# "Smarta" saker ni gjorde som unga? Author: CatchFatch Hejsan! Jag vet att man som ung tycker att några av ens ideer är helt otroligt bra men sedan när man växer upp så börjar man undra vad tusan man tänkte på. :) Jag skulle gärna vilja höra saker ni gjorde som unga/yngre ( till katter eller andra djur ) som ni då tyckte var smarta, geniala eller bara riktigt bra ideer! Jag tänker ta mig friheten att börja :) Jag var i stallet och kollade på när min foderhäst skulle klippas och såg all denna otroligt fina päls som försvann och jag tyckte det luktade så gott av stall lukten och pälsen var så otroligt mjuk! Så jag tänkte att jag skulle ta hem pälsen till mina katter och göra en kudde av det! Sagt och gjort, jag tog en del av den klippta pälsen i en plastpåse, åkte hem och fyllde ispåsar med pälsen och la dem i ett örngott! Behöver jag säga att katterna total dissade den böckliga, uppblåsta kudden som stank stall? Efter bara ½  dag så kastades alla påsar med hästhår.. :P ## Comment 1 Author: Pudelbus Lät katten vara ute och bli på smällen. ## Comment 2 Author: Nicollan Det här kommer låta väldigt dumt, men jag var somsagt liten (4 år kanske?) och visste inte bättre.. Vår katten hade ett favoritställe och det var inuti tvättmaskinen, jag såg honom där inne en dag och stängde locket . Fråga mig inte varför för det kommer jag inte ihåg? Otroligt dumt i alla fall! Men menade nog inget illa, för jag har alltid älskat djur liksom. Så tänkte nog inte längre. Sen fick jag panik eftersom jag inte fick upp locket igen, började då trycka på massa knappar i försök att få upp det(smart) och maskinen gick igång! Fick ännu mer panik och sprang och skrek på mina föräldrar att katten var i tvättmaskinen, de fattade ju inte på en gång att det var något allvarligt men tillslut så fick vi ut vår stackars katt. Blöt och sur var han såklart, och som tur var mådde han bra!! Vi överröste honom med god mat och kärlek efter det.. så tror han förlät mig sen. Han levde länge efter det traumat iaf, blev 20 år gammal. Fina stackars Dille! Förstår varför katter inte gillar barn i allmänhet :P ## Comment 3 Author: [Borttaget] Tja jag utsatte min stackars mormor siames för olika lekar och hon var definitivt alldeles för tålmodig, fullkomligt genomsnäll. Jag virkade ett koppel med halsband och gav mig tusan på att hon  skulle gå sick-sack i fårorna i jordgubbslandet och lära sig gå fint i koppel, stackars katt... Konstigt nor var hon aldrig rädd, snarare kontaktsökande och ville vara med, trots mina dumma ideér. ## Comment 4 Author: LinaLj När jag var 5 år så fick vår honkatt ungar. På midsommarafton (ungarna var då kanske en 5 veckor) så ville jag se om katter kan simma så jag tog en liten unge och ploppade ner i vattentunnan i trädgården. Den simmade inte alls. Som tur var så ropade jag på mamma osm kom springande och fiskade upp den lilla kraken. Resten av midsommaraftonen gick mamma omkring med kattungen invirad i en halsduk innanför tröjan. Den repade sig helt och hållet även om den fick sig en rejäl chock. ## Comment 5 Author: Josefa Hu, ska aldrig sälja katter till barnfamiljer. ## Comment 6 Author: Lamina #2 Hua, då är inte jag den enda som kört en katt i tvättmaskinen... Fast jag gjorde det med flit faktiskt. Var inte heller särskilt gammal, kanske 2-3 år, och tyckte det verkade väldigt logiskt att stoppa kattstackaren i tvättmaskinen då hon var smutsig. ![Obestämd](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Som tur var upptäckte mamma mig ganska snabbt och hon klarade sig oskadd (om än väldigt blöt.) Efter det fick jag inte gå in i varken tvättstugan eller köket på ett bra tag. Klippt morrhåren på någon stackars katt gjorde jag visst också någon gång som liten. ![Obestämd](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 7 Author: [Borttaget] När jag var 5år brukade jag köra omkring med kattungarna i dockvagn i hela byn. Och så kammade jag dem och satte på dem dock kläder. De verkade tycka det var sådär lagom kul.. ## Comment 8 Author: Katthemsmatten #5 Håller med - inga katter till barnfamiljer! ## Comment 9 Author: CatchFatch 7# Det gjorde jag med!  