# Adoptera en vuxen katt? Author: ravenkitty Jag har läst mycket om folk som skaffar katt och som helst vill ha en kattunge eller två. Men som senare tröttnar då kattungen blivit vuxen.. Vilket jag har oerhört svårt och förstå. Då har man inte helt satt sig in vad man ger sig in i när man skaffar katt. Och det leder ofta till att de vuxna katterna lämnas till sitt öde och för ofta avlivas innan de ens får en chans, just för att de är svårare att finna nya familjer till.. Jag skulle inte se några större nackdelar med att ta mig an en lite äldre, har även gjort det tidigare.. Men med denna tråd vill jag gärna höra era åsikter om detta. Och om ni har erfarenhet av att adoptera en vuxen katt. ## Comment 1 Author: Anibaz Första katten fick jag av dåvanade pojkvännens mamma, han var då ca 3 månader. Hade tagit honom vare sig han var 1 år eller 10 år, han behövde ett hem och vi hade plats, tid och ekonomi. Han är nu 2 år och fortfarande kvar här. För 7 månader sen fick jag en 5 årig honkatt "på köpet" när jag köpte min hund. Jag personligen har ingenting emot omplaceringar. Alla mina djur jag har idag är omplaceringar, och så gott som alla djur jag haft har jag köpt som omplaceringar. Det är en god gärning och jag hjälper hellre vuxna djur till ett värdigt liv än köper ungar/valpar, även om jag nångång gärna vill ha både kattunge och hundvalp. Men nog kommer jag hinna med det också. Min honkatt är verkligen min lilla älskling. Så tillgiven och go. Kommer aldrig hitta en katt som henne igen. Kort och gott, jag tar mer än gärna hem omplaceringsdjur sålänge jag haar tid, plats och pengar nog för det, absolut. ## Comment 2 Author: ravenkitty #1 Åh, va fint! ![Glad](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag är likadan.. Jag har inget emot omplaceringar/adoptioner så länge jag har plats, tid, och pengar till allt som kan behövas och sådär.. Kattunge eller vuxen, ingen större skillnad så länge den nya funkar med de som redan finns i familjen ![Glad](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: noir Jag har adopterat en vuxen katt på 3år. Först var jag lite skepptiskt till tanken. Tänkte att katten kanske inte skulle ty sig och att hon kanske inte var alla som jag vill ha min katt o.s.v att dom uppfostrat katten konstigt. Men jag har allergi och ville testa rasen, hitta den färg jag velat ha och fick låna hem henne en månand utan tvång till köp och jag var kär redan första minuten och efter någon timme insåg jag att allt jag grubblat över var onödigt! Jag kan tycka att det är lättare att ta hem en vuxen än en kattunge. En kattunge måste man uppfostra och ha tålamod och tid med på ett annat sätt. En vuxen kan man mest bara tuta och köra. dvs lägga all tid på att lära känna varandra o.s.v :) Jag är jätteglad att jag fick min Zaffie och min Sambo är jätte glad över de också men även att han fick ta hem en kattunge ;) Han är en kattunge människa men han skulle aldrig få försig att bara slänga bort katten när den är vuxen. Skulle kunna tänka mig att adoptera fler vuxna katter men jag måste vara försiktig med min allergi och bör hålla mig till raser jag tål. ## Comment 4 Author: Imasy Själv föredrar jag vuxna är kattungar. Kattungar må vara hur söta som helst, men det är nog en liten maskerad Djävul som döljer sig där inne tror jag ;D En kattunge är ju bara en liten klåfingrig vilde, medans en vuxen katt har redan utvecklat en personlighet och man vet vad man får. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag gillar att vara med från början, men det är otroligt härligt när katterna blir vuxna. Så jag skulle inte ha några problem att ta hand om en vuxen. Jag tror på sätt och vis att många lättare skulle behålla katten om dom väljer en vuxen. För speciellt när det gäller huskatter vet man inte hur dom kommer att bli. Ser man då framför sig hur man längtar efter en lugn katt som ska ligga och mysa hela tiden blir man säkert besviken när man får hem en katt som är jätteaktiv och inte vill mysa så mycket. Skaffar man då istället en vuxen så passar det "kraven" på en gång så kanske katten får stanna. Sen tycker jag ju det är dumt att man förväntar sig en massa. Man borde egentligen vara beredd på allt. Och är man inte det kanske man inte ska skaffa