Annons:
Etiketterhälsabeteendekosthållning
Läst 2155 ggr
molbojse
2018-02-20 17:48

Hjälp med överaktiv katt

Hej hallå på er!

Jag har en högaktiv hankastrat på tre år vid namn Plus. Han är ensamkatt och innekatt hos mig och min sambo i en tvåa på 54 kvm. Vi har nätad balkong där han gärna går ut och tittar på vad som finns nedanför (mest andra katter och en och annan hund och kor på sommaren).
I och med att han är så aktiv så kräver han stimuli i form av lek. Jag är den som är hemmavarande så jag står för det mesta av aktiveringen när sambon jobbar. Den består av tre korta men intensiva lekstunder på 10-15 minuter innan mat då han matvägrar annars, samt en längre lekstund på ungefär 45 minuter till en timme, lite beroende på hur dagen sett ut och när på dagen vi leker. Vi leker tills han ligger och flämtar och inte orkar ens slå på leksaken med tassen.
Vårt problem nu är att han, mellan gångerna vi leker, är ääääännu mer aktiv än innan. Han pratar mer än vanligt, river i saker, klättrar runt mer än annars, är vildare än annars.

Varför gör han så och vad kan jag göra  åt det?

Han äter färskfoder och ett foderbyte ska inte göras. Då jag sitter mellan stolarna ekonomiskt och på obestämd tid så finns det ingen som helst möjlighet att vi kan skaffa en kattkompis.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Annons:
Maria
2018-02-20 17:51
#1

Vad synd att det inte går att skaffa en kompis för det kunde nog ha löst en hel del för er.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

MonicaLagerquist
2018-02-20 17:54
#2

Jag gissar på att han har vårkänslor. Även kastrater kan få det. Har han några aktiveringsleksaker att pyssla med. Jag brukar gömma kattgodis dvs torrfoder kulor som katterna får leta efter.

Stolt ägare till fem La permer

Tjeja
2018-02-20 17:54
#3

Du kanske får klura ut något sätt att själv motionera tillsammans med din kisse dagligen.. så får ni båda motion stamtidigt.  Eftersom ni inte har råd med kompis tänker jag.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

[[eskils_]]
2018-02-20 17:56
#4

Har han ett takhögt klösträd att klättra upp och ner i?

molbojse
2018-02-20 17:58
#5

#1 Han har bott med kompis förr, en jämngammal, en mycket äldre och en något yngre vid olika tillfällen, det har inte gjort någon skillnad. Jag har provat med Zylkéne under en längre period men det har inte heller gjort någon skillnad på honom.
Detta kommer bara under perioder med lek (har testat att inte leka med honom alls under ett par månader och med och utan medicinering för att se ett mönster i hans aktivitetsnivå). Det kattkompis gör för oss är att vi inte "behöver" leka med honom då han får utlopp för sin energi med kompisen men löser inte riktigt det problemet vi har då det på sätt och vis är oberoende av kattkompis.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

molbojse
2018-02-20 18:05
#6

#2 Nej, det börjar i mitten av mars och beter sig inte på samma sätt. Då vankar han mer av och an, kommer inte riktigt till ro och skriker mer "AAAOOOAAAAOO" och låter som världens olyckligaste katt än som han gör nu. Nu river han i saker, välter saker, är mellan golv och tak, osv och det är mer korta bestämda "MMMAAAH!!!!!" och han låter mer grinig/missnöjd/sur än olycklig. Han sitter oftast ner och blänger på oss och rör vi på oss rusar han till städskåpet där vi har alla kattspön.

Vi har inget torrfoder men hårt godis som jag har stoppat dels i en gammal plastburk jag skurit små hål i, dels i toarulle jag vikt in kanterna på, dels i aktiveringsboll men han tappar intresset direkt för dom. Han har inte tålamodet att få ut godiset och jag tror inte det är tillräckligt med utmaning för honom. Han är en klipsk katt som gärna skapar problem för att lösa dom. Vi har till exempel lååtit alla råttor och pingelbollar vara under soffan och våra byråar hurtsar för då får han kämpa lite med att få ut dom och det gillar han. Vi puttar medvetet in leksakerna där under för att han ska få kämpa lite.
Gömma godis funkar inte heller, han använder inte nosen på rätt sätt, om du förstår hur jag menar? Han tappar tålamodet direkt och tycker istället det är tråkigt :/

Vi har en lång bollbana framme jämt, den leker han faktiskt med nästan dagligen. Ibland utmanar vi honom lite och petar ner godis eller mindre leksaker i den för att uppmuntra honom till att tänka och aktivera hjärnan också.

