# Saknar min katt... Author: Loveradio Måste bara få skriva av mig lite. Har haft en katt, världens snällaste och charmigaste bondkatt Theodor (Teddy). Det var familjens katt som jag har växt upp med i 8 år. Kan börja med att berätta att jag alltid varit en hundmänniska, alltid drömt om en hund. Men mina föräldrar har alltid varit emot att skaffa en. Men istället för en hund så lovade mina föräldrar mig och min syster en katt när vi flyttade till landet. Så en katt fick det bli, och eftersom jag älskar i stort sett alla djur så tyckte jag att det var helt okej med en katt. I skolan satte min dåvarande fröken upp en lapp på tavlan där det stod att hon hade fått kattungar som hon ville sälja. Jag berättade det för min familj när jag kom hem och vi kom överens om att vi skulle åka och titta på dom. Så vi hälsade på kattungarna och valde snabbt ut en ur kullen som vi föll för, vi kallade honom Rasmus. När det bara var några veckor kvar så ringde min fröken till oss och var alldeles förtvivlad. Hon berättade att hennes hund, en Doberman, hade bitit ihäl Rasmus när han klättrade i hundens matskål. Vi blev naturligtvis väldigt besvikna och ledsna över det som hänt. Men så berättade hon att hon hade två otingade kattungar kvar. Så vi for dit och besökte henne igen och kollade på de kattungar som var kvar. Vi föll direkt för en av dom och döpte honom Teddy. Vi fick sen veta att han också hade varit nära på att dö, han hade i princip varit i gapet på hunden och vänt. Så vi köpte honom och oj vad jag och min syster lekte med honom, och vi kunde inte sluta bära honom överallt. Så fort min syster la ner Teddy på marken så tog jag upp honom och vice versa. Trots att det inte var jag som egentligen ville ha en katt, så var det ändå jag som mest var med katten. Vi utvecklade under de där 8 åren en helt otrolig relation. Han blev som min lilla "hund". Han fanns alltid där när jag var ledsen och tröstade mig, vi busade, lekte och hade så mycket kul ihop. Han var så otroligt snäll, världens snällaste och charmade alla. När mina kompisar kom över och vi gick ut o lekte så var alltid Teddy med och sprang runt med oss i trädgården. Teddy och jag lekte olika lekar tillsammans, en var då jag jagade honom i huset och då sprang han och gömde sig och då skulle jag leta efter honom och när jag hittade honom så sprang han till ett nytt ställe o gömde sig. En annan lek var att jag skulle springa och gömma mig i källaren, då skulle han leta efter mig. När han letade efter mig så jamade han "mjaaau?" "mjaau?" och när han hittade mig så ville han bli jagad. Så otroligt speciell katt. Och vi lekte ofta dom där lekarna och han tyckte verkligen om att leka med mig. Men så skiljde sig mina föräldrar. Mamma och jag flyttade till Linköping till en lägenhet, pappa till norrland och min syster till Linköping till egen lägenhet. Och vi visste inte vad vi skulle göra med Teddy. Så pappa fick ta med honom upp till norrland. Efter 2 månader utan min älskade katt så bestämde jag mig för att också flytta till norrland till min pappa. Så vi bodde i lägenhet ett tag min pappa, jag och Teddy. Men Teddy trivdes inte som innekatt, och ute kunde vi inte ha honom. Jag började lära Teddy att gå i sele så att jag kunde gå med honom i koppel. Det lärde han sig ganska snabbt och jag var ute med honom dagligen. Men det räckte inte. Han kraffsade och jamade dag som natt och längtade efter att få komma ut. Det kändes själviskt av oss att ha honom som innekatt när han hela sitt liv fått vara ute. Så vi fick ta det tuffa beslutet att han fick flytta. Som tur var ställde min faster som bor på landet en timme bort, upp och sa att hon kunde ta över Teddy. Oj vad jag grät när pappa stoppade in Teddy i transportburen och bar iväg honom. Jag mådde så dålig så att jag inte kunde följa med. Så nu bor han hos min faster och har det bra. Han får gå ut och in som han vill. Och han har bott där i några månader nu. Men gud vad jag saknar honom... Jag älskar verkligen den katten mer än nått annat. Han är min bästa vän. Har alltid funnits där för mig, alltid hälsat på en när man kom hem från skolan. Vi hade verkligen en speciell relation. Och fast att jag har köpt egen hund nu, så kan jag inte sluta att tänka på honom och undra hur han har det. Jag vet ju att han har det bra, men ändå så saknar jag honom så otroligt mycket. Det händer faktiskt att jag gråter mig till sömns. Jag sörjer honom som om han dött. Förstår inte att man kan älska och sakna en katt så mycket. Har inte varit o hälsat på honom än, men måste göra det även om det nog kommer frambringa en del tårar. Usch, gråter medans jag skriver detta. :'( ## Comment 1 Author: Mona22 Tycker inte alls det är onstigt att sakna en katt så mycket. det är en familjemedlem ju.