# Ångestfylld och hjälplös Author: randigakatten Hej! Jag har ett väldigt stort problem och vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag måste göra nåt men jag känner att jag kommer direkt bli utdömd. Problemet är att hemma hos mina föräldrar så är där många både okastrerade och icke tama katter. Jag vill göra allt för att rädda dom, men det är så svårt när mina föräldrar är långt ifrån lika empatisk och omhändertagande om djur. Samt att dom tror dom vet och kan ändå säg emot mig för ”dom har rätt”. Tror sig veta exakt vilken mat och hur man tar hand om. Men det är inte bara lite mat och vatten, särskilt så måste det vara rätt mat. Det är på den nivån att dom tror dom kan äta nästan vad som…Ifrån början så hade vi 2 honor som gick bort nyligen. Eftersom detta är lite mer än 10 år sen, så kastrera aldrig mina föräldrar dom, vilket jag nu har ångest över att dom inte gjorde. För det orsaka det hela. Vi ville ha kattungar och vi hjälptes åt att ta hand om alla och sen sålde dom i alla år. Men med deras ålder så var det omöjligt kastrera dom sen. Dom bor på landet, så självklart kommer grannkatter hit, som rimligtvis är hanar. Men även för att pappa istället matat dom utomhus, så kommer det ju många. I och med pappa då vill ha alla katter ute så har det resulterat i att dom förökar sig och man kan inte ha någon koll. Detta är med andra ord evigt hemskt förlopp. Alla har alltså blivit otama och okastrerade. Dock så behöll vi 2 honor som är omkring 5 år idag, som vi sen kastrera. Men fick ju kattungar ändå. Men mer med åren så har min mamma blivit så oengagerad och inte empatisk på att ta hand om dom tillslut och likaså pappa. Pappa har egentligen aldrig velat ha katt för (precis som det är nu) måste man kunna ta hand om dom. Det är alltså mest jag och pappa. Men det tragiska är att han vill inte ha dom inomhus för slippa kiss och bajs, därför släpper han ut dom och vill inte släppa in dom. Detta problemet blev såklart större sen jag flyttade till egen lägenhet och är fel att ha med dom dit. Jag känner stor skuld och allt jag velat är att få alla djur att må bra, men jag klarar inte det själv. Särskilt inte när mamma ifrån början velat ha katt och sen inte kan ansvara för det ens. Hade jag varit själv hade jag givetvis inte haft mer katter än jag kan ta hand om. Men eftersom hon ville då och man vet inte direkt själv mycket om katter när man är 7 år. Men detta har resulterat i oönskade graviditeter och ännu mer grannkatter kommer hit. Skulle nån vilja vara snäll och ge bästa möjliga råd utan att döma? Jag känner redan stor skuld och det ger mig grov ångest varje dag. Jag vill bara göra det bästa och inte få dom att lida ännu mer. Försöker göra vad jag kan för alla som finns i stallen, men det är givetvis omöjligt. Både ekonomiskt med mat och främst tid och omsorg om dom blir sjuka. Det är hopplöst få dom att förstå hur stort problem det. Vill inte ens nämna det, men pappas lösning är avlivning och det finns inte på kartan för mig. Jag vill bara göra det bästa som man kan när man redan är i situationen. ## Comment 1 Author: Uppkatten Har du provat att kontakta närbelägna No-kill katthem (om sådana finns i ert område) för stöd och hjälp? Jag tänker på t.ex. SVEKATT-anslutna katthem. Kastrering är annars det viktigaste i det här läget för att det inte ska förvärras ytterligare. Hur många katter tror du det rör sig om i dagsläget som skulle behöva tas om hand? ## Comment 2 Author: Uppkatten Här kan du se vilka katthem och katthjälpsorganisationer som är SVEKATT-anslutna: https://www.svekatt.se/medlemsorganisationer/ ## Comment 3 Author: Mandra #1: håller med. ## Comment 4 Author: Sindri Du skall absolut inte känna skuld till det som uppkommit. Vad jag förstår var du bara ett litet barn när det hela började, och det är bara dina föräldrar som har ansvar för hur det gick. (De föräldrar som är insiktsfulla och inte vill engagera sig säger nej till husdjur för de vet att de har hela ansvaret.) Du är empatisk och engagerad och vill lösa problemen, se det som något positivt. Jag hoppas verkligen du får hjälp av en organisation för du kan inte ta på dig hela ansvaret själv. Jag förstår att du mår dåligt över situationen, men ta inte på dig skulden. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag tror också att du måste be ett katthem om hjälp. Katterna måste fånga s in och kastreras så att de inte blir ännu fler. De som har kommit till gården från andra ställen kanske har kommit bort från sina hem och behöver hjälp att hitta hem? Kanske några är id-märkta? Jag antar att ett annat alternativ är att du anonymt skulle kunna anmäla problemet till länsstyrelsen, men risken är då att de beslutar att katterna ska avlivas om de verkar vara i dåligt skick och/eller skygga. ## Comment 6 Author: Uppkatten #5 Ett ingripande från länsstyrelsen kan väl därtill komma att innebära kostnader för djurägaren, så förmodligen bättre att kastrera + samarbeta med ett seriöst katthem.