02 - Hälsa, Beteende, Kosthållning

Min underbara lilla tjej har FIP

2017-08-02 22:12 #0 av: kimmiee

Hej! Jag är ny på denna sajt, och vet inte om man kan göra såhär, men la upp ett inlägg under ragdoll-kategorin, men hoppades på att få fler råd och åsikter om situationen, så lägger upp här också:

Hej!

Detta är första gången jag gör ett inlägg, men eftersom jag har hamnat i en otroligt desperat situation bara måste jag skriva av mig och hoppas det finns någon som kan hjälpa mig..!

Jag har sedan 1,5 års tid haft lyckan och glädjen att få ha världens finaste lilla flicka, min lilla Daisy. Hon är en innekatt och bara hon och jag bor tillsammans i min lägenhet, och gör bokstavligen allt ihop. Hon är en riktigt liten guldklimp helt enkelt som har stulit hela mitt hjärta - jag skulle offra vadsomhelst för henne.

De senaste månaderna har dock Daisy blivit dålig i magen. Hon har varit lös och varit något tröttare. Efter konstant kontakt och besök med veterinärer har jag provat att utesluta alla möjliga sorts foder, och testat allt från fortiflora, kortison och antibiotika, samtidigt som massa tester utförts.

I samband med alla mediciner de sista två månaderna har hon blivit mycket sämre. Hon är orkeslös, tappat mycket vikt och gillar inte mat speciellt mycket längre. I måndags fick vi en remiss till ett större sjukhus med specialister inom mage och tarm. Trots hon inte var jättedålig och ganska pigg vid besöket, så ville de behålla henne över natten, efter att ha gjort ett ultraljud, där det syntes att hennes grov- och tunntarm var kraftigt förtjockad, samtidigt som vätska i buken hittades. Hela dagen igår väntade jag bara på resultat av hennes prover, och när de tillslut kom så rasade hela min värld. Specialisterna har en enormt stark misstanke om FIP och rekommenderade att låta henne somna in.

Daisy är inte bara en liten katt för mig, hon är min bästa vän och den jag delar alla mina rutiner med, även om det kan låta lite överdrivet. Men så är det verkligen. Och jag bara gråter och gråter konstant nu efter dessa besked.

Efter lite diskussioner igår fick vi ta med min lilla bebis hem iallafall, veterinären trodde hon kunde leva ett hyfsat liv ett tag till, samtidigt som vi skickade ett prov på vätskan i magen för att se om coronaviruset kan hittas. Problemet är att jag fick hem en Daisy som inte alls är sig själv. Hon är så oerhört trött, vinglar och hennes blick ser så tom ut, att jag inte klarar av att se det. Veterinären tror detta beror på att hon har låg syrehalt i blodet. Men att hon ändå kommer vara okej ett tag till, men att jag kanske ska fundera på om hennes liv är värdigt på det här sättet.

Just nu håller jag med henne helt, för det krossar mig att se henne såhär. Provsvaren på bukvätskan kommer dock inte på upp till en vecka till, är det rätt eller fel att vänta?? Det jobbiga med FIP är ju att man inte med säkerhet kan veta om det verkligen är det. Och detta dödar mig just nu. Hur kan min lilla älskling drabbas av den värsta sjukdomen jag hört talas om? Som inte ens har ett enda botemedel? Hur ska jag kunna besluta om hon ska få leva eller inte? Och hur ska jag kunna låta henne gå och inte vara en del av mitt liv längre? Och hur ska jag kunna välja detta utan att ens veta om det verkligen är FIP hon har? Tanken att det kan vara något annat som det finns botemedel för är det som snurrar i huvudet konstant. Även om jag inte vet vad det skulle kunna vara annars.

Jag har skrivit ett extremt långt första inlägg gissar jag på, men jag är desperat och i upplösningstillstånd. Vad hade ni gjort? Finns det någon som drabbats av denna vidriga sjukdom här som kan hjälpa mig att hantera detta? Jag behöver verkligen hjälp att hantera hela situationen och kanske råd vad ni andra skulle gjort...

Hoppas verkligen det finns någon som orkat läsa hela denna text, jag blir otroligt tacksam för alla råd och stöd jag kan få..! Jag vill inte att min lilla flicka inte ens ska få uppleva sin tvåårsdag.. 

Anmäl
2017-08-02 23:06 #1 av: Herveaux

Börjar med att skicka över en styrkekram! Kramas

Jag är dålig på kattsjukdomar och har *peppar, peppar* inte haft en sjuk katt,
så jag fokuserar på hur jag skulle ha gjort i din situation.

