# RIP Miran
Author: Titti

![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif)  Natten till den 30 juni 2006 tassade **Miran** iväg till katthimlen. Det är 3 veckor sedan nu. Tiden går fort.

3 veckor tidigare fick vi antydningar att nu tänkte hon småningom tassa iväg. Hon bara låg där passiv. Då tänkte jag att nu är det slut. Men med lite strömming och annat smått och gott kom hon tillbaka ett tag. Hon åt och drack normalt igen. Hon blev väl kanske lite extra bortskämd med delikatessmat. Hade väl hoppats att hon skulle bli som hon alltid varit.

Men sedan en dag slutade hon att både att äta och dricka. Hon bara låg och vilade. Jag sa åt henne flera gånger att det är helt okej att hon släpper taget. Hon låg och lyssnade på när Vi höll på med renoveringen. Hon tyckte säkert att vi var jobbiga.

Jag har två chattvänner uppe i Vasa - dom kunde nog ha tagit första bästa flygplan hit för att rädda henne. Dom älskar kattor. Men jag förklarade för dom att hon är 17+ så det nog är dags nu.

Vid 20-tiden på kvällen började hon krampa. Det såg ut som om hon hade fått en envis hicka. Vid 3-tiden på natten så måsta jag upp en sväng. Då började hennes kramper att tillta. Det var obehagligt och se, om jag ska vara ärlig, när hon slängde bakåt med huvudet och jamade till.

När det hela var över så gick jag till Husse och berättade att nu har Miran tassat iväg till katthimlen. Vi lindade in henne i sin kära filt och sin kära borste fick hon med sig också.

Vi ringde till en som har växthus på morgonen. Vi tänkte köpa blommor av henne, men vi fick dom och det tycker jag att var jättesnällt. Min bror kom och hjälpte oss att begrava henne här på gården.

Det var ganska jobbigt att ändra texten på hennes hemsida. När man skulle ändra grammatikens nutid till dåtid. Det här är ett utdrag från hennes sida på hemsidan:

_

"Sista tiden såg man att Miran hade blivit gammal. Hon slutade öppna dörren själv. Hon slutade att natta oss. Hon blev kräsen på maten. Hon försökte gå, men benen bar inte längre som förut. Hon orkade inte hoppa upp i sängen eller stolen hur gärna hon än ville - då hjälpte jag henne.

Till sist slutade hon att både äta och dricka. Hon bara låg och suckade. När hon jamade så gick jag till henne och klappade henne och pratade lugnande med henne. Dag som natt. Hon visste nog att det var något som var fel.

Men hon hade ingen värk i kroppen. Skulle hon haft det så skulle hon ha gnytt till när jag lyfte upp henne. Hon gnydde för att hon var rädd, för det här med att dö var för henne en ny upplevelse som hon inte visste vad var. Jag kände det på doften från henne. Jag kände igen doften av rädd katt.

Hon låg på sin absoluta favoritplats när det var dags för hennes sista resa till katthimlen. Hon låg i duschkabinen. Jag visste att nu håller hennes hjärna på och stänger av henne bit för bit, då det började rycka i hennes kropp."

_

Jag går dagligen till hennes grav. Plockar bort alla vissna blommor och vattnar den. Vi brukar säga att där har hon fin uppsikt över gården. Hon "ser" när jag hänger tvätt, hon "ser" när vi kommer hem när vi varit och handlat...

Hon satt alltid och spanade efter oss, när hon var ute. Då kom hon i möte med oss. Händer ännu att jag tittar bakom mig för att se om hon kommer efter mig när jag ska gå efter posten. Vi kallade vårt hem för hennes ålderdomshem. Hon var lycklig här.

Lillhusse tycker att det är synd om Miran. Men vi har pratat om det och han är väl medveten om att hon inte hade ont.. Skulle hon haft det så skulle vi farit till veterinären med henne. Miran har det bra nu, brukar han säga.

Men det märkliga är att jag inte sörjer henne så mycket. Kanske innerst inne. Men å andra sidan så grät jag mycket de tre sista dygnen, var ju otröstlig vissa stunder. Då när hon bara låg. Hon såg så hjälplös ut. Jag saknar Miran jättemycket, hon har för alltid en plats i mitt hjärta.

//Titti ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif)

Sandlådan har jag kvar. Även mat har jag kvar. Vi har redan pratat om att skaffa en ny katt. Jag har spanat in en jättesötnos. Tror inte att Miran har nåt emot att en annan katt går på hennes berg och spanar in hennes sorkhål. Bor man i ett torp så hör det till att det ska finnas en liten råttjägare där.

## Comment 1
Author: Hawknestgrove

För tre år sedan, den 26 maj så vandrade vå lilla Pysselytta över bron. även hon 17+ Här är en bild på hennes grav

## Comment 2
Author: Pia

Usch, nu blir jag riktigt ledsen, Titti, det var fint skrivet... Vilken fin liten gravplats Miran fick.

