# Egoistiskt? Author: Tessen Många har väl läst min tråd "matbyte" som snarare handlade om att min katt har forl. Dock blev hon totalt apatisk igår(fredag). Hela natten låg hon i sängen tryckt intill mig, sedan under dagen låg hon 10 timmar i sträck, utan at äta eller dricka eller gå på lådan, hon ställde sig inte ens och sträckte på sig och hon spann konstant för sig själv även när jag inte var i rummet(katter tröstar och lugnar ju sig själva genom att spinna). Jag ringde veterinären vid 16 och dom sa att jag skull få n akutoperationsid för forl idag(lördag). Men det var inte min vanliga veterinär som tog emot henne. Utan han den nya kände igenom hela hennes kropp. Han såg att det såklart var tandsten, lätt sårigt tandkött men ingen förlorad emalj eller brutna eller lossade tand-delar än så det har inte gått så långt. När han kom till buken och tryckte så kom det ett hjärtkärande skrik ifrån min älskade vän. Hennes högra njure var förstorad och deformerad. Men på grund av henne perfekta och fullt normala njurvärden och även lever och blodvärden så tänkte dom bara göra ett ultraljud på njurarna för att se om den bara är deformerad och trycker in mot magen och alltid varit sån. Så var inte fallet. Den är svårt inflammerad, förstorad, förkalkad och hon är full med njursten. Men hon har kissat helt normalt fram till igår då hon inte ens åt ljummen skinkost så det fanns liksom inget så det kanske var därför. Dom opererade inte munnen utan gav henne metadon för smärtan och försökte få tag på mig. Jag gav dom mitt nya nr i torsdags men det hade inte registrerats. Som tur var ringde jag vid kl 12 pga oro och ville veta hur det gick. Då fick jag veta att antingen måste hon till ett djursjukhus, eller så måste dom ge sista sprutan. Jag velade i 90 minuter, sökte tröst hos min mor vilket jag djupt ångrar utan fick ist tröst och råd av min bästa vän och en sköterska på kliniken där hon var här i Skövde. Hon sa att hade det varit hennes katt hade hon åkt direkt till Blå Stjärnans djursjukhus i Gbg. Så eftersom hon hade såna superfina värden och till och med sköterskan sa att hon hade tagit den chansen med tro att det kommer gå bra. Min moster var som tur var här i Skövde, så hon hämtade mig och jag tog med tranportburen, min bästa vän köpte en biljett på nästa tåg till Göteborg åt mig och gav mig boknings-nr så jag kunde hämta ut biljetten. Alice fick en spruta med metadon som smärtlindring en stund innan jag kom di och hämtade henne för att det verkar endast 4 timmar och dom visste inte vad dom ville göra på Blå Stjärnan när jag kom ner. Så betala ultraljud och mediciner, in med min lilla bebis i buren (lilla eftersom hon gått ifrån 7,3 till 5,5 i vikt trots att hon är 10,5 år och har gått på dietfodret i ett och ett halvt år, men en del är tappat pga njuren och ont i magen). Jag glömde mina egna mediciner hemma, jag hade inte sovit en sekund, jag var svullen runt ögonen och redan söndergråten. Hade inte ätit på ett dygn så köpte en macka och dricka på stationen sen iväg till tåget och in i djurvagnen och upp med buren i sätet och klappade henne lugnt och tog en massa foton med mobilen och filmade henne även. Jag satt med ena handen in i buren och strök henne lugnt över huvudet och nacken. Jag grät hela vägen ner. Sen nere i Gbg så in i taxi och iväg till Blå Stjärnan. Jag var där ca kl 16. 18,30 togs vi emot pga flera akutfall före trots att hennes journal hade skickats dit vid kl 13 på dagen och det stod akut, svår smärta och allt annat. Hon kommer få ett bättre ultraljud gjort imorgon när veterinären kommer in för att han ska se vad det är som behövs tas bort då dom har en bättre ultraljudsmaskin. Jag hade även sån otrolig tur att opererande veterinär imorgon jobbar speciellt med hundar och katters njurar och han tar bort njurar flera ggr i veckan så enligt den kvinnliga veterinären som tog emot oss idag så med hans kunnande och skicklighet i just den operationen tillsammans med hennes otroligt fina värden och att vänster njure redan tagit över helt så gav hon en hög procent för en lyckad operation och inte allt för lång återhämtning men dom lämnar såklart inte hem henne om hon inte kissar, äter frivilligt, har stabilt njurvärde som dom kommer kolla varje dag eller försämrat allmäntillstånd. Eftersom jag är 14 mil bort så kommer dom ringa innan varenda behandling för att få ett okej och ringa efteråt för att tala om hur behandlingen gått. Dom kommer även ringa om hon försämras eller förbättras minsta någon dag, när som helst på dygnet och även om hennes värden ändras. Så telefonen är på högsta volym, när jag är vaken hänger den om halsen i sitt fodral, när jag försöker sova(kan inte pga oro) så ligger mobilen intill kudden, även då på högsta volym så jag inte ska kunna missa ett enda av deras samtal. Hon är nu inne på intensivvården och får metadon mot smärtan var fjärde timme och en djursköterska/skötare frågade om hon gillade att bli borstad vilket hon gör i nacken och över ryggraden, så det lovade hon mig att hon skulle göra varje dag för att se till att hon mådde så bra som går och att hon får närhet och ompyssling förutom veterinärvården. Förutom väntetiden var dom helt underbart snälla, sympatiska och omtänksamma människor. Tjejen i kassan sa att jag var en otrolig matte som tog tåget ner såhär en lördag 2 dagar före jul när dom flesta andra hade avlivat trots hennes bra värden och goda chans till återhämtning. Jag är även medveten om att söva en katt alltid är en risk. Det kan även hända att den andra njuren ger upp efter operationen eller andra komplikationer trots att dom tar bort den inflammerade, förstorade njuren med förkalkning, all njursten och kristaller i blåsan och urinvägarna. Hon skulle inte kunna vara på ett bättre ställe för sin akuta vård, operation och återhämtning. Hon är försäkrad i Agria upp till 25tusen kr med 1400 i självrisk men jag har redan betalat 2700 för i torsdags och igår samt ultraljudet idag så den självrisken är redan betald och 25% rörlig självrisk (vet dock inte helt 100% vad detta innebär). På grund av att det är många helgdagar kommer detta bli en dyr räkning. Veterinären som tog emot oss sa att det kommer kosta mellan 30 och 35tusen. Min bästa vän kommer låna mig ännu mer pengar(det är så svårt att ta emot men vad ska man annars göra för sin familjemedlem när ens älskade allra närmsta 100% pålitliga vän erbjuder sin hjälp utan att man ens frågar utan bara ringer för att få stöd och tröst?) Det står vid disken på Blå Stjärnan att har ens försäkringsbolag öppet så direktregleras räkningen efter försäkringen. Man kan få hjälp med lån på en bank dom samarbetar med, man kan få det på faktura så länge man betalar iaf hälften (så jag förmodligen kommer att göra och hoppas på direktreglering), eller så får man betala alltihop och sen skickas pappren in till Agria för reglering och återbetalning men det är inte det lättaste att slänga upp 35tusen på bordet. Min mamma är förbannad på mig för att jag åkte ner med min älskade lilla hårtuss till vän, trots att hon slipper ligga ute med ett enda öre och snarare borde fokusera på sin 65tusen kr-per person-resa som hon och hennes man tar i en månad i Januari/Februari ist för att hysa agg mot mig för att jag inte bara avlivar min katt, familjemedlem och vän för att hon anser att jag ska det. (När jag kallade Alice för min familjemedlem så hördes ilskan, då kunde hon inte gömma den längre) Men har jag bara förlängt hennes lidande pga att jag vill ha min katt kvar och det var ett egoistiskt val? Eller tog jag rätt beslut som ger henne denna chansen, trots att det är en operation som är ganska så stor och invasiv med många blodkärl även fast veterinären är specialiserad på den typ av operationer. Många har kallat mig egoistisk och att jag förlänger hennes lidande och borde sagt att hon skulle få sista sprutan idag medan hon var här i Skövde på djurkliniken. Andra har kallat min otrolig och underbar matte som sätter mig på tåget och åker 14 mil enkel resa när det endast är en dag kvar till julafton och hela dagen gick åt till att få ner henne dit och vänta i väntrummet. Hon har ju perfekta blod-, njur- och lever-värden. Bättre än på många yngre katter i exakt samma situation enligt 3 olika veterinärer. Hon har fram till igår(fredag) varit sig själv, dvs normal-aktiv, kissat och så på lådan som vanligt, inte