# Hon jamar och jamar...! Author: Tasspuls Min katt jamar hela tiden just nu känns det som. Hon står vid köksbänken och skriker så fort jag är där och håller på, hon skriker när jag stiger upp och när jag kommer hem. Hon jamar även mest hela tiden när hon springer omkring och leker, men det gör mig inte så mycket. Det är hennes tiggiga och krävande jamskrik som stör mig. Detta är något nytt, de första veckorna var hon i princip helt tyst (har haft henne i ca 2 mån). Vi ger henne 3 mål mat om dagen på relativt regelbundna tider. Jag har försökt att inte ge henne mat när hon jamar men det är hopplöst för så fort jag går in i köksdelen så springer hon efter och så sätter hon igång. Hon måste ju få mat någon av de gånger jag går in där. Jag försöker hyssja åt henne, säga bestämt "NEJ" till henne och "slänga" ut henne från köket, men det hjälper inte. Hon fortsätter bara jama eller springer direkt tillbaka till mig och stryker sig och jamar igen. Jag börjar bli en aning desperat över detta och vet inte vad jag ska göra :/ Jag älskar ju henne jättemycket, men just nu känns hon ibland mest bara jobbig och jag blir arg på henne :( Hur ska jag få henne att sluta jama? ## Comment 1 Author: Hawknestgrove hon pratar.....vi har en vi med som jamskriker hela tiden.... hon snackar så, det är bara det... ge henne uppmärksamhet och kela med henen. hon har inte börjat löpa? ## Comment 2 Author: Tasspuls #1 Nja, i så fall vill hon bara prata med oss i köket :P När vi öppnar kylen eller frysen kommer hon som ett skott och stryker sig och jamar. Även när jag hackar på skärbrädan (hon har fått BARF). Hon gör båda delarna, både pratjamar och tiggjamar, men pratet är okej :) Hon stryker sig mot benen och jamar och när det är dags för mat och jag går med matskålen mot hennes matplats så skriker hon ännu högre och liksom hoppar mot matskålen, så nog vill hon ha mat ;) Sedan är det dock inte alls alltid som maten duger när jag väl ställer ner den så hon är inte JÄTTEhungrig. ## Comment 3 Author: Destany så e mina 2 pojkar här hemma oxå. jag brukar bara ignorera dem när de håller på som värst.. den ena pojken e ju pratsjuk även annars.. vissa katter jamar mer o andra mindre. som min hona hon jamar aldrig. ## Comment 4 Author: Josefa Hon kan behöva en kattkompis. Tröstäter i brist på annat. ## Comment 5 Author: Tasspuls #3 Ja, fast som sagt i början så jamade hon i princip inte alls :/ #4 Hon hade säkert tyckt att det var kuil med en kattkompis MEN hon tröstäter inte...hon äter inte särskilt mycket alls. Hon bara tigger. Som jag sa så är maten ofta inte intressant när jag väl ställer ner den även om hon blivit helt tokig när jag bär den för att ställa ner den. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Testa att ge fri tillgång? Att alltid ha framme maten? ## Comment 7 Author: [Borttaget] Kolla upp om hon börjar löpa oxå. Det kan vara dags att kastrera. ## Comment 8 Author: Tasspuls #6 Jag kan inte ge fri tillgång då hon får blötmat och uppblött torrfoder :( Jag kan inte ge torrt torrfoder för hon dricker för dåligt. Hon är inte heller så förtjust i blötmat så om hon skulle få fri tillgång på torrfoder skulle hon inte äta någon blötmat alls. #7 Hon är 12 månader och har inte visat något tecken på att löpa än. Hon kommer inte att kastreras förrän hon har haft två kullar (fodervärdskatt). ## Comment 9 Author: Josefa #5 Men det är det jag menar. Hon är inte hungrig, men hoppas på att maten ska ge henne tröst fast det är något annat (sällskap) hon behöver. #8 Är du säker på att jamningarna inte är pga löp. Alla katter visar inte att de löper genom att åla sig med baken i