I onsdags skriver du😃

Vi har en adopterad hittekatt som fortfarande efter dryga tre år springer in och lägger sig under våra sängar när det är något skrämmande som dörrklockan, grannen som låter, billjud utanför eller liknande.

Vi låter honom ha denna fristad som ett tryggt ställe och har aldrig försökt ta ut honom därifrån utan han får komma fram självmant.

#1 Tack för ditt svar Maria! Vad gjorde du i början med ditt katt, gick du och klappade den under sängen eller lät du den vara tills den kommer ut själv? För just nu hör jag henne jama för att hon vill ha uppmärksamhet, vet inte om jag ska gå dit eller inte…

Mina katter har jag haft i sju år, men om det kommer någon de inte känner eller om jag håller på och "rotar" för mycket (städning och sådant), så gömmer de sig under täcket i sängen. Ibland gömmer de sig under badkaret (den ena åtminstone).

Jag gör som Maria, låter dem vara där de känner sig trygga. De kommer fram när det har lugnat ner sig igen.

När jag fick dem så tog det ett par månader innan de inte sprang och gömde sig för minsta lilla ljud. Brukade låta dem vara ifred, och inte låtsas om dem, utan de fick komma när de kände sig redo för det.

Nu är detta ju katter som föddes ute och levde ute i ett halvår innan jag fick in dem, så det kommer säkert att gå fortare för er lilla katt att vänja sig. Tänk på att allting är nytt för den och det tar tid att utforska en hel trerummare.

#2 Jag böjde mig ner och pratade med honom i början men det var en viss skillnad då han var infångad som vild i bur (adopterad av oss) så han var ju inte alls en tam raskatt. Jag fick börja med att låta honom nosa på min hand men sedan så lät vi honom vara.

Men fortfarande så låter jag alltså honom vara till hans själv kommer fram och det gör han alltid och då är han hur mysig som helst.

Jag tror att det kan vara bra att de har en "tillflyktsort" som är den absoluta tryggheten.

Jag skulle inte låta mina katter ha sin trygga plats under en låg säng eller soffa och absolut inte under badkaret. Istället skulle jag skaffa liknande trånga, låga, mörka, vad dom nu vill ha, -platser där man lätt och snabbt kan få ut dom om det behövs. Inte kul om det tex börjar brinna och katten trycker under badkaret. Det kanske är svårt att ändra etter flera år, därför är det bra att från början ha ett annat tryggt ställe som bara är deras.

Mina katter som jag haft från att dom var 12 veckor hade en tendens att bosätta sig under badkaret i en hel vecka varje gång vi flyttade under dom första åren, då var dom redan vuxna och trygga med mig. Kan tillägga att ena katten är motsatsen till skygg. Låt katten ta tid på sig. Att locka fram med leksaker är helt okej, också att gosa under soffan när hon vill ha uppmärksamhet. Förr eller senare kommer hon att känna sig trygg nog för att börja utforska på egen tass.

#5 Intressant Kirnzy! Hur "förbjöd" du områden under soffan osv?

Det är inte så lätt att hindra dem från att springa under badkaret när det inte går helt ner till golvet, och dörren alltid står öppen eftersom de har sin låda därinne.

#5 Du tror inte vi har sådana platser i huset eller har haft sedan han var ny hemma?😉

En katt är svår att styra och vi har andra krypin som enligt mig borde vara mer trygga och ombonade men just under vår säng är plasten han "valt"

#7 Vi har en soffa som går enda ner till golvet. På sängen är det lätt att hänga något tungs ner i början eller sätta lådor (eller annat) framför så katten inte kommmer under, helt enkelt blockera området så katten hittar ett annat tryggt ställe innan den får som vana att springa in under soffan. #8 Det är nog betydligt enklare att sätta en kant framför/fem centimeter in under badkaret eller flytta på kattlådan än att få ut en livrädd katt under badkaret i ett brinnande hus.

#10 När vi fick hem vår skräckslagna katt så fick han från början vara i sovrummet med gömställen men sängen var det första han stack under och att täcka den fanns inte på kartan.