Om provsvaren var en vecka bort så skulle jag nog ha försökt bita ihop och hålla fast vid den strimman av hopp att det kan vara något som kan botas.
Om katten skulle bli ännu sämre under denna väntan, så hade jag låtit missen somna in.

Låter inte ett dugg överdrivet av att din lilla tjej är en stor del av ditt liv, din vardag och dina rutiner. Dom små hårbollarna kan verkligen boa in sig i ens hjärta. Hjärta

Hur [fult ord] omöjligt och otänkbart det än känns att behöva ta det där definitiva beslutet så kan jag finna en viss tröst i det. Jag har makten att kunna avsluta lidandet för min lilla älskling när denne inte kan leva ett värdigt liv längre.
Jag får må skit, men jag måste göra det som är bäst för mitt djur, punkt.

Håller tummar och tår för att det inte är så nattsvart som diagnosen verkar just nu.

// Harley
Sajtvärd Star Stable iFokus
Medarbetare Hundar iFokus
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-08-02 23:28 #2 av: Uppkatten

Jag förstår din förtvivlade situation och har tyvärr inte så mycket att bidra med... Vill bara tillägga att vätska i buken inte MÅSTE innebära FIP, utan katter kan ha vätska i buken även av andra anledningar. Vill kommentera det enbart därför att jag sett i andra trådar att folk trott att vätska i buken alltid innebär FIP, men så är det inte. Corona i sin tur är ju ett virus som kanske de flesta katter möter under livet, medan det muterar till FIP hos relativt få katter. Jag hoppas att det blir så bra som möjligt för dig och din lilla katt. Jag önskar att det funnits ett vaccin och ett botemedel mot just Corona/FIP. Har träffat på katter på katthemmet som drabbats av dessa sjukdomar... Du får nog avgöra från stund till stund hur du ska/måste agera. Dra dig inte för att kontakta veterinär/åka in akut om du märker att hon försämras. Håller tummarna för att det vänder. Hjärta

Anmäl
2017-08-03 13:28 #3 av: kimmiee

#1 Börjar med att tacka för styrkekramen, den behövdes!

Är glad att höra du sluppit undan kattsjukdomar, och hoppas verkligen du fortsätter göra det!

Jag känner väl precis som du säger, eftersom det skulle bidra till större sannolikhet att det verkligen är FIP, jag älskar ju min lilla flicka så oerhört mycket och vill ju försöka rädda henne om det finns en liten liten chans! Det värsta är ju att man inte vet om hon har ont eller lider, då hon som sagt inte längre är sig lik :'( men idag besökte jag min vanliga veterinär som följt henne under hela vägen, både för att höra beskedet från henne som jag litar på, men samtidigt för att höra hur hon tycker min lilla flicka mår. Hon tyckte tack och lov att hon fortfarande verkar må helt okej, och ingen vätska till lungorna vad hon kunde höra iallafall. Jag vill ju verkligen inte vara självisk och låta henne vänta om hon lider, men samtidigt vill jag inte göra något om jag inte känner mig säker på att hon faktiskt är riktigt sjuk utan en väg tillbaka! Hon sa iallafall att hon trodde att hon hade fram till provsvaren kvar innan hon skulle bli sämre, så i dagsläget ska jag försöka göra just som du säger, vänta på provsvaret, men om jag ser hon mår riktigt dåligt så kommer hon få somna in.. usch, där har man en mening jag aldrig trodde jag skulle behöva säga Ledsen

Tack för att du säger så, det är skönt att det finns någon som förstår hur mycket de kan betyda för en och ens liv! 

Ja, det är ju verkligen så jag kommer behöva tänka, att jag låter henne slippa lida den värsta biten av denna fruktansvärda sjukdom, som hon faktiskt har kämpat emot så tappert så länge, min lilla stackars kämpe Ledsen jag kommer verkligen dö inifrån känns det som, men att hon ska dö lidandes känns värre än något annat i världen...Brustet hjärta

Tack snälla för din kommentar och stödet, det värmer! Tack Hjärta

Anmäl
2017-08-03 13:41 #4 av: kimmiee

#2 Även om det med allra största sannolikhet är FIP, så ger din kommentar mig en uns av hopp i mörket, så tack! Jag kände inte till den sjukdomen överhuvudtaget förrän i förrgår, och det känns därför helt obegripligt att det finns en sjukdom som man inte kan fastställa med säkerhet förrän efter man låtit kisen somna in, och som helt saknar botmedel. Jag har försökt kolla runt vad det annat skulle kunna vara hon drabbats av, men har dessvärre inte hittat något som verkar stämma in alls. Du känner inte till några sjukdomar som FIP ibland förknippas med? Ledsen

