# Autistisk katt Author: Sassa78 Det här kanske låter konstigt men jag undrar om katter kan vara autistiska? Jag har en kastrerad innehankatt på lite över 1 år och han är väldigt speciell. Min sambos mamma som jobbar med autistiska barn tycker att våran katt, Max, uppfär sig väldigt lik en autistisk person. Max är väldigt nervös hela tiden, han gillar inte människor förutom mig och ibland min sambo, och när min mamma och syskon kommer och hälsar på i våran lägenhet är han jätteskygg och drar sig undan, fastän han mycket väl känner dom för vi bodde hemma hos min mamma i ett halvår innan jag och min sambo flyttade till egen lägenhet. Jag får nästan aldrig klappa honom, och när jag går förbi nära springer han ofta iväg och är rädd, fast ibland strycker han sig mot mig. En gång varannan dag ungefär blir han jättekelig och ska då kela men det är enda gången jag får klappa honom eller vara nära honom, allt är på hans villkor hela tiden. Han är också vääääldigt rädd för ex. cyklar, bilar och motorcyklar (alltså stillastående och inte motorn igårn) och även andra människor medan andra katter, hästar och hundar går jättebra, han vill ofta gå och hälsa på hundar och andra katter, fastän de kanske fräser. Han verkar inte förstå deras signaler... Ska även tillägga att han nu är ensamkatt, och att vi tog honom när han var 12 veckor, så han har fått vara hos sin mamma så länge som han ska och leka med sina syskon där! Kan han vara lite autistisk eller är han bara tillbakadragen eller skygg (_och varför är han det isf eftersom han träffar samma människor hela tiden?_)? ## Comment 1 Author: sahar08 Min ena katt är också väldigt speciell. Bara jag får röra henne henes svans går av och an hela tiden och hon är suuper nervös. Vissa katter är nog bara så för jag har kollat allt med den. Nu har jag börjat med lite tillskott som är lugnande och börjar träna henne det har blivit lite bättre men hon e fortfarande sååå skygg. man får nog bara acceptera katten som den är om man har kollat upp det och inte hittar nt medicinskt fel. ## Comment 2 Author: paow Kan man inte kolla sådant hos vet, med prover osv? ## Comment 3 Author: Kronängens Är din katt kastrerad? Om inte så kan det göra honom lugnare. Något som påverkar en katts beteende är föräldrarnas temperament och framförallt hur han blivit hanterad och socialiserad som kattunge. En van uppfödare hanterar kattungarna varje dag och vänjer dem vid ljud och annat som katten möter i hemmet. Socialiseringen måste fortsätta i nya hemmet så att inte katten blir rädd. Jag tror inte att en katt kan ha autism, men gott om rädda katter finns ju... Hur är hans föräldrar och hur har han växt upp? ## Comment 4 Author: godisgrisen Autistisk vet jag inte... men det finns nog katter som är lite skumma i temperamentet. När jag växte upp hade vi en katt som hette Pipis som var otroligt rädd och nervös. Hon var född hos oss och utmärkte sig redan som nyfödd. Aldrig har jag träffat en kattunge som pipit och skrikit så mycket som hon. Sen var hon på att lämna bolådan och att börja äta. Det var ingen idé att försöka hitta ett nytt hem till henne utan hon blev kvar i familjen hela sitt liv, 17 år blev hon. Hon var verkligen oerhört rädd för allt och alla människor utom min mamma, syrra och mig som hon var gosig med men hon hoppade aldrig upp någons knä utan man fick lov att krypa ner på golvet och vara med henne i hennes korg där hon alltid sov hon befann sig oerhört sällan ovanför golvnivå. Pappa var hon rädd för, han fick aldrig ta i henne fast de bodde i samma familj. Hon var utekatt men vågade aldrig lämna tomten. Sista två åren var hon lite döv och då