# Barn Author: Cazzos Hur reagerar era katter på barn? Min brors två döttrar var här i 4 dagar i början av denna vecka, de klappar Noggis och så men han verkar inte gilla det.. han bodde hos min syster i 16 år innan han flyttade hem till mig och hon har två barn, och som ni kanske vet så skriker och hojtar barnen, och springer runt och är högljudda. Jag sa åt min brors döttrar att vara tysta men de lyssnade inte alltid, så Noggis fick nog och gick och gömde sig i min mammas sovrum. De gick runt och letade efter honom och när de väl hittade honom så visste dom att han var i mammas sovrum, jag blev riktigt frustrerad och nästan skrek åt dom att de skulle låta Noggis vara ifred (inte dampskrika men höja rösten menar jag), jag tycker så synd om honom, nu kan han inte gömma sig någonstans känner han säkert.. Han gillar inte barn, inte alls.. När han flyttade till oss så märkte jag efter cirka 2 månader när han började känna sig mer hemmastadd att han passar bättre till en familj utan barn. När han bodde hos min syster så kröp han på golvet nästan och försökte gömma sig och vågade knappt komma fram och nosa. Man hann bara klappa honom lite snabbt medan han sprang förbi men så fort man nuddade honom så sjönk han ner mot golvet. Nu mår han mycket bättre och sjunger högt i hela lägenheten och vi har sällan gäster så han är inte lika rädd när det kommer främlingar (inte barn dvs). Nu så kommer han fram och nosar på de som kommit, förut så kom han inte fram alls, han nosade på skorna EFTER att alla typ samlats i allrummet eller något sånt. Det här blev ett lite väl långt och tråkigt inlägg men jag var bara nyfiken på hur era katter reagerar på barn, och vad gör era katter när barn finns i närheten? (om de inte gillar barn) ## Comment 1 Author: MonicaLagerquist SUCK så trött jag blir på barn som inte tar hänsyn till katterna.Eller rättare sagt till deras föräldrar som inte lärt barnen hur man umgås med katter.Jag har en honkatt som inte är speciellt förtjust i barn.När hon hade sin första kull så var det en barnfamilj som var intresserad av två kattungar.Jag berättade för mamman i huset att Q (mammakatt) inte var så förtjust i barn och hon förklarade redan innan de kom hit att mammakatt skulle få bestämma om två åringen och femåringen skulle få titta på kattungarna.När femåringen kom så smög ham in till katterna.Viskade till mammakatt.Jag är snäll får jag titta på dina kattbarn? Det gick hur bra som helst och femåringen frågade försiktigt om han fick klappa katungarna.Eftersom att Q signalerade att det gick bra så fick han det.Tvååringen hade så lägligt somnat på pappas axel. ## Comment 2 Author: Imitra Mina katter älskar när barn leker med dom, men den ena gömmer sig om det blir alldeles för livat :) ## Comment 3 Author: Dagg Jag tycker att det är väldigt viktigt att lära barnen att respektera djuren och att de inte får jaga dem, slå dem etc. Jag vet inte hur mina damer reagerar på små barn, men inte är de förtjusta i lekande barn när det gäller koppelpromenaderna iaf. ## Comment 4 Author: Cazzos #1 Ja, det är riktigt irriterande när barnen inte visar hänsyn att alla katter inte är lekfulla och gosiga som vissa andra mot barn. Och Noggis har blivit hanterad ganska bra så man kan bära honom hur man vill utan att han klagar eller klöser sig ut ur famnen (inte uppochner men du vet vad jag menar), och de bär upp honom utan tillåtelse och de kan inte bära djur ordentligt och han vågar inte "säga ifrån" och typ sprattla sig ut eller något sånt och när jag säger åt dom att släppa ner Noggis så springer han iväg som en kanonkula och gömmer sig. Han gömmer sig lite då och då i mammas sovrum, jag försöker sätta honom i mitt rum nu så ofta som möjligt så att han inte är lika rädd längre, flickorna åkte hem igår. ## Comment 5 Author: Hawknestgrove Två av mina gömmer sig när det kommer ungar. Arne och Pipis är framme. MEn jag får säga till ungarna att de helst inte ska röra dem, för de kan vara oförsiktiga med klorna. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Det är lite olika men en av katterna brukar i princip alltid gömma sig. Och det gör hon även om det är en vuxen med pipig och hög röst ![Tungan ute](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Den andra katten brukar också hålla sig undan barn, men springer inte och gömmer sig lika mycket.  