Ja, fy sjutton vad jag önskar det fanns vaccin, men framförallt ett botemedel för det.. just nu skulle jag offra vadsomhelst för att få ett, men jag antar att det inte hjälper att offra om så mina armar och ben i det här läget Brustet hjärta har läst lite på vissa medel som sägs att fungerat, men oftast finns inte de tillgängliga i Sverige och är inte heller ordentligt testade... men just nu känns det nästan som man kan testa vadsomhelst...

Usch, har det gått fort eller långsamt för de katterna du stött på? Och har de varit extremt sjuka eller fått gå i hyfsad frid? Ledsen

Tack, det gör jag verkligen inte, åker hellre in tio gånger för mycket än en gång för lite! Ska försöka göra mitt allra bästa att agera efter hennes behov, vid alla lägenHjärta Tack så mycket! Hjärta

Anmäl
2017-08-03 16:24 #5 av: Uppkatten

De katter jag mött som haft Corona har vanligtvis blivit friska. Några få har blivit kroniska utsöndrare av Corona.

En kattunge dog oväntat och plötsligt i FIP, sedan Corona muterat. Övriga kattungar i kullen utvecklade inte FIP. En vuxen katt dog i FIP, där började det med viktnedgång mm om jag förstått det rätt. En tredje katt, vuxen, har jag inte fått svar på om det rörde sig om FIP eller annan sjukdom (t ex lymfom). Där var kraftig viktnedgång också ett tydligt tecken på att något var fel, men katten var relativt pigg, åt bra o s v fram till beslut om avlivning togs (blodproverna var katastrofdåliga, veterinären såg ingen annan utväg).

En anhörigs katt fick problem med "magsjuka" för några år sedan, vilken inkluderade vätska i buken. Veterinärerna misstänkte FIP. Katten låg inlagd en period för att få hjälp med uppvätskning etc, men tillfrisknade sedan, och har nu varit frisk och vid god hälsa i flera år. Även familjens andra katt drabbades av magsjukdom vid samma tillfälle. Det var då vi fick klart för oss att vätska i buken inte nödvändigtvis behöver betyda FIP.

Jag fortsätter hålla tummarna för din katt! Hjärta

Anmäl
2017-08-03 22:10 #6 av: kimmiee

Okej, ja, många blir väl bara lite dåliga sen försvinner det igen.. det är en märklig sjukdom som så många kan ha och sprida samtidigt som vissa utvecklar något så allvarligt som FIP, fruktansvärt 😢

Så konstigt är det att vissa klarar sig men inte andra i samma kull av samma sjukdom. Okej, väldigt tragiska historier hör jag, så hemskt att det verkligen måste leda till döden 😢 viktnedgång är nog bland det vanligaste, så fruktansvärt att se sin bebis tyna bort 💔 Men du har aldrig hört om försök till medicinering för det?

Okej, det var ju en betydligt mer hoppfull historia, vet du om det var några andra symptom än vätska i buken? Önskar ju mer än allt annat min kise kan ha vadsomhelst förutom FIP...!!!!

Tack så mycket, det värmer verkligen ❤️

Anmäl
2017-08-04 00:02 #7 av: Uppkatten

Jag har läst om försök till medicinering, men det är länge sedan nu, och jag minns egentligen inte så mycket av det. När det gällde mina anhörigas katt så vill jag minnas att det var symptom såsom matvägran, diarré och kräkningar förutom vätskan i buken. Men den katten hade alltså aldrig FIP. 

En kattunge jag kände (som dog i FIP) blev mager med stor uppsvälld buk och fick svårt att andas.

Vet inte om du har läst http://www.sva.se/djurhalsa/katt/infektionssjukdomar-katt/coronavirus-och-fip-katt . Där finns mycket bra information, även om det inte är en helt lättläst text. Finns även den här länken som kanske kan vara av intresse http://stud.epsilon.slu.se/6684/7/pettersen_s_140904.pdf .

Ett problem är att det förmodligen är svårt att hitta sponsorer som är villiga att satsa ekonomiska resurser på ett vaccin eller en behandling av Corona/FIP. Corona ses idag närmast som något "normalt förekommande" i miljöer där det vistas många katter. Något som det är svårt att "komma undan".