blev hon lugnare. Hon var faktiskt inte bara rädd utan väldigt märklig på en massa andra sätt också, helskum katt men vi älskade henne naturligtvis ändå. Vi hade hennes mamma och kullbror som var helt normala och flera andra katter har funnits i vår familj och ingen annan har varit som hon. Något fel var det på henne och jag är säker på att det var en medfödd skada. Fysiskt var hon helt normal hon var en mycket vacker, frisk och stor hona. ## Comment 5 Author: Cheapo Har en katt som också är lite rädd, men tror bara att det är deras personlighet, en del är ju mer försiktiga än andra! ## Comment 6 Author: Anna-Helga Tycker det är hemskt att jämföra personer med funktionshinder med en katt som har beteendeproblem om jag ska vara ärlig... Jag arbetar med personer med dessa funktionshinder och de påminner inte mycket om din katt om jag säger så, bara en väldigt fördomsfull beskrivning, som kanske stämmer in på någon person med autism men långt ifrån alla! Din katt har en sådan personlighet och det är väl bara att acceptera. Kanske går att träna vissa saker, om det känns viktigt eller om han mår dåligt? Men att tillskriva sin katt en mänsklig diagnos verkar inte tjäna mycket till egentligen? Mvh Anna ## Comment 7 Author: Imasy #6 Men hur kan det vara nedlåtande emot de med funktionshinder när katter kan få samma sjukdomar som vi har? Vi hade för länge sedan en katt som blev dement, grannens katt fick en stroke tex. Nu har jag fått uppfattningen om att autism kan visa sig på väldigt många olika sätt, så i detta fallet vill jag inte säga varken bu eller bä. ## Comment 8 Author: Kattflicka Jag är själv funktionshindrad och jag personligen ser inget problem i att folk frågar sig ifall katter kan ha samma handikapp eller sjukdomar som människor. Finns ju så mycket som kan drabba både djur och människor, så att fundera över om katter kan ha "människofunktionshinder" tycker jag inte är något fel. ## Comment 9 Author: sahar08 Jag tror inte att man menar illa om man tror att katten har någon diagnos jag tror mer att man vill veta varför katten beter sig som den gör. Jag själv hade ett helvete med min kisse innan jag hade undersökt den hos min vet jag var så rädd att katten skulle behöva avlidas pga någon psykisk skada/störning. Så jag tror att man undrar utav oro inte för att vara nedlåtande mot någon som har diagnos ## Comment 10 Author: Anna-Helga Fast att påstå att denna katts beteende är lika med en person med autism... Det är inte en särskilt god liknelse ens en gång... Mvh Anna ## Comment 11 Author: Sassa78 Jag menar ju inget illa när jag undrar om min katt är autistisk, men som #9 säger så undrar jag varför min katt beter sig som den gör. Och självklart älskar jag Max väldigt mycket för den han är, men jag märker ju att han inte är som andra katter, så det var bara därför jag undrade. Och katter kan ju få likadana sjukdomar som människor så varför är det att "klanka ner" på personer med fyskiska eller psykiska funktionshinder? ## Comment 12 Author: [Borttaget] Det bästa vore kanske att fråga en veterinär om detta. Det finns ju en del gemensamma åkommor som både djur och människor kan få. Men sedan finns det ju också olika personligheter bland katterna. Vissa vill ständigt och jämt vara i centrum för uppmärksamheten och andra vill hellre dra sig undan. Vissa är mer sociala än andra. Misstänker du något är galet så är det ju bäst att ta katten till veterinär och fråga. ## Comment 13 Author: ina-Pinan #6: Nu är det DU som är fördomsfull!! Stämmer bra på många av mina autistiska elever, och på en av mina katter!! ## Comment 14 Author: Uppkatten #13 Jag vet inte om du