Tänk på katten i första hand, ring till ett hem för katter och hör vad du kan göra, de borde veta. Eller kontakta veterinären och hör där. 

Jag förstår inte heller varför man skaffar katt och sedan låter den springa vind för våg, bra att du lägger dig i , för det är ju katten som lider av deras sätt att hantera den.

Riktigt hemskt. Var med om en liknande grej själv med en grannkattunge (9m) som uppenbart sökte ett nytt hem. De slängde bara ut honom, när han uppenbarligen ville vara inne mer. Världens gulligaste och mysigaste katt! Somnade direkt i mitt knä när han fått komma in i värmen och äta lite mat.

Innan jag fick veta vem han tillhörde så fixade jag ett fosterhem via djurskyddet. Dock fick jag samma dag veta vem han tillhörde och han lämnades såklart tillbaks. En barnfamilj i dyrt, stort hus, så jag tänkte att det går nog bra. Sedan fortsatte samma visa, och de blev typ arga på mig när jag ifrågasatte varför han "rymde" och försökte ge tips. Och sedan fick jag höra nån månad senare att de avlivat honom för att han "rymde" hela tiden… Riktigt sorgligt, när jag utan problem hittade ett bra hem åt denna OTROLIGA katt första gången. Idioter! Vissa ska bara inte ha husdjur. Borde typ införas nån form av "körkort"..

Vad du ska göra vet jag inte.. Ta ett allvarligt snack med dem först och främst om du kan och vill.

Han kom tillbaka till mig nästa dag.Nu har jag bestämt att jag tar hand om honom.Jag kommer också beställa tid för kastrering.Jag kommer inte att åka tillbaka med honom något mer eftersom de uppenbarligen inte vill ha med honom att göra.Tycker ni jag gör fel?

Ja, jag håller verkligen med #2 att mäniskor borde genomgå någon typ av test innan man fick skaffa djur. Katter verkar vara lite "slit och släng" sällskap för många. En del som skaffar katt innan de fått barn, lämnar ofta katten i sticket då barnet anlänt, då blir det bråttom att få bort katten av rädsla för hur katten ska bete sig mot baby mm. Eller så skaffar man katt åt barnen, som de flesta vet lessnar efter ett tag. Det är ett vuxenansvar att skaffa husdjur. Kattens status behöver stärkas, men jag vet inte hur?
Själv försöker jag påverka omgivningen, de jag känner, träffar mm, att kommer vi in på katt frågor, -skaffa från katthem eller satsa på renrasig katt. Då kanske man tar det mer seriös, Kostar lite mer. Men så länge kattunga ges bort, blocket annonser på 500 kr och inga krav på köpare lär detta problem fortgå.

Under 35 års tid i Kina hade man att varje familj bara fick skaffa ett barn. Kanske vore det bra för Sveriges katter att man inte fick köpa katt om den inte kastrerades/steriliserades då den uppnått 4-6 månader. Annars fick man böter. Och att alla katter ska registreras. Kanske hade varit något?

Kanske något för politikerna att ta tag i?

Det är inte klokt att inte människor kan vara mer rädd om ett så fint djur som katten är.

#2 Tragiskt att de tog bort katten som du ändå kunde fixa nytt hem åt, typiskt sätt att visa ”vi bestämmer” –kom inte här och bry dig. Men det är just det vi måste göra,  BRY oss om djur som far illa.

/MC

🐱❤️

#3 Vet inte om jag vågat mig på att behålla katten. Men kanske skulle du gå dit, utan katt och fråga om du får köpa den?

Det är enligt lag inte tillåtet att ta någon annans katt, så risken är väl att de polisanmäler dig.

Det är knepigt då katten uppenbarligen inte trivs i sitt hem och smiter. Men det är ingen vild katt och du vet vart den hör hemma, så att bara behålla den kan nog bli knepigt.

Hör dig för med ngt katthem så kanske de kan ge dig tips.

/MC

Har varit med om detta problem. Två gånger. Första var det två kattungar som var ute och rände dag som natt. Och när vintern kom så satt en av dom och frös under en lyktstolpe. Katten fick komma in. Och vi ringde ägaren och han sa bara att vi skulle släppa ut katten. Tillslut fick vi katten. Den valde att stanna kvar. Samma var det några år senare då våra två katter satt och såg på en katt ute. Han var mager och hemsk. Och vi gav han mat för att han såg så ynklig ut. Och vi ringde ägaren och dom var obrydda. Och tillslut kom det hot om avlivning av denna katten. Så jag ringde till ägaren och sa att vi tar över han. För han ska inte avlivas. Och han gick aldrig hem igen till dom. Han är t o m innekatt nu. Och han stannade trots att det var två andra katter där innan som inte var så jäkla glada över att han kom först. Men nu är dom då kompisar så. Och jag blir fan kokande av ilska då jag ser hur folk låter deras katter gå i ur och skur ute. Behåll katten säger jag. Ring till dom och säg som det är, katten trivs hos dig. För du lär inte bli av med katten. Den kommer fortsätta komma till dig och se ditt hem som dennes hem. Så jag får väl skriva grattis, du är kattägare.

#4 - Bra skrivet! Och ja, det kändes så otroligt onödigt att de avlivade honom när det inte var problem att hitta nytt hem..

Stackars katt, och fy vilken frustrerande situationen att se hur de verkligen inte bryr sig och faktiskt brister ordentligt i sin omvårdnad av katten. Håller med #5 och #6 - gå dit (utan katt) och fråga om du kan få köpa katten! Försök att hålla god ton så de inte går i försvar utan kan se kattens behov, alltid bättre om det är möjligt att komma överens om vad som är bäst för katten. Någon klok människa från lokala katthemmet kan säkert också hjälpa till med goda råd.

Tack för alla råd och tack för att ni verkligen bryr er. Jag ska verkligen kolla upp vad jag kan göra.För jag ska i alla fall inte ge upp.Men det är smärtsamt att veta att katter inte har något skyddsnät överhuvudtaget.Det gör mig så ledsen och frustrerad.

#9 förstår det. Menar folk hade ju inte släppt sin hund vind för våg som många gör med katter. Det är så tragiskt att uppleva och se. Så jag hoppas att allt löser sig.