Fast med en vuxen katt. :P 6#  Min syster klippte morrhår på en av våra katter för att "de var för långa" när hon var 4år ## Comment 10 Author: viktoria91 I alla fall inte till föräldrar som inte har koll på sina ungar med bristande uppfostran! ## Comment 11 Author: pebb Jag och min kompis såg en liten mus ute på en stig, alltså trampade vi hemåt och gjorde ett hus till musen av en låda och la in knäckebröd, sen cyklade vi där varje dag och kollade om musen var i huset, behöver jag ens nämna att den inte var där inne... ## Comment 12 Author: Katthemsmatten #11 Det var ju riktigt gulligt och omtänksamt av er. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Smart och smart, skulle kalla mig klantarsel. 3 år gammal och testar ballansera på ett ben på en nästan rund sten, ramlar och slår i ena tanden i stenen. 6 år gammal, åker kana på runda pinnar som om det vore is och ramlar och slår i samma tand i en brandtrappa. Dagen efteråt, visar pappa hur jag ramlade, snubblar och slår i samma tand igen. 14 år gammal, träslöjd i skolan. Ska böja en pilbåge, slinter och slår i samma tand. Om ni undrar ifall tanden tagit stryck av det så ja. Emaljen är forever skadad resten av mitt liv men inte så att lagning krävs men det syns. ## Comment 14 Author: Jessicahagstrom94 skjutsade runt Smille i min dockvagn med täcke på och kudde under huvudet.. dock låg han inte kvar i mer än några sekunder. ## Comment 15 Author: woopwoop HAHAHAHA, njuter så av denna läsning, ung och dum säger man väl? :D Tyckte dock att kommentar #10 var rätt så onödig. Tror inte någon av dem som skrivit här var dålig uppfostrade och med föräldrar som inte har koll. Man är nyfiken när man är liten, och man kan inte ha koll på sina barn 24/7, det är 100% omöjligt... Jag kan ju dra någon rackarhistoria jag med haha! Jag och en vän rymde hemifrån en gång, tyckte vi var lite häftiga som var inne i "stan" (vi bodde en liten bit utanför) och hoppade rundor. När det sedan blev mörkare och mörkare så ökade ångesten och rädslan, och på den tiden hade man inte mobiltelefon, så vi liftade helt enkelt hem. Kommer fortfarande ihåg att det var en röd bil med en äldre herre i. GUD vad glad jag är nu på äldre dagar att det var en godhjärtad herre som körde oss hem och inte någon annanstans!  Sedan var det en gång, jag och mina kompisar hade varit och pallat äpplen hos en gammal dam som hette Linnea. När jag sedan kom hem och insåg att jag hade STULIT äpplen, så började jag stortjuta och skrek att mamma kunde få min veckopeng, bara hon inte blev arg haha!.. Det blev hon inte! :D ## Comment 16 Author: Gerro Oj blir ganska rädd när jag läser den här tråden O.o' Gäller att man får hålla koll på lillebrorsan när han väl är här! Hu ![Foten i munnen](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") Men som tur är så springer Sune iväg när han inte orkar med honom ^^ Och om Robin försöker att bära honom så kan han få några rivsår ;) ## Comment 17 Author: Lamina #10 Nu tar jag iofs inte åt mig av din kommentar, då jag anser att jag har fått en vädigt bra uppfostran. Men tycker att den är väldigt dömmande, med en snudd av förutfattade meningar. Jag kan ta migsjälv som exempel. Som sagt var, jag har fått en bra uppfostran. Jag har lärt mig att ta ansvar för min handlingar (när jag och en kompis råkade ha sönder en bilruta när vi var 13 fick jag själv stå för kostnaden att laga den, t.ex.) Och att reskpektera folk och deras livsstil oavsett hur dom väljer att leva, eller vem dom väljer att leva med. Förutom att min yngsta syster är feströkare så är varken jag eller någon av mina 4 systrar rökare, drogmisbrukare eller stordrickare (Som mest något glas cider vid