# Bilolycka..... Author: Suzi.shih-tzu **Hej ni hade väl hört om att jag hade en katt som hette Kitty ?** Det var min första katt. jag hade henne i 2 år tror jag, hon försvan för 3 år sen nästan. Mina föreldrar sa till mig att någon hittade henne. Men igår fick jag veta vad som hände i äntligen... Jag vet med min kompis Agatha hon var min granne men non flyttade. Hon sa att hon vet vad som hände med Kitty i äntligen, hon ville inte säga det först men sen sa hon det. Hon sa att när jag var i skolan så såg våra pappor  att Kitty blev överkörd, och att min pappa grävde ner henne i trädgården. De ville inte säga något för de tyckte jag var för ung och att jag skulle gråta och så. Men sanningen går alltid fram.......   ![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")![Gråter](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 1 Author: Hawknestgrove ja, om det var rätt eller fel att tiga det vet jag inte. Jag hade nog talat om direkt. ## Comment 2 Author: Suzi.shih-tzu mamma sa att jag hade bara 10 ar da och hon ville inte att jag skulle grata med jag grat varge vecka och undrade vart Kitty ar ! ## Comment 3 Author: IceJossan Det är nog bättre om man talar om för sitt barn vad som egentligen hänt, istället för att säga att hon bara försvann.. Barn måste lära sig hantera sorg och på så sätt är husdjurs bortgång hjälpsam även om själva händelsen känns som det värsta som kan hända.. ## Comment 4 Author: GoliatsMatte När jag var tio sköt mina föräldrar vår katt och sa han blivit överkörd. Så överkörd är bättre än avlivad och försvunnen bättre än överkörd? Föräldralogik på hög nivå. Tråkigt att du som jag fick reda på det så lång tid efter att det hänt. ## Comment 5 Author: Torparmor Man gör sitt barn en missriktad tjänst när man undanhåller att ett djur dött eller att ett djur är sjukt och behöver avlivas. Förr eller senare dör någon nära kompis, anhörig eller annan bekant. Allt är så mycket enklare om barnen tidigt fått hjälp och tröst och lärt sig bearbeta sorgen. Det är bra om barn kan se det djur som dött och får vara med och ordna begravningen och få prata om det hela. Normalt tar barn saker mycket mer realistiskt än vi vuxna. Vår lilla 5-åring pratade för några dagar sen om när sköldpaddorna begravdes, hur det gick till och var dom finns nu. Det är 1 år sen dom fick avlivades. Det kom upp när vi pratade om hur det var nyligen när hunden var på djursjukhuset och fick en mindre skråma fixad. Jag tror det är vi vuxna som är rädda för barns sorg och gråt. Hur vanlig är inte kommentaren: "Gråt inte lilla vän det var inte så farligt" när ett barn ramlat och slagit sig. ## Comment 6 Author: Suzi.shih-tzu Jag tycker oxå att mina föreldrar skulle ha sagt det till mig, för jag såg inte henne i 1 vecka och sen dog hon och jag fick inte se henne alls och jag tycker att mina föreldrar skulle ha sagt det till mig för att jag skulle kunna se henne för sista gången. och istället för att hoppas varge dag att hon kommer tillbaka ## Comment 7 Author: Torparmor Jag läser ofta i media om människor som "försvunnit". De närmaste anhöriga, kollegor och vänner beskriver ju just ovissheten som det allra jobbigaste. Då är de ändå vuxna, tänk då på hur ett barn med mindre erfarenhet skall uppleva ovissheten. ## Comment 8 Author: Lusthan När jag var i din ålder tog mamma och pappa två utav våra katter till veterinären och avlivade de. Det blev för många djur hemma antar jag. Till mig sa de att räven tog dem. Jag letade efter katterna i flera veckor efter. Gick ut och ropade och var orolig och ledsen. Sedan fick jag vet att räven hette Olle-Johhny som då deras veterinär heter såklart. Kändes ganska surt även om jag var i princip vuxen då. Ärlighet