Och varför det muterar hos vissa katter vet man inte riktigt. Det har spekulerats i att det har med svagheter i kattens immunförsvar att göra.

Anmäl
2017-08-04 00:16 #8 av: carlas

kimmiee, läst dina inlägg både här och på ragdoll. Förstår din förtvivlan och omfamnar dig och Daisy! Har tyvärr inget vettigt. Bara kort om min erfarenhet - för mer än tio år sedan (men verkar inte ha gått framåt med veterinärvetenskapen vad gäller iaf FIP?).

Vår älskade katt sjuk. Vätska i lungsäcken. Inläggning, syrgas, medicinering. Åter hem. Ingen diagnos, ingen bot. Vätskan visade ingen tumör, hjärta etc ua. Vätskan i lungsäcken fortsatte. Daglig dränering (tog taxi till kliniken för vågade inte själv). Älskade kattjejen var märkligt tuff genom allt ändå. Klinik antog FIP (eftersom inget hjälpte och ingen annan diagnos fanns till hands). Prov skickades till Storbritannien - skulle ta min. 3 v. Under tiden ingen bättring, bot el diagnos. Kliniken förordade avlivning. Så skedde. Några veckor senare fick vi svar från kliniken, via telefonsvararen. Kliniken meddelade att "inte FIP" - med tillägget att "men nu kan vi ju aldrig veta". Nej, vi gjorde ingen obduktion. Ångrar alltsammans.

Låter som din ordinarie veterinär ändå bedömer att Daisy håller ut. Önskar och hoppas också att du och Daisy kan göra det, tills provsvar. Och därutöver. Så att diagnos och bot kan hittas. Önskar det allra bästa. Med jättestyrkekramar till er båda!

Anmäl
2017-08-04 01:02 #9 av: Hera

Kan inget om det. Men måste visa mitt deltagande. Hjärta

Anmäl
2017-08-04 13:55 #10 av: kimmiee

#7 Okej, och man fick aldrig veta vad det var heller?Ledsen

Tack så mycket, jättesnällt du letat upp lite till mig! Har kollat igenom examensarbetet och googlat på medicinerna, tyvärr är det så svårt att förstå vad det är och verkar väldigt svårt att få tag på med, vilket är så krossande..

Ja, det verkar verkligen så, eftersom forskningen går så långsamt och aldrig prövas i riktiga studier där allt granskas kritiskt.. har försökt hitta någon som forskar just nu och skulle vilja ha en katt att ge sin medicin till, för just nu känns ju det som att man inte har något som helst att förlora! Men har dessvärre inte hittat någon...

Det verkar tyvärr som det är en stor faktor och min lilla bebis har tyvärr varit känslig från dag 1Ledsen

Anmäl
2017-08-04 14:12 #11 av: kimmiee

#8 Tack du, det värmer!

Åh, fy vad jag lider med dig...! Det är ju precis det man är rädd för, att man tar det eviga beslutet och att man sen får reda på att diagnosen inte var korrekt, kan bara säga jag är så ledsen och beklagar! Förstår du ångrar, men samtidigt gjorde du ju allt du kunde i din makt, och en daglig dränering med en massa veterinärbesök är ju inte heller livet man vill för sitt hjärta! Det låter lite som min veterinär har sagt till mig när jag hela tiden tjatar om att jag inte vill fatta ett beslut utan att veta säkert, att även om det mot förmodan inte är FIP så är hon riktigt, riktigt sjuk och kommer till 99% chans inte kunna behandlas ändå. Jag tror du får försöka tänka att du gjorde allt du kunde och att din flicka kanske inte gått att rädda ändå, du gjorde allt för henne och det som du kände var hennes bästa! Aldrig att man låter sin älskling gå för sin egen skull ju, utan för man verkligen tror det är för hennes bästa Hjärta

Men jag ska inte ljuga, det är just av det anledningen jag försöker få både henne och mig att kämpa till provsvaren iallafall, jag lever ju in i det sista på att det är något annat och att det går att bota Ledsen fy vad hemskt att behöva vänta i TRE veckor när ens kise är så himla sjuk..! Vad var det för prov som skickades och varför till Storbritannien? Ledsen

Tack så jättemycket, blir så himla rörd att det finns människor som håller tummarna för just mig och min kämpe, det där ju en sorg utan dess like att få ett sådant här besked och alla fina ord värmer och gör att jag står ut lite lite tillHjärta

Anmäl
2017-08-04 14:14 #12 av: kimmiee

#9, kan bara säga samma som ovan till dig, är enormt tacksam för allt stöd och att det betyder jättemycket för mig att ni orkar läsa allt och visar omtanke, så tack! Hjärta

Anmäl
2017-08-04 14:51 #13 av: Quincy

:( Förstår verkligen din sorg och oro, styrkekramar till dig! Hur mår hon idag? Verkar hon må lite bättre eller är det som innan?

