Jag skulle låta katten få slippa .

Avliva henne utan att känna skam/skuld.

Vila i fred lilla katten.

Funkar några av tipsen här? http://veterinaren.nu/fragelada/besvarad/katt/arg-katt

Antagligen har hon tagits från mamman för tidigt och vet inte riktigt hur man "ska" vara på grund av det. Det kan säkert också ge andra men, som osäkerhet och nervositet.

#1 Kanske ska vänta med "vila i frid" tills det är ett faktum…?

#2 TS har kämpat med katten i sju år. Medicinerat i omgångar och katten är kollad av veterinär.Katten mår uppenbarligt dåligt ,den lider.

  Vad mer tycker du att man ska göra?

Katten  ÄR tagen för tidigt då den är hittad ute i späd ålder.

Jag är inne på samma spår som #1. 

Att en katt som Ronja ska dela hem med en liten nyfiken knodd känns som att be om en olycka. (Absolut inte menat att ni som föräldrar har dålig koll på varken barn eller djur utan ibland går det ruggigt fort bara man tittar bort ett ögonblick.)

Låter inte som någon vidare livskvalité att bo i ett hus man inte trivs i, med två andra katter man inte trivs med, ha problem med stress, ha en välmenande ägare som inte får hantera en fastän man behöver vård… Stackars kisse. 
Lider med er tvåbentingar också som säkerligen bara vill göra det bästa för er katt. 

Kom att tänka på den här tråden från Hundar iFokus när jag läste ditt inlägg.

#2 vi har provat en del av de tipsen men vi har inte flera matskålar osv. Hon var arg när hon var ensam katt och hade egna skålar också så jag tror inte det funkar men man kan ju alltid prova.   Hon var lite trevligare ibland innan vi skaffade de andra katterna men vi trodde att det skulle funka när hon fick så mycket mer plats att gå undan på ( flyttade från 40 kvadrat till 200)

#1 och #4  hon är ju frisk fysiskt men som ni är inne på så är ju frågan hur hon mår egentligen.  Nu känns det nästan som att jag borde avlivat henne tidigare och besparat henne så mycket stress :( 

Hon har ju sina stunder ibland då hon hoppar upp till mig i sängen och gosar och spinner för fullt.  Så gör hon bara med mig och hon är lite snällare mot mig än mot andra så det skulle kännas som ett svek att avliva henne men när jag läser det ni skriver så låter inte hennes liv så roligt ändå…

#5 När vi avlivade våra två första hundar lät vi så här i efteråt att vi väntade lite för länge.Det vill jag inte uppleva igen.

Jag tror att du känner din katt och kan fatta rätt beslut.

#5 Det är så enkelt när man står såhär på sidlinjen att få en uppfattning om hur man själv tycker ägaren borde agera, vilka beslut som borde tas. 
När det är ens eget djur det handlar om är det svårt att vara lika objektiv. 

Hur ofta har hon fina stunder? Hur ofta har hon jobbiga eller svåra stunder? 
Vad kan hon få ut av livet och vad kan hon bli fri från om hon somnar in? 
Du behöver inte svara på det här i tråden, men såna frågor har hjälpt mig att avgöra när det är dags att ta det där tuffa beslutet.

Katten är nästan aldrig inne skriver du, och kommer inte överens med dina andra katter.

Jag skulle prova en omplacering, där hon får vara ute mycket. Kanske stallkatt?

Kanske omplacera henne som stallkatt, eller inreda en bod eller liknande på gården åt henne så behöver hon inte komma in om hon inte vill?
Tror problemen grundar sig på att hon separerades från sin mamma för tidigt och inte fick rätt uppfostran som unge (inte ditt fel då du ju inte hittade mamman)
Att avliva är inget dåligt alternativ då katten visar tecken på att inte må bra och inte trivas som det är nu :/

#2 Vad jag menar hon ska göra borde väl framgå av det faktum att jag ger förslag, eller hur? Att skriva som om du redan har fattat beslutet åt TS är väl ganska menlöst och visar bara att du tror att din åsikt är den enda som gäller och att TS ska göra som du tycker.

#5 Flera matskålar går ju att skaffa, så är väl värt ett försök. Men jag håller även med om ovanstående, en omplacering kan också funka. Någonstans där hon själv kan välja om hon vill vara med andra, antingen det är andra katter eller människor.

Ja se om det finns något stall som vill ha henne, då brukar det inte spela så stor roll ang temperamentet.

Omplacering  är jättebra om det fungerar, men svampen i öronen måste  kunna behandlas. Om inte de går tycker jag som #1 .

#0 och #12 Vadå, svamp i öronen kan väl behandlas med en engångsdos Stronghold eller Frontline hos veterinären?

Klådan i öronen kan ju bidra till att katten är arg.

# 13 Jag hoppas denna katts öronproblem går att bota lätt. Men har själv haft en katt med kronisk infektion i ena örat, så jag vet att det kan kräva många behandlingar hemma.

Svamp i öronen har hon inte gått med en längre tid utan det har kommit ganska nyligen, trodde det var skabb först då ena katten hade skabb i vintras och alla tre katterna behandlades med stronghold.

Behandlingen går inte alls, hon blir vansinnig så fort jag närmar mig ett öra. Jag tänkte att jag skiter i öronrengöringen och försöker att bara få ner det andra medlet lite snabbt men jag lyckas verkligen inte. Provade ändå att gå ner till skogsdungen där hon är för det mesta och ge henne medlet där nere (hon brukar vara lite lugnare där) men så fort hon fattar att jag är ute efter ett öra så blir hon arg och springer iväg eller rivs.

Jag behandlade med frontline för en vecka sedan och jag tror jag lyckades få dit en hel pipett, fick ta det i två omgångar då hon blir arg även där. Jag hade en hel del fula rivmärken efter detta.

Kan absolut försöka omplacera henne som stallkatt.

Vill bara säga att jag är ledsen för din skull. Jag hade gjort precis som du, vänt ut o in på allt för att försöka få det att funka (även om det kostar upprivna armar!). Hoppas du hittar någon lösning som passar! Stallkatt låter ju vettigt :) Stor kram!