Notis: jag förmänskligar självklart inte hans beteende eller ljud, jag skrev som jag gjrode för att du skulle kunna förstå skillnaden i hans jamanden :p

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Annons:
molbojse
2018-02-20 18:09
#7

#3 Well, jag springer som en blådåre (grannarna har klagat flera gånger på det) hemma med långt kattspö med extra snöre i hela lägenheten. Vi leker inte bara påå golvet utan även på höjder, hyllor, i bokhyllan, upp på bänkar, upp i trädet, upp i sängen, ner igen, upp i soffan, upp på våra skrivbord, ner igen, för att han verkligen ska få utlopp för energin.

Ut och promenera i koppel är att fetglömma. Han blev påkörd för två år sen och efter det blir han platt som en flundra när man kommer ut med honom och han tvärvänder så fort han får chansen och kastar sig mot dörren. Han går inte ens ut i trappen om dörren är öppen. En enda gång har han gått ut men då glömde en vän till oss att stänga ytterdörren och den stod öppen och obevakad på vid gavel i en kvart. Då gick han ut med framtassarna utanför ytterdörren och bara stod där och såg sig omkring.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

molbojse
2018-02-20 18:12
#8

#4 Nej, men ett träd på 170. Bredvid trädet står en bokhylla på 190 han kan ta sig upp till från trädet, samt flera hyllor och höga skåp upp till taket han kan springa/klättra på. Vardagsrummet är möblerat på ett sådant sätt att oiavsett var han är så kan han ta sig upp på en höjd samt att han kan gå runt hela vardagsrummet utan att behöva sätta en tass i golvet. En hylla sitter såpass högt upp att han precis kan krypa upp och ligga där och titta ner.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Tjeja
2018-02-20 18:26
#9

Kanske ett rejält stort katthjul skulle kunna hjälpa lite? 🙂

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

molbojse
2018-02-20 18:32
#10

#9 Grejen är ju att han får fysisk aktivering, jag förstår dock inte varför han blir MER aktiv, pigg och livlig när han väl får leka med oss än när vi inte leker med honom.

Men ja, jag har funderat på ett sånt hjul i över två år nu. Jag är dock inte händig nog för att bygga ett eget och har absolut inte råd att köpa ett för flera tusen när vi knappt har råd att köpa kattmat :p

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Tjeja
2018-02-20 18:37
#11

…um… blir mer aktiv av att aktiveras?… Den kanske har lite feline-adhd eller nåt din kisse? 😃

Skämt och sido. Får  den tillräckligt med stimulans och motion så kommer han förstås att bli trött tillslut. 

Hur var det, han är kastrerad redan!?  Har ni varit till veterinären? Han kan ju ha något hormonfel? Tex överaktiv skjöldkörtel eller något sådant som driver upp energin.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

molbojse
2018-02-20 18:43
#12

#11 Ja exakt! Jag fattar inte heller hur det går ihop, därför jag frågar här xD Katt-ADHD har jag redan konstaterat för länge sen och han har INTE fattat att han är kastrerad heller xD

Han blir ju trött efteråt och fullkomligt säckar ihop på första bästa golvyta och sen sover nån timme eller två efteråt. Det är när han vaknar som han sen blir helvild  och håller låda under hela sin vakna tid. Han pratar mycket mer än annars,
Vi har inte varit till veterinären då jag har mycket svårt att tro att han skulle ha hypotyreos. Maten bidrar till hans energinivå dock men den ändrar jag inte. Jag tror absolut inte att han skulle ha några hormonfel eftersom enda gången det felar är mellan gångerna vi leker.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Tjeja
2018-02-20 18:45
#13

Du är medveten om att hypo- och hyper-tyeros är olika saker?

Och vad gör dig så säker på att det inte är något hormonfel eller annan medicinsk orsak bakom hans överenergi?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
molbojse
2018-02-20 18:54
#14

#13 Ja, hypertyreos är överproduktion av sköldkörtelhormon medan hypotyreos är underproduktion av sköldkörtelhormon. Överproduktion leder oftast till trötthet, viktnedgång, kräkningar, ökad aptit (och ökad aktivitetsnivå) och den generella orsaken till detta är en tumör i sköldkörteln. Hypotyreos ger oftast sämre pälskvalitet, oro, diverse hälsoproblem (ökad törst, aptit aktivitetsnivå, urinering), hjärtproblem med mera. Absolut ingenting med min katt passar in på varken hypo- eller hypertyreos.