festtillfällen typ.) Så jag anser att mina föräldrar har lyckats väldigt bra med sin uppfostran. Men det är inte lätt när man har 3 illbattingar och en bebis att ta hand om, som min kära mor hade vid det tillfället. Och saken blev ju inte bättre av min diagnos, som gjorde att jag hade svårt att förstå hur andra känner det. Det föll mig inte in att kattstackaren kunde må dåligt av det. Men min mamma hade för det mesta stenkoll, och verkade ha ett sjätte sinne för när jag gjorde något jag inte borde. Hur tror du annars att hon hade upptäckt vad jag höll på med? Och av vem skulle jag ha lärt mig att ha sympati för och ta hand om allt levande, om inte mina föräldrar? Så att påstå att jag skulle haft dålig uppfostran, eller att mina föräldrar inte skulle ha koll, är bara så fel. För övrigt så verkar du inte haft någon större kontakt med småbarn. För det vet väl alla att det inte spelar någon roll hur uppmärksam man är, ungjäklarna lyckas alltid ställa till nånting ändå. ## Comment 18 Author: Magic Nicki ...desutom om barn kommer inte i kontakt med djur lär de sig inte heller älska, respektera och förstå djur! ## Comment 19 Author: Josefa #18 Men samtidigt ska inte ett djur behöva råka illa ut, bara för att barn ska lära sig att respektera dem. ## Comment 20 Author: Magic Nicki #19 nej, det menar jag inte. Jag är lika mån om min katt, min lilla bebis, som mina barn. Barnen får lära sig att vara försiktiga. ## Comment 21 Author: Lamina Sen finns det faktiskt katter som tycker om barn. När jag växte upp hade vi en hankatt som var lika gammal som mig. Han vart helt till sig när det fanns småbarn i huset! Han skulle vara hos dom oavsett vad dom gjorde, och verkade inte bry sig nämnvärt om dom tog i lite för hårt med honom. Jag tror nästan han såg dom som små kattungar som skulle uppfostras och tas om hand om (han var lika förtjust i kattungar också för den delen.) ## Comment 22 Author: CatchFatch Kom på en till sak som min mamma ofta berättar för mig än idag! När jag var liten så hade vi en ensam svart vit hane och jag tyckte INTE om att han fick gå fritt så jag stängde alltid in honom i ett skåp i mammas bokhylla. Mamma vet än idag inte varför jag stängde in honom. ## Comment 23 Author: BettaSplendens Jag var faktist väldigt snäll mot kisarna när jag var liten :) Men kommer ihåg en sak.. Jag fick för mig en dag att jag skulle mjölka min katt (...), jag tog en liten leksakhink och började mjölka pyttelite tills mamma kom och blev aningens sur.. Katten verkade dock inte ha något emot det, hon bara låg på golvet och verkade ta det ganska lungt ;) ## Comment 24 Author: IceJossan Jag hade en barbiehäst med vagn. Jag spände katten för vagnen och transporterade omkring frukt i huset på detta sätt. Skitsmart! Eller bara konstigt :p ## Comment 25 Author: IceJossan Jag fick även det utomordentligt bra idén att frisera andra kattens morrhår. Det tog månader innan de vuxit ut igen. Samma katt byggde jag och brorsan in i legoborgar! Katten låg där med huvud, tassar och svans utstickande genom hål :p ## Comment 26 Author: Nilla_93 haha dethär var en skojj tråd. Jag har vell inte gjort något hemskt eller illa till mina djur men min ena kisse ääälskar att sitta på sparken när vi hämtar posten eller sitta i cykelkorgen ## Comment 27 Author: Starfall Jag och en kompis gick till kossorna här i byn för att valla dom. Det gick bra till en början - ända tills kossorna började "valla" oss istället! Det värsta var väl att vi båda halkade med ansiktena rakt ner i en massa kobajs. Och sen hann vi knappt resa oss igen förrän vi insåg att kossorna omringade oss. Fråga inte hur, för det vet jag inte själv, men på nåt sätt lyckades vi komma ut från kohagen levandes. ## Comment 28 Author: Katthemsmatten #27 Det här var den roligaste berättelsen så här långt. ![Skrattande](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 29 Author: chade Jag var inte