Men sen kommer dom inte alltid fram till folk dom inte känner heller så det är svårt att säga. Men jag upplever att dom reagerar på barn som lever om och springer runt. För om vi är ute på promenad så brukar dom springa hem ibland när dom hör barn. Kan tillägga att uppfödaren hade barn. Och när jag hämtade hem Sheri så fick man inte lyfta henne alls. Då mjauade hon högt. Det gör hon än idag, men nu accepterar hon det ibland ändå. Men första gången jag träffade Sheri fick man lyfta henne utan problem. ## Comment 7 Author: Delvoriah Jag tycker att det beror lite på hur gamla barnen är... Under 5 år är de väldigt stojiga och där tycker jag att föräldrarna har ansvaret för sina barn. När vi har småbarn hemma så säger jag till föräldrarna om jag inte tycker att de är tillräckligt uppmärksamma på vad deras barn gör. Är det äldre barn så är det sorgligt när de ser djur som leksaker. Jag hade några grannbarn hemma, varav den äldsta (runt 9 år) hällde ut alla leksaker ur två plastlådor och stängde in en katt i vardera låda. Jag höll på att gå i taket när jag såg det... Mina katter är dock väldigt tålmodiga mot barnen. De står ut med det mesta och går undan när det blir för mycket. Åt andra sidan så blir det säkert annorlunda när barn växer upp med djur: jag har ju sedan de var mycket små varit väldigt noga med hur de får hantera katterna. En katt jag hade låg gömd under vår soffa hela dagarna, eftersom hon tyckte att det var så jobbigt med barnen - henne omplacerade jag, och hon trivs jättebra i sitt nya hem. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Min sexåriga brorsa är ganska jobbig just nu, ibland vägrar han låta Sniffen vara ifred. Jag säger alltid till honom om han går för långt, men han lyssnar inte alltid. ![Obestämd](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Sniff är uppväxt med barn och tål det mesta. Men just lillbrorsan har han börjat undvika, men det har blivit bättre sen jag köpte en laserpekare till katten och brorsan... Min bror skrattar högt och Sniffen får leka, så kan de ha kul tillsammans utan att brorsan behöver jaga katten... ![Oskyldig](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 9 Author: Maria Jag har en katt som älskar barn och en som springer och gömmer sig. Han som älskar barn bryr sig inte om de lyfter honom upp och ner eller någonting. Han njuter i fulla drag och lämnar dem inte en sekund. Vi har bekanta med ett litet barn med Downs syndrom och det är precis som katten förstår och låter sig hanteras hur som helst.![Glad](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag håller ju givetvis koll för barnen måste ju lära sig att respektera djur men han är ovanligt tålig. ## Comment 10 Author: PumpkinQueen Mina katter klarar att hantera min svägerskas barn ganska bra. Den ena är lite försiktigare, men den andra låter sig bäras och klappas och så vidare. Däremot mår JAG väldigt dåligt av att ha dessa barn nära mina katter, eftersom barnens mamma inte lärt dem att ha någon respekt för djur, andras ägodelar eller andras rutiner. Hon (mamman) sitter och röker på balkongen och glömmer att stänga efter sig (det är bara en ren tur att katterna inte har hoppat ut och slagit ihjäl sig), ungarna hänger på klösmöblerna så att de går sönder, de skriker och tjoar och låter aldrig katterna vila. Dessutom verkar mamman anse att katterna finns till för hennes barn! Hon kan glatt lova dem att de ska få träffa katterna, utan att fråga mig först. Om jag säger att det inte passar så bra just idag eftersom katterna är dåliga i magen, så blir hon sur och säger att "ja, men nu har ju barnen sett fram emot det här". Jag blir vansinnig och skulle bara vilja skrika åt henne att katterna inte är någon slags leksaker och att i mitt hem är det jag som bestämmer. ![Skrikandes](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") Oh, vad skönt det var att skriva av sig lite. ![Glad](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 va jobbigt när inte ens föräldern kan respektera det. ## Comment 12 Author: AgnetaB Ja usch för ouppfostrade barn. Jag gillar ej barn o det är egentligen ej barnens fel utan föräldrarnas för de själva tycker nog ALDRIG att just deras barn är oupfostrade. jag vill inte sälja djur till barn familjer för vet hur det blir, himmla gap o härj. Min katt tycker heller inte om dem för man vet ju aldrig vad de gör, drar i svansen , skriker mm. Blir lite konstigt detta för tycker däremot att det är viktigt att barn lär sig hur man handskas o ha respekt för djur o då måste de ju nästan ha djur hemma.  