noterade det, men tråden är 13 år gammal... och personen du vänder dig till har inte varit aktiv på 2,5 år. ## Comment 15 Author: Mandra #10: Hon påstod INTE! Hon FRÅGADE! ## Comment 16 Author: Mandra #14: Men inte desto mindre en intressant tråd. :) ## Comment 17 Author: Mandra #12: Fråga veterinärer hjälper inte när det gäller sånt här. Veterinärmedicinen anser inte att djur kan få intellektuella/psykiska funktionsstörningar (medfödda alltså) - den erkänner bara medfödda fysiska störningar/skador. ## Comment 18 Author: Fridaaaa #17 Personen är inte medlem på ifokus längre och tråden är 13 år gammal ## Comment 19 Author: Mandra #18: Jodå, vi har förstått det. Men ämnet är intressant för andra också. Har själv en katt som är förståndshandikappad. ## Comment 20 Author: Fridaaaa #19 Framgick inte att du hade sett det (skrev till dig och inte hela tråden) eftersom du skrev en taggning och ett svar till en som inte är medlem längre. ## Comment 21 Author: Skaikru Vet att tråden är gammal. Men för nyfikna, nej katter kan inte vara autistiska. Autism är en mänsklig diagnos, djurens hjärna fungerar helt annorlunda, deras fokus är mat, skydd, trygghet, flocken, föröka sig, osv. Deras hjärna fungerar mycket enklare än en människas. Att sätta mänskliga icke fysiska diagnoser på djur är att förmänskliga dem. Djur är individer, visa är mer lugna, och visa är mer reaktiva. Och börjar man skylla djurs beteende på mänskliga diagnoser finns risken att man missar symtom som kan tyda på att djuret inte mår bra eller har en sjukdom. ## Comment 22 Author: Mandra #21: jag är ingen expert på autism. men jag tror att kattens problem skulle visa sig i förhållande till andra katter om den vore autistisk, inte till människor. dvs den skulle t ex ha sociala problem med andra katter. som det nu verkar som är den väldigt skygg - av någon annan anledning. ## Comment 23 Author: Mandra #21: "Att sätta mänskliga icke fysiska diagnoser på djur är att förmänskliga dem." Det där är ju ett väldigt populärt uttryck i husdjurskretsar. Jag håller definitivt inte med! Jag har jobbat minst 10 år inom Omsorgen med psykiskt förståndshandikappade och har haft en lillebror i 40 år med Downs syndrom. Nu har jag en katt med utvecklingsstörning. Går jättebra att jämföra hennes problem med t ex min lillebrors (och andras). 1) Svårt att lära (lägre IQ). 2) Svårt för förändringar - tar lång tid att anpassa sig till dem. 3) Mer orolig än genomsnittet. 4) Tics. Alla dessa saker stämmer på många förståndshandikappade och på min katt. ## Comment 24 Author: Skaikru #22: Djur har inte sociala problem eftersom deras sociala beteende är naturligt. Människor lärs sociala beteenden och normer, vårat sociala naturliga beteende används inte idag i samhället. Hur fick katten diagnosen utvecklingsstörning? eftersom det inte är en diagnos som finns på djur. Och din förklaring visar ju ett tydligt tecken på förmänskligande av djur. Psykiska problem på djur fungerar INTE som på människor, ett exempel på det är att djur inte är självmordsbenägna, medans självmord är ett stort problem hos människor. Eftersom djurs och människor hjärnor kopplar och funkar annorlunda. ## Comment 25 Author: Mandra #24: och du har 40 års erfarenhet av att leva med en utvecklingsstörd människa? eftersom du är så tvärsäker. vet mkt väl att diagnosen psykisk utvecklingsstörning finns på katt. men det måste inte nödvändigtvis bero på att dom inte kan ha det ...utan på att det inte finns forskningsanslag till allt...och kanske inte heller finns någon som vill forska om det. jag har träffat fler katter med psykisk utvecklingsstörning...en lustig sak med dem är