Min honkatt hade diarré rätt ofta som kattunge och när hon var runt 1 år gammal så fick hon en märklig ögonsjukdom som gjorde att de blev grumliga. Hon blev även allmänt slö och trött. Veterinären skrev ut antibiotika till henne och testade henne för coronavirus, vet inte riktigt varför hon tänkte att det finns en koppling. Och tyvärr så visade sig att hon bar på viruset, men de trodde inte att det hade utvecklat till fip. Vet inte hur bra det stämmer men veterinären sa att om man vet att katten bär på viruset (vilket tydligen många katter gör) så ska man undvika stressa katten speciellt unga katter som inte har ett starkt immunförsvar. De tror att stress kan leda till att viruset utvecklas till fip. Tack och lov så blev min honkatt frisk från ögonsjukdomen och jag lyckades få slut på diarrén genom att ge henne Stomax. Hade också testat allt möjligt men stomax var det enda som till slut hjälpte!

Anmäl
2017-08-04 17:17 #14 av: kimmiee

#13 Tack snälla! Precis som efter förra veterinärsbesöket så är hon väldigt trött och vinglig idag, hon klarar inte av stressen av bil och klinik tror jag. Men eftersom hon piggnade till lite efter i tisdag, så har jag hopp att hon ska piggna till igen, och annars kommer hon nog bara att bli sämre nu Brustet hjärta det är svårt bara eftersom igår morse både åt hon friskt och lekte i klätterställningen innan vi åkte till veterinären, men efteråt har hon bara ätit lite lite, trots vi erbjuder henne allt vi kan komma på hon älskar... så antingen är hon trött av stressen eller så börjar det nog närma sig Ledsen

Tyvärr så bär ju väldigt många katter på coronaviruset, men som tur är utvecklar de flesta inte FIP nej. Jag tror det kan stämma att stress påverkar, men de vet så lite om sjukdomen och tydligen tror de att det även kan vara genetiskt samt handla om hur immunsystemet är, precis som du säger. Angående varför de kopplade till ögonen så kan ett symptom på torr FIP vara att de antingen får brunaktig färg i iris eller att ögonen blir grumliga, och såklart att de är dåliga i magen är också ett. Det är väldigt vaga symptom när en katt har torr FIP tydligen, varför det är så svårt att veta tidigt.. Men är väldigt, väldigt glad att det inte utvecklat sig till FIP på din kise, och att du fick bot på både ögon och magen! Vet även hur jobbigt det är med en katt som är dålig i magen under en lång period, helt underbart du hittade något som hjälpte!  Njut av varandra varenda sekund Hjärta 

Liten uppdatering på läget också: idag fick jag tillbaka mitt provsvar (tidigare än tänkt) att hon har coronaviruset i kroppen. Detta var egentligen mitt sista hopp, att det skulle vara negativt. Det finns dessvärre inget sätt att ta reda på om det är FIP utan en operation nu, vilket veterinärerna avråder mig från pga hur svag hon är. Och jag vill verkligen inte utsätta min stackars flicka för mer nu heller, tänk om hennes sista stund i livet blir på operationsbordet..! Alla tecken tyder tyvärr på FIP och det verkar som min värsta mardröm blivit verklighet och stirrar mig i ögonen nu. Men nu är det dags att låta hennes bästa gå först och blir hon inte bättre eller tom sämre så tror jag inte det finns mer jag kan göra nu. Ledsen Även om detta gör så fruktansvärt ont och känns så overkligt orättvist. Brustet hjärta

Anmäl
2017-08-04 17:26 #15 av: Hera

Beklagar verkligen!

Anmäl
2017-08-05 02:54 #16 av: carlas

skrev lång inlägg som försvann, försöker igen, kortare

#11 Du är en enastående tröstare, mitt i egna sorgen. Tack!