Där kommer ju föräldrarna ännu en gång in i bilden o talar om för barnen vad man får o ej får göra. Tyvärr så skaffas det lite för lättvindigt ,katter, kaniner o marsvin som i de flesta fall ej sköts som jag vill. Kommer ihåg en gång jag hade skogkattungar till salu o en mamma o lilla son kom o tittade. Sonen var tydligen allergisk men mamman ville ha ändå. Jag tyckte det var vidrigt oansvarigt emor både sonen som kan bli ännu sjukare o kattungen som skulle kastas fram o tillbaks. Sålde aldrig. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #10 var det dummaste jag hört, vad är det för människa. Du bestämmer som sagt var i ditt hem och om dina djur. Låter som den mamman skulle behöva lära sig lite allmännt vett. Mina katter är tålmodiga och tack och lov är min svägerska ett under av djurvett så syskonbarnen vet exakt var gränserna går och har sund syn på djur. ## Comment 14 Author: Delvoriah #10 Din svägerska beter sig väldigt dåligt. Jag hoppas att du hittar något sätt du kan sätta gränser på... #12 ...ditt inlägg gör mig lite ledsen. Det låter som att du inte gillar några barn alls och att det inte finns några uppfostrade barn. ## Comment 15 Author: Maria #14 Jag gillar heller inte barn. Det är ingen själbklarhet faktiskt att man behöver tycka om barn. Det enda barn jag älskar är min egen nu vuxne son![Flört](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 16 Author: SaraC Vi har bara haft tre barn här på besök. En gång två stycken i åldrarna 7 och 4, dem blev båda katterna rädda för så fort de kom innanför dörren och sprang och gömde sig tills barnen åkt hem igen. Min systerson som nu är 5 månader gammal har varit här flera gånger och min ena katt är lika rädd för honom och springer och gömmer sig. Men min andra katt tycker bara det är spännande att kolla in den där lilla konstiga saken. ## Comment 17 Author: AgnetaB #14 då har du nog förstått mig rätt:) De flesta barn är små änglar i sina föräldrars ögon men jag har sett flera barn kasta sten o slå djur så nej tack. Värst är när föräldrarna verkar tycka det är ok eftersom de ej säger ifrån på skarpen. självklart gillar jag artiga väluppfostrade barn. ## Comment 18 Author: Delvoriah #15 Nej, det är det givetvis inte. Jag gillade inte heller barn när jag var yngre. ...vad jag är rädd för är generaliseringar. Att det bara är de som inte har någon respekt för djur är de som syns. Att flickan som gömmer sig i bakgrunden och gärna lungt och stilla vill klappa en hund eller en katt, är den som aldrig syns. ...och att de burdusa barnen är de som då blir en slags sanning för hur alla barn beter sig. ## Comment 19 Author: AgnetaB #18 jag anser att majoriteten av alla barn ej vet hur de ska uppföra sig med djur, kanske för att föräldrarna ej lärt dem. De som har ansvaret för att barn växer upp till vettiga vuxna är ju föräldrarna. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #18 Dock bör man väl egentligen räkna med att barnen kan leka för tufft med djuren.  Då håller man koll. Och är det då någon som är lugn så är det ju jättebra. ## Comment 21 Author: SaraC Jag måste bara inflika att jag har helt motsatt uppfattning, de barn jag träffat tillsammans med mina djur (främst min hund, då mina katter bara träffat de tre jag skrev om innan) har inte haft några problem alls med att uppföra sig kring djuren. ## Comment 22 Author: Dagg #18 Det är ju föräldrarnas ansvar att lära barnen respektera djur och när inte föräldrarna respekterar djuren och ser dem som "leksaker" hur ska då barnen lära sig. Jag låter inte barn jag inte känner klappa mina katter när vi är ute. ## Comment 23 Author: AgnetaB #22 precis så är det  men vissa föräldrar verkar ej förstå det #20 ja man kan ju aldrig lita på ett barn för det är ju just ett barn #21 Då har de säkert blivit lärda så o det är ju super för hur ska de annars bli bra vuxna individer. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Våran hankatt tolerarar precis allt.  