Jag räknar kallt med att vi inte ska ha brand hemma och värdesätter att vår katt har valt en egen fristad😉

Min katt har en prasseltunnel hon springer och gömmer sig i när hon vill vara ifred eller blir obekväm. Hunden har också en koja han går in i när han vill vara ifred. När de är på sina ställen rör vi dem inte i onödan. Båda kommer på inkallning vanligtvis men om de är på sina ställen och de väljer att inte komma fram så låter jag dem vara. Enda gången jag verkligen tvingar ut hunden är när han måste rastas (men hellre vill sova kvar i kojan😉)

Din kattunge kommer våga sig fram så småningom, låt det ta sin tid. Alla katter är olika🙂Hon har ju inte varit hos er alls länge. Det tog ett halvår innan min adopterade katt ens kände sig trygg med att sova i min säng, och då vid fotändan på andra sidan sängen. Nu vill hon inte sova utan mig utan ska ligga precis vid kudden😂

Jag håller med #5 om att inte låta katten gömma sig på ett alltför svårtillgängligt ställe. Jackson Galaxy brukar också rekommendera att man stänger för alltför lågt placerade gömställen, då de kan bidra till att katten cementerar ett lågt självförtroende och som vuxen fortsätter vara en katt som generellt är rädd och ofta gömmer sig. 

Om man stänger för utrymmet under badkaret eller sängen och erbjuder gömställen högre upp, t ex i ett linneskåp, bokhylla, klösträd m.m. varifrån katten kan titta ner på människorna, så stärker det kattens självförtroende så att den blir mindre ängslig. Gömmer den sig i golvhöjd så ser allt så stort ut och den får bara fragmentariska bilder av t ex människornas fötter. Att bara se fötter som rör sig  upplevs mer skrämmande än om den kan titta ner på människorna och se vad de faktiskt gör, hur de rör sig m.m. och därmed kan lära sig förutse människornas beteende. Ser den att de sitter ner eller rör sig lugnt så vågar den sig fram allt mer tills den kanske inte alls blir särskilt stressad av besök.

Sedan tycker jag det är hemskt tråkigt om en raskatt, som ju bör vara väl socialiserad, är så väldigt rädd vid leverans. Lite blyg är väl  okej men det TS beskriver låter mer i klass med en skyggis, och de flesta som svarat i tråden skriver utifrån sin erfarenhet av just skyggisar.  

Generellt sett ska en väl socialiserad kattunge vara trygg och modig och kelig när den flyttar, vilket gör mig orolig över om kattungen verkligen har hanterats tillräckligt under sin tid hos uppfödaren?

I övrigt håller jag med om att det är bäst att vara lugn runt kattungen och locka med lek men bara klappa när hon visar att hon vill han kontakt. 

Men stäng för utrymmet under soffan med pappkartonger eller vad du nu kan få tag i, och erbjud henne mysigt gömställe i närheten men högre upp. Allra helst i klösträd eller bokhylla, men finns inte det så är det bättre att hon bor i soffan än under den.

#14 Jättebra svar, tack så mycket! Jag tänker att jag ger henne lite mer tid innan jag bestämmer om jag ska täcka igen soffan eller inte. Jag är inte säker om hon är blyg eller skygg, svårt att säga… Men självklart vill man att katten ska känna sig självsäker. Svårt det där med att ta hand om ett djur alltså, haha!

#15 Tack!😊 Jo det är inte bara att köpa en söt kattunge 😉

Våra katter har två gömställen som de använder men jag inte riktigt gillar. Ett är under sängen där båda drar sig tillbaka ibland, men den är ändå så hög att vi kan få ut dem därifrån om det är kris. Plus att jag inte har hjärta att bygga för så de inte kan ligga och sova under huvudänden hos oss… Det andra är soffan som vi trodde skulle vara säker eftersom vi köpte en med lågt utrymme under. Ena kattskrället plattar dock ut sig och rasslar in under soffan ibland. Se om du kan ge lillkissen fler trygga gömställen som du valt också. T.ex. transportbur med filt över. Klösträd med en mysig koja i. Kartongfort… Om något kan vara lika bra som under soffan så är det ju en bra början!

En kartong eller kattigloo som står i en garderob (med dörren alltid på glänt) kan också vara ett bra gömställe.

Håller med #13 om att en kattunge från en seriös uppfödare inte bör vara så rädd. Det är skillnad med kattungar som haft väldigt lite eller ingen människokontakt under sin uppväxt. Inte ens min ena katt som är ganska lättskrämd och försiktig av sig gömde sig för oss när han kom hem. Han gick runt och undersökte överallt och kelade med oss.

Handlar det om en Ragdoll  (en katt med stamtavla) eller är det en "Ragdoll" (långhårig maskad huskatt utan stamtavla). Jag misstänker det senare…