05 - Vila i frid

Min älskade kattflicka finns inte längre......

2018-01-14 17:49 #0 av: Hugo13

Vet inte hur jag ska kunna komma över sorgen efter min lilla Älskade Aliette. Hon avlivades den 2 december och jag är helt nedbruten av sorg. Hon var mitt allt. Jag har en katt till som heter Hugo. De har levt ihop i 8 år.  

Jag har varit sjukpensionär i lika många år så vi har haft mycket tid tillsammans.  Min Älskade Hugo sörjer också enormt mycket. Det är så smärtsamt att se. Jag har min fruktansvärda sorg att bearbeta, men måste vara stark för Hugo. Han går runt och jamar och krafsar på skåpdörrar som han vill att jag ska öppna för att han vill se om Aliette är där. 

Jag har mist anhöriga och förhållanden, men det här är den värsta sorg som någonsin drabbat mig. Jag hamnade i en djup sorgedepression och var inlagd i två veckor.  Hugo bodde hos min dotter och hennes två barn under tiden jag var inlagd. Han känner dem väl och var lugn och till freds under tiden han bodde där. Nu är det han och jag. Han är så underbar, men det är så hemskt att se att han sörjer.  

Jag vet inte hur jag ska komma igen efter det här. Det har inte gått så lång tid än, jag vet, men det känns som om sorgen blir värre för var dag. Hon var min älskade lilla kattdotter. Hennes aska ligger i en liten pappersask hos veterinären. Jag klarar inte av att hämta hem hennes aska. Allt är som en mardröm.

Aliette och Hugos matte.

Anmäl
2018-01-14 18:08 #1 av: Stallmima

Åååå jag vet precis hur det känns, min förra kisse som jag fick låta somna in pga sjukdom känner jag stor sorg över fortfarande.  Ta hem din lilla flickas aska och låt minnet över henne vara hos dig, hon vill nog inte vara hos veterinären i sin urna utan hos dig som minns hennes liv. Styrkekramar och lycka till!  HjärtaKatt

Anmäl
2018-01-14 18:12 #2 av: Uppkatten

Många sörjer sina djur på samma sätt som man sörjer andra familjemedlemmar och det är både OK, smärtsamt och tar tid. Det är samma sorg det handlar om, sorgen skiljer inte på djur och människor. Det kan ta tid och måste få ta tid. Men så småningom brukar det ändå bli lite lättare. Sorg kan pågå i flera månader, ibland över flera år, och det är inget som är konstigt eller avvikande. Men så småningom brukar det ändå börja lätta. Jag hoppas att du ganska snart ska kunna börja få lite "pauser" i sorgen i alla fall - stundtals under dagen, och att du känner att det trots allt är OK att även ha stunder då du är lite gladare trots sorgen. Be någon vän eller bekant att hämta hem askan till dig. Det känns ofta lite som en lättnad att få hem askan, även om jag känner igen mig i din beskrivning av hur svårt det kan kännas att gå till veterinären och hämta hem den. Så be någon om hjälp! Det är OK att be om hjälp sådana här gånger! Och det är OK att sörja, både länge och intensivt. Jag lovar att många djurägare känner igen sig i det du berättar Hjärta.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl
2018-01-14 19:32 #3 av: Pia-69

Beklagar sorgen för dig och din katt🌹❤. Jag hoppas att du och Hugo kommer över sorgen så småningom.❤😻❤

Anmäl
2018-01-16 14:44 #4 av: Jessicahagstrom94

Beklagar sorgen! En smärta som aldrig försvinner helt men som man lär sig att hantera till slut. :(

Medarbetare @ Katter Ifokus.
Anmäl
2018-01-16 19:31 #5 av: OberonsMatte

Att förlora en älskad katt är väldigt svårt och även efter lång tid kan det vara svårt att tänka tillbaka på härliga minnen utan att samtidigt känna vemod. Om den akuta sorgfasen inte mildras med tiden utan istället djupnar till en riktig depression kan det behövas hjälp i form av medicin och terapi. Eller så köper man en ny katt för att tillföra ny glädje i tillvaron (som jag brukar göra).

Jag råder dig i all välmening att söka hjälp hos t.ex. vårdcentral eller psykiatri för att ta dig igenom, acceptera och gå vidare efter den här förlusten . Både för din och din kvarvarande katts skull. Hugo behöver DIG och att du är hans vanliga trygga matte.Hjärta

Sajtvärd Katter iFokus

Anmäl
2018-01-18 22:28 #6 av: Chanel66

Beklagar din förlust. Min vackra Alva lämnade oss den 12 augusti kl:19.30. Jag förstår fortfarande inte. Det blir bättre men aldrig bra man sörjer och alla minnen kommer, jag har hotat lovat gråtit har till och med försökt att göra en deal : 2år till med Alva mot 5 av mina återstående år. jag åker 8 mil till hennes begravningsplats så ofta det går. Hämta askan och begrav henne då har du henne nära igen. Hoppas att du mår lite bättre snart men det tar tid. Krama Hugo ofta och prata med honom så att han inte känner sig utanför.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.