# Det här hände oss.
Author: Mim-Ariel

Jag var som kattägare så överlycklig att Snibben fick en tid för kastrering. Jag hade kanske för höga förväntningar på beteendeförändring men lyckat blev det ändå.

Snibben hade aldrig åkt buss eller något annat fordon för den delen. Så det här var premiären. En stund innan avfärden satte hans matte ner en transportbur mitt på golvet. Den hörde inte hemma på den platsen så jag var bara tvungen att nosa på den, den var mysig, skugga, lugn och ro och en öppen dörr till "saken". Jag gick ut en stund ur den , men jag kunde känna några vibbar, men inte riktigt tolka dem. Matte gick bara runt och plockade ihop saker, hon hade inte riktigt tid att klappa mig. Varför? Förvirrad var jag. Husse hade försvunnit som hastigast, han hade inte heller tid att klappa mig. Han satte på sig någon sorts päls i konstigt material och gav sig iväg. Jag...

väntade på att Matte skulle ha tid för mig, det hade hon. Nu var jag inne i "saken" igen, men den låstes och den var inte så mysig längre. Vi kom till ett ställe, matte och jag, det var ljust och där väntade en annan tvåbenting och inte bara det- hon var lugn och hon trodde att hon kände mig, hon lyftte upp mig och började att klappa mig. Jag var uttråkad, det här var inte hemma och färden hit hade minst sagt varit guppig och högljudd, nu var den enda som hördes; den främmande. Matte gick iväg, sedan fick jag någonting som gjorde mig sååå sömniiig och jag veta att jag vaknade och min del därbak saknades, vad hade hänt, för trött för att reflektera över det.

Dagarna gick, jag fick inte gå ut- det var konstigt. I min trötthet den första dagen och framåt åt jag mindre, men aptiten kom tillbaka och jag var busigare än förr, även om jag inte var så snacksalig längre, innan händelsen hade jag jamat om nätterna, inte för att prata utan att för att på något sätt iscensätta en scen som jag själv inte visste mycket om. Matte trodde att jag fortfarande skulle vara hennes bästa vän, om inte mer än innan, men jag upptäckte att farsan var den sanna vännen. Nu är de båda mina bästa vänner, men farsan är favoriten, konstigt va? Jag trodde matte var det bästa som hänt mig.