Hans extrema energi kommer endast i de perioder vi leker flera gånger om dagen, aldrig annars. Då är han jämn i humöret som vilken annan treåring som helst (sover hela dagarna opch har springanfall på kvällen när vi ska sova). Det passar inte heller inte på någon av de sjukdomar du nämner, därför jag avfärdar att det skulle vara något sådant. Vore det något hormonellt borde det märkas hela tiden, inte vid vissa specifika tillfällen som alltid är kopplade till perioder av lek.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Tjeja
2018-02-20 19:00
#15

ok men då får du kanske låta bli att leka för mycket med han dagar då du skall jobba? Plötsligt ser jag inte problemet längre riktigt.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

molbojse
2018-02-20 19:07
#16

#15 Jag jobbar inte utan är hemmavarande och det står i inlägget. Min sambo jobbar däremot men det rör ju inte mig i ryggen.

VARFÖR blir han så här i perioder där vi leker?

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

OberonsMatte
2018-02-20 19:20
#17

Jag tror faktiskt att det är stressande för en katt att springa som en blådåre efter ett spö flera gånger per dag och i upp till en timme ibland. Katter är inte långdistansare.

Jag tror att ni har hamnat i en ond cirkel där han är stressad och uttråkad på samma gång och har lärt sig att han får respons genom att göra vissa saker eller låta på ett visst sätt och lekstunderna som följer lugnar inte utan gör honom bara i längden ännu mer frustrerad och stressad.

Jag tror att han behöver mer oförutsägbar stimulans, t.ex. genom att introducera en yngre kattkompis. Koppelpromenader tycker jag också att ni ska börja med när det blir varmare ute. Att uppleva alla sinnesintryck som naturen erbjuder är tröttande på ett helt annat sätt än att bara röra på kroppen. I koppel och tillsammans med dig kommer han inte bli påkörd igen.

Sajtvärd Katter iFokus

molbojse
2018-02-20 19:31
#18

#17 Alright! Hur bör jag lägga upp lekstund(er) då? Självklart springer han ju inte oavbrutet i en timme, han får vila mellan spurterna så länge han känner att han behöver och vi leker igen när han reser på sig.

Vi har haft yngre kattkompis (han var ett halvår yngre) och det gjorde föga skillnad på det här beteendet.
Han är fullkomligt livrädd för att vara ute. Jag har varit ute med honom i koppel ett par gånger och det bara funkar inte. Jag har gjort rätt enligt konstens alla regler men det är inte koppel och ute som är problemet utan att vi bor som vi bor. Sommartid har vi möjlighet att åka till landet och där får han springa fritt med GPS och där går det hur bra som helst, ingen rädsla eller nånting. Men där vi bor är det väldigt många hundägare som går förbi med hundar som blir superintresserade av Plus, många andra katter jag inte känner, massor av "stadsljud" i form av andra människor som pratar, bilar, bussar, traktorer, lastbilar, barn osv. Det är alla dom ljuden som skrämer livet ur honom och han får panik och kastar sig mot porten och ska in till varje pris. Eller så sliter han sönder mig i desperata försök att klättra upp i mina kläder och kasta sig mot porten. Jag provade att gå ut med honom i koppel här under två månader, både själv och tillsammans med sin förra kattkompis, det gjorde ingen skillnad. Han klarar inte av att gå ut där vi bor. Balkongen går bra, där sitter han högt upp och kan spana ner, samt att han förmodligen känner sig skyddad där uppe till skillnad från när han ute "fritt" på marknivå. Vi har ändå gräs, buskar, fält och träd precis bakom huset och jag har burit honom dit men han slänger sig tillbaka mot porten och ska in. Han blir så rädd att jag känner att gå ut med honom här gör mer skada än nytta :/

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

OberonsMatte
2018-02-20 19:58
#19

#18 Ett tips angående utevistelse är att bära ut honom i transportburen till det lugna stället bakom huset och sätta dig där, t.ex. på en filt när det blir varmare ute  och bara öppna luckan. Då kan han välja om han vill sitta kvar där och ta in alla intryck från sin trygga plats i buren, eller om han så småningom vågar sig ut en bit. Blir han rädd kommer han bara gå tillbaka in i  buren.

Eftersom det överaktiva beteendet bara visar sig efter lekstunderna är det nog så att din katt mår bäst utan dem. Kanske är busrycken han ägnar sig åt på egen tass fullt tillräckliga för honom?

Hur gammal var han när han hade den förra kattkompisen som var ett halvår yngre? Var båda innekatter då? Hur såg deras relation ut? Lekte de med varandra något? Verkade de tycka om varandra?