att andra katter tycks veta/känna det och behandlar dessa katter annorlunda (snällare). "Och din förklaring visar ju ett tydligt tecken på förmänskligande av djur." Jaså - hur då? Förklara dig? Det är jättebra att stödja sig på vetenskap - men det räcker inte hela vägen. Man måste lära känna sitt djur ordentligt också. ## Comment 26 Author: Maleficum #24: "Hundars sociala förmåga att samspela med oss påverkas av gener som också tycks ha betydelse för människans beteende, enligt en ny studie av forskare vid LiU. Fyra av de fem aktuella generna är också inblandade i sociala funktionsnedsättningar hos människor, till exempel autism." https://liu.se/artikel/gener-bakom-hundars-sociala-formaga-avslojade ## Comment 27 Author: Mandra #24: Struntprat. Inget domesticerat djurs beteende är helt naturligt. Mkt naturligt beteende försvinner när man domesticerar djuren. ## Comment 28 Author: Mandra #26: Tack. ## Comment 29 Author: Maleficum #28: Är ju hund och finns fler studier om hund och ADHD och Autism (orkar inte leta upp dem nu) och är väl främst på hund det forskas på men det utesluter ju inte att liknande skulle kunna ses hos andra domesticerade djur. #29 Jag har en duva med tics som han ärvt från sin pappa som också hade tics. Är tydligen vanligt hos fåglar att ha tics (enligt veterinären som diagnostiserade pappan). ## Comment 30 Author: OberonsMatte #29: Att bit för bit riva sönder en servett med munnen skulle jag kalla en aktivitet snarare än tics. Det är naturligt att katter sliter och drar i sina byten och det gör de ofta även med leksaker (eventuella fjädrar brukar vara det första som dras bort med tänderna). Papper som prasslar, frasar och är lätt att riva sönder brukar ha en dragningskraft på katter, toapappersrullar är t.ex. favoriten för en av mina katter. Jag tror att din katt helt enkelt har upptäckt att servetter är roliga att riva sönder och att hon utvecklat en egen teknik för det. ## Comment 31 Author: Mandra #31: Tusen tack. Man lär sig något nytt varje dag. Hade ingen aaaaaaaaaning om att katter tycker om att leka med papper. ## Comment 32 Author: Uppkatten Min ena katt bet sönder papperskassar i småbitar när hon var ungkatt + bet sönder kartonger allt vad hon orkade. Det var hennes favvo-sysselsättning. Dock växte hon ifrån det, och nu vid 12 års ålder biter hon sällan ö.h.t. på något. ## Comment 33 Author: Mandra #33: Självklart känner jag till detta. Var bara lite sarkastisk i föregående inlägg. ## Comment 34 Author: Mandra #33: Det hela beror på hur katten beter sig i förhållande till det den gör. Men det framgår inte av videon. Men ni kanske skulle lita på mitt ord. På det ser man skillnad på om det är lek eller ett tics. ## Comment 35 Author: Skaikru #25: bara 30 års erfarenhet av att leva med en person med cp skada. Kanske därför jag blir så irriterad, eftersom jag blir väldigt arg när folk slänger med diagnoser till höger och vänster, och t.o.m sätter diagnoser på djur för att ägaren vill ha ett "unikt djur" eller för att ägaren inte förstår djurens naturliga beteende. ## Comment 36 Author: Skaikru #30: Det känns som att ge folk med ADHD en käftsmäl att säga att ADHD är = "kopplade till hyperaktivt och impulsivt beteende och ouppmärksamhet" eller "Hundar med ADHD-liknande egenskaper kan ha svårt att lugna ner sig, kan uppvisa tecken på ouppmärksamhet och kan skälla och gnälla oavbrutet" Om det vore en ADHD persons största problem så skulle ADHD människor inte ha så mycket problem i vardagen som de faktiskt har. Att hundar som är ett reaktivt rovdjur har "ADHD-liknande egenskaper" är väl ingen nyhet. Men det är inte samma sak eller samma