varar längst... ## Comment 9 Author: Cazzos Tråkigt att dina föräldrar höll det hemligt så länge för dig. ![Obestämd](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Beklagar sorgen! ![Rynkar på näsan](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 10 Author: [Borttaget] Jag personligen hade tagit att min djur dog bättre än att inte veta vad som hänt. Att inte veta om djuret ligger och lider skadad i något dike ## Comment 11 Author: oh-la verkar ju som om många varit med om samma sak... är det verkligen så jobbigt med barns sorg att man ska försöka dölja det? jag hade en katt när jag var liten som blev överkörd. mamma och pappa sa att hon försvann, min fina lilla Millan. de trodde nog att allt var frid och fröjd efter det, men när de trodde att jag var ute och lekte satt jag i sjävla verket på en sten i skogen och väntade på att hon skulle komma hem igen. där satt jag flera timmar efter skolan i flera veckor och bara väntade och väntade tills jag helt enkelt fick ge upp. jag fick reda på vad som egentligen hände för några år sedan, alltså som vuxen. jag blev helt förvånad när jag reagerade genom att sätta mig på marken och bara storböla! det var väl den lilla flickan i mig som satt och väntade på sin lilla katt som äntligen kunde få släppa det hela och inse att det egentligen inte alls var så att Millan inte ville komma hem till mig mer... ## Comment 12 Author: AgnetaB Mina föräldrar gjorde samma sak med mitt marsvin fast då var jag nästan vuxen. De hade gett bort henne när jag kom hem ifrån en resa.Helt sjukt! ## Comment 13 Author: Suzi.shih-tzu #12 :O gede de bort din morsvin utan någon anledning ?? stackars jag skulle aldrig med prata med mina föreldrar om de skulle ge bort min katt eller hund .... ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jag anser att barns sorg är lättare att hantera än vuxnas. Barn frågar raka frågor och vill vara säkra på att deras älskade djur/vän/vuxen har det bra där dom är nu. Har jobbat med barn som förlorat sina husdjur och dom vill prata om det, vara ledsna men även veta att djuret nu mår bra. ## Comment 15 Author: Razzora Förstår inte varför föräldrarna inte kan ge ett ärligt svar istället för att komma med att djuret är försvunnen eller något annat. När jag var runt 6 år gammal så flyttade min familj till Sverige, bakom oss lämnade vi en hund Terry (han måste ha varit runt 3 år) och en katt Rusio. Dessa var mina djur då de tydde sig mer till mig än till någon annan. Jag frågade mamma om vi inte kunde ta med oss min hund och katt, men det gick inte. Vet att jag köpte hundgodis och kattgodis som jag skickade i paket till Chile ganska ofta. Något år senare så säger mamma att Terry har rymt och att Rusio är försvunnen. Blir så klart ledsen och frågar hela tiden hur det är med dom och om de har hittat hem. Nu efter 22 år så får jag reda på att Terry bodde hos en utav mina kusiner och sen bodde han hos en annan familj, men gick hem där vi bodde för att se om jag hade kommit hem. Han dog när han var runt 10 år gammal. Rusio var försvunnen och ingen vet vad som har hänt med honom. :( Saknar båda en idag. ## Comment 16 Author: Suzi.shih-tzu #15  :'(   synd.... man kan säga att det hände med mig oxå.... ## Comment 17 Author: [Borttaget] Ursch. Känner igen känslan i många av era historier. Jag hade en katt som var min bästa vän som min mor valde att avliva på grund av att vi skulle flytta. Hon trodde helt enkelt inte att katten skulle klara av flytten och hon trodde inte heller att någon ville ha en vuxen katt. Jag mår dåligt än idag av detta. Minns hur hemsk det var att säga adjö. Jag är fortfarande så arg på henne för att hon hade ihjäl min vän. ## Comment 18 Author: Suzi.shih-tzu :(