visat tecken på smärta när jag lyft upp henne i famnen eller i sängen vilket jag gör flera ggr dagligen. Hon försökte även äta så gott som gick och fick i sig lite blötfoder och skinkost efter att ha fått Metacam i torsdags, hon drack även vatten och åt av torrfodret vid två tillfällen i torsdags till min stora förvåning. Alla inom djurvården har ju sagt att hon har så fina värden och väldigt goda chanser och enligt dom här i Skövde kan hon inte vara i bättre händer än på djursjukhuset i Gbg och imorgon opereras av just den veterinären. Men har jag varit egoistisk och låtit känslorna styra för mycket och bara förlängt hennes lidande? Eller gjorde jag rätt val som gav henne chansen på denna operationen trots att jag skuldsätter mig själv? Pengarna och att jag blir skuldsatt spelar mig ingen roll, hon är som skrivet inte bara min katt, utan min vän, min lilla bebis och min familjemedlem som troget funnits vid min sida sedan två månader efter jag flyttade hemifrån sommaren 2004 då Alice var ca två år när jag hittade henne rädd, oönskad och oälskad på ett katthem. Hon har varit en stor tröst i många situationer när jag inte haft någon annan och på grund av att jag är långtidssjukskriven så är hon mitt enda sällskap här hemma om dagarna och hon är ett underbart sällskap då hon gärna ligger tryckt intill mig dom dagar jag har ont och är sängliggande och när jag kollar på tv ligger hon i min famn, lagar jag mat eller bakar så ligger hon under det varma elementet i köket och myser. Ge mig er ärliga åsikt om vad ni anser om mina handlingar i detta fall, vare sig dom är negativa eller positiva. Dels behövde jag skriva av mig för att hålla ihop som människa och inte bara brista totalt och dels behöver jag få höra hur ni hade gjort om det varit er katt och ni varit i min situation, för jag anser att det hjälper att höra från utomstående vad dom gjort med sin älskade katt i precis samma läge. MVH/ en otroligt rädd, orolig och ledsen matte. ## Comment 1 Author: Tessen Sista bilden innan hon lades in på kliniken här i Skövde igår(fredags) där hon låg på sin håriga, ingosade kudde och hade legat där och inte flyttat sig på många timmar ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 2 Author: Tessen Bild tagen i väntrummet, det blev ett 50tal mobilbilder under tågresan och väntetiden samt lite filmande och härom dagen spelade jag in när hon spann. Allt för att kunna få se och höra henne och slippa känna mig så ensam och försöka fortsätta hålla ihop och vara stark för hennes skull! Blicken är så mycket mattare och hon såg en inte, hon verkade se rakt igenom en med en tom blick ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 3 Author: Tessen Allra sista bilden jag tog när vi fått komma in och hon verkligen inte ville komma ut ur sin bur med sina handdukar och kuddar. Hon skrek av smärta när man lyfte ut henne. ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 4 Author: Tessen En bild på den friska tjejen för något år sedan. Så otrolig skillnad i blicken. Om ni visste vad jag hoppas på att få se detta igen och få chans att ta fler bra foton på henne (många års bilder försvann i en hårddisk-krasch ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")). Den bästa julklappen någonsin vore att få hem en kisse som har sin klara blick med en konstant följande ögon och fuktiga nyfikna nos som alltid känner när det doftar mat tillbaks, hon är som en hundvalp som följer mig runt i lägenheten när hon är frisk och alltid möter mig i dörren. Talesättet stämmer så otroligt väl: **"Ett hus utan en katt är inte ett hem!"** ## Comment 5 Author: viciouscircle Blir rörd när jag läser det du skriver.. Kan säga att jag gjort precis samma sak om jag vore i din situation. Så länge det finns något att göra som kan få katten att bli bättre, och kunna leva ett normalt liv igen, så skulle jag självklart ta den chansen! Det får kosta vad det vill.. Skulle kunna leva på minimalt med mat eller vad som helst, så länge mina katter får den vård dom behöver.. Deras hälsa är viktigare än min. Jag blir som sagt rörd.. och glad att det finns människor som är villiga att lägga ner dom pengarna och engagemanget på sin kisse. Allt för många gånger får man höra om folk som avlivar för minsta lilla, för att det kostar för mycket eller kräver för mycket tid. Det du berättar får mig att tro lite mer på mänskligheten igen. Håller tummarna för att allt går bra för din kisse! \*Styrkekramar!\* ## Comment 6 Author: Tessen #5 Om du visste hur otroligt mycket det värmer att läsa och jag blir rörd av det du skriver. Det är skönt att veta att andra hade gjort samma sak i min situation! Jag är långtidssjukskriven och har bara pengar så jag klarar mig precis, men precis som du skriver så klarar jag mig själv på minimalt med mat och kan dra in på vad som helst, bara hon får sin vård för hon ÄR viktigare, hon är ju min familj! Att jag ens funderade minsta lilla (i någon millisekund) var för att min "kära" mor argt sa åt mig, när jag ringde och grät, att jag bara förlänger hennes lidande, att jag plågar henne och att hon ska avlivas. Jag vet ju så väl att jag inte ens ska ringa henne engående min älskade katt för hon vill bara ha henne avlivad vilket jag tar väldigt illa vid mig och blir otroligt ledsen av. Men det är ju jag som får lånet, det är jag som får dra in på allt. Jag kan leva på nudlar, nyponsoppa, pasta och annat sånt och jag har aldrig varit stor i maten iaf som tur är. Får köpa multivitamin-brustabletter billigt för att få i mig det jag behöver också för att orka ta hand om hjärtat mitt men det finns ju för nån 20lapp på Ica Maxi. Bara min älskade vän får den chans hon har och verkligen förtjänar att få! Att du blir rörd, samt att min bästa vän är villig att låna mig pengar till detta då kan mycket väl vet om min kärlek till min vackra tuss(och honom för han bevisar sig bara en bättre och vackrare vän om och om igen), det får mig att tro lite mer på mänskligheten igen då det är allt för mycket brist på sympatiska människor som inte bara tänker på sig själva. I mina ögon kommer alltid katten före mig! Håll tummar och tassar och skicka positiv energi till min älskade Alice nere på intensivvården på Blå Stjärnan i Göteborg. Hon behöver all positiv energi, hon behöver ha lyckan på sin sida och många tummar och tassar hållna för att hon ska ta sig igenom detta! \*Kramar tillbaks\* ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag vet inte vad jag hade gjort. Jag tänker dels på hur god prognosen är, hur mångas år man vinner. Jag hoppas att de talat med dig om den eventuella eftervärlden och vad det innebär. Tur att du har försäkring, men se till att de informerar dig om vad dr gör så att du inte måste skuldsätta dig, få jag dag att du behöver betala 25% av överskjutande belopp. Jag önskar verkligen dig och katten allt gott, men av omsorg om er båda så är det viktiga frågor. Jag har själv haft en sjuk katt under hösten och vintern, som matte vill man ju göra allt, men viktigt att komma ihåg kattens livs kvalité och att man har råd att löpa linan ut. Jag är student, så vet hur det är när man lever snålt. Det låter iaf hoppfullt m hennes värden. Stackars liten. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Ska stå eftervården.... ## Comment 9 Author: Tessen Behöver inte tänka på något alls nu mera. Det var ingen deformerad njure han kände. det var en stor elakartad tumör på tarmen som låg precis framför njuren. Hon fick hög feber inatt och på ultraljudet idag inför den tänkta operationen så hade tumören spruckit och slitit sönder tarmen. Eftersom jag är 14mil bort kunde dom inte vänta på mig med avlivning utan hon är redan död. Jag ska ringa Blå Stjärnan snart igen pga lite saker som måste skötas. Är helt knäckt då min älskade vän, min familjemedlem är död. Kommer nog inte vara aktiv på ifokus på ett litet tag nu. Tack #5 för dom värmande orden förut! Men nu är en stor del av mitt hjärta borta då hon tog det med sig när hon försvann. ## Comment 10 Author: jollycox Åh nej, så fruktansvärt! ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Förstår att du är knäckt. Jag tycker ändå att du gjorde rätt som gav henne en chans. Hon hade det jättebra under alla år ni fick tillsammans. Hon var otroligt fin. \*Styrkekramar\* och god jul! ## Comment 11 Author: [Borttaget] Tråkigt att höra. Ta hand om dig. ## Comment 12 Author: Sagolika Beklagar verkligen. Du ställde upp för din katt och gjorde allt du kunde för henne. ## Comment 13 Author: Jessicahagstrom94 Sitter här med tårar i ögonen kan jag säga! tänkte skriva att jag ska hålla mina tummar och att mina katter ska hålla sina tassar.. sen ser jag att hon gick bort :( Du är en bra människa, du gjorde verkligen allt för din älskade vän. Lider med dig, imorgon på julafton är det precis en månad sen vår ena katt dog.. vet hur det känns att förlora en familjemedlem och jag förstår hur knäckt du är :( Beklagar sorgen. ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") <3 precis vid jul och allting.. fin var hon! :( ## Comment 14 Author: Diffy Åh nej :( Jag beklagar verkligen det gör ju så ont att förlora en familjemedlem   :( Du gjorde verklgien allt du kunde för din älskling. RIP lille misse :( Och styrkekramar till dig. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Beklagar sorgen![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 16 Author: Tessen Tack för alla stärkande ord från er vackra människor i denna min djupa sorgetid. Det känns så fint att göra att jag faktisk gjorde rätt och även att andra skulle göra detsamma. #10 Ja hon hade det bra här med mig under dom åren vi fick och jag hade det bra av åren jag fick med henne! Ja visst är hon vacker mef sina gröngula med intensiv blick (när hon var frisk, lägger in lite fler bilder på henne ikväll då kan vill att många ska få se min skönhet till familjemedlem jag hade! ## Comment 17 Author: Snurpan79 Beklagar sorgen. ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 18 Author: Josefa RIP lilla misen. Och beklagar sorgen. ## Comment 19 Author: UlrikaD Läste dina två trådar från början till slut först nu och hoppades verkligen att allting skulle gå bra. Blev så otroligt ledsen när jag läste att hon hade gått bort. Tror att du skulle må dåligt om du inte hade gjort allt du kunnat för henne. Nu vet du att du gav henne alla chanser till livet men det var bara inte meningen. Du gjorde allt och mer därtill och jag tyckte det var underbart gjort av dig!! Beklagar verkligen sorgen:( ## Comment 20 Author: Tessen Tack så mycket alla underbara fina människor som stöttar mig! Ni är fina människor! Tomheten, ensamheten och sorgen mitt i chocken hemsk och jag kan inte acceptera att hon är borta. Det kommer bli en tårfylld julafton för mig imorgon! För några veckor sedan. Innan lilla Alice blev sjuk så köpte jag tågbiljetter till min bästa vän i Sthlm över nyår. Men jag kände förut idag att jag orkar inte fira nyår. Men han övertalade mig att komma upp iaf, han var inte direkt på festhumör heller och om det dyker upp något så stannar jag i hans lägenhet. Han tänkte mest att det vore bra för mig att komma hemifrån alla minnen av henne i några dagar och bli ompysslad och tröstad vilket är något jag inte är det minsta van vid att bli. Så det ska såklart bli mysigt med mycket film och kramar. Bara få prata ut om allt då jag kan prata med honom om allt. Och skämma bort oss lite på nyår med en riktigt god middag och sen lägga oss och se en bra film. Det känns som om det kan vara rätt sak ändå för jag kan inte städa undan hennes låda, vattenfontän eller matskålar än ens. Jag hör henne fortfarande kurra och tror hon ska komma in i sovrummet och försöka få med mig ut till köket för mat. Jag får för mig att jag ser henne någon millisekund då och då innan jag måste påminna min om att min älskade vän och familjemedlem är borta for alltid nu, men det gör så fruktansvärt ont. Som om någon hackat mitt hjärta i småbitar för att sen slänga det i grus och hoppa på det! ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 21 Author: Be-Bopz Blev helt tårögd när jag läste första inlägget och det enda jag tänkte på var, vilken människa! Hon älskar verkligen sin katt och jag satt verkligen som på nålar och ville se ett inlägg där det stod att din tjeja mådde bra, nu rinner tårarna på mina kinder för jag lider verkligen med dig :(  Vi känner inte varandra, men jag känner igen mig i dig, vi är stora djurvänner båda 2 och bryr oss om våra djur, så jag förstår din enorma saknad.... Ta hand om dig och jag ger dig en varm kram! ## Comment 22 Author: Tessen #21 Tack för din sympati och för att du tyckte att jag gjorde rätt. Jag var vaken i tre dygn och bara hoppades på att hon skulle börja äta eller ens dricka, sen att dom skulle ringa från djurkliniken här i Skövde och tala om att ultraljudet var normalt och att tandoperationen hade gått bra och hon var vaken igen. Det samtalet kom inte utan det var ett akut njurfel och den måste bort eller så behövde hon avlivas, men hennes värden var fina och chanser var höga. det var inget att tveka på. När jag hade lämnat henne på Blå Stjärnan så hade jag mobilen hela tiden intill mig på högsta volym. Dom skulle ringa direkt efter dom gjort ultraljudet för att se vad som behövdes tas bort. 8.30 igår ringde han och lät först hoppfull så jag trodde det skulle gå bra. Sen så minns jag inte helt mer än att hon fått dödligt hög feber på natten till igår, dom kylde ner henne. Men ultraljudet visade ju en tumör stor som en pingisboll som spruckit och slitit upp flera cm av tarmen. Jag försöker förstå hur sjukt mycket smärta hon hade. Jag ville såklart säga hejdå och hålla henne under avlivning. Men han sa att eftersom jag var så långt bort och det kunde ta upp till tre timmar innan jag var där så tyvärr, varje sekund var en otrolig plåga för henne och han ansåg inte att han ville att hon skulle gå igenom någon mer smärta alls och inget lidande. Så det var bara att acceptera, strax efter 8.40 var hon borta, bara hennes kroppsliga form fanns kvar. Jag skulle eg ner och säga hejdå. Men min bästa vän fick mig att inse att jag inte vill minnas henne så, kall, död, orörlig. Jag tror att jag innerst inne visste redan när jag åkte ner med henne. Jag tog runt 50 bilder med mobilen. Jag filmade henne och natten till i fredags när hon låg tätt intill mig hela natten så spelade jag in hennes spinnande. Allt för att kunna se och höra henne medan hon var hos veterinären. Hade jag inte åkt in akut på fredags kväll, då hade hon dött här hemma natten till igår av sin brustna tumör och höga feber. Jag hade aldrig överlevt att se det lidandet. för nu fick hon ändå metadon sista dygnet mot sin smärta, men led ändå. Mitt hjärta är helt krossat och jag tror inte jag kan hålla mig från att gråta hela dagen. Så jag ska ringa min brors sambo och säga tack för inbjudan, men jag vill inte gråta inför alla barnen och förstöra deras jul. Även om det smärtar att vara ensam och jag ser henne korta sekunder ibland och jag hör alla hennes ljud så jag väntar mig vakna upp ur mardrömmen och att hon står här och försöker väcka mig för att bli matad, så som hon alltid gjort. Men aldrig mer igen. Jag har aldrig känt mig så här tom, knäckt, hjärtbrusten, nertrampad i all skit och som om hela världen försöker plåga mig. Hon var ju min familj! Hon var min bästa vän! Och i över 8år så var hon stor del av tiden mitt enda sällskap, tröst och mitt stöd. Hon var en del av mig, en del av mitt hjärta men det är dött nu. Det är borta för alltid och jag är lämnad ensam, halv. Det var detta som aldrig fick hända! Jag skulle gå vidare först! ## Comment 23 Author: Imasy Usch, jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är ledsen för din skull. Och inte tycker jag du är det minsta egoistisk. Jag ser snarare en omtänksam ägare som försökte ge sin vän den bästa chansen till ett friskt liv, även om utgången visade sig att bli en annan, en sorgligare. Men nu vet du att du har gjort verkligen allt du kunde göra för henne, och behöver aldrig gå och fundera på alla dessa jobbiga "tänk om..." som kommer när man förlorat en vän. ## Comment 24 Author: woopwoop Jisses... Vet knappt vad jag ska skriva... Tårarna bara rann när jag läste allting. Vilken människa du är, din Alice har haft tur i livet att ha någon som dig! Du var absolut inte egoistisk! ## Comment 25 Author: Delfinen Läste denna tråden först nu. Blev så otroligt glad när jag först läste om dom bra värdena, att hon fått hjälp och skulle få opereras. Om en underbar kärleksfull matte som gjorde ALLT för sin älskade vän. Sen rullade bara tårarna och gör fortfarande när jag skriver detta. Vet hur otroligt ont det gör att mista en fyrbent vän. Du har absolut inte varit egoistisk. Du gjorde något som för mig är naturligt. Du gjorde allt, gav allt för att ge din vän hjälp. Är övertygad om att din lille vän vet det. R.I.P lille misse och många varma tröstkramar till dig. ## Comment 26 Author: vinteralvan Beklagar. Så fruktansvärt. ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 27 Author: carlas Läser först nu också. Kan bara instämma i varje ord som #25 Delfinen skriver här ovan - och flera andra i samma anda. En sån vacker misse Alice och en sån underbar matte Du varit och är. Hade gjort alldeles som Du. Och vet också hur ont det gör att mista en älskad kattvän. Du gjorde allt. Mer kan ingen göra. Det är en tröst, trots allt. Och det blir lite lite lite bättre, så sakteliga. Men det tar tid. Ta Dig den tiden. Ta hand om Dig (nyår hos vän i Sthlm låter rätt, men vad vet jag). Vila i frid finaste Alice, som VET hur älskad hon ÄR, och ytterligare varma tröstekramar till Dig Tessen. ## Comment 28 Author: Tessen Jag är fortfarande helt förkrossad och mitt hjärta känns halvt. min älskade fina vän och närmsta familjemedlem är borta för alltid. Det går inte en vaken timme utan att jag ser henne i ögonvrån eller hör något av alla hennes olika små ljud. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Detta är för mycket. Jag hade lovat henne ett lugnt slut på livet efter sin smärtfyllda och jobbiga start i livet. Jag kunde inte hålla det löftet. Jag kunde inte ens vara där för att lugna henne när dom gav henne sista sprutan. Jag kommer för alltid känna att jag svek henne på slutet och jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta efter detta. ## Comment 29 Author: Delfinen Tessen......Du har inte på något vis svikit din vän. Du kunde inte uppfylla löften du givit, kunde inte vara med henne när hon fick somna in och det är tragisk jag vet. Men det finns orsaker till det som du inte kunde rå över. Och det vet hon. Det är jag övertygad om. Nu vet jag inte vart du står i det jag kommer att skriva. Men jag själv är övertygad om att det finns något efter det livet vi har på jorden. Både för oss och för våra djur. Är övertygad om att även om vi inte kan se eller röra vid de som har gått bort betyder det inte att dom inte finns där, att dom är borta. Jag är själv övertygad om att jag då och då får besök av min älskade Tiwaz som gick bort för några år sedan. Det gör ont nu, oerhört ont och man vet inte vad man skall ta sig till. Man vet inte hur man skall kunna gå vidare utan sin vän. Man känner skuld, dåligt samvete för man inte kunde göra mer även om man samtidigt innerst inne vet att man har gjort allt. Sorgearbetet är svårt och tar tid. Men låt det ta den tid det behöver och även om det inte känns så just nu lovar jag att med tiden kommer du att minnas alla fina, roliga och mysiga stunder mer än den smärtsamma sista tiden. Sänder dig varma tankar. ## Comment 30 Author: majvi Jag beklagar sorgen .R.I.P lilla Alice ## Comment 31 Author: Katthemsmatten Du gjorde verkligen alldeles rätt som gav henne en möjlighet till fortsatt liv. Att det var en tumör som var 'boven i dramat' kunde ju vare sig du eller den första veterinären veta. Jag hade gjort precis som du och jag känner med dig i din sorg över din lilla familjemedlem. ## Comment 32 Author: Jessicahagstrom94 Blir så ledsen när du skriver att du känner att du svek henne i slutet.. kan bara säga att det gjorde du verkligen inte, du tog henne dit för att få hon skulle få den bästa vården, utan det hade hon förmodligen haft ont/mått dåligt mycket längre.. Det är tack vare att du är en underbar matte som hon inte har ont eller mår dåligt mer, det du gjorde för din katt är det bästa en ägare till ett djur kan göra. Sen att du inte var där vid sista sprutan kan du inte rå för, du visste ju inte att det var så akut. Styrkekramar till tusen!! Hon mår bra nu och hon finns alltid hos dig, på ett eller annat sätt. Det kommer bli bättre, men nog saknar man sina små djur länge.. ## Comment 33 Author: Tessen #32 Jag kommer nog alltid känna att jag svek henne. Jag tog henne ner dit för att hon skulle få sin operaton och nu till helgen få komma hem igen, en njure mindre, men friskare och sig själv igen. Istället får jag aldrig mer se henne Hade veterinären här i Skövde bara kunnat se skillnaden på en njure och en tumör, då hade hon aldrig behövt lida så och jag hade fått ha min älskade bebis tätt intill mig i famnen medan hon fick sin sista spruta och fick somna in. Istället så försöker jag nu hitta ett vackert kärl att ha som hennes urna då jag inte är redo att sprida hennes aska i någon minneslund. Om någon av er vet någon butik i Sthlm, gärna i någon lite mer annorlunda butik så man fårett mer orginellt, personligt och speciellt kärlt runt om gamla stan, söder eller liknande får ni gärna ge tips. Jag kommer ha hennes aska här hemma en tid framöver och är beredd att lägga ner iaf 500kr på ett vackert kärl till resterna av hennes kropp. Jag vill få mitt hejdå och jag vill kunna hedra henne och få sörja den tid jag behöver vilket nog kommer bli en ganska lång tid då hon var min trygghet, min vackra vän och min familj. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar henne eller hur ont detta gör! Aldrig mer kommer jag få se hennes vackra ögon och jag saknar redan den blicken när hon såg mig vackna och var på väg upp i sängen för att få krypa tätt intill med framtassar och huvud upp på min mage och låg där och spann medan hon blev kliad. Aldrg mer och det gör så fruktansvärt ont för jag känner mig halv, tom och ensam utan min fina Alice! ## Comment 34 Author: Zabbio Jag kan börja med att säga att jag nog inte gjort samma val (om jag nu kan tänka klart i en sådan situation). Med det sagt kan jag inte heller säga att det var egoistiskt att försöka, tvärtom. Det du gjort och det du gått igenom är gjort för att du brydde dig  om din vän och gjorde allt du kunde för att ta ditt ansvar som djurägare. Jag hade önskat att hon kunnat bli frisk och fått vara hos dig 10 år till.. nu önskar och hoppas jag istället att sorgen och smärtan kommer dämpas så snart som möjligt. Jag hoppas verkligen att du inte klandrar dig själv eller tänker på om du gjort fel val, du gjorde allt du kunde, mer kan ingen begära. Styrkekramar till dig. Djur kan betyda så mycket mer än en utomstående kan förstå. ## Comment 35 Author: Jessicahagstrom94 #33 förstår vad du menar, då undrar man ju varför vet. där du bor inte kunde lista ut det på något vis.. som sagt, lider med dig och tycker synd om dig! ## Comment 36 Author: Katthemsmatten #35 och 33. Om man inte träffar på vissa diagnoser tämligen ofta är det inte lätt att upptäcka skillnaden. Veterinären gjorde vad h\*n kunde utefter den kliniska erfarenhet h\*n har. Jag förstår att du känner skuld för att du inte var där när Alice dog, men det händer mer ofta än du tror att det inte finns tid eller möjlighet att närvara. Du har gjort det du och veterinären trodde var det bästa utifrån den kunskap ni hade när beslutet fattades. Ska fundera på om jag kommer på någon butik i det område du skriver om som du skulle kunna besöka. Annars tror jag mer på 'antikvitetsbutikerna' i Vasastan (Odenplan, runt Vasaparken), för att hitta ett vackert kärl. Själv har jag fortfarande mina senaste avlidna katter i den träurna jag hämtade dem i på djursjukhuset. En vacker dag ska jag begrava dem på en speciell plats. ## Comment 37 Author: Mmnda Jag beklagar verkligen. Får tårar i ögonen, jag kan inte ens föreställa mig vilken sorg och smärta du går igenom nu. Vackra Alice har det bra nu utan smärta, och jag kan garantera att du gjort allt rätt och du kunde inte gjort mer. Skickar styrkekramar till dig från mig och mina kisar! ## Comment 38 Author: Tessen #36 Jag och bästa vännen var inne på en butik ungefär vis odenplan tidigare som heter Raja och har mycket indiska antika saker, en del annat gammalt och litegrann nya saker. Jag droga in mot bakrummet i butiken och såg en ängel inne i ett stort vitrinskåp. det var en väldigt väldigt gammal plåtburk med en otroligt vacker ängel på den så jag fastnade så hårt och det kändes så rätt så jag köpte den. Jag lägger in en bild på den här inne i tråden senast torsdag på jag kommer hem onsdag kväll. Men kan hända att det kommer in tidigare. Det kändes lugnande att hitta något så rätt och med sen otroligt vackra ängeln på. Den var ju inte alls så dyr som den marmorurna som jag i all hast beställt mitt i chocken(den kostar föra tusen, min gamla vackra plåtburk med ängeln kostade ca 150kr). Så om jag hittar rätt plats när jag fått sörja ordentligt, gett mina sista hejdå och hedrar hennes minne efter alla otroligt svåra stunder hon hjälpte mig igenom genom att bara vara hos mig och alltid krupit extra nära när jag mått dåligt, så kan jag begrava askan i burken inlindat i något fint tyg. Så jag har en sak avklarad och en ytterst liten vikt lättad från hjärtat, men det är alltid något. #37 Tack så mycket fina lilla du! Det värmer och underlättar när så himla många är så otroligt sympatiska fina människor som säger att jag gjorde rätt eller att dom hade gjort det samma och att jag gjorde allt för att ge henne chansen till ett friskt liv. Jag hade ju aldrig en sekunds aning om hur himla sjuk hon var och hur akut det var på slutet. Även om det betydde att jag inte fick säga hejdå eller hålla henne när dom gav sista sprutan så börjar det kännas rätt nu att jag hade åkt ner med henne till Gbg och Blå Stjärnan för hon fick otroligt fin vård och jag vet att en tjej i 20års-åldern som är en av djurskötarna där, hon borstade min Alice i nacken och över ryggen vilket hon alltid har älskat och det var hennes favoritställen att borstas på grund av hennes mjuka goa lejonman som var extra tjock i nacken. Sen så fick hon metadon mot smärtan sista dygnet, när dom märkte att hon försämrades på natten så ökade dom till högsta dos smärtlindring vilket var en otrolig tur annars hade det nog kommit ett glaskrossande skri av smärta när tumören sprack och gjorde hål i tarmen vilket gav henne feber som var dödligt hög till och ifrån. Så det var rätt val att åka ner till dom med henne. Men som du ser sover jag ännu inte. Jag har sån smärta som skärvi hjärta och själ så tankarna rusar som vid en panikattack när jag väl lägger mig för att sova trots att jag inte är hemma och min absolut bästa vän finns där intill mig. Så stark är sorgen och smärtan nu. Han ligger och sover och jag väntar på tillräcklig fysisk och psykisk utmattning för att lägga mig och sova så nu sitter jag i köket för att inte störa eller väckas med ljuset från mobilskärmen. Jag tvekade väldigt länge i fredags morse, förmiddag och även in på eftermiddagen om jag skulle åka, men väl här känns det rätt då jag slipper sitta ensam i en tom lägenhet med endast år av minnen och jag får allt för ofta för mig att jag både ser och hör henne. Så att komma bort och få lite tröst av bästa vännen, även om jag ska tillbaks till verkligheten på onsdag kväll, så var det nog något jag behövde för att komma ner ur chocken och kunna tänka sammanhängande igen för i några dagar gjorde chocken att tankarna varven enda sörja av hemska och destruktiva/självdestruktiva tankar och jag stängde av mig från allt. Men han fick mig (omedvetet) på bättre tankar! Krama dina små kisar en extra gång när du läst detta för efter den senaste vecka har jag verkligen insett att inget och ingen är för evigt. Så njut av varje sekund av dom, ta mycket fina bilder, filma dom lite ibland och skaffa många fina minnen med älsklingarna! ## Comment 39 Author: MisseMoe Wow,att du gör så mycket för din katt,jag skulle göra  det för min kenzie även har jag bara känt henne i 3 dagar.Mitt liv är inte ett bra liv om det inte finns katter! Jag hoppas av hela mitt hjärta att din katt blir bra och att ni får det bra tillsamans tills slutet av allt!:) ## Comment 40 Author: Tessen #39 Jag hade gjort vad som helst för min vackra Alice. Och ja jag vet hur du menar, man fäster sig fort om man hittar rätt individ. Du missade tyvärr ett inlägg längre upp där jag uppdaterade hennes mående. Natten mellan lördagen och söndagen förra helgen, ganska så sent så fick hon dödligt hög feber och dom fick öka hennes metadon-dos till högsta dom kunde ge henne. Den duktiga veterinären där, specialiserad på njursjukdomar som skulle operera min bebis, han gjorde ett 3D-ultraljud direkt när han kom till jobbet på söndags morgonen. Jag fick ett telefonsamtal från honom klockan 8.30. Först lät han hoppfull och sa att ultraljudet var gjort och båda hennes njurar är fullt friska så den operationen skulle inget göra för henne. Det veterinären tryckt, verkligen mosat och klämt på på Skövde djurklinik, det han påstod var en sjuk njure, det var en tumör i storlek med en pingisboll och på grund av den väldigt omilda behandlingen... så ja... anledningen till hennes skyhöga feber var att tumören sprack och slet upp ett hål i tarmen och det fanns även fler tumörer inuti tarmen, hela bukhålan var vid det laget även fyllt med giftiga tarmbakterier och miljontals cancerceller från den brustna tumören som var elakartad. Jag var ju hemma och i chock och desperation så ville jag ju säga hejdå och hålla henne när dom satte sista sprutan, men det hade ju tagit mig ca 3 timmar att komma dit (vilket jag inser nu hade gett henne längre hemska smärtor) så veterinären sa det att jag bryter mot att inte göra skada eller låta djuren lida om jag håller henne vid liv så länge för hon svarade inte längre på metadonet och han sa det att varje sekund i livet är för henne en brutal plåga. Så det var bara att godkänna avlivning över telefonen. Så vid ca 08,45 förra söndagen så somnade hon in. Jag ska endast ner och hämta askan efter hennes kremering om några få veckor. Jag är fortfarande i chock då allt gick så otroligt fort och jag har inte greppat att hon faktiskt aldrig mer kommer tillbaks men jag har ändå kommit in i en väldigt svår sörjeperiod och den senaste veckan låg jag oavbrutet i sängen och sov eller var totalt apatisk eller tänkte och grät, grät och grät något brutalt. Jag är hos min bästa vän över nyår nu, fram till på onsdag kväll för jag trodde jag skulle hamna på psyket för jag både såg och hörde henne överallt och väntade mig en glad katt med vickande svanstipp komma upp i sängen för morgon-kel. Men aldrig mer. Hon är borta för all framtid, min bebis, min säkerhet, min fina vän och närmsta familjemedlem dog i brutala smärtor och jag kunde inget göra :( ## Comment 41 Author: Katthemsmatten Du har gjort allt du kunnat för din lilla kisse och mer kan man inte begära. Bra att du åkte iväg så du får litet stöd och också fysisk distans. Avbeställ den dyra urnan och låt din vän få vila i den vackra plåtasken istället. Det låter som om den är en mer personlig sista viloplats. Tillåt dig sörja en tid, men låt inte sorgen ta all plats i ditt liv. Det är inte bra för dig och kommer heller inte att förändra någonting till det bättre. Livet går vidare - det är det hemska men också det fina. En vacker dag hittar du en ny liten pälsprydd vän och då kommer du känna att din första lilla vän talar om för dig att det är precis det du ska göra. Att skaffa en ny vän hedrar hennes minne. ## Comment 42 Author: Jessicahagstrom94 när du känner dig bättre kan du som #41 säger skaffa dig en ny liten vän, det kommer nog vara en stor tröst, det blev det för mig/oss. :) men sörj klart först, eller iallafall tills det känns någorlunda bra. ## Comment 43 Author: Tessen #41 Ja jag avbeställde den otrolig dyra, men opersonliga, kalla och hårda urnan då jag redan fått låna 5000kr av min bästa vän av vilka 2500kr är kvar och räkningen från Blå Stjärnan kommer den kommande veckan, dock reglerad av Agria redan innan då, då hon var veterinärförsäkrad för upp till 25tusen kr och veterinären trodde att hennes vård där nere i endast dom ca 14 timmar hon levde där på deras intensivvårdsavdelning, sen samt avlivning + kremeringen skulle gå på runt 14tusen innan regleringen av Agria + att dom skickar med räkningarna från att hon vårdats i Skövde vilket jag redan betalat ca 2700kr för så det täcker ju självrisk. Men några tusenlappar till misstänker jag nog att dom bill ha ifrån mig som inte Agria står för och eftersom hon var en nära vän och min närmsta familjemedlem så tänker jag bara betala för hon var värd en chans till livet när dom påstod att hon hade så extremt goda chanser. Men urnan avbeställdes i torsdags förmiddags och hon kommer få sin sista vila i det otroligt gamla, vackra plåtburken med ängeln på. Kommer ta kort med systemkameran på den när jag kommer hem ist för att ta en lite halvsuddig bild på en så otroligt vacker ängel, det vore nästan att skända den. Den kräver bra kvalité då den är så vacker. Men på torsdag ska jag försöka få upp en bild på iaf ängeln ovanpå kärlet för hennes sista vila. Nytt husdjur kommer det bli då jag är djur(då framförallt katt)människa ända in i ryggmärgen. Men ett litet tag kommer det nog dröja innan jag ger mig på det igen och inte heller denna gången kommer jag leta kattunge utan en katt på 2 - 3 år där kemin stämmer och katten är oälskad och oönskad av andra,^^ #42 Som jag skrev så kommer det nog att dröja ett litet tag. Men en ny katt(er) kommer det absolut bli då ett liv utan katter är för mig inte fullständigt och talesättet "Ett hus utan en katt är inte ett hem." stämmer så otroligt väl då det bara känns som en tillfällig plats att vistas i min lägenhet nu när min vackra Alice gått vidare! ## Comment 44 Author: mitzerl Läste tråden först idag och tårarna bara rann från början till slut. Du frågar i inledningen om du var egoistisk. En människa som sätter sig på tåget dagen före julafton och är fullt beredd att betala över 30 000 kr för en katt som hade rätt goda chanser är nog så långt ifrån egoistisk som man kan bli. Det du har gjort är verkligen något unikt. Så fruktansvärt tråkigt att det inte gick vägen ändå. Men vissa saker kan man inte styra över. Hoppas du spolat dina skuldkänslor. Du har ingen som helst skuld i detta. Din kärlek och omtanke till katten bara lyser genom tråden och du gjorde verkligen allt som stod i din makt. Mer kan man inte göra. Nu slipper Alice lida iallafall. Sorg över en död familjemedlem är jobbig och det tar sin tid. Låt sorgen ta den tid den behöver och använd dina vänner (som ju verkar vara väldigt fina) och kanske oss här på forumet för att prata av dig. Vilken tur att du tog så mycket bilder av henne innan hon lämnades in på sjukhuset, kanske hade du en inre omedveten tanke om vad som kanske kunde ske. Hon var väldigt fin, ser jag på dina bilder i tråden. En vacker liten paddfröken. Alice hade verkligen tur i livet som hamnade hos dig, men sjukdomar kan man inte styra över. Så bort bort med skuldkänslor. ## Comment 45 Author: nottheonly Beklagar sorgen ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 46 Author: Tessen Sorgen är fortfarande lika hemsk och smärtan lika djup. Jag saknar denne så otroligt mycket och jag gråter varenda dag. Jag önskar att jag snart kan komma till freds med det som hänt, men det går verkligen inte ännu och kommer nog att ta ett bra tag. Jag älskar henne så otroligt mycket att det gör ont i varje millimeter sv kroppen att inte ha henne hos mig. Hon är kremerad nu och jag ska åka ner och hämta askan så fort jag får pengar då tåget inte är gratis. Jag kan ännu inte städa undan hennes saker som matskålar, lådan, leksaker, vattenfontänen och kammen och klosaxen är fortfarande framme. Även alla hennes kuddar som hon sov på på sina favoritplatser. Jag går lika försiktigt på nätterna när det är mörkt, bara för att inte snubbla över henne om hon springer ut framför mig. En vana som kommer bli svår att bryta. I mörkret och i skuggorna får jag ibland för mig att jag ser henne och hör några av hennes små fina kurrande ljud, det får mig att förvänta mig att hon ska komma tassande, men jag får varje gång påminna mig själv om att hon faktiskt inte finns här med mig längre. Detta är den värsta smärta och mest hjärtkrossande tid i hela mitt liv! ## Comment 47 Author: labolinia Med tårar i ögonen. Imponerad av din insats för din vän. Helt rätt! Borde finnas fler som du. Nu vet du att du gjort allt du kunnat och behöver inte gräma dig över ifall du kunnat göra mer eller annorlunda. Kram till dig! ## Comment 48 Author: Tessen #47 Tack så otroligt mycket för dom fina orden! Kramar till dig! ## Comment 49 Author: viktoria91 Beklagar verkligen, du gjorde helt rätt! Hade jag avlivat min ponny för varje skada hade gon nog varit avlivades 4-5 ggr.;-) Så länge prognosen är god, djuret i skick för det så är det värt att göra allt. ## Comment 50 Author: Dors1 Sitter och gråter här efter jag läst det du skrivit.. Jag vet vad du går igenom att förlora en familjemedlem..<3 Saknar min klara nu när jag läste texten... Du är otroligt stark som gjorde detta för din lilla ängel, och nu så har hon det bra utan någon smärta! RIP  <3 ## Comment 51 Author: Gatukorsning Hon var väldigt vacker lilla katten din! Bedårande! Och jag skulle nog inte ha börjat läsa den här tråden egentligen, tårar i ögonen och oro i hjärtat för min lilla katt med sitt dåliga hjärta. Låt sorgen ta sin tid, att skriva här är också en del av sorgen. Du vet att här är du bland kattvänner som förstår din oändliga kärlek till just din speciella katt. Alla våra katter är alldeles särskilt speciella i våra egna ögon, och så ska det vara. För de förgyller våra liv mer än någon annan någonsin kan förstå. Det är ju även det som gör så att sorgen blir så fruktansvärt tung att bära. Låt det ta tid och gråt när du vill och behöver det. Det får man göra tycker jag. Kramar ## Comment 52 Author: Tessen Jag är än en gång tillbaks liggande i sängen, mer eller mindre apatisk, stirrar i väggarna. Har legat här i två dygn igen efter att jag hade en okej dag och till och med kunde lämna lägenheten. Har fått en brutalt irriterande ögoninfektion också så allt är lite småsuddigt och det kliar något hemskt och det är svårt att inte klia när tårarna oavbrutet rinner. Nästa vecka, under helgen, är det tänkt att jag ska åka ner och hämta hennes aska vilket känns fruktansvärt svårt. Jag skulle få komma och hämta min älskling nyårshelgen. Istället är det imorgon 3 veckor sedan hon försvann från mig. Hon har verkligen lämnat ett enormt tomrum efter sig och jag trodde jag hörde henne förut igen och jag drömde om henne i stort sett hela natten. Inte bara lägenheten är tom utan jag känner mig även fullkomligt ihålig och som om hjärtat slitits ut för att bara lämna ett svart hål efter sig. Jag saknar min vackra fläckiga, grön/gulögda fluffiga älskling som aldrig kunde få nog av att ligga hos mig i sängen och bli kliad under hakan och i sin mysiga lejonman i nacken, att bli strykt mjukt över kinderna och hela ansiktet eller ligga på rygg med tassarna i vädret så skulle jag stryka med hela handen fram och tillbaks över hennes ulliga mage och kunde nästan aldrig låta bli att gosa in ansiktet mot dennes mage och nosa i pälsen. Jag såg hennes kam här om dagen, full med hår som doftade precis sådär som hennes gosiga mage och då rann tårarna hejdlöst igen. Helt ärligt vet jag inte hur jag ska ta mig igenom detta. Jag är hemma långtidssjukskriven, har bråkat mer än jag orkar med flera i släkten men framförallt min mamma som anser att jag borde ha avliva min älskling samma kväll jag fick veta att hon hade forl. Jag umgås inte med någon i närheten utan dom få nära vänner jag har, dom bor ca 40 mil härifrån och tåget är dyrt, dom jobbar/pluggar och man måste bestämma när jag ska åka upp veckor i förväg. Jag har åtminstone er fina människor som läser och som med sin stora kärlek för katter också förstår. Hon var en så stor del av min familj och hon var verkligen min trygghet, hon var det enda/den enda jag visste fanns där från dag till dag medan resten runt omkring alltid varit ett hemskt kaos. Så att få komma hem och krypa ner i sängen för att bara sekunder senare känna hur älsklingen klättrade upp i sängen och kurrade och ville att jag skulle lägga mig så att hon också kunde vara med och gosa. Låg jag på sida så låg hon som en liten boll intill på en kudde eller lite ihoptryckt täcke, mjukt skulle det vara iaf! Men samma sekund som jag lade mig på rygg så vaknade hon till och la sig med två tassar och huvudet upp på min mage och sen halvt liggande tätt intill. Det var nog det mysigaste någonsin när hon kröp upp på en sådär och sen bara låg där och spann vare sig hon blev kliad eller inte. Sen efter någon halvtimmes spinnande så somnade hon liggande halvt på min mage och jag kunde känna hennes andetag. Men aldrig mer nu. Och det har verkligen krossat mitt hjärta och lämnat mig så förstörd på ett sätt som jag aldrig någonsin känt innan, att sakna så enormt att jag bara ligger i sängen dag in och dag ut, gråter, äter absolut för dåligt, men jag kan inte bry mig. Jag kan inte tänka på annat än min vackra lilla tjej som aldrigg mer kommer att sova här med mig igen. Jag är ateist så jag tror inte på något liv efter detta. Just nu vore det dock enklare om man kunde tro på att själen åtminstone lever vidare på något sätt. ## Comment 53 Author: Gatukorsning Så här tänker jag. Att så länge jag har minnen kvar så finns hon/han kvar hos mig. Och det är det som är det viktigaste, mina minnen är allt som finns kvar men de finns så länge som jag minns! Du verkar ha en otroligt fin bästa vän som stöttar dig, ta vara på den vänskapen. Och gråt du, gråt och sörj så mycket du vill och orkar. Det är okej att göra det. Men försök att lämna lägenheten en gång per dag, om så bara för fem minuter. Det kommer att hjälpa tror jag, det har hjälpt mig när jag har varit ledsen efter en förlust. Gråt och skriv för att orka. Det är helt ok. ## Comment 54 Author: Tessen Hoppas att din lilla kisse inte mår allt för dåligt av sitt hjärtproblem! Jag håller tummarna för det! Gråter gör jag massvis, flera timmar dom flesta dagar och jag sörjer henne djuptoch smärtan är extremt tung! Om ca 12 timmar är det 3 veckor sedan hon fick gå vidare. 