Har du fler katter än dessa två ? 

Om inte kanske du kan skaffa en till i ungefär samma ålder som ungkatten? Eller försök att få honom att rikta in sin uppmärksamhet på något annat.  Det hjälper inte nämnvärt att  tillrättavisa ungkatten , han är lekglad och som du säger, full av bus och det är inte så mycket man kan göra åt det. 

 Å andra sidan kanske det blir jobbigare för honan att ha en busig katt till hos sig.  🤔Vuxna katter brukar vara rädda för kattungar, så de drar sig bort från dem, men nu är han ju mer som en vuxen katt så jag tror att problemet kommer att klinga av så småningom.

 Om du kan stå ut något år till, så tror jag att han kommer att lugna ner sig, dels för han är kastrerad och dels för att han blir mognare och  inte fullt så leksen som nu, men då han börjar leka med honan, så försöka att få hans uppmärksamhet på något annat, t ex lek med honom med ett snöre , eller ha en leksaksmus som springer över golvet mm.  

Han kanske dessutom leker att honan är ett byte, de gör ju så för att de ska träna sig inför "vuxenkattvärlden"- och istället för att leka med honom så vill honan mest vara ifred, och då hon säger ifrån så har han ingen respekt för det hon talar om för honom. Det är något han har missat att lära sig från sin egen mamma tror jag, så jag tror att han borde få en annan katt  som lär honom det, om det inte är för sent. 

Katter har ju revirtänk, så han kanske börjar vilja ta över honans revir? Det tänket finns kvar fast de är kastrerade, eller beroende på kattens personlighet

jag har bara dessa två, men jag har haft katter innan dessa två. lösningar som innebär fler katter är inte aktuella. jag kan säga att vi egentligen inte planerade ens en till katt, och jag skulle aldrig ta in en till kattunge i en grupp som redan är i otakt. jag omplacerar hellre en katt än två om det skulle visa sig att det inte fungerar. det skulle inte vara rättvist mot vare sig den äldre katten eller en ny kattunge att utöka när det ser ut som det gör. förutom det kan jag inte ha tre katter (varav två kattungar), en hund, en ettåring och två vuxna på 56 kvm.

i sitt kattspråk är han absolut med. säger väl min hona till, går han. ligger hon exempelvis längst upp i klösträder och morrar går han genast ner. det är just det att när de är på golvet och hon börjar springa så blir det jage. den äldre säger inte ifrån. kattungen har även hunden att leka med, och de två älskar varandra så han är inte utan lekkamrat. hunden och kattungen leker flera gånger om dagen och har superkul ihop. även vi leker med honom, så han får stimulans. jag är inte orolig för hans del egentligen, inte för min heller. jag har haft kattungar tidigare och dom är skitjobbiga! jag vet att det bara är att stå ut. det jag egentligen undrar är hur länge man ska stå ut för den äldre kattens skull. jagandet känner jag också igen från tidigare kattungar, som vi alltid innan haft med andra kattungar. problemet här skulle jag säga är inte dominans, revir eller liknande, utan att den lille katten är kattunge med max i bus och lek, och den äldre katten är en riktig tant av lugn ras och personlighet som helst spenderar en hel dag i garderoben eller i sitt klösträd, tills hon kryper fram framåt kvällen när hon vill mysa och sova med oss i sängen. i aktivitetsnivå är katterna alltså i var sin ände av skalan.

Jag tvivlar på att uppförandet kommer att upphöra. Jag har liknande problem, min hankatt som hittades när han var 6-7 veckor vid riksväg 40. Förmodligen hade han tagits av en rovfågel och tappats där. Nu är han 4 år, jag har två katter som är 6,5 år, en hona och en hane (syskon). Den yngre hanen jagar honan och hoppar på och biter henne så hon skriker och fräser. När jag ser det och hutar åt honom slutar han om jag är nära, annars inte. Jag tror inte det kommer att upphöra, men jag kan ha fel. I vilket fall så önskar jag dig lycka till!😻

Vi har ett tvärtom problem. Den äldsta katten vill leka men får inte alltid igång den yngsta och dom mellersta är lata. 😂 Och ibland hamnar alla 4 i bråk och det bara flyger hårtussar och det fräs och morras. Men det är sådant som sker. Jag tror att kisse kommer lugna sig och att det blir lugnare. Men tänk att han är nu tonåring och trotsig. Det kommer gå över när han närmar sig att bli 1 år.

Jag hoppas ju det ska lösa sig. Till bpdas försvar slåss dom inte. En gång har han bitit så det blev veterinärbesök för honan, men i övrigt är det mest fräs och ett slag med tassen från honan. Han vill inte bråka, och de gånger hon slutar springa och vänder sig för att mata en box drar kattungen som en löning. Mest lurpassar han och gör små skutt fram och slår med en tass för att sedan sticka, och tanten tycker han är världens pest. Än så länge är det ju ganska oskyldigt, men jag är rädd att det ska bli värre. Som sagt, jag har haft kattungar innan, och han är precis så skitjobbig som dom är. Där emot är detta första gången jag haft katter som inte riktigt går ihop. Det gör mig ledsen, för jag älskar den där kattungen. Han är allt jag vill ha i en katt, busig, tokig och alltid något på gång samtidigt som han är otroligt social, både mot andra djur och människor. Vår 1-åring har inte bara en gång gått och burit honom, halvt släpandes (det är inget hon får göra, men hon vill så gärna bära katterna och tar alla chanser när hon vet att jag inte ser. Gammelkatten har vett nog att hålla sig undan, men kattungen vill så gärna vara med och råkar ut för både det ena och det andra) och han bara spinner. Här om dagen bar hon ner honom i sin badbalja, och han fann sig! Gammelkatten är en jättefin birma, men väldigt egen. Vet ju att skulle det inte bli bättre är det kattungen som får omplaceras :( usch… det är inte lätt…

