Annons:
Etikettallmänt-kattprat
Läst 878 ggr
LillaMyggan
2017-06-12 23:23

Vad menas med kanske???

Har ni nån gång frågat era föräldrar om ett djur och dom har sagt:Kanske eller Vi får se. Det är så störigt!!!! Hur slutade det då för er? Jag kan dra hela historien då, Jag bor på Gotland ute på landet Vi har en gammal 17 årig bondkatt som heter Spökis, Spökis är gammal och stannar mest inne och sover + att hon lider av Artros Vilket resulterar i att hon aldig håller mössen i chack längre, så vid skaffade vår katt Snusmumrik, eller ja min syster gjorde. Snusmumrik eller snusen som vi kalla han avgudar min syster! Han Gör allt för henne(vilket jag inte fattar jag typ hatar henne Hahaha) och vi hade kattvakt när vi var borta ett dygn för att kika på ett gymnasium åt henne, vi har pratat om det länge altså, och jag tror han fattade det och han rymde, för två veckor sedan. Vi misstänker att han stött på rävhonan i närheten för vi har hittat massa päls i hans pälsfärg. Spökis har blivit deprimerad och jag tror vi behöver en annan katt om vi inte hittar han snart, det tror pappa med, men när jag frågar säger han, Vi får se. Har era föräldrar sagt Vi får se eller Kanske eller liknande. Vad hände då? Fick ni ett djur/katt eller vad ni ville ha, eller väntar ni ännu eller fick ni aldrig??? Om ni fick skulle jag gjärna vilja veta mer om det… är ganska uttråkad nu för tiden och så :)

Annons:
ApanAnn
2017-06-13 21:24
#1

Räkna med att kanske/vi får se betyder nej.

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!

annzoo
2017-06-13 22:05
#2

mest troligt vill dina föräldrar inte skaffa fler djur. Jag vet inte hur gammal du och din syster är man under 18år är det föräldrarnas som måste ta ansvar över djuren om "barnen" lessnar

Katthemsmatten
2017-06-16 11:26
#3

#1 och 2. Så svarar vi föräldrar när vi inte vill ge ett bestämt nej, men dra ut på beslutet så länge som möjligt. 

Så länge man bor hemma, oavsett ålder, är det föräldrarna som bestämmer om det ska finnas husdjur eller inte. Den dag man har ett eget boende får man göra som man själv vill med den saken, men av erfarenhet kan jag bestämt råda er till att fundera länge och väl på vad som händer när den stora kärleken dyker upp och h*n visar sig vara allergisk mot djur? Ska det stackars djuret då omplaceras eller, än värre, avlivas? Och hur mycket tid kommer man som ung vuxen att spendera hemma? Det är överhängande risk att det blir ett ensamt djur som sitter hemma och väntar på sällskap och stimulans. Jag vet att det låter pessimistiskt och tråkigt, men fundera mer än en gång på varför du vill ha ett djur när du flyttar hemifrån. Är det för din skull (sällskap när du är hemma) eller för att vara djurets familj och trygghet? Det kräver mycket engagemang och tid.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Upp till toppen
Annons: