# Måste få skriva av mig
Author: Lamina

Jag sitter och hoppas, väntar och längtar, och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Jag måste få skriva av mig.

Det är såhär att jag länge har funderat på att skaffa sällskap till min katt, Metallica. Hon är så ensam när jag inte är hemma och jag får alltid dåligt samvete av att lämna henne. Problemet är att jag bor rätt så litet och har en hel del andra djur. Det finns plats för 2 katter, men min ekonomi är inte den bästa heller. (Fast jag ser ju såklart till att djuren alltid får vad dom behöver och lite till.) Dessutom har Metallica rätt svårt för nya katter, och hon hatar honkatter. Så jag har valt att vänta tills det finns plats och pengar för en till katt.

Så för ungefär 12 veckor sen fick jag veta av min faster att min farmor (som jag har noll kontakt med) hade fått kattungar. Det gjorde mig fruktansvärt upprörd. Av så många anledningar att jag inte orkar skriva ut dom här. I vilket fall så funderade jag lite smått på om jag kanske skulle ta mig ann någon av dom stackars små, se till att åtminstonde en av dom hamnade i ett bra hem. Men nej, det var verkligen inte läge att skaffa en till katt. Och som min kära mor säger varje gång jag dragit hem ett djur i behov av hjälp, ett nytt hem: Man kan inte rädda alla. Så jag svor lite över det och försökte att inte tänka på det.

Och det gick någorlunda bra, fram tills för några dagar sen. Jag fick reda på att en person som, enligt mig, aldrig borde få ha djur, letade efter en kattunge. Och min faster erbjöd en av farmors kattungar! Hon vet ju iofs inget om honom, och har all anledning att lita på personen som letade åt honom. Jag vet att hon bara ville att katten skulle få ett bra hem. Men jag var ju tvungen att göra något. Jag tänkte efter. Och ja, i ett sånt här läge finns det plats för en till kisse hemma hos mig. Några av råttorna kommer flytta snart p.g.a. allergi, så då finns det ju både mer plats och mer pengar (mina råttor tar rätt mycket plats och pengar då bara den bästa maten och största burarna är gott nog åt dom). Dessutom påminner han rätt mycket om min Tolón som jag förlorade för snart 2 år sen. Och om det verkligen inte skulle fungera så kan jag säkert hitta ett nytt bra hem åt honom. Så jag sa att jag ville ha honom.

Min faster pratade med farmor, men hon skulle tänka på saken. Hon vill behålla kattungen. Problemet är att hemma hos henne skulle den växa upp till en livrädd liten kattstackare som knappt vet vad en kattlåda är. Och vad värre är, eftersom hon bara får ha ett visst antal katter (för hemtjänsten om jag förstod det hela rätt) skulle hon dessutom avliva en av sin äldre katter. Jag är så upprörd, hur kan man göra så? Jag vill åka raka vägen ut till henne och hämta kattungen. Men det kan jag inte. Jag kan bara sitta här och hoppas att min faster lyckas övertala henne att släppa ifrån sig katten. Jag känner mig rätt säker på att hon kommer göra det. Men samtidigt som jag är strålande glad över att jag ska få hem en liten kattunge, så finns hela tiden den där lilla rösten som säger "_tänk om hon inte låter mig ta den?_" Jag är helt utom mig, jag vill veta nu! Jag vill ha hem lillskiten nu! Hur står man ut..? ![Obestämd](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Hoppas du får hem katten i alla fall. Det är inte lätt att stå ut med oron kan jag tänka mig.