Sajtvärd Katter iFokus

molbojse
2018-02-20 20:17
#20

#19 De kommer inte direkt efter, utan mellan gångerna. Kan gå en timme efter, ibland två eller tre innan han får ryck och blir tokig.

Skulle ju vara kul att gå ut med honom, jag vill ju det just för att jag vet att det aktiverar hjärnan på honom mer. Ska prova med filt och gå ut med hela buren när det blir varmare! :) Just där jag varit förut med honom (och den andra katten) så är det liksom omringat av träd och ett vattenfyllt dike.

Han var 2½ och andra katten var 2 år. Båda var innekatter med tillgång till balkongen med andra katten fick komma ut dagligen i koppel och då kunde vi vara ute 1-2 timmar och bara strosa omkring. Tyvärr funkade inte det i längden då han var hittekatt och blev galen när vi var inne. Han attackerade ytterdörren och skulle man gå ut fick man först stänga in honom i ett annat rum, gå ut och hoppas på att han stannar kvar inne i lägenheten.

Båda grabbarna älskade varandra. De sov på varandra, åt ihop, lekte ihop, tvättade varandra och hade en jättefin relation. Plus var väldigt mån om Miramis (andra katten) och Miramis tydde sig mycket till honom för stöd och sällskap. Miramis var inte en människokatt utan mer en kattkatt så oss människor dög bara för mat. Katterna emellan hade större utbyte av varandra än vad vi människor hade av Miramis. Tyvärr mådde han hemskt dålig av att vara strikt innekatt och blev deprimerad. Det i sin tur resulterade i att han bet av alla tänkbara sladdar, och då menar jag även förlängningssladdar, kablar till våra datorer och liknande. Alla hans symptom tydde på PICA och vad vi än gjorde så kunde vi inte åtgärda det så han fick flytta till ett annat hem. De bodde ihop i lite över ett halvår.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Annons:
OberonsMatte
2018-02-20 22:27
#21

#20 Av det du beskriver tolkar jag det som att livet för Plus måste ha blivit väsentligt torftigare utan Miramis, dvs utan en kattkompis. Vill du introducera en ny kompis blir det enklast för katterna om du väljer en som är uppenbart yngre än Plus (dvs ej fullvuxen) för då får Plus automatiskt högst status dem emellan eftersom det även är hans revir nykomlingen i så fall flyttar in i.

När det gäller sladdbitande är det oftast ett beteende som från början sker av en slump, men som p.g.a. reaktionen blir en inlärd metod för att få ägarens uppmärksamhet (att uppmärksamheten är negativ spelar ingen roll för en rastlös katt, huvudsaken är att det händer något). Märker man att katten är benägen att bita på kablar måste man därför förhindra detta genom att förebygga (gömma och dölja sladdarna på olika sätt) så att det blir omöjligt för katten att bita på sladdar och få uppmärksamhet i samband med det.

Varje gång man svarar/reagerar på kattens beteende lär den sig att just det beteendet fungerar…

Sajtvärd Katter iFokus

molbojse
2018-02-21 14:27
#22

#21 Ja, det nekar jag inte till. Han har ett enormt utbyte av andra katter och vi människor kommer aldrig kunna ge honom det. Vi (jag i alla fall) vill ju hemskt gärna ha en katt till (eller femton) just för Plus skull. Han mår faktiskt bättre av det även om livet som det är nu inte är helt kasst ändå. Det enda som stoppar oss är vårt mående (jag började nyligen medicinera depression jag gått med i ett år) och ekonomin. Pga mitt mående kan jag inte jobba och har hamnat mellan stolarna på obestämd tid hos FK så jag har noll i inkomst. Vi avstår saker åt oss själva för att kunna ge Plus det han behöver så det finns verkligen inte pengar till en katt till. När min ekonomi kommer igång igen så blir det att vara fosterhem istället. P är stabil i psyket och väldigt tydlig med vad han vill. Han är rakt på sak och visar vad man ska och inte ska göra. Han ställde upp enormt för Miramis och visade honom alla sina favoritplatser i lägenheten, hur man tar sig dit, vad man kan hitta på inomhus, hur man leker (M fattade inte vad leksaker var när han kom men sista veckorna såg jag honom rejsa med en råtta lite då och då när ingen "såg") och att möänniskor inte är så farliga. P är ju väldigt närhets- och kärlekstörstande så han ligger gärna i knät och vrålspinner och det fick Miramis att förstå att gos och kel inte var så dumt trots allt. Jag tror P skulle kunna vara ett bra stöd för nykomlingar för han bara är. Och han älskar alla katter och tror han är bästis med varende en xD
När M först kom till oss verkade inte P fatta alls vad han skulle göra. Det var första gången någon kom in på HANS revir och där HAN blev äldst. Innan har han varit den som kommit till annan katts revir och alltid varit yngst. Efter M har P växt till sig mentalt väldigt mycket. Han verkar ha kommit ikapp sin ålder mycket mer när han fick vara bossen om man säger så. Ändå utnyttjade han aldrig någonsin sin högre status utan de var väldigt lika mot varandra. Det märktes vid några få tillfällen att P var den som bestämde, som vid lådbesök och i klösträdet där P alltid låg på en högre plattform än M. Hade M varit på lådan gick P alltid dit direkt efter och kissade, men förutom det så fanns det inte ett uns av dominans eller att styra och ställa.