vädret. ## Comment 10 Author: Tasspuls #9 Tror det är långsökt att hon vill tröstäta. Jag tycker som sagt att det verkar vara tiggerijam för hon jamar bara i köket som sagt när hon stryker sig mot mig eller ligger och stirrar på mig :) Om det var löp så skulle hon väl snarare gå omkring och jama vad jag förstått...? Alla säger också att ett löpjam är mer som ett avgrundsvrål och inte alls låter som ett vanligt jam. ## Comment 11 Author: Josefa Alla katter har inte lika jobbiga löp. Vissa märks det knappt på att de löper. Sen vill hon ju inte äta när du ställer fram maten, men det är kanske ett bra sätt att få uppmärksanhet när hon tigger mat. Du ska kanske ägna dig lite mer åt henne. ## Comment 12 Author: IceJossan Uppmärksamma henne så mycket det bara går när hon INTE gapar, och ignorera henne så gott det går när hon skriker. Om det är möjligt, så bryt alla vaneljud som har med maten att göra. Alltså, när du gör iordning hennes mat (vilket väl är ett ljud hon känner igen) så får hon inget. Gå iväg och gör annat, kanske busa lite med henne, och se till att servera maten när hon inte är in närheten och hör. Kanske får du stänga in henne i ett rum längst bort en liten stund precis när du serverar, och när du släpper ut henne så ge henne uppmärksamhet där hon är, och låt henne gå till maten själv sen utan att du är där. Hänger du med? :) När jag fick hem mina senaste jourkattungar så kunde jag nästan svära på att pojken skulle bli en liten plågoande med sitt skrikande :P Tackolov så kunde han inte jama, utan det väste mest lite hest om honom första veckorna. Och skrek gjorde han vid matdags och för att få uppmärksamhet, tja nästan hela tiden. Men jag struntade totalt i hans gapande, och han insåg väl det för han växte ur sitt skrikande och blev en ganska tystlåten grabb :) Nog för att jag och många andra gillar småpratiga katter, men i det här fallet fanns inte utrymme att uppmuntra småprat - ville man ha småprat fick man storskrik, så då var det bättre att uppmuntra tystnad :P ## Comment 13 Author: Tasspuls #12 Tack för ditt svar, det gav mig nya idéer :D Jag har gjort som du skrev att göra iordning mat och gå därifrån en stund för att sedan ge när hon gör annat MEN det funkar ju inte på morgonen för då har vi inte tiden att vänta ut henne och hon jaaamar som mest då, så man mest bara slänger ut maten så fort det går för att tysta henne. Men att stänga in henne på toan under tiden är ju en jättebra idé. Då kan hon lugna sig därinne och sedan när hon lugnat sig så släpper man ut henne så kanske hon lär sig att hon inte får mat för att hon jamar :) Tack, ska prova det :) ## Comment 14 Author: Hawknestgrove Ok fodervärdkatt? HAr du pratat med uppfödaren? ## Comment 15 Author: Tasspuls #14 Om vadå?? ## Comment 16 Author: Hawknestgrove om att du är besvärad av katten jamar.... ## Comment 17 Author: Hawknestgrove förresten. vad är det för ras? Vissa raser är ju mer pratsamma än andra.... ## Comment 18 Author: tuska jag är van vid katter med enorma stämband, de diskuterar med mej eller med varandra. Är det blötmat på gång skulle man behöva hörselskydd, då är det volym. Det kan ju tänkas att det kan vara nå smaskens, är det inte det så försöker de krafsa över.   jamas-skrikas det ska det göras, jag bara älskar de ljudet, när katter talar om att de finns. ## Comment 19 Author: Tasspuls #16 Nej, jag har inte pratat med uppfödaren om det, vad skulle hon göra? Beteendet har ju börjat nu för några veckor sedan, medan hon bott hos mig. Hon är inte en "pratig" kattras, snarare tvärt om. #18 Jag står inte ut med det. Kattjam är psykiskt jobbigt för mig, det är som