Du har rätt, ingen diagnos el hopp om bot vare sig fip el ej i vårt fall, så ånger inte helt relevant. Kort försök till svar på fråga iaf. Vi talar 2001 här. Klinik, Blå Stjärnan i Gbg, tydligen inte kapabel då, så blodprov (antar jag) sändes slutligen till Storbritannien ("England" sas) för analys, svar ngr veckor senare att inte fip, men då var vår katt redan borta, enl klinikens rekommendation. (Vår älskling en hittekatt och huskatt - dök upp på gatan, ingen ville veta av trots ivrigt annonserande och lappande. Blev ca 11,5 hos oss. Världen bästa. Så klart ;))

#14 Provsvar att coronavirus i kroppen, läser jag. Men inte klart att att övergått till fip för det, eller? Varför kunna konstatera fip endast genom operation nu (i vårt fall gm blodprov till "England")? Fip är ngt av slaskdiagnos då inget annat hittas?

Förlåt. Vill inte göra värre. Vet att DU gör det bästa för Daisy. Kram

Anmäl
2017-08-05 12:10 #17 av: kimmiee

#15 Tack Hera Hjärta

#16 Precis, och lider ens pälskling så kvittar det ju vilken sjukdom det är, när veterinärerna säger det inte går att göra något.. det är inte rätt att tvinga dem att vara kvar för vår skull, hur mycket jag än vill det Ledsen

Okej, ja, det är klart det ändrats en del på de åren, tragiskt nog inte så pass mycket att de idag kan rädda min flicka heller Brustet hjärta men det låter ju fruktansvärt att det skulle behöva skickas dit och att det skulle ta tre veckor! Blå stjärnan är ju dessutom en klinik som ska vara väldigt duktiga och verkar vara långt fram i utvecklingen! Usch, kan inte tänka mig den känslan att få veta det senare, men som sagt så besparade ni ert hjärta ännu mer smärta och veterinärbesök, och eftersom veterinärerna redan "bestämt sig" det var FIP hade ni antagligen aldrig kunnat reda ut vad som var det egentliga felet.. tyvärr är FIP inte den enda dödliga sjukdomen hellerLedsen klart det var världens bästa, och hon fick ändå ha ett långt lyckligt liv hos er, tänk vilken glädje ni gav varandra. Glöm inte detHjärta

Nej, precis det är bara ett konstaterande att viruset finns i kroppen, men inte att det muterat till FIP. Men för oss var det ännu ett tecken som stödjer att det faktiskt är FIP, min dröm var ju att det skulle vara negativt och därmed utesluta FIP helt. Tro mig, det undrar verkligen jag med! Enligt min veterinär kan man bara säkert bekräfta FIP efter döden, men kan också ibland göras genom att gå in i tarmen och ta en bit, men det är inte alltid det visar sig där heller då just den biten man tar måste innehålla vad de nu letar efter... Precis, det är just så det är, eftersom inget annat "fel" på henne hittas, eftersom alla hennes värden är normala, samt hon har låg syrehalt i blodet, lite vätska i buken och förändringar i tarmen så menar de att det "måste" vara FIP. Så menar de att hade det varit en inflammation tex, så skulle vissa värden i blodprovet inte varit bra osv... Men själv är jag livrädd det ska vara två olika sjukdomar exempelvis som båda är behandlingsbara, men tillsammans liknar FIP och gör att de utesluter allt annat.. Önskar verkligen ett test som ni skickade kunde göras! Fast en väntan på tre veckor hade jag inte klarat när hon är så svag Ledsen

Det gör du verkligen inte, så tacksam för alla tankar och hjälp du ger bara! Tack, det gör mig verkligen glad att höra att du tror jag gör det som är rätt för henne, kramar!

Anmäl
2017-08-06 02:12 #18 av: carlas

# 17 Förstår dig och vad du säger.  Vi hänvisades till Blå Stjärnan då eftersom ingen annan i närområdet med kompetens. Var finns du?

Citat: "Enligt min veterinär kan man bara säkert bekräfta FIP efter döden, men kan också ibland göras genom att gå in i tarmen och ta en bit, men det är inte alltid det visar sig där heller då just den biten man tar måste innehålla vad de nu letar efter... Precis, det är just så det är, eftersom inget annat "fel" på henne hittas, eftersom alla hennes värden är normala, samt hon har låg syrehalt i blodet, lite vätska i buken och förändringar i tarmen så menar de att det "måste" vara FIP. Så menar de att hade det varit en inflammation tex, så skulle vissa värden i blodprovet inte varit bra osv...

SVAR: Det där med först "efter döden" fick vi också veta, men först efteråt dock. Och som du säger - i vårt och i ditt fall - "inget annat fel hittas".