Har en väninna vars dotter har en hel del psykiska sjukdomar och ibland kan hon bli lite för hetsig och omedvetet hårdhänt (man uppmärksammar henne på det när det sker och så slutar hon direkt. Hon älskar djur.) Lucifer tolererar detta jättebra och är inte alls rädd för henne, trots hennes skrik och gap. Jag tror nog Lucifer förstår att denna flicka inte menar allvar för han söker själv upp henne direkt när dom kommit på besök. Pixie är rädd för det mesta så jag vet inte hur hon är med barn. Jag jobbar på dagis och försöker lära ut djurvett men det är svårt. Jag anser att man t.ex. hellre lyfter ut en spindel än att döda den, man retar inte vilda djur osv... Men vissa barn verkar vara så egotrippade att dom anser att hela världen och alla dess djur är deras privata leksaker. ## Comment 25 Author: pip89 min sambos halvbror är 6 år.. han älskar djur, det gör han verkligen... men tyvärr förstår han inte alla gånger när katten inte vill.. han kan börja klappa katten, och sen när katten har fått nog så börjar han krypa efter den, till och med när hon gömmer sig under sängen förstår han inte att hon inte vill.. till slut så börjar hon fräsa åt honom.. men jag minns en gång när han till och med drog en av mina katter i svansen.. oj oj, då vart jag verkligen inte glad, och inte hans mamma heller för den delen.. ## Comment 26 Author: AgnetaB #24 precis så gör jag med . Varför döda något bara för att jag ej tycker den är söt mm. Jag lyfter också ut dem fast de är långt ifrån söta. De flesta människor dödar bara utan att tänka på vad de gör. Blir som en reflex. Det är så jag menar med barn o djur, lär dem respekt för allt levande. ## Comment 27 Author: [Borttaget] #26  yey en till som tänker som jag. ![Skrattande](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 28 Author: Sehvrin Mina stödisar har inte träffat några barn, men just nu skulle de inte  tycka om det, då de är så pass skygga att de gömmer sig så snart det kommer besök. Mina föräldrars katt tycker att barn är rätt jobbiga och drar sig undan, men kan ändå acceptera en hel del. Bland annat har min systerson som är 8 mån fått klappa honom (med hjälp av vuxen, så klart, man har inte så fin motorik när man är så liten) och han låg snällt kvar. ## Comment 29 Author: Hawknestgrove Delvoriah, säg åt din svägerska att kan hon inte hålla sig rökfri när hon är hos dig, så kan hon hålla sig borta.De som röker på balkonger, gör egentligen samma sak som de som kissar i badet. För det första, så farligheten att hon slarvar med dina katter, sen att röken faktiskt går in till dig och även till andra. Sen hennes underlåtenhet att hålla koll på sina ungar, fy fasen..... ## Comment 30 Author: Vosjes Mina katter älskar barn, huskatten är väl lite mer tillbaka dragen men det är han mot alla främlingar men eftersom mina syskon och deras respektive inte kan se till att barnen är snälla mot djur utan tillåter  dem att sparka på djuren har jag som ägare till mina djur helt enkelt förklarat på ett roligt och enkelt sett för ungarna vad man får och inte får göra så nu är de jätte snälla mot djuren och katterna speciellt ragdollhonan är helkär i barnen. ## Comment 31 Author: Cazzos #21 Vissa barn är lite "räddare" för hundar än vad de är mot katter, så de vågar inte klappa och leka med en hund som de skulle gjort med en katt. Hundar är större och starkare, man är aldrig säker på hur de ska bete sig om man inte är kunniga inom hundområdet, eller vad man ska säga. Katter är lite enklare att hantera och leka med, och de är dessutom mindre. Men jag vet inte, det är iallafall ur min synpunkt. ## Comment 32 Author: Cazzos #10 Jag tycker att du ska säga till henne att "Det är ju till mitt hem ni ska besöka och mina katter, då är det väl jag som bestämmer om ni får komma eller inte." Hur hon tar ett sådant svar det vet jag inte, men en klok mor borde förstå om du säger så till henne ![Glad](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 33 Author: SaraC #31 Jaha, så dessa barn är artiga, lugna och uppför sig rätt bara för att de är rädda för min hund. Hade jag låtit dem träffa mina katter så hade de däremot varit helt tvärsom ![Obestämd](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Hur är man som barn säker på hur en katt ska bete sig då? Om inte barnen är vana med "kattområdet". Finns dessutom massor av hundar som är mindre än katter. Har en här hemma just nu, som barnen respekterar och uppför sig kring. ## Comment 34 Author: Delvoriah #29 Tror du vänder dig till fel person. Jag har inte problem med någon svägerska... #19 Det borde ju finnas minst lika vettiga barn som vettiga vuxna, eller kanske ska man säga att det finns lika många ovettiga vuxna som ovettiga barn, så att säga. #20 Absolut. Det tar lite tid för barn att förstå världen också. #17 Jag har faktiskt aldrig sett barn kasta sten på djur... Däremot ivriga barn, men de jag har talat med har alltid lyssnat och respekterat det jag säger. #26 De enda djur jag kan döda utan problem är fästingar. Några veckor in på sommaren, så brukar även myggor vara ok. Inga andra djur har jag lust att döda hur som helst. ## Comment 35 Author: Mona22 #26,27,34. Samma här. men fästingar och mygg dör hos mig (jätteallergisk mot de djuren). Våra katter gillar barn, särskilt skogisen men han älskar alla ![Skrattande](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Han älskar uppmärksamhet så det spelar ingen roll om det är busiga barn eller snälla vuxna (eller tvärt om![Tungan ute](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ) Kattungarna var lite reserverade mot barn för vi har ju inga egna att vänja dem med , men det har gått jättebra hos deras nya familjer allafall ![Glad](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 36 Author: PumpkinQueen #32: Jag har tänkt göra det, men det blir så dålig stämning då. Ingen i hela hennes familj har någonsin sagt nej till henne. Inte konstigt att barnen blir bortskämda med en sån mamma. Nästa gång tar jag med mig katterna och flyttar ut till föräldrarna, så slipper jag problemet. ## Comment 37 Author: Saga-M Min katt älskar barn, och jag är ett barn. Hon är totalt livrädd för vuxna, men mot barn är hon jättesnäll (inc. mig). Jag är 11 år, och har kusiner på några yngre år. Våra katter är gosigare mot barnen än vuxna. Och kusinerna har aldrig gjort katterna illa! ## Comment 38 Author: Cazzos #36 Håll ut! ![Tungan ute](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 39 Author: Hawknestgrove förlåt, jag menade #10..... som hade problem med svägerska....![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") alltså Pumpkin..... nä ta och kräv rökförbud totalt om hon vvill besöka. För att  behöva ta katter och dig själv och dra iväg, det blir ju bara jobbigt. Nä, rökförbud annars så kan hon hålla sig hemma. plus att du får kräva att hon respekterar att Du bor i DITT hem med DINA katter.Visst tredje värlsdkriget kanske bryter ut, men det går över.... ## Comment 40 Author: [Borttaget] Det handlar i grund och botten om respekt och det kan barn lära sig tidigt. Tror att det hjälper bra om man till små barn pratar om en katt som "bebis-katten", men då krävs det såklart att man har lite koll själv. Mina katter är tyvärr ganska rädda för barn då vänners barn skrämt katterna genom att jaga dem och skrika högt. :S ## Comment 41 Author: Cazzos #33 Det är såklart inte alla barn som är "försiktigare med hundar". Jag har iallafall varit med om liknande, när jag var yngre och träffade hundar eller besökte någon kompis som hade hund så var jag osäker på hur jag skulle klappa, var jag skulle klappa och om jag vågade leka med hunden. Katter säger inte ifrån lika "hårt" som hundar gör, vad jag har gått igenom när jag var yngre så vågade jag iallafall bära katten och tillochmed dra i svansen/öronen men då blev det utskällning av mamma på direkten.. ## Comment 42 Author: Bunn TS vad betyder "dampskrika"? Vet du vad damp är för något? ## Comment 43 Author: Cazzos #42 Ja jag vet vad damp är för något. Det har blivit en vana för mig att använda det ordet de senaste åren tyvärr. ## Comment 44 Author: SaraC #41 Visst kanske vissa barn är försiktigare och har mer respekt för hundar, likväl som de finns de som är tvärtom och har mer respekt för och är försiktigare med katter. Det jag reagerade på var att det lät på dig som att barnen varit snälla mot hunden på grund av att de skulle vara rädd för den. Jag tror ju snarare att barnen helt enkelt lärt sig visa respekt för alla sorters djur. Jag vet många som låter sina ungar klättra och klänga på hundarna, dra sig upp i pälsen på dem, få dänga leksaker i huvudet på dem, drar dem i svansen, petar dem i ögonen och allt vad det är, utan att hundarna bryr sig. Enligt min personliga erfarenhet är hundar långt mer toleranta med barn än vad katter är, även om det visst kan göra mycket ondare/större skada när hunden till slut tröttnar ur jämfört med katten. ## Comment 45 Author: Cazzos #44 Håller med dig.