bebisskrik för mig. Så jag måste hitta ett sätt att vänja henne av med det. ## Comment 20 Author: IceJossan Hoppas att det lyckas. Men det är nog tålamod som gäller här, vilken taktik du än tar dig an. För min senaste gaphals tog det några veckor tror jag, men han var ju så hes så jag hörde honom inte så mycket och minns därför inte så bra när han slutade skrika. ## Comment 21 Author: Hawknestgrove MEn snälla, då är du ju definitivt ingen bra kattfodervärd. Står inte ut.....KAtter jamar. så är det bara och ska du börja bestraffa henne för hennes kommunikiation med dig, då blir i alla fall jag mörkrädd. För kissen bästa, ta kontakt med uppfödaren och be att få bli befriad från din roll som fodervärd. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21. Den här katten kanske jamar otroligt mycket, självklart kan man väl bli less på det. Det är ju som att någon vanlig människa bara pratar o pratar hela tiden, till slut vill man ju ha lite tystnad i tillvaron :) ## Comment 23 Author: IceJossan #21 Där tycker jag att du har väldigt fel. Man är INTE en dålig kattägare bara för att man avskyr när katten skriker hela tiden!! MYCKET orättvist av dig att skriva! Jag avskyr också när katter skriker, men jag älskar när de småpratar. Är jag en dålig kattägare för det? Om katten har ett beteende som i hemmet inte är önskvärt så är det ju upp till familjen att ändra dess beteende, dvs istället uppmuntra ett önskat beteende. Lära om, lära rätt helt enkelt! Samma som med barn - en gapig unge som "SKA HA" hela tiden får man som förälder se till att fostra till att fråga snällt och inte kräva, annars kommer ju ungen fortsätta kräva tills sig saker hela livet. Om du gillar när dina katter skriker så är det ju skönt för katterna att slippa lära om, men det är inte alla som vill ha det så och dessa katter har det lika bra ändå! ## Comment 24 Author: [Borttaget] #23 Kunde inte sagt det bättre själv! ## Comment 25 Author: Tasspuls #21 Ååååhhh så ledsen jag blir på sådana kommentarer! Jag har ju skrivit flera gånger att hon får "prata", det är tiggandet jag vill slippa. Dessutom mår varken HON eller jag bra av det. Precis som att ägare blir irriterade av att hundar sitter och gnyr nedanför diskbänken så kan man bli irriterad över att katten skriker nedanför diskbänken. Man får ju träna bort oönskade beteenden från alla djur, varför skulle katter vara ett undantag? När har jag förresten sagt något om att bestraffa?? Jag vill bara lära henne av med beteendet. Uppfostrar du inte dina katter?? Nu har jag haft henne på toaletten två gånger medan maten görs iordning och ställs fram och hon är redan mycket lugnare när maten liksom bara STÅR där utan att hon behöver skrika efter den. Det är jätteskönt för oss båda :) Jag kommer fortsätta såhär ett tag till och troligen lär hon sig...som sagt så verkar hon redan ha börjat förstå. ## Comment 26 Author: Hawknestgrove Dina egna ord.... _#18 Jag står inte ut med det. Kattjam är psykiskt jobbigt för mig, det är som bebisskrik för mig. Så jag måste hitta ett sätt att vänja henne av med det._ JAg skulle i alla fall betacka mig för en sån kattägare. ## Comment 27 Author: IceJossan #26 Hon skriver ju att hon måste hitta ett sätt att vänja katten av med skrikandet, och ber om råd, hon skriver inte att hon ska avliva katten för att den skriker för mycket, herregud. Att hon vill ha råd om hur hon kan vänja katten av med skrikandet innebär ju att hon är tillräckligt god kattägare för att lägga ner tid och energi till att göra deras relation och gemenskap bra och fungerande för dem båda. Ska man i denna situation istället ge upp och inte vilja lägga ner tid och energi på denna prövning, DÅ tycker jag att man borde ifrågasätta sig själv som kattägare!! Att lära om och lära rätt är bland det bästa man kan göra i en sån här situation! Jag kan inte förstå hur du kan få det till annat?!! ## Comment 28 Author: Hawknestgrove måste jag upprepa vad som står??? **#18 Jag står inte ut med det. Kattjam är psykiskt jobbigt för mig, det är som bebisskrik för mig. Så jag måste hitta ett sätt att vänja henne av med det.