# Matfixerad kattunge Author: AnnaMaja0 Via förmedling av ett katthem/sluss tog jag för några veckor sedan hand om en kattunge. Han är nu 3 1/2 månad. Han har under sin uppväxt inte fått nog med mat och var mager när han kom till oss. Den första veckan gick det inte att ge honom fri tillgång till blötmat eller torrfoder då han fullkomligt hetsåt. Detta har han dock slutat med och numera har han helt fri tillgång på blötmat och får emellanåt också torrfoder. Det funkar fint och han har gått upp i vikt och är nu helt lagom i hullet. Ett problem kvarstår dock. Så fort någon i familjen ska äta något, det kan vara allt från middagsmat, flingor eller fika blir han som förbytt. I det närmaste helt hysteriskt gör han allt för att komma åt det man har på tallriken. Spelar ingen roll om det så endast skulle vara ett knäckebröd utan något på. Han SKA bara åt det. Han gör ideliga "attacker" mot tallriken, klättrar, klöser och hoppar för att komma åt den. Skulle han lyckas få med sig något från tallriken (han är extremt snabb) så släpar han med sig fångsten till en aningen skyddad plats och hysteriskt hetsäter på sitt "byte". Detta är en aning frustrerande då vi inte längre kan äta middag i lugn och ro och att ta en kvällsmacka framför tv:n är numera dömt att misslyckas då man hela tiden kämpar för att hålla honom borta. Det är inte direkt skönt heller när han med alla klor ute klättrar och klänger på en i sin kamp för att komma åt maten på tallriken. Vi lyfter ner, lyfter ner och lyfter ner honom. Vi skäller inte, gapar eller annat på honom, utan bara lyfter ner honom. Vi har också provat att ge honom något extra gott/godis i sin egen skål när vi ska äta för att försöka avleda honom men detta har inte fungerat alls. I samma stund vi ätit färdigt och alla tallrikar och kastruller är bortplockade blir han den mysiga kattungen igen. Är det någon som har några tips på hur man kan få ett slut på detta smått maniska beteende? ## Comment 1 Author: MonicaLagerquist Jag skulle stänga in honom i ett annat rum med hans mat under tiden ni äter.På sikt kommer säkert hans matfixering att lugna ner sig när han inser att han kommer att få mat. ## Comment 2 Author: AnnaMaja0 #1 Tack för tipset. Vi har testat detta med att stänga in honom (med egen mat och kattkompis) men då istället fått höra hysteriska skrik och hur han klättrar, klöser och nästan slänger sig mot den stängda dörren. Skriken han får ur sig låter som rena "någon-har-stuckit-en-kniv-i-migskrik. Blir också lite orolig att han ska skada sig i sina försök att forcera dörren. Matron har svårt att infinna sig även då. Han är ju en sån jättemysig katt i övrigt. Men du tror att det kommer att bli bättre av sig själv så småningom? ## Comment 3 Author: [Borttaget] Känner igen från Esme när hon var kattunge. Hon var tydligen van att få människomat. Var gång vi skulle äta så försökte hon komma åt maten och lyckades ibland. Nu visste inte de andra katterna att vi åt så vi lyckades med att så småningom få bort det beteendet. På fotot Esme på väg upp på en köksbänk![Skrattande](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 4 Author: [Borttaget] Förstår de inte att jag behöver en högre stol![Skrattande](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 5 Author: IceJossan Eftersom det uppenbarligen inte funkar att snällt lyfta ner honom så skulle jag ta till hårdare metoder. Prova att... ...plocka fram mat han inte äter, till exempel citron, en nöt, eller att ni "dränker" till exempel bröd med citron eller ättika. Testa att låta honom komma åt maten och se hur han reagerar, gör det några gånger. Detta KAN räcka för att få honom att förstå att inte allt ni har är ätbart för honom. ...börja var hård vid matbordet. Säg ifrån på skarpen med "Nej!", morr och fräs, kanske ta i nackskinnet och knäpp framför nosen eller dutta till på nosen. Hitta något som får honom att haja till och stanna upp, eftersom konsekvent bortfösning inte fungerar - hitta en annan metod. Det ska inte behöva göra ont men man kan allt "daska" till så som mamman skulle ha gjort på sin jobbiga unge. Han har ju uppenbarligen inte fått den uppfostan han skulle ha fått av sin mamma eftersom han är så liten nu och ni har haft honom i några veckor, det är säkert därför han är så jobbig nu. Han vet helt enkelt inte bättre. De sista veckorna hos mamman är ju så otroligt viktig, det märker man ju på denna plutt. ...låta honom vara hungrig ett tag innan ni ska äta. När ni väl ställer fram er mat så ställer ni även fram hans mat, en så stor portion att han verkligen blir mätt. Edit: Jag menar ABSOLUT INTE att man ska SLÅ katten! Herregud. Bara att daska till, alltså dutta till på huvudet eller i sidan, peta till på nosen eller annat. Absolut inte hårdare än att det det bara får katten att haja till och undra vad det är frågan om. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag vill då absolut inte uppmuntra till att slå en katt även om det är som mammam gjorde. ## Comment 7 Author: IceJossan #6 Jag menar ABSOLUT INTE att hon ska SLÅ katten! Herregud. Bara att daska till, alltså dutta till på huvudet, peta till på nosen eller annat. Absolut inte hårdare än att det det bara får katten att haja till och undra vad det är frågan om. Har inte påstått något annat. ## Comment 8 Author: IceJossan Det handlar om uppfostran. Jag gör hellre som mammakatt skulle ha gjort än att låta hysterin fortsätta. Det måste ju vara en otrolig stress för katten när familjen äter någonting, och skitjobbigt för familjen. På nåt vis måste det ju sluta, och med många katter måste man ryta till, "daska" till eller på att icke smärtsamt men drastiskt sätt få katten att ge sig så att alla, inklusive katten, kan leva i harmoni även vid måltiderna. ## Comment 9 Author: AnnaMaja0 #3 Lite lustigt måste jag säga...:-) Din katt på fotona du lagt upp är väldigt lik vår Samson, alltså kattungen vi har lite matproblem med nu. Samson är också blå, han har inte dom ränderna riktigt dock. Men bilden där din pisse sticker upp huvudet kunde lika gärna varit han. Låter ju lovande att det gick över på din pisse. #5 Mycket av Samsons problem och hysteri kring maten tror jag grundar sig på att han faktiskt aldrig fått tillräckligt med mat, eller bra mat. Han är präglad av sin överlevnadsinstinkt. Samson är enligt "uppfödarens" uppgifter uppfödd på en blandning av Friskies Adult torrfoder och Doggy torrfoder. Alltså inte särskilt bra näringsmässigt. På plats hos "uppfödaren" fanns ett par stora hundar och ett flertal andra katter. Så jag tror att han helt enkelt fått slåss för sin mat. Misstänker att han helt enkelt varit tvungen att ta alla chanser han möjligtvis fått för att få i sig mat. En chans har väl varit när "uppfödaren" själv ätit eller lämnat mat och rester framme. Självklart har det satt sina spår. Han har ju gjort enorma framsteg på kort tid då det ju faktiskt funkar med fri tillgång på kattmat nu. Tog ca 1 vecka innan han lärde sig det. Trodde därför att detta också ganska snart skulle lugna sig vilket det definitivt inte gjort. Han är en underbart mysig liten pisse i övrigt, gosig, kelen och busig. Nyfiken och alert är han också och tycker om att var med där vi är. Bästis har han blivit med mina 2 övriga katter och han sköter lådgåendet perfekt. Jag förstår absolut att du INTE menar att jag ska slå eller på annat sätt vara elak mot katten. Det skulle jag heller ALDRIG göra. Det finns liksom inte i min värld. Tycker det var bra och vettiga tips du kom med, jag