problem som en människa med ADHD har. Denna historia finns för att förklara för barn varför ADHD barn funkar annorlunda, om du läser den förstår du varför hundens naturliga beteende kan tolkad som ADHD *"Såhär är det, det finns två sorter av människor, och det har gjort sedan tidernas begynnelse. Det finns bönder och jägare. Bönder kan planera och vänta. De sår och skördar tålmodigt och noggrant. Jägare däremot måste vara på spänn hela tiden, redo att reagera mot faror och snabbt agera. De uppfattar minsta ljud. Nu ska vi ta reda på om DU är en jägare. Det är inget fel på dig, Det är samhället som är anpassat efter bönder och inte jägare. Man kan inte sätta en jägare i ett fyrkantigt bås och säga åt dem att sitta still. De är inte gjorda för det!"* ## Comment 37 Author: Mandra #37: tack ska du ha. javisst jag vill bara ha ett unikt djur. du kanske skulle tänka dig möjligheten att jag faktiskt känner min katt jäkligt väl och också känner till katters naturliga beteenden. du har ingen aning om vad jag kan eller vet - men att attackera mig utan att veta någonting går tydligen utmärkt. så lågt. ## Comment 38 Author: Skaikru #39: Du ger din katt "hitte-på-diagnoser" som inte finns på djur utan orsak. För mig finns det ingen rimlig förklaring att göra så? Jag tycker på din beskrivning som att de låter som att du har en helt normal katt som är rädd för ljud, ogillar främlingar och vill kela på sina egna villkor. Inget av detta är onormalt för en katt. Jag har också haft katter vars beteende skiljer sig från "normen", men det betyder inte att katterna har några diagnoser bara för att de inte beter sig som majoriteten av katter gör, det betyder bara att de som individer är annorlunda. ## Comment 39 Author: Mandra #38: Den där historien är ju inte sann. Först var människan jägare (eller snarare samlare, för den mesta maten samlades in, den jagades inte) - därefter blev människorna bönder. ## Comment 40 Author: Maleficum #38: Jag har ADHD och jag hade inga problem med att kalla vår förra hund för ADHD hund då hon hade otroligt svårt att fokusera och koncentrera sig och var väldigt hyper. Hon skulle ha blivit ledarhund men var inte ens på hundskolan i två veckor innan vi fick tillbaka henne för att hon inte hade någon koncentrationsförmåga. Jag kände igen mig själv massor i henne. Om det hjälper människor att förstå sina djur bättre och hur de kan hjälpa dem genom att "sätta diagnos" vad är det för fel med det? ## Comment 41 Author: Skaikru #42: Jag har också en "ADHD" hund, hyperaktiv, svårt att varva ner, svårt att koncentrera sig, osv. Men jag skulle aldrig på riktigt ge min hund diagnosen ADHD eftersom hans problem inte alls är lika stora och svåra som problemen en människa med ADHD kämpar med varje dag. Att säga att min hund har diagnosen ADHD skulle jag känna är att förminska problemen som människor med ADHD kämpar med varje dag. Jag är väldigt emot att slänga diagnoser omkring sig, eftersom jag tycker man då förminskar de problem som människor som faktiskt har diagnosen kämpar med varje dag. ## Comment 42 Author: Skaikru #41: Människor jagade, sedan jagade visa medans visa odlade, sedan blev majoriteten bönder, och sedan blev vi ett samhälle där majoriteten varken är bönder eller jägare. Men du missar hela poängen i historien, vi lever i ett samhälle anpassat efter "bönder mentalitet", sitta still, och ge det tid. Medans visa individer är kvar i "jakt mentalitet" och har svårt att passa in i dagens sitta still och ge det tid mentalitet. Och dessa "jakt mentalitet" människor har då svårigheter i dagens samhälle. ## Comment 43 Author: Mandra #44: ok, det kan jag förstå.