#5 och så gör min tanta då hon är leds på att leka. Det är inget farligt och ingen har dött än. Och då är hon snart 12. Och yngsta är 6. Jag tror inte att det är allvarliga bråk mellan dessa två då jag vet hur mina katter leker. Den yngsta kan försöka få igång tanten med samma sak och ibland nappar hon och ibland blir hon bara butter och skiter i det. Om dom verkligen inte hade gått ihop så hade dom nog varit rena ovänner och bara bråkat konstant. Så jag tror att detta kommer lösa sig fint. Bara kattungen slutar vara tonåring.

Orsakades varbölden verkligen av ett kattbett? Är du säker på det?Tycker det låter väldigt märkligt så som du beskriver katternas beteenden.

#7, japp, man kunde se att det var ett bett efter att man rakat henne. Jag tror till och med jag vet när det hände. Den äldre katten vände sig vid ett tillfälle och gav den lille en box, då brukar han dra, men vid det här tillfället fastnade han i ett hörn, la sig på rygg rakt bak ocj fick den äldre över sig som gav honom en till box. Han bet då ifrån. Bettet var imte djupt och bölden så ytlig att huden höll på att spricka runt den. Då såg jag inget bett, och det kan ju ha hänt något när någon inte är hemma. Blir dom trängda och den lille inte kan springa iväg kam jag ju inte svära oå att det inte blir bråk. Jag har aldrig sett dem bråka igen på det viset.

Testat Feliway Friends i vägguttaget? Gör underverk på mina kissar

Jag tycker inte att du ska haka upp dig på att honkatten råkade få en böld som krävde veterinärvård. Verkar på beskrivningen osäkert om det ens var ett riktigt bett som orsakade bölden och om det nu var ett bett var det en olyckshändelse som kan hända vilken katt som helst i ett tillräckligt trängt läge.

Busig kattunge/ungkatt och vuxen dramaqueen kan både låta och se mer dramatiskt ut än det egentligen är. 

Hur gammal är hankatten nu? Hur beter de sig mot varandra när hankatten inte är på lek/jakt-humör?

#9, tack för tipset! Vi har använt feliway tidigare, när vi fick hem hundvalpen och när vi kom hem från bb, och ingen av gångerna har det gjort någon egentlig skillnad. #10, dramaqueen är huvudet på spiken på den hät damen. Hon kan till och med gå fram till hankatten självmant, när han äter eller sover, och fräsa och morra på honom som om hon bara vill berätta att han är en äcklig inkräktare. Jag kan ju inte svära på att det var den gången det blev ett bett. Är ju inte hemma hela dygnet, och jag håller dem inte isär. Ibland låter det som rena kriget, men tittar man är det oftast för att gammelkatten bestämt sug för att inte bli jagad, vänt sig om och gett den lille ett par ordentliga daskar. Hon låter väldigt mycket vid de tillfällena, både morrar och fräset. Han vändet då och sticker, men är gärna på igen efter en kort stund. Idag är han väl runt 7 månader, plus minus någon månad. I vila håller dom sig isär så gott det går. Dom har tillgång till hela lägenheten, ett högt klösträd, garderober och sängar. Tyvärr är det svårt för dem att komma ifrån varandra helt och då morrar hon. För det mesta ligger han där emot med hunden och myser, och hon ligger i klösträdet eller i en garderob. Han verkar också vilja vara nära och söker sig till henne. Han vill ju vara nära henne och håller sig gärna där hon är och det tycket hon är uräckligt. Hon har inte mjuknat det minsta gällande honom, snarare tvärt om. När ham var riktigt liten kunde dom utan problem leka med samma saker, och busade till och med en del själva, men dp var han liten, runt 9-10 veckor kanske. Som sagt innan, han är inte dum eller försöker dominera. Han är en busig kattunge full av energi. Jag är mest orolig för gammelkatten och vad som är snällt mot henne. Hon har haft en kattkompis innan som vi fick avliva för ett par år sedan på grund av sjukdom, men större delen av sitt liv har hon haft en kattkompis. Den här gillar hon ju dock inte alls.

Katters saliv är väldigt "giftigt" och ett bett kan ge bölder, och om man inte tar hand om dem i tid kan de ställa till med mycket besvär och svåra infektioner (som kan leda till döden t o m). 

Vår gammelkatt har blivit biten två gånger i svansroten (det vanligaste stället att bli biten på, där bak, om det är riktig fajt det rör sig om), ena infektionen/bölden var tvungen att dräneras och skötas om i 10 dagar, med "katt i tratt"… Den andra fann vi snabbare och det hjälpte med att hålla rent och ett öga på det enbart.

Vår ena honkatt hade fått en väldigt elak infektion som spred sig inne i kroppen, och den upptäcktes inte förrän det var för sent, tyvärr. Hon dog.

Jag tänker ts att om dom inte håller på att bråkar så pälsen flyger så kör din äldre katt med uppfostran. Hon håller rätt och slätt på att uppfostrar den lille som inte har haft en annan katt att se upp till innan. Så jag tycker att du ska vänta med att döma denna relationen som dålig. Min tant tog på sig att uppfostra den nya katten som kom efter hennes kompis död. Och ibland var det morr och fräs. Men ju äldre han blev så blev det mindre av det. Så som sagt så tror jag att detta kommer lösa sig fint.