katt alls. Jag vet ju bara att en i min familj förväntar sig att alla huskatter är sociala. Och med sociala menar han mysig och som går att plocka upp och bära på om man vill. Och som låter alla människor få mysa osv. Så det är ju säkert fler som har den bilden på katter. Samtidigt som att det pratas om dom självständiga djuren man kan lämna ensam lätt som en plätt. Där folk förväntar sig att allt katten behöver är mat, vatten och en låda. Och då blir det säkert vissa katter som blir uttråkade och får ett "oönskat beteende". ## Comment 6 Author: ravenkitty #5 Du har helt klart starka poänger. ## Comment 7 Author: Anne.K Mina båda katter är adopterade som vuxna och det har gått hur bra som helst. Den ena var 5 år gammal när jag adopterade honom (idag är han 7) i början var han givetvis blyg , osäker och rädd. Men gav man honom bara tiden att vänja sig i sin egen takt så vågade han mer å mer och nu är han världens kelgris och vill vara med en hela tiden :) så jag ångrar verkligen inte att jag adopterade honom. Den andra katten fick jag med på köpet då jag flyttade ihop med min kille, min kille hade adopterat den katten tidigare. Och den var verkligen super skygg, låg bara å tryckte inne i ett hörn i badrummet i flera dagar, kom bara fram för att äta å dricka å sprang å gömde sig i samma hörna igen. Han tog verkligen lång tid på sig innan han vågade sig på närkontakt å där fick både jag å min kille ha otroligt tålamod och bara försöka vänta på katten å uppmuntra honom med lite godsaker. Denna katten tog verkligen månader på sig innan han blev trygg, men idag är han verkligen en helmysig kisse med en helskön personlighet, dock hatar han när vi får gäster :P då håller han sig gömd tills dom åker hem igen. Men utöver det har det gått väldigt bra att adoptera vuxna katter :) Och båda katterna är underbara på sina egna vis. :) ## Comment 8 Author: SaraC Jag har adopterat 2 katter i vuxen ålder och kommer inte sluta att fokusera på vuxna katter. Kattungar är mycket enklare att hitta hem till, så så länge det finns vuxna hittekatter kommer jag fortsätta ta emot sådana. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag har bara köpt kattungar, och av en speciell ras. Jag och min man valde medvetet rasen Ragdoll för att den passar bra i en lägenhet, är lugn och passar ofta bra som familjekatt. Jag tycker också att det är obehagligt med mycket aktiva eller temperamentsfulla katter - jag måste kunna känna att jag kan lita på katten. Ibland kan jag känna lite dåligt samvete med tanke på att det finns så många hemlösa katter, men jag vill å andra sidan gärna bidra till den kontrollerade aveln också och just en Ragdoll hittar man inte på katthem. ## Comment 10 Author: IceJossan Jag är av och till jourhem för Örebro Katthem. Ibland för en eller två kattungar, ibland för en eller två vuxna. Den yngsta var nog ca 9 veckor, den älsta drygt 5 år. Personligen fullkomligt älskar jag att lära känna vuxna individer med en redan utpräglad personlighet. Jättehärligt att lära känna de små egenheterna! Dessa katter är ju lugnare och ofta behagligare än kattungar, även om kattungar är fantastiskt roliga att ha. Men kattungar är jobbiga. "Fullt ös, medvetslös" är det motto de lever efter. Även de är utpräglade personligheter, men jag föredrar ändå vuxna katter eftersom jag oftast finner dessa behagligare. ## Comment 11 Author: ravenkitty Jag har nu bestämt mig för att öppna upp mitt hem till vuxna katter igen. Och jag är oerhört tacksam över alla era fina svar och funderingar. Hoppas vi kan diskutera vidare. ## Comment 12 Author: Cazzos Ja, såklart jag kan adoptera en vuxen katt! Jag älskar katter oavsett ålder eller utseende, alla är lika söta och goa varelser ![Flört](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 13 Author: Supinesophie Min senaste kattunge hade gärna fått vara vuxen, men en kattunge blev det för att den ska anpassa sig bättre till de andra vuxna katterna. Har fått lite nog av kattungar då min andra kattunge precis har börjat mogna lite (10 månader) ![Tungan ute](http://katter.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Fast nu kan den andra katten hjälpa till med uppfostringen av kattungen så det blir inte lika jobbigt den här gången i alla fall :)