Citat:  Men själv är jag livrädd det ska vara två olika sjukdomar exempelvis som båda är behandlingsbara, men tillsammans liknar FIP och gör att de utesluter allt annat.. Önskar verkligen ett test som ni skickade kunde göras! Fast en väntan på tre veckor hade jag inte klarat när hon är så svag

SVAR: Helt rätt, behandlingsbara sjukdomar man önskar. Eller vetskap om att inte. Tror inte att veterinärkunskapen nått så långt. Det är väl kanske allas vårt fel. Alltid prioriteringar, och djur ligger inte högst - samhällsekonomiskt. Det handlar om forskning som kostar. Och katter är lågprioriterade.

Du säger: "Önskar verkligen ett test som ni skickade kunde göras! Fast en väntan på tre veckor hade jag inte klarat när hon är så svag".

SVAR igen: (1) Blå Stjärnan skickade test. Vi fick telefonsvarmeddelande att negativt. Vet inget mer (vår katt död då , jag i Indien, min make ur slag). Jag vet verkligen inte varför ett sådant test INTE kan göras i  ditt och Daiysys fall? Du kan kanske fråga din klinik?

Eller så lurades vi helt och hållet?

Vännen, du och Daisy har det svårt. Du gör allt du kan. Respekt och kram.

Anmäl
2017-08-06 20:37 #19 av: Omorika

Beklagar det som händer dig. Har varit med om samma och vet hur tungt det är.

Jag hade en liten fantastisk katt som hade ungefär samma symtom som din. Dålig mage, ögoninfektion, trött och hängig, mm. Efter många undersökningar hittade de en förstorad lymfkörtel och vätska i buken. Efter det var bra diagnosen lymf cancer med ca 6 månader kvar eller FIP kanske nån månad kvar.

Efter besöket blev han bara sämre och fick somna in någon dag efter beskedet om coronavirus i bukvätskan. Då orka han inte mycket längre. Det är fortfarande tungt för mig men över två år sen han somna in.

Har en ny katt nu som sällskap till min första men han kommer alltid finnas med mig.

Anmäl
2017-08-07 14:47 #20 av: kimmiee

Igår eftermiddag fick min lilla ängel somna in, stillsamt med familjen i min famn, i vårt hem. Ännu en veterinär fick titta på henne och bedömde att vi inte kunde göra mer för henne, och igår kunde man se hon dessutom börjat utveckla gulsot. Igår kunde hon knappt gå en meter utan att pausa och under natten hade hon visat mig att hon var redo och inte ville mer nu. Under de sista dagarna hade hon sagt hejdå till alla, en och en på ett sätt som nästan skrämmer mig, hon visste precis att det var dags och hjälpte mig fatta mitt beslut, för hennes skull. Men in i det sista drack och åt hon lite, och de sista timmarna hade jag henne i sele i vår trädgård så hon kunde få känna solen i sitt ansikte, som hon älskade, en sista gång. Sen myste vi i soffan tills det blev dags, och med tända ljus, rosor, de närmsta i familjen fick hon somna in. Sedan spelade vi upp "I was here" med Beyoncé, som föralltid kommer vara hennes låt. 

Det gör så fruktansvärt ont just nu, saknaden efter henne är obeskrivbar och sorgen är enorm. Det känns som att det gör ont i varande cell i min kropp. Hon fick inte ens bli två år, och det gör så ont jag bara fick fira hennes födelsedag en gång. Varenda liten sak jag gör påminner mig ständigt om henne, hon var alltid med mig. Framför mig ser jag henne hela tiden, jag känner hennes utseende och beteende bättre än jag kan känna igen mig själv känns det som. Hon var min bebis, min trygghet och min bästa vän. Men hur knäckt jag än är nu, och undrar varför man ska finnas i en värld som är så grym, och som inte ens innehåller min underbara Daisy längre, så är jag tacksam. Tacksam för den villkorslösa kärleken och glädjen hon gav. Alla kärleksfull och perfekta stunder vi hade ihop. Om jag bara kunde få fler. 

Vila i frid min lilla älskling. Som jag älskar dig, Daisy. Hjärta

Anmäl
2017-08-07 14:49 #21 av: Hera

Beklagar sorgen!