ska absolut testa med det du skrev! Tack. Det är verkligen tröttsamt detta, frustrerande och stressande. Han blir verkligen totalt förbytt men i samma stund våra tallrikar är bortplockade är det som att trycka på en knapp, då blir han lugn och harmonisk igen. ## Comment 10 Author: [Borttaget] \# 9 Det måste vara ett sammanträffande eller är det kanske så att grå katter känner för människomat![Skrattande](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Nej skämt åsido så hon går aldrig upp på bordet numera men hon hetsåt också som kattunge. Hon kom hit då hon var 7-8 veckor och mamman hade försvunnit och det fanns inga kullsyskon. Mamman hade lagt kattungen i grannens uthus och ägaren smög dit med mat till dem och blev påkommen. När mamman försvann så kändes ägaren inte vid kattungen och där kom vi in i bilden. Det var inte så lätt att fostra en kattunge som varit ensam med mammam och aldrig varit inne i ett hus med hjälp av mina britter så gick det till slut att göra katt av henne. Hon slutade också med att fösöka koma upp på bordet och att tigga vid bordet men då gällde det att vara konsekvent![Flört](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 11 Author: [Borttaget] Här kommer en bild dr hon blir uppfostrad av den lille britten![Skrattande](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 12 Author: nottheonly #11 **åååh jag dör vad söt!!!!!!** Min Grållis såg nästan likadan ut när hon var liten bebis ![Glad](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: [Borttaget] \# 12 ja det gjorde hon![Skrattande](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 14 Author: AnnaMaja0 #10 De är jättefina dina pissar :-) ## Comment 15 Author: AnnaMaja0 . ## Comment 16 Author: AnnaMaja0 Vill bara ge en liten uppdatering: Nu 2 veckor senare har lillen gjort ENORMA framsteg :-) Vi gjorde så några gånger att vi sätte oss i soffan med varsin tallrik med t.ex enbart skivad citron eller skivad frukt på. Plötsligt verkade det gå upp ett ljus för honom att maten som fanns i hans skål faktiskt var mycket godare. Nu kan vi utan problem sitta vid matbordet och äta i lugn och ro. Sätter vi oss vid TV:n för att äta nåt kan han på sin höjd komma och ta en sniff, puttar vi då snällt bort honom så går han och gör nåt annat eller går och lägger sig igen. Hela hans maniska hysteri vid våra måltider är BORTA! Det känns helt underbart!!! Tack för tipsen vi fick. Önskar er alla en God Fortsättning! ## Comment 17 Author: Cazzos OT #3 & #12 Har aldrig sett en grå katt med ränder ![Glad](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jättefina! Är det tigréränder eller är det bara skuggor/kameran? ## Comment 18 Author: IceJossan SKÖNT att det funkade!! :D ## Comment 19 Author: [Borttaget] \# 17 På min var det spökränder som försvann när hon växte. ## Comment 20 Author: Cazzos #19 Jahapp. Jättegulligt iallafall ![Kyss](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 21 Author: nottheonly #17 På min kisse finns de nog kvar tror jag.. dock inte lika tydligt men ibland så kan man se att hon har lite ränder ![Glad](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 22 Author: AnnaMaja0 #18 Jaaa, härligt! :-D Tack! #19 Min lille helblåe Samson som tråden handlar om har de senaste veckorna fått några knappt urskiljbara ränder på yttersta halvan av svansen, 3 st. I övrigt är han solitt blå :-) Kallas det spökränder alltså? Kan dom försvinna igen tror ni? Eller blir dom tydligare med tiden kanske? Ser lite häftigt ut :-) ## Comment 23 Author: Cazzos Ränderna är så söta ![Kyss](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 24 Author: [Borttaget] Min blåe britt har ringar på svansen![Skrattande](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")