Samtidigt är inte en för ung katt optimalt för oss heller. Jag har satt gränsen vid minst ett år, absolut inte yngre. Vi måste orka med allting också, för om inte vi funkar så kan vi inte finnas för andra.

Sladdbitandet har jag luskat ut är en förbannat dålig vana. I regel är det bara vita androidsladdar han ger sig på, så vi har löst det genom att köpa sladdar i andra färger och som är tygklädda eller liknande. Vi har även kabelstrumpor som vi stoppat alla sladdar i som vi inte kan plocka undan (kablar till våra datorer till exempel) och de sladdar som inte kan skyddas har vi gömt bakom möbler där han inte kommer åt dom. De flesta sladdar har vi i vardagsrummet och dit stänger vi när vi inte är hemma och kan hålla koll. Sladdar till datormöss och liknande har jag själv klätt i sladdskydd i glada färger och bittestat dom själv för att se om han kommer igenom. Det gör han inte ;) Miramis var allra värst med det där, och dels pga det så fick han flytta, Hemmet var inte längre säkert för honom att vistas i. Nu tror jag faktiskt inte att vi har en enda "naken" sladd kvar framme och de få som är nakna är sladdar han ändå inte tuggar på.
Ibland är det svårt att bara ignorera, speciellt när han gör något potentiellt farligt, som att tugga sladd. Tuggandet är även en rastlöshetsgrej och han tuggar något mindre när han får leka av sig. Han river hemmet på andra sätt istället xD

Och precis som du säger - all uppmärksamhet är för katten bra uppmärksamhet. Där tycker jag katter är så mycket knepigare än hundar xD Liksom, hur gör man om katten gör något som kan skada den på något vis utan att belöna den?

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

molbojse
2018-04-22 13:01
#23

Hej alla!

Nu har det ju gått ett tag sen jag skrev den härt tråden så tänkte uppdatera lite.
Det har nu blivit varmt nog ute för att kunna gå ut! :D Jag följde tipset att ta ut honom i bur och sätta mig med en filt på ett skyddat ställe. Det kommer jag ju INTE göra om! Tror ni han hade lust att stanna kvar där eller? Knappast, han knatade rakt ut från buren och började utforska. Nu har vi varit ute varje dag fyra dagar i rad och han blir helt klart modigare för varje gång. Vi går ut runt lunch och är ute kanske 20-30 minuter och sen är han utslagen resten av dagen. Han får välja var vi ska gå, jag följer bara efter i andra änden av kopplet som en skugga. Dra in mig i snåriga taggbuskar är ju en favorit 🥵
Jag sätter på honom sele och koppel inne, sen bär jag ut honom till baksidan av huset och sätter ner honom. Han är fortfarande lite skrajsen ute, ganska reaktiv men han har hela tiden koll på var jag är och blir han osäker så skyndar han sig till mig direkt. När promenaden är klar så går han till porten och visar att han vill in. Det gör mig lite trygg också att IFALL (peppar, peppar) han kommer loss så vet jag att han hittar hem. Det är också en anledning till varför jag vill gå ut med honom i koppel, för även om jag har innekatt på tredje våningen så kan man aldrig vara 110% säker på att han ALDRIG skulle kunna slita sig och råka komma ut. Vet han då inte var "hem" är så kan det gå riktigt illa :/

Idag blev en ganska händelserik promenad! Han spanade på en humla, jagade en fluga och kutade i sicksack mellan ett buskage och huset för att spana på fåglar :D

Effekten av det här har gjort att jag faktiskt inte sett honom jucka något alls, samt att okynnesklösandet på sängen har minskat drastiskt. Slutsats: lek är inget som kan göra något åt hans överaktivitet eftersom han tydligen behöver stimuleras på fler sätt än vad lek gör.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Upp till toppen
Annons: