte släpper väl jag ut ut min hund, hundar klarar sig inte själva  på samma sätt som en katt gör och är mycket mer beroende av sin ägare. Ni får fortsätta ha era katter inlåsta så släpper jag ut min.

#6 ja jag avråder faktiskt att ha katter springandes vitt och brett. Fast det är på landet. Och eftersom du känner dig osäker så kör på din tanke med att kontrollera hur katten är ute.

Alla katter jag tidigare har haft har fått gå ut fritt, utom en, som var innekatt, min första katt när jag var 9 år. Då bodde vi i ett litet samhälle, men ändå med för mycket trafik o d. Men när mina föräldrar, många år senare, byggde en sommarstuga i ett område som näst intill var otrafikerad, så fick hon gå ut som hon ville. Det första hon gjorde var att gå ut och fånga en mus, som hon gav oss som present, på trappen vid dörren. Det kändes som ett tack från henne! ;)

Alla katter jag haft senare, har alla varit vildfödda, övergivna eller uselt omhändertagna och vana att få vara ute i det fria. Den rätten har jag aldrig tagit ifrån dem. Vi bor "bra", mycket liten trafik, i skogsmiljö. 
Men de två senaste katterna vi har tagit hand om (efter min mamma som är sjuklig) får vara innekatter (mot min vilja), tills en rastgård kan bli byggd. Enbart för att ena katten har problem med ena benet. De är bröder, som alltid levt tillsammans, därför får båda två bli innekatter med "kontrollerad utevistelse" framöver. Helst hade jag önskat att de fått vara ute så som de andra katterna, d v s fria. Vårtredje katt, "gammelkatten", går ut fritt… vilket triggar de två brödernas "avundsjuka"… De vill också ut.

TS, jag tror att du får räkna med att ju tryggare katten blir, desto mer vill den utforska omgivningen och dessutom blir något mindre beroende av att du ständigt finns i dess närhet. Så väljer ni att låta katten gå ut fritt (via kattlucka t ex) så är det ett ställningstagande du /ni måste ta. Risker finns, för utekatter, inte tu tal om det. Men det finns också innekatter som inte får den fysiska och psykiska stimulans som krävs. Att ha en innekatt kräver att man är mycket, mycket tid och engagemang och aktiverar sin katt mycket, för att den ska må bra.
Och i mina ögon är det inte många kattägare som faktiskt avsätter den tiden och engagemanget som krävs. Även om det vore önskvärt.

Många kattägare tror/anser att de gör rätt, oavsett vilken sida man står på, när det gäller ute- eller innekatt, men oftast handlar det mer om hur man själv vill ha det, som människa. Inte alls lika ofta sett till kattens behov på alla plan. 

Ju längre tids erfarenhet av katt man har, desto mer lär man sig om och av dem. Är man intresserad, läser man på, vilket de flesta inte gör. Jag säger inte att jag kan mycket om katter och deras liv och behov, men jag läser (varje dag!) sedan många årom katter samt har haft katt sedan jag var 9 år, så lite har jag lärt mig - men mest av katterna själva.

Vår utekatt/"gammelkatt" är mer som en hund, följer med på promenader och vill vara med då. Men annars är ham mer en "normal katt", utforska, hålla koll på territoriet, o s v.

Alltså har jag inget bra råd att ge dig. Jag kan bara ge dig information om hur just jag gör och resonerar.  Jag är för frigående katter, i rätt miljö och om förutsättningarna i övrigt är ok.
I tätbebyggt område hade jag inte låtit mina katter gå fria, riskerna är för stora där, med både trafik och människor (som inte alltid är kattvänliga…).

Jag tycker det är bra som det är nu, att du är ute med honom även om han är lös, finns ingen anledning att släppa ut honom löst utan uppsikt när det funkar bra som det är nu :)

Bilbo var utekatt innan han hämtades upp av katthemmet på den gård han sökt sig till. Han har visat en längtan till att komma ut trots att han har två höga  klösträn och att det alltid är någon hemma och han får mycket uppmärksamhet och lekstunder. Har skämt bort honom riktigt ordentligt eftersom att jag inte har barn och kanske inte kommer att kunna få några biologiska.  Katthemmet hade i adoptionsbeskrivningen skrivit "Vill gärna ha tillgång till utevistelse". Att bara ha honom inne är därför inte ett alternativ och det har inget med att vara oansvarig att göra.  Fortsätter på det här sättet och så får sambon tycka om han vill, katten är fullt nöjd med att vara ute max 3-4 timmar per dag under uppsikt och sedan vara hemma och umgås med oss och sova.

#17 Ingen har föreslagit att du ska ha honom endast inomhus ;)

#13 Ja tyvärr finns det kattägare som är villig att ta risken att deras katt blir påkörd eller skadas/dö på annat sätt ute. Det spelar ingen roll om du tror att risken är liten, händer det så händer det. Och sen jämföra med att vi som har innekatter skulle bo i trånga 1:or. Det är ju inte sant. Jag bor i en stor 3a med mina katter. Bor man dock i en trång 1:a så håller jag med dig om att man inte bör ha katt. Katter behöver ytor och kunna springa och leka.

Tycker Ts kan gå ut med sin katt i koppel, eller ännu bättre, bygga en inhägnad på tomten som någon skrev innan. Det vore fantastiskt för din katt! Den får vara ute samtidigt som du vet att din kära katt är säker och därmed slipper du oroa dig för vart han är. Hade jag bott i hus så hade jag gjort det för mina katter.

Men du Ts verkar vara en ansvarig kattägare så jag tror du gör det bästa för din katt:)

#19 Hej, vad trevligt. Givetvis förstår jag att inte alla som har innekatter bor i trånga ettor. Jag hoppas att vi som kattägare kan ha en god ton mot varandra och acceptera varandras val men också förstå dem, för ni kommer inte bli av med oss "oansvariga kattägare". Jag förstår hur folk med innekatter tänker när de kontrollerar kattens utevistelse, och det är väl fint. Men jag vill att min katt t.ex, som älskar att vara ute själv, ska få vara det om han vill: Springa, lukta, titta och vila i frihet, i en miljö som dessutom är väldigt kattvänlig. Jag är medveten om att det en risk, men det finns det med allt. Jag vill att min katt ska få ett fint och långt liv, men jag värdesätter välmåendet främst. Vissa katter trivs bäst inne men absolut inte min katt. Det finns en liten risk, men det gör det med allt, jag kan dö i skidbacken där jag mår som bäst. Händer det så händer det, ja det har du rätt i, händer det så händer det. Men den chansen är mycket liten om jag väljer den flackaste backen.

Det finns risker som vi utsätts för hela tiden. Men inte lever vi i konstant rädsla för det? Det är en risk att leva. Jag vill att min katt ska få leva som han älskar mest. Det tycker inte jag är oansvarigt.

#20 Precis som man inte kan jämföra med hund, kan man definitivt inte jämföra med människan. Vi kan nämligen förstå risker och har ett säkerhetstänk.

Jämför vi med människan kan man säga att en katt är som en 3 åring i säkerhetstänk. Skulle du släppa ut en sådan?

#21 Jag jämförde inte, jag sa bara att det finns risker i allt, och gav ett exempel. ;)

#23 Det jag menade är att precis som det finns risker med allting, som till exempel att åka skidor, så tar vi dom riskerna för vårt eget nöjes skull. På samma sätt så tar jag risken med min katt för hans välmående, det är inte katten själv som gör det givetvis. Jag inser att den risken är mycket liten precis som om jag väljer att åka i den plattaste backen i skidbacken, denna gången är det istället kattens välmående jag värdesätter och inte min egna snowboard-glädje. Den brantaste backen skulle då symbolisera att man tar en större risk och låter katten spatsera i ett stadsområde. Jag hoppas att någon förstod det iallafall. :)

Men att vi gör egna val om oss själv är en helt annan sak. Nu gör vi val åt ett djur som inte kan utvärdera risker som vi kan. Du väljer att utsätta din katt för risker  trots att det går att undvika.

Det är det som är poängen.

#25 Det beror helt på vad man värdesätter mest, och det är där våra åsikter skiljer oss åt, inte i hur mycket vi bryr oss om våra katter.

Synd att vissa inte vill förstå hur jag tänker som kattägare och istället hitta fel i det jag skriver och svarar ovänligt, men vad vet jag, det kan hända att en inte har något bättre för sig. Nu har jag iallafall redogjort för hur jag tänker, och så får ts bestämma hur hon vill sköta situationen. Jag tror att katten kommer att trivas jättebra hos dig! Lycka till!

Jag hoppas att det en dag kommer en lag som säger att även katter ska värdesättas som vilket annat husdjur som helst och vara under uppsikt vid utevistelse.

Fram till dess sörjer jag de katter och djur som far illa.

"Borde jag låta honom vara ute själv även när jag inte är hemma och hur mycket mer ska jag mata honom jämfört med när han var innekatt?"

Borde och borde, svår fråga att svara på. Rent faktamässigt är trafikolyckor den vanligaste dödsorsaken när det gäller katter. Utekatter lever i genomsnitt flera år mindre än innekatter inte bara på grund av trafikolyckor men också för att de kan bli skadade av människor, de kan äta gifter som folk ställt ut för att förgifta skadedjur eller råka äta förgiftade skadedjur. Utekatter utrotar även våra småfåglar. 

Å andra sidan kan innekatter bli deprimerade enligt forskning. Detta kan dock lösas genom att stimulera de tillräckligt ofta och ta de på promenader. Det vill säga ge dem lika mycket omsorg som du hade gett en hund.

Rent erfarenhetsmässigt känner jag flertaler som har haft att deras utekatter dör för att de till exempel blivit påkörda. När jag och min sambo hälsa på hans föräldrar någon gång som bor i ett väldigt lugnt villaområde med knappt nån trafik hitta vi en påkörd katt som vi tog till djursjukhuset. I vårt egna område finns det flera utekatter som har resulterat i att alla sandlådor på alla innegårdar är proppfyllda med kattbajs vilket gör så att ingen förälder kan leka med sina barn där och kommunens pengar spolas ner i toan. Min egen katt ÄLSKAR att vara ute och står ofta vid dörren och jamar för att få gå ut och därför tar jag ut honom, en timme om dagen, varje dag. Då klagar han inte längre.

Så som sagt svår fråga för oklart om du vill ha fakta eller åsikter så jag har presenterat båda. Sen så angående matfrågan så hade jag alltid gett en katt fri tillgång till mat så de kan äta som de vill när de vill och om man märker att de tjockar till sig kan man gå till en veterinär för råd.

Läste tidigare i tråden att någon sa att man inte behöver repetera råd som redan sagt och jag är säker på att mina råd redan har sagt men jag tycker det är viktigt att man repeterar råd. Som en matematiker kan jag säga att det är stor skillnad på om ett råd bara får komma upp en gång så man står där med två råd som har lika mycket tyngd eller ifall man märker att ett råd har repeterats 99 gånger och det andra bara sagts en gång. Då hade vi faktamänniskor troligtvis valt rådet som repeterats 99 gånger.

Så sammanfattningsvis hade jag inte släppt ut min katt utan uppsikt och om jag hade gjort det så hade jag inte gjort det om jag inte var hemma och om jag skulle tänka kring maten så hade jag inte ändrat den förrän jag känner att det behövs.

#28 Säg det till alla kattägare som stänger in sina katter i en liten lägenhet utan aktivering. Skulle egentligen lämnat diskussionen vid det här laget men blev aning arg när jag läste din text, som att jag inte värdesätter mitt djur som ett annat endast för att katten skulle bli ytterst olycklig om den inte fick komma längre än 5 meter från dörren.

Var får du fem meter från?

Och jag är så klart även emot att någon som inte aktiverar sin katt har katt.

Eller så kan TS fråga inne på https://utekatter.ifokus.se/

Har alltid låtit mina katter gå ute fritt men aldrig nattetid. Den ena gick ut på morgonen och kom in på kvällen. Den andra ville inte gå ut alls om inte jag var ute o tex jobbade i trädgården. Detta passade mig och mina katter perfekt. Men inte säkert att det skulle passa alla andra. Faror finns överallt, även inomhus. En bekant till mig hade en liten hund som bröt nacken och dog under en säng! Var och en måste prova sig fram och känna vad som funkar. Visst är det bra att hämta in råd från andra men ibland får man ta råden med en nypa salt.

Bra att det uppstått diskussion så man får höra olika åsikter och erfarenheter! Jag tror för nu ändå att jag bestämt mig för att min pojke endast ska vara ute under uppsikt (han får dock gå utan koppel) Det funkar bra just nu att jag går med katten  och han verkar vara fullt nöjd med att hålla sig på vår stora tomt. Att bygga en inhägnad är inget alternativ eftersom att jag kommer flytta till annan ort i höst och kommer ta med mig katten dit där det kommer absolut kommer att vara aktuellt med inhägnad.

Om du bor i ett villaområde/område med nära grannar, även om det inte är särskilt trafikerat ska man ha respekt för sina grannar och hålla katten under kontroll. Katter ser sandlådor som perfekta kattlådor, likadant med en del rabatter. De går också in i hus, markerar på altaner eller ligger på utemöbler, särskilt om grannarna har katter som går ut och in eller har kattlucka. De gillar att hoppa upp på bilar som är både varma och där man kan ligga och spana. 

Ingenting är särskilt bra för grannsämjan. Och tyvärr går det ofta ut över katten och inte ägaren, dig i det här fallet. Så det bästa är att ha katten ute under uppsikt.

Tänk på dina grannar bara. Jag gillar katter, men när grannens katt sprungit in genom dörren tre gånger för att vi hade hantverkare hemma, sprungit upp på övervåningen, och lagt sig längst in under en 160 säng, då blir jag irriterad. Som tur är har jag vett nog att få ut katten därifrån på ett sätt som inte skadar katten. Är katten social finns också risken att den följer med människor som är ute och går, då ökar risken för att bli påkörd/skrämd/komma vilse. Och, det är irriterande när katter är ute och skiter i rabatten, så hunden kommer in och stinker, eller tänder automatiska utelampor på natten, och då är det många gånger värre för de som är allergiska eller ogillar katter.