liten, och det var inte jag som gjorde den ''smarta saken''. Jag gick på gymnasiet och hade (har fortfarande) råttor. En som verkligen låg nära hjärtat hette Sam, och jag tror att jag låg lika nära hans hjärta. Men det var en morgon när jag skulle till skolan, jag hade packat min ryggsäck och den låg på sängen och väntade på mig medans jag klädde mig osv. Min råttbur brukade alltid stå öppen på den tiden, dag som natt, och inga undantag den här morgonen. Jag åkte iväg till skolan och kastade in ryggsäcken lite havbrutalt som man brukar när man har bråttom, jag ville ju hinna köpa en macka och kaffe i cafeterian innan vi började. Sagt och gjort, mätt och belåten kommer jag tillbaka till skåpet och ska hämta mina saker, men till min fasa så är det något vitt, rätt så stort som springer rundor där inne. Jag får lite smått panik och skriker rakt ut, och inser tillslut att det är min söta lilla Sam som sitter där inne. Han hade alltså hoppat i min ryggsäck på morgonen när jag rusat runt i huset haha! Jag ringer min pappa som skyndade sig till skolan för att hämta honom innan hela skolan svimmat ungefär. Min pappa kommer, cool-lugn och stoppar råttan innan för jackan och åker iväg. Vissa tittar på pappa med riktig respekt, och andra är fortfarande galet chockade över vad som hänt. Med tanke på vår lilla stad, så var väl det årets händelse det året haha! ## Comment 30 Author: [Borttaget] Det finns även barn som har empati med djur, och inte gör dem illa. Glöm inte det. ## Comment 31 Author: Katthemsmatten #30 Jag är övertygad om att småbarn inte skadar djur med vilje och pga bristande empati. De gör det av oförstånd! ## Comment 32 Author: [Borttaget] #31 Det finns även barn som inte skadar djur, som sagt. De kanske är lite mer förståndiga än andra barn då. ## Comment 33 Author: Katthemsmatten #32 Kanske inte förståndigare, men försiktigare. Eller, beroende på ålder, mer empatiska. En tvååring har ännu inte förstått att det man gör kan göra ont på någon annan. De har ju knappt styr på vad som är 'jag' och vad som är 'du' och då kan man inte heller förvänta sig att de ska kunna förstå något så abstrakt som att slår jag dig så gör det ont i dig. Så där kan man inte prata om bristande empatisk förmåga. ## Comment 34 Author: [Borttaget] #33 En tvååring kan mycket väl förstå sådana saker, det beror på vilken tvååring det är. Jag säger bara, alla barn gör inte illa djur. Kolla vilken typ av unge det är, innan man säger att inte sälja till barnfamiljer. ## Comment 35 Author: [Borttaget] Jag anser mig vara en enorm djurvän och har alltid bölat över överkörda sniglar, påkörda kaniner och andra djur som farit illa. Och ändå vet jag med mig att jag har orsakat djur obehag, när jag menat väl. Jag har haft många akvarium med fiskar och sköldpaddor som på grund av bristfällig kunskap farit illa och dött i förtid. Kattungar i stallet ha tagits ifrån mamman för tidigt och kelats med inomhus, hästarna har släpats runt i timmar med tre av oss ungar på ryggen på gårdsplanen, katter och hundar har placerats i korgar och barnvagnar och körts runt utan vila och hästar i stallet har matats med diverse människogodis. Allt för att våra föräldrar har tittat bort en stund. Jag har aldrig, aldrig menat att skada något djur, men har gott och väl förpestat tillvaron för dem :) Det var inte förens när jag blev ungefär 8 år gammal som jag började backa och sluta klappa och kela med vartenda djur jag såg, och slutade få dessa känslor att jag måste göra något med dem (mata dem, få dem att göra konster etc.). ## Comment 36 Author: Katthemsmatten #34 Jag brukar kolla på hur föräldrarna agerar när de kommer för att titta på katt. Har de ingen koll på sina barn blir det ingen katt heller. Att de en kortare stund inte har koll är en sak, det händer oss alla, men när de inte ens försöker hålla styr på barnen är det en annan sak. Samspelet förälder - barn är det som avgör.