** Lösningar finns ju och det är att ha fri tillgång till foder. MEn de lösningarna passade inte heller , för det var fel på fodret och en massa annat.- Ok, varför göra en sak enkel när den KAN vara komplicerad.....Så tolkar jag det. Och jag ifrågasätter inte mig själv som kattägare. HAr ju en katt, som har specialkost, som ska äta på natten. Ok, då får jag väl gå upp på natten och ge honom mat då. Han är dessutom mörkrädd och är han kissnödig så vågar han inte gå på toa själv. Jag får väl följa honom då och tända på toa. Varför jag gör allt detta? jo för att jag älskar mina katter över allt här på jorden. Jag har nog inte sovit en hel natt på de senaste 5 åren. ## Comment 29 Author: tuska \# 18   Hur ska du kunna hanskas och stå ut med löpvrålet då? Har man fertil katt så då har man oftast detta "barnskrik".  Då är det tiggeri efter det motsatta könet, då är det inte mat man kan tysta ner vrålet med![Skrattande](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 30 Author: Hawknestgrove ja och löpvrål är ju definitivt inget kul.... Då var man som raskattuppfödare himla lycklig om man kunde få iväg henne till hankatt så det blev lugnt i stugan..... ## Comment 31 Author: tuska Ja det är en dryg tid speciellt när det pågår ca10 dagar och återkommer var 4:e vecka.  Mina flickor går in på tos och skriker för där ekar det bra i ventilen![Skrattande](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 32 Author: Destany Hawknestgrove vad du överreagerar. Jag tycker inte hon är en dålig kattägare för att hon tycker det e jobbigt att katten skriker när den ska få mat. Dåliga kattägare e såna som skiter i sin katt, slänger ut dem när de tröttnat o slår den o andra saker, inget av detta gör hon utan hon frågar om råd här för att hon o katten ska komma i harmoni.. Jag erkänner jag tycker inte heller om när mina katter skriker. O jag har världens pratigaste pojke här men det e skillnad när de "pratar" o när de skriker för att få nåt.. Jag älskar oxå mina katter över allt annat men det behöver inte betyda att man tycker om allt de gör. ## Comment 33 Author: Tasspuls #27 Tack för ditt stöd. Jag säger som du...jag fattar inte hur man kan uppfatta det annorlunda. #26 Suck, jag omformulerar mig. "Jag står inte ut med det. Kattvrål/kattskrik/kattgnäll är psykiskt jobbigt för mig. Därför vill jag hitta en lösning så vi båda slipper bli upprörda. #29 Får stå ut med det ;) #30 Så DET är okej att inte stå ut med då...?? Nu säger du ju emot dig själv! ## Comment 34 Author: IceJossan Jag tycker vi sätter punkt för detta _**här och nu**_! **Från och med nu svarar vi BARA på vad TS vill ha svar på med sitt inlägg! Inga nedlåtande kommentarer eller ifrågasättande om vad bra eller dåligt kattägande innebär, eftersom det inte efterfrågas.