23e december 8.45 på morgonen. Jag var så chockad förtsta dagenoch eftersom jag inte kunde vara där med henne (vilket gör det ännu värre) när hon fick sin sista spruta och fick somna in så tog det flera dagar, eller nej snarare 2 veckor innanjag ens kunde förstå helt att hon kommer aldrig mera hem. Hon finns med mig i tankarna, hjärta och själ dygnet runt för resten av mitt liv, men sorgen kommer till slut förhoppningsvis börja mattas av och bytas ut mot alla vacckra och mysiga minnen av dom 8 och ett halvt åren vi ändå fick tillsammans. Hon var verkligen min säkerhet och tröst många jobbiga tider! Jag försöker komma ut, men det tar emot. Ska gå ner tillen tygbutik som ligger ganska nära nu på måndag och köpa något vackertvitt tyck att använda när jag ska vaddera och fodra insidan av den lilla lådan som jag ska göra små kuddar i med lite av stoppningen från hennes favoritkudde som hon alltidlåg på någon gång per dag iaf sn så ska jag lägga i en tuss av hennes mjuka gosiga päls som fortfarande sitter i kammen, hon hade så extremt mycket underull och var så fluffig och mysig i pälsen. Brukade gosa in ansiktet mot oälsen på hennes mage för pälsen var verkligen silkeslen där och hon älskade allt gos på magen, kunde ligga och bli kliad i timmar! Jag försöker gå ut lite, men det tar emot. Jag blir ju så illa tvungen att åka ner till göteborg eftersom jag vill ha hem det som är kvar efter hennes kremering. Det skafåligga i den vadderade burken inlindat i lite extra tyg för hon var överallt där det var kuddar, sen så ska jag knyta något fint band runt om den och sättafast något att skriva hennes födelseår, vet ju inte datumet för hon var en hittekatt från ett kathem, men året hon föddes vet jag iaf ochäven skriva datumet för hennes död på. Jag behöver verkligen få mitt hejdå som jag känner att jag aldrig fick säga, fick aldrig visa henne en sista gång hur mycket jag älskar henne och att hon alltid kommer vara min ängel och finnas med mig i hjärta och själ och atthon kommer saknas något hemskt. Vill även hedra hennes minne då hon hjälpte mig igenom hemska saker som nästan fick mig att ta slut på mitt liv, alla människor kunde jag ju hitta bortförklaringar om varför dom inte skulle bry sig eller kunde gå vidare. Men ingen skulle ha tagit hand om min älskade lilla Alice och jag kunde aldrig överge henne! Att bara åka bort i några dagar kändes i hjärtat. Min vackra Alice och min bästa vän som hjälpt mig och lånat mig pengar nu till räkningen och tröstar mig och verkligen bryr sig, det är faktiskt endast dom som räddade mitt liv! Att hon var min trygghet, min fastapunkt i livet, någon som fanns här hemma om sällskap, som tröst, att leka och busa med och att skämma bort med en massa kel, kammande och lite extra god mat ibland. Det är det som gör att det gör så fruktansvärtont för det är så hemskt tomt här nu! Och ja, jag tar verkligen vara på min vänskap till min bästa vän, den vänskapen släpper jag aldrig för han är en hel underbar vän och den som stötat mig igenom detta medan jag fick höra från andra från att hon böjade äta dåligt och sen fick diagnosen forl och behövde tandsanering, då var det endast avlivning som gällde. Men aldrig för min fina vän. Han vet hur stor del av mitt hjärta som min vackra Alice tar upp. Jag har en ledsjukdom också som gör att jag har obotlig ledvärk, den bidrar även till att jag inte alltid orkar ta mig ut varje dag. Men sorgen är den största orsaken just nu iaf. Ja jag bådegråter floder ochförsöker skriva ner mina känslor för att få ut dom på något sätt för jag har hela mitt livstängt inne känslor men det slutar alltid med att det känns som om man exploderar inuti tillslut och det blir bara fel allting runt omkring en, så jag har börjat visa känslor mer nu och det hjälper mig litegrann iaf. Tack för fina ord, fint stöd och vänligheten! Det betyder mycket. ## Comment 55 Author: Gatukorsning Tessen! Katten med hjärtproblem har även han forl...och sist de gjorde en munsanering så ringde veterinären och sa att han kanske inte skulle klara sig pga arytmin i hjärtat. Jag har skrivit i en tråd på hittekatter om min oro för honom, han ska till hjärtspecialist på måndag och jag är jätteorolig för vad de kommer att säga. Jag går sönder om de säger de där orden som man inte vill höra. Jag skulle bli helt trasig över att få höra det. Han har bott hos mig i mer än ett år nu, är fortfarande skygg och försiktig. Men han har tassat sig rakt in i mitt hjärta på ett sätt som ingen annan någonsin skulle kunna förstå. Även han en hittekatt från ett katthem. The best kind in my mind! ("lite orolig över att bo med sjuk katt "....heter mitt inlägg, kan inte länka tyvärr, har no script som blockar något) Nu hjälper ju inte detta dig i din sorg på något sätt, men det kanske kan få tankarna p ånågot annat för en liten stund. ## Comment 56 Author: Tessen Nu när du skriver det så har jag läst det du skrivit för några dagar sedan och det kändes verkligen i hjärtat. Jag kommer att hålla tummarna och hoppas och sända all kärlek till er på måndag för man vill verkligen inte höra dom där orden som jag fick höra den 23e dec. Det krossade verkligen mitt hjärta totalt. Vissa katter är speciella och dom sitter verkligen fast i ens hjärta och själ, att förlora dom är något av det mest smärtsamma man kan gå igenom för det är en underbar vän, en stor del av familjen och dom finns ju alltid där, kelig som lite skygg. Jag kommer fortsätta läsa lite och om du vill såär det bara att skriva ett PM för jag ställer såklart upp för alla fina som hjälper mig igenom detta också! ## Comment 57 Author: tusstuss Det skadar när en liten fyrbent kompis går bort, min lilla kompis försvann för ungefär 4 år sedan nu. Det känns hemskt när man förlorar en vän. Men varje gång vi planterar blommor på lille snöis grav, eller jag skriver en dikt till honom tänker jag: om han på något sett ser oss nu skulle han nog bli glad. Jag satt här igår med tårar när jag läste denhär tråden, du gav din alice en chans. Det tycker jag var rätt. du är en fin människa. det borde finnas fler som du. Många kramar till dig. ## Comment 58 Author: Tessen Tack så otroligt mycket för dom fina orden! Jag har så fruktansvärt ont i hjärtat och det är ensammare än jag någonsin kunnat tänka mig. Så tyst, ingen som kommer upp i sängen lite titt som tätt eller ligger på den blå kudden som är täckt med katthår. Ingen som kurrar för att be om något att äta, eller bara lite uppmärksamhet. Jag lärde mig hennes olika ljud utantill och förstod vad hon villenär hon kom och "pratade" med mig. Jag saknar alla fina små pip och kurrande och detunderbara spinnandet, det är så tyst utan alla hennes ljud och pratande. Hittade en bild tagen i oktober. Jag börjar gråta varje gång jag ser en bild på min lilla bebis, men jag kan absolut inte låta bli att titta på dom bilder och filmklipp som finns kvar på henne och inspelningen jag har i mobilen på hennes spinnande. Det får tårarna att forsa ner för kinderna och mitt hjärta som redan är halvt, krossas totalt om igen! ## Comment 59 Author: nottheonly #58 Hon var en väldigt vacker kisse! beklagar verkligen sorgen :-( det är synd att våra älskade djur inte kan leva lika länge som oss.. jag vet inte hur jag ska klara mig den dagen Sippan & Grållis inte finns kvar längre, blir tårögd bara av att tänka på det.. massa styrkekramar till dig<3 ## Comment 60 Author: Tessen Det är 22 dagar sedan hon gick