Även Pysselyttans grav är ju för vacker!

Mina kissar som gått hädan har kremerats, den enda som har en blomma på sin grav här i trädgården är min allra första britthona (det var 4,5 år sedan hon gick bort i cancer och jag saknar henne än, hon var så speciell...). De övriga vilar alla under syrenhäcken, där har de sällskap av varandra...

## Comment 3
Author: Jenka

Så sorligt, beklagar. Håller med Pia, om att det var fint skrivet.

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Titti. Vad fint du har skrivit om Miran. Tyvärr orkade jag inte läsa allt eftersom jag också har träffat Miran. Du laddade ner en bild till mig på chatten av graven men jag förstod inte att det var graven utan jag trodde det bara var ett litet fint blomland. Förlåt mig.

## Comment 5
Author: Älskar_hästar

Vackert skrivet Titti , så vackert att jag fick tårar i ögonen .

## Comment 6
Author: Jenna-Gun

Vår änglakatt Totte

 Jag saknar dej Totte. Du fick  
lämna oss, allt för tidigt  
Du var en alldeles speciell kisse  
Du valde att bo hos oss själv..  
Vi blev dina adoptivföräldrar  
Men vi hann inte lära känna dej.  
Innan du blev sjuk, och vi måste  
ta det svåra beslutet, att låta dej  
somna in.  
Tack för den tid vi fick med dej,  
du gav oss så mycket på de  
10 månader vi fick.

## Comment 7
Author: Älskar_hästar

#6 Vilken fin grav , och fin text ..  
  
Jag vill egentligen inte undra det här , eftersom det är ju svårt att tänka att Natasha också ska åka bort någon gång , och det är inte så länge kvar ju , eftersom hon är 10 år .. Så det är bäst för mig fråga nu än förr , får man begrava katter bara sådär i trädgården när de har dött? Måste man inte typ frysa dom eller något liknande ?

## Comment 8
Author: Titti

**Tack alla.**

Fick äran att vara Mirans matte i 2 år och 8 månader. Hon bodde ju vid husses mor före det.

## Comment 9
Author: Pia

Det var en verkligt fin grav Totte fick, så fint, precis som texten...

## Comment 10
Author: Pia

#7 Jag vet faktiskt inte hur det är med smådjur. Jag vet att vi begravde både katten, kaninen och en undulat på landet. Har svårt att tro att det skulle göra någon skada med smådjur... Men det tål egentligen att tas reda på!

Själv har jag kremerat min andra katter som gått bort, enskild kremering och så har jag begravt träurnorna i trädgården.

## Comment 11
Author: Hawknestgrove

Hm... egntligen så får man inte skapa kultplatser utan tillstånd, men who cares? Sedan ska du veta, att kremerar du din kisse separat, så har du rätt till att ta med dig askan i din egen grav. Allt organiskt får nämligen följa med. Se bara till att du får som du vill, skriftligt....

## Comment 12
Author: Titti

Jag försökte klura ut vad som gäller. Men bor man på Åland så kommer man underfund med att ska man söka nåt på Internets hemsidor får man väldigt luddiga svar.

Jag tycker faktiskt att EU har konstiga bestämmelser. Man får inte det och man får inte det. Nu för tiden får ju inte ens fiskarna (egentligen) uträtta sina behov i sjön. Fiskodlingarna har ju blivit miljöbovar nu för tiden, dom stackarna (fiskarna alltså). Och mjölkbönderna har en mjölkvot. Och vad man odlar på åkrarna så ska nogrant redovisas. Nötdjuren ska vara nogrant märkta i öronen med stora gula lappar.

Läste faktiskt nåt positivt i tidningen idag. Att bönderna (åtminstone här på Åland) får ta vara på grönträdan. De har ju inte fått det förrut, utan det skulle plogas ner. Är ju så torrt nu så det kommer att bli ont om foder till vintern.

## Comment 13
Author: Pia

Ack ja, det finns många underliga byråkratiska regler inom EU...:/

Som med sylt, att EU-godkänd sylt skall innehålla en tämligen hög halt socker - minns ej %satsen ft - för att få kallas riktig sylt...

## Comment 14
Author: Hawknestgrove

Ja, det där är väl ingen Eu besstämmelse det där med kultplatser, det är gammalt. Egentligen ganska förståeligt, tänk dig att köpa ett hus med massa gravar omkring, även o det är djurgravar, du kanske skulle vilja göra något helt annat där just förra ägaren har begravt sin hund, t ex. Men ingen kan förbjuda dig att begrava din hund eller katt på din egen mark.

## Comment 15
Author: Pia

#14 Ja nu tänkte jag inte på det du skrev om kultplatser - intressant ord förresten, ger märkliga vibbar...:) - utan det #12 skrev om just de andra reglerna, som inte alls har med just att begrava sällskapsdjur. Men det är så lätt att det ena ger det andra...:)