Anmäl
2017-08-07 15:00 #22 av: kimmiee

Tack snälla alla som varit så fina och orkar läsa allt och kommenterat, det har verkligen hjälpt mig igenom detta!Hjärta

#18 Vi fanns i Helsingborg. Precis som du säger är väl inte katter prio ett i samhället, och jag hatar att det ska drabba dem så hårt... vill man ska forska i deras sjukdomar också! Det är väldigt märkligt angående testet, varför ni kunde göra ett test men inte vi! Hade tänkt fråga, men nu är det för sent tyvärr...Brustet hjärta Tack snälla Carlas kan jag bara säga, du har verkligen varit ett så himla stort stöd i allt detta! 

#19 Tack, och detsamma Omorika. Det är verkligen enormt tungt och önskar inte min värsta fiende att drabbas av något sånt här! Det är så hemskt att det går så snabbt efter man fått veta att de är sjuka, här tog det mindre än en vecka och det är så svårt att hinna acceptera då. Låter verkligen som det var något liknande våra katter hade, och det är en fruktansvärd sjukdom! Ledsen glad du har en annan kise till sällskap, men självklart kommer man aldrig att glömma och alltid bära med sig sitt lilla hjärta. Tack för du delade med dig, och all lycka till er, njut av varje dag!

Anmäl
2017-08-07 17:09 #23 av: MonicaLagerquist

Beklagar sorgen

S*Blå Katten Cornish Rex & La Perm uppfödning.

Alla katter har ett livsvärde,men alla katter har inte ett avelsvärde.

www.blåkatten.se

Anmäl
2017-08-07 19:18 #24 av: Mangochanti

Beklagar verkligen sorgen.

Förlorade min pälskling Toulouse i Fip i Juni.
Att läsa dina inlägg (blir minnet och sorgen övermäktigt och tårarna kommer)
och andras inlägg här är det bara att konstatera att FIP är en fruktansvärt virus då det muterat.

Jag har en ny kille nu, som jag älskar.  Jag hade redan bokat min nya innan jag visste att Toulouse var sjuk.
Men Toulouse kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta, så även min Chanti som endast levde 5 år. (Hon dog inte av Fip)

Baksidan att älska sina husdjur, trots försäkringar och veterinär besök går dom inte alltid att rädda :-(  De lämnar tomrum.

Men en ljusglimt är att i USA finns det forskning på Fip, och det verkar som att de försöker finna svar och få ut medicin för denna sjukdom. Bara att hålla tummarna inför framtiden.

/MC

Anmäl
2017-08-07 20:56 #25 av: Uppkatten

Så ledsamt... Hjärta

Anmäl
2017-08-08 01:53 #26 av: carlas

#20 "Solen i sitt ansikte, en sista gång, som hon älskade".  Hjärta

Vet hur ont allt gör, även då man gör "rätt" ... eller försöker i  alla fall. Saknad och sorg är obegriplig, ja.

Oh fina vackra Daisy. Tack för fotot. Du är en underbar matte. Det ska du veta. För det vet Daisy. Kram!

Bra att forskning pågår.

Anmäl
2017-08-08 02:25 #27 av: VoxBauers

Vila i frid! Blomma

www.voxbauers.weebly.com

www.cornishrex.se

Anmäl
2017-08-08 07:25 #28 av: Aleya

Beklagar hur det slutade. Vet hur ont det gör då man måste säga farväl. Stor kram till dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-08-09 16:05 #29 av: kimmiee

#24 Beklagar verkligen din sorg med, det är en hemsk sjukdom och som du säger, vilket tomrum de lämnar Ledsen förstår inte hur man någonsin kommer över det här... Kanske var det meningen att du skulle ha en annan liten vän som kunde trösta dig mitt i sorgen, ta hand om varandra! 

Ja, man får verkligen hoppas de hittar något bot, och det snart.

Och till er andra: Tack snälla, det är verkligen fruktansvärt jobbigt just nu, och jag uppskattar verkligen era ordHjärta

Anmäl
2017-08-09 23:34 #30 av: Quincy

Hon var verkligen jätte fin och förstår att det måste ha varit jobbigt... men det lät i alla fall som att ni fick ett väldigt fint slut tillsammans. Även om tiden ni hade tillsammans var kort så hade ni, som du nämnde, många fina perfekta stunder! 

Ja de må lämna tomrum efter sig... men man får ju inte glömma kärleken som de en gång fyllde en med? Lycka/kärlek och Sorg/förlust går ofta hand i hand. Och det vore ju väldigt trist att leva ett liv utan kärlek?

Hoppas du har någon som kan trösta dig, och att du återhämtar dig snart från sorgen Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.