# Katters sorg Author: shadow777 För någon månad sedan hände något mycket tråkigt. Vi hade varit borta i några dagar och grannfrun hade nyckeln och gick in till katterna morgon och kväll och städade lådor och tittade till dom.   När vi så kom hem så märkte jag genast att Mulle som är 15 år skrek så hjärtskärande. Jag tog upp honom och satte ned honom på golvet för att se hur han rörde sig. Till min stora fasa såg jag att 3 ben var brutna, det ena frambenet var så illa så det var snedställt inåt. Jag satte in honom mycket försiktigt i kattburen och åkte genast till veterinärstationen. Väl framme fick jag bara fram "akut, katt, avliva". Veterinären kom direkt och det blev ett mycket kort farväl då han skulle få sin insomningsspruta så fort som möjligt. När jag kom hem var Emma, hans syster, helt förtvivlad. Hon for runt i korgen och buffade med nosen och letade efter honom. Det märktes mycket väl att hon for väldigt illa, hon blundade hela tiden och var oerhört trött, doppade med jämna mellanrum ned nosen i filtarna och somnade på direkten. Satt uppe hos henne hela natten och visste inte om även hon behövde tas bort med tanke på att hon for så oerhört illa. Att äta eller dricka vatten, inte ens hennes älskade kaffegrädde, var att tänka på. Efter 3 dagar så kom hon igen. Vi har en katt till, alla 3 har alltid varit mycket goda vänner så de två ligger alltid tätt tillsammans och ligger alltid med huvudet mot den andres päls. Jag kan mycket väl tänka mig att många tyckt att det är bara är att skaffa sig en ny katt. Men Mulle var Mulle och helt oersättlig. Katter är så oerhört personliga och inte bara något som man byter ut och så är allt bra igen som många, som inte haft katt, verkar tycka. Så genom detta så förstog jag ännu mera hur fästa katter är vid varandra, speciellt syskon. Att de lider oerhört mycket om de förlorar den andre. Jag visste inte ens om hon skulle klara av att komma igen med tanke på hennes reaktion. Och visst undrar jag vad som hänt Mulle, om han ramlat ned och farit så illa p g a benskörhet, skelettcancer ??? Och tankarna kommer också om när det hela kan han hänt. Så visst har våra kissar oerhört mycket känslor och förstår mycket mer än vad många tror. ## Comment 1 Author: Jourhemmet Men herregud, har du inte frågat grannfrun om hon vet något. Katten kan ju ha gått omkring så i flera dgr. Låter ju inte troligt att det skulle ha skett precis innan ni kom hem. Jag skulle ta mig ett rejält snack med damen och jag skulle ju aldrig låta henne titta till dom igen. Och andra sidan skulle jag aldrig åka ifrån mina katter flera dagar med någon som bara kom in och gav dom mat. Stackars katter. ## Comment 2 Author: Maria Vilken sorg.![Gråter](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Visst kan djur sörja. Tveksam dock att de sörjer mer för att de är syskon. När vi avlivade vår hund för många år sedan så gick vår katt in i någon slags depression. Han slutade nästan äta. Låg vid ytterdörren och i hundens korg. Det tog väldigt lång tid innan han blev sig själv igen och jag glömmer aldrig hur maktlös jag kände mig. ## Comment 3 Author: AgnetaB Gud va otäckt! vad kan ha hänt? ## Comment 4 Author: Imasy #1 Varför genast dra slutsatsen att grannfrun brist i sin skötsel över TS katter? Om katten varit skadad i flera dagar antar jag att grannfrun kontaktat TS redan när det skedde. ## Comment 5 Author: AgnetaB Vad kan ha hänt inomhus också? verkar otroligt att detta hänt inomhus med en så gammal katt. Kan han ej ha sprungit ut o blivit påkörd? ## Comment 6 Author: shadow777 \*1 Tråkigt med fördömande i denna mycket svåra situation. Eftersom det är ett forum om våra älskade katter så ska vi väl kunna få berätta om svåra saker utan att utsätta för detta ?  Min mans sjukhusvistelse gjorde att jag var tvungen att vara hemifrån i 2 dagar.  Så har man katt så kan man alltså inte åka hemifrån trots att man ordnar kattvakt ? Och det är inte alla som ens gör det utan tycker att de klarar sig själva bara de har mat, vatten och rena lådor. Och grannfrun är själv s.k. kattmamma så henne håller jag om ryggen till 100%. Hon har gråtit lika mycket som jag. Katterna känner henne mycket väl och hon satt hos dom och pysslade med dom när hon var där. Och då det varken var vått i korgen eller något annat så ger det mig hopp om att detta hemska hände samma dag som vi kom hem. Men i denna akuta situation gjorde jag vad jag kunde för våra älskade katter, för de är vårat allt.  Men jag tackar er andra för erat stöd då detta fort- farande känns oerhört tungt och jag saknar honom oerhört mycket. Ps: Efter att ha fått 2 katter påkörda så har jag mina katter inne trots att vi bor på landet.