00 - Allmänt kattprat

Katter som flyttar in - mina historier

2016-10-16 17:53 #0 av: Aleya

Jag läser ofta här om folk som får katter som flyttar in hos dom då dom antingen inte vill gå hem eller inte har hem. Så jag tänkte att jag skulle dela med om två herrar som har flyttat in hos mig för att dom tyckte att det var bättre.

 

Första historien började 2005.

 

Vi hade från 1996 fram tills 2005 vår första katt som bodde hos oss. Han var tyvärr tvungen att avlivas då han fick epilepsi när njurarna slutade funka. Samma dag som vår första katt fick sitt första anfall så satt jag på MSN och pratade med en granne som sa att det sitter en katt utanför er balkong. Jag gick ut och kollade och där satt en lite svart och vit katt och jamade till mig. Och jag sa att du var mig en söt en men vi kan inte ta in dig.

 

Nå vi fick avliva vår första katt och mamma och jag var otroligt ledsna. Och hon sa i början att vi inte skulle ha en ny katt. För det är så hemskt när dom dör. Men efter ett tag började vi fundera på en ny katt då det var så tomt och tråkigt.

 

Ja det blev november och en dag när det var kallt och snö så är mamma ute och ska handla med sparken. När hon nästan hemma så ser hon hur samma katt som satt utanför vår balkong sitter vid en gatlykta och lyfter på tassarna och fryser. Så hon sa åt han att följa med in. Och jag var hemma och blev paff när det kommer in en lite ömklig katt med mamma. Men glad blev jag.

 

Och vi ringde till ägaren och sa att hans katt är hos oss. Ne men han menade bara att det var och släppa ut han igen sen.

 

Ja besöken blev oftare och oftare och tillslut hade vi kommit överens med ägaren att vi är dom nya ägarna. Vi ville helst att han skulle bli innekatt men det gick aldrig. Och det blev tyvärr hans död. Storgråter

Den 14 maj 2008 så kom han hem och var dålig. Det visade sig att någon hade sparkar han så bröstbenet var av. Så han var tvungen att avlivas tyvärr.

Han hade även en bror som liknade han, men tyvärr så bodde den katten kvar hos ägaren och blev påkörd. Så jag är glad att vi kunde ge en katt ett bra liv.


Andra började 2009

Det var sommar och våra två katter satt och kollade i fönstret ut mot gatan och stirrade som tusan på nått. Dom två katterna var kattflickan vi hade skaffat efter att vi tagit in Babbis 2005, och den andra var "ersättare" för Babbis då vår katthona blev så deprimerad efter Babbis död.

Nå men jag och mamma kollade ut genom fönstret för att se vad dom kollade på. Och där ute stod den armaste katten jag sett i mitt liv. Mager, tuffsig och hade inga öron.
Vi tyckte så synd om han att vi gick ut med en skål med mat till han och lite vatten. och vi klappade han men trodde han hade skabb så vi tvättade oss fort som tusan.

Nå men vi började se mer och mer av denna katten och en dag så kom han utanför vårt hus och haltade, så vi tog in han så han fick vila. Vi visste inte vem som ägde han eller OM någon ägde han.

Nå man han kom lite titt som tätt tillslut och vi fick veta att det var en inte långt från oss som ägde katten. Ja vi ringde och pratade men dom var obrydda för att han ändå inte ville vara inne hos dom. Och han var inte rumsren och allt skitsnack man kan få från ägarna.
Och varför han inte hade öron var för att han varit på rymmen i ca 4 - 6 månader. Han hade virrat bort sig och gått 4 mil till en stad.

Ne men han kom ju mest in hos oss, och min mamma som jobbar på en affär i byn träffade mamman till han som ägde katten och hon blev ju förbannad och sa att katten måste ju avlivas om inte hennes son och hans familj kunde ha hand om den. Ja jag ringde och sa till karln att vi tar katten, han ska inte behöva avlivas.
Okej sa karln, problemet var bara att han sa bara att katten hade blivit omhändertagen till sin fru, och hon trodde karln hade avlivat katten. Hon blev glad då hon hörde att han kommit till ett nytt hem och levde, för dom hade bara någon vecka efter varit tvungen att avliva dom djur dom hade då ett av barnen blivit allergisk.

Nå men Torsten lever och har det bra, och han fick utegångsförbud då han inte har trafikvett för 5 öre, och har haft det nu i 7 år. Och trivs och har det bra med sina 3 kattkompisar. Glad


Som ni ser så ville ju inte katterna ens gå hem till sina vanliga hem, och man kan diskutera om det är rätt eller fel att "kattnappa". Men vi har varit noga med att från nästan första dagen säga åt ägarna att deras katt är hos oss och att dom får komma och hämta dom. Men som sagt har dom varit ointresserade av detta. Vilket jag personligen tycker är tragiskt och vidrigt.
Har man ett djur så får man faktiskt sköta sitt ansvar. Och jag skulle aldrig ens drömma om att ha utekatter som världen är just nu. Det var bara Babbis som var det, och när han väl var ute så gick vi och letade efter han och hade som mål att ha in han varje natt.Och jag tror att det hände en eller två gånger att han inte kom in på natten, men då kunde ingen av oss sova istället som straff för det.

Så detta är mina två historier om att få ge ensamma katter ett nytt hem.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2016-10-16 20:27 #1 av: Viccan92

Säger man till och kommer överens är det en sak. Men tar man bara in katten trots att katten är märkt och inte hör av sig till ägaren är det en helt annan sak.

Anmäl
2016-10-16 20:43 #2 av: Aleya

#1 helt klart. det var det som var bra med detta lilla samhället att man vet ofta vem som har hand om katterna. Dessa var ju dock inte katter som ens var märkta, och okastrerade dessutom.
Ne men så jag är glad att ägarna sa ja.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2016-10-19 18:08 #3 av: Viccan92

#2 Är ju någon som tagit min katt. Hon har öronmärkning, kastrerad och dessutom amputerad svans. Men hon är supersocial så någon tänkte väl att en katt som är så  kelen kan inte ha ett bra hem. Saknar henne verkligen.

Anmäl
2016-10-19 18:20 #4 av: Aleya

#3 Jan jag förstå att du gör. Och det är delvis därför jag vill ha mina katter inne. Så jag vet vart jag har dom och inte blir skadade eller nappade. Men det är trist att folk inte kan skilja på ditt och mitt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2016-10-20 22:37 #5 av: Viccan92

#4 Tyvärr så var det när jag bodde hemma hos mina föräldrar och dem vägrade ha katterna som innekatter. Det var enbart när dem var sjuka eller skadade samt efter kastrering.

Anmäl
2016-10-20 23:16 #6 av: Aleya

#5 ja suck säger jag. Mamma min trodde aldrig att sista utekatter skulle bli tokig. Men han firar 7 år inne. Så den planen gick bra.

Hoppas ändå att hon återkommer.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2016-10-21 16:28 #7 av: burmamys

Vilken fin historia om dina katter Aleya! Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.