** ## Comment 35 Author: Hawknestgrove #33 som svar på 30.... Självklart stod jag ut.... MEn var naturligtvis själaglad när jag fick iväg honan till en avelshane, för det var ju det som var poängen med att ha en okastrerad hona! OCh fortfarande säger du, **att du inte står ut med det**. Det är där du får formulera om dig. Om man inte står ut med en sak, då eliminerar man det. Att säga att det är irriterande, det är en annan sak. OCh den enkla lösningen är ju att ha mat framme konstant. Svårare är det ju inte. ## Comment 36 Author: Tasspuls Tack alla som stöttar när jag får nedlåtande kommentarer! :) #35 Nej, jag behöver inte omformulera det. Jag står inte ut med hennes gnällande och tiggeri, det är ett beteende jag vill ändra på! Det har ingenting att göra med henne som individ. Jag har aldrig sagt att jag inte står ut med min älskade katt, för henne älskar jag oerhört. Men denna ovana hon börjat med att skrika och tigga, det står jag inte ut med och det är inget konstigt med det. Att jag säger att jag inte står ut med beteendet betyder ju bara att jag kommer att göra allt jag kan för att bryta det så vi båda ska få lugn och ro. Nu har dock vrålandet slutat. Nu kan hon sitta bredvid och vänta på mat och jamar knappt alls, och gör hon det så säger jag åt henne och då slutar hon =) Så jag behövde bara använda toan två gånger =) Visst, det kan ju komma tillbaka, men då vet jag vad jag ska göra, så tack för hjälpen! =) ## Comment 37 Author: Josefa Jodu, beteendet kommer säkert tillbaka nästa gång hon löper. ## Comment 38 Author: IceJossan #37 Men nu vet hon ett sätt som funkar att bryta det. ## Comment 39 Author: Tasspuls #37 Ingenting tydde på att hon löpte. Kliar henne varje dag vid svansroten och om hon löpte borde hon då ställa upp rumpan, men istället trycker hon bestämt ner den i backen. Jag väntar varje dag på att hon ska löpa, tycker det är dags nu, men inte då :/ ## Comment 40 Author: Josefa #38 En löpning kan man inte bryta genom att stänga in katten i badrummet. #39 Om det var hennes första löpning så kan katten vara lite förvirrad och inte veta riktigt vad det är frågan om. Hon ser dig kanske inte som en passande partner![Glad](http://katter.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 41 Author: Tasspuls #40 Haha! FÅr väl be min sambo börja klia henne i svansroten i fortsättningen då, kanske han duger =D Men ifall det skulle varit första löpet (hon har faktiskt varit enormt tyst idag) och hon bara visar det genom att tigga mat, hur ska man då veta att hon verkligen löper och inte bara "gnäller"? Jag behöver ju veta eftersom jag ska meddela uppfödaren. Uppfödaren sa dock att ett löpjam lät som ett "avgrundsvrål" och att det inte gick att ta miste på. Stämmer inte det? Kan det vara så att om detta var första löpet så blir nästa mer tydligt? Jag har alltid varit lite orolig över att jag inte ska veta när hon löper. Det blir ju lite opraktiskt då. ## Comment 42 Author: IceJossan #40 Nej men om beteendet kommer tillbaka, dvs tiggandet, då vet hon hur hon bryter det. Själva löpet är ju en annan grej det, det är inte mattiggeri. ## Comment 43 Author: IceJossan Hur går det? :) ## Comment 44 Author: Tasspuls #43 Det kanske var någon form av förlöp iaf för nu är katten hos uppfödaren och blir parad :) Så nu kanske det automatiskt blir lugnare när hon kommer tillbaka ;) ## Comment 45 Author: Hawknestgrove Ok.... Ja jag vet, när lilla Esther och lilla Pipis började löpa här(de fick de göra i tre dagar, sen blev det snitteri snittera snitteralla) De liksom bara kvittrade...... ## Comment 46 Author: elektra1 Har bara läst trådstart.  Hon kanske är hungrig? Mina katter skriker bara efter mat när det inte finns mat i skålarna. Jag ha alltid i över 15 år tid haft fri tillgång till mat. Det står alltid mat framme så de kan äta när och hur mycket de vill. Ingen katt har blivit överviktig för det. ## Comment 47 Author: Tasspuls #46 Jag hade planer på det, men jag ger inte torrfoder så då kändes det svårt. Men beteendet gick iaf över.