vidare nu. Smärtan och saknaden har inte ens börjat bli det minsta bättre, jag tar ibland ett myrsteg framåt, men trillar lika fort tillbaks till ruta ett. Tårarna gör att det är svårt att se, hela världen är som i en dimma, så otroligt tyst medan snön faller ner och allt är dom inlindat i bomull. Jag tittar dagligen på annonser på blocket samt här om kissar som verkligen behöver ett nytt hem, fina små karrer på iaf runt året ev upp till tre år, men inte gärna äldre då jag vill få några år ihop med kissen, och dom yngre har så mycket lättare att hitta ett hem, små skyggisar är dock inte dom lättaste att finna ett hem till. Jag vill verkligen ha en kisse hos mig, är dock inte redo för det riktigt än, men kan inte sluta titta för tillslut finns förmodligen den kissen där, som verkligen behöver ett nytt hem, vars historia kanske inte är den lättaste. Min älskling var även hon en skyggisar när jag tog hem henne och hon har fortsatt genom sitt liv, iaf mot män, kvinnor gick det alltid lättare med, Men jag är ju van vid lite fräsande och även aggressivitet till en början, tills hon efter några veckor kom ut ur sitt skal och visade sin helt underbara "personlighet". Jag hade egentligen inte en tanke på att skaffa katt då, jag hade en liten tvååring som vi hittade i trädgården, övergiven av sin mamma bara några veckor gammal. Han är dock såld nu då jag inte ville låta honom stängas in i en lägenhet efter sex år som utekatt som iofs trivdes inne med, men jag kunde inte ta hans frihet ifrån honom, han bor nu i en ombyggd sommarstuga på ett friluftsområde, jag får mail med bilder och bara jag får skjuts så ska jag snart hälsa på "min" rödvita bebis som nu även är otroligt älskad av sina nya människor, som byggde två kattluckor i dörrarna, han får bo på ett pensionat när dom är på semester eftersom dom vill ha ständig tillsyn på honom. Han och Alice är/var lika gamla. Jag var nere hos min mormor i Slöinge utanför Falkenberg, hon var vän med en dam som ägde ett katthem och dom hade loppis en dag när jag var nere. Jag hade bara tänkt bidra med lite pengar till kissarna för att dom skulle kunna få det bättre. Men plötsligt väl inne hos katterna så satt det en ensam lite tilltufsad, nyopererad skyggisar i en bor i ena hörnet, hennes vackra gröngula ögon fick mig att dras dit. Jag satte mig på golvet med ryggen mot buren och åt glass då det var en extremt varm dag. Efter att jag suttit där i kanske 20 - 30 minuter så kände jag minsann en nyfiken nos som försiktigt duttade till med nosen mot min rygg. jag tog lite smält glass på ett finger och satte försiktigt in fingrarna. Det luktade intressant, så den lilla kisdetjejen började slicka bort glassen på mitt finger och strök sig till och med mot min hand efteråt. Jag frågade ägaren om varför hon var där. Hon hade hittats ordentligt tilltufsad och med luftgevärsskott i hela ena sidan, tvåbi ena benet satt kvar där hela hennes liv för henne kropp hade kapslat in dom och hon kliade eller bet aldrig där. Dom andra kulorna togs ut samtidigt som dom tog ut en död bebis i magen på henne och tog då bort alltihop för att hon skulle slippa liknande händelser. Hon hade med sig en liten vit bebis in, långhårig och med gröna ögon, hon kunde få vilket hem som helst. Efter att jag fått veta allt om henne så fann jag mig med en penna i handen och skrev under ett papper, hon skulle med mig hem två dagar senare. Så jag betalade dom 600kr dom ville ha för bidrag till vården. Jag hälsade på henne dagen efter igen och kunde inte slita blicken ifrån henne, dom andra katterna som gick lösa där inne kom fram och pratade med mig och dom klappade såklart, men sen tillbaks med fokus på MIN kisse. Dagen därpå skulle hon få åka tåg med mig hem, eftersom jag inte hade någon transporter så fick jag köpa en begagnad billigt. Hon fräste när hon lyftes upp och in i buren där jag lafr in en kudde mer än vad som redan fanns där samt en liten handduk. Det var ännu en sådär stekande varm dag. Så hon låg mest där i sin bur och flåsade av värmen på det självklart försenade tåget in till Göteborg där jag skulle byta tåg. Välkommen inne vid tågen så hittade jag rätt, konduktören sa till mig att ta en av dom lediga förstaklasskupéerna och öppna fönstret så skulle han komma med vatten till oss båda, det var verkligen uppskattat och när resan började så kommer sval vind av farten in och gav lite frisk luft. Hon piggnade genast till, började prata och krafsa runt. Efter en timme var vi nästan hemma, mamma skulle vara hämta oss vid tåget också så jag slapp 40 min på bussen också. Väl hemma så hade mamma fått lägga ut för en kattlåda och sand så det fanns klart, lite foder fick jag med från katthemmet. Så jag släppte först ut henne i badrummet där lådan stog, hon tvekade inte många sekunder innan hon var i och krafsade runt. Sen upptäcktsfärd i lägenheten. Drack lite vatten och gick sedan in och la sig o ett tryggt hörn under sängen där jag, helt slut av värmen och resan la mig. Hon fick helt enkelt ta det i sin takt sen. Efter någon vecka var hon uppe i sängen och nosade på mig och sov på en kudde i soffan. Men att klappad var skrämmande och gud förbjude att någon skulle lyfta upp henne igen. Men vecka efter vecka visade hon klara framsteg, hon öppnade sig mer och mer. Hon började prata med mig när hon ville ha mer mat och även spinna när hon låg i soffan och jag satt bredvid henne. Tillslut började hon söka närhet och tassade lite på mig och strykte sig mot handen och lär sig gärna bli klappad över ryggen. Dock inte magen än, men även det kom efter allt som tiden gick. Hon blev den kelsjuka pratglada kisse hon varit resten av sitt liv när hon fått bo in sig och bli trygg i att det var hemma, vilket tog ungefär tre månader. Men jag var förälskad från första sekunden och efter att ha hört vad hon varit med om så skulle hon bara med mig hem. Med mig i tre olika lägenheter har hon också bott under sitt kattliv, ständigt högt älskad och med all uppmärksamhet hon velat ha. Eftersom jag har kronisk PTSS så var jag redan då hemma sjukskriven och har varit det hela hennes liv, hon blev min trygghet, min fasta punkt i livet och den älskade vän och nära familjemedlem hon, som vacker änglakisse, ännu är idag. Det är inte konstigt att det känns så extremt tomt och gör såhär ont när jag tänker på vårat liv tillsammans och dom 8 och ett halvt åren vi fick tillsammans. Tårarna rinner ännu längs mina kinder och hjärtat är halvt och krossat. När tiden är inne tror jag att jag kommer finna och verkligen känna när jag hittar ännu en kisse, eventuellt två, som behöver någon som älskar dom. Min bästa vän sa till mig här om dagen att det är självklart att jag kommer skaffa fler katter, jag är inte jag utan små pälsklingar att älska! Det kändes bra arr höra och värmde mitt hjärta. Han var en av dom extremt få som Alice accepterade och även sökte närhet hos, dock stod hans allergi iväg en vilket är väldigt tråkigt för han är en verklig djurvän och bryr sig om dom och vill att alla djur ska få en andra chans till ett bättre liv. Han säger alltid att han såg och hörde på mig och mitt sätt att prata om och med henne hur mycket jag älskade min lilla Alice och i hans ögon kunde jo inte fått ett bättre hem. Hon saknas mig verkligen. Jag faller tillbaks i sorgen gång på gång när jag fått ett litet framsteg i att acceptera allt detta med hennes plötsliga bortgång. "Att inte kunna acceptera en förlust sägs vara en typ av galenskap." Ja då är jag väl galen till en viss del, för jag vill inte helt och kan inte fullkomligt acceptera förlusten av min älskling! ## Comment 61 Author: labolinia Klart att du sörjer och klart att du ska göra det. Bara du är den som vet hur länge just du behöver. Det blir bättre men du kommer säkert alltid sakna henne. Kanske hjälper det att i sinom tid skaffa en ny vän. Inte en ersättare utan en NY vän. Skaffade en devon i höstas otroligt mysig kille. Sällskaplig, social, gosig, nyfiken och modig. Trodde inte katter kunde vara så härliga! De blir ju lite som man skapar dem också. Det man ger får man tillbaka. Men kan rekomendera den rasen. Hoppas du snart mår lite bättre! ## Comment 62 Author: Cazzos Beklagar verkligen, jag vet hur det känns! Det är hemskt att förlora en vän, och familjemedlem. Det är inte fel att försöka ge sitt djur en andra chans. Du gjorde så gott du kunde. Styrkekramar