# Katter vs hundar Author: [Borttaget] Är katter lika intelligenta som hundar? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Syftet med denna undersökningen är att se hur folk i olika djurforum resonerar, om det finns en bias. Personligen tycker jag att hundar och katter är intelligenta på olika vis och otroliga på deras egna sätt. ## Comment 2 Author: 91Marran Hade en katt som kunde, sitt, upp med tassarna på min arm, skaka tass, och tunnel på "befallning". Säkert något mer som jag har glömt. Han hoppade hinder om jag kastade godis. Hade en katt som fick vänta tills jag sa varsågod vid maten. Det kan ju hundar också. Min tanke är att det kan skilja på individ och individ. Alla djur är olika smarta. Svårt att säga vilka som är smartare när det skiljer så mycket inom arterna. ## Comment 3 Author: OberonsMatte Jag vet inte hur jag ska svara, men svarade "ja". Men jag menar samtidigt att det inte går att jämföra katter med hundar och att det inte går att jämföra med människors intelligens. Är en lydig och arbetsvillig hund intelligent? Är en självständig och bekväm katt ointelligent? ## Comment 4 Author: Uppkatten Jag svarade ja, men uppfattar att de ofta är intelligenta på olika sätt. ## Comment 5 Author: Kattpatrullen #3 Huvudet på spiken i mitt tycke. TS - Utan definition av vad du menar med "intelligens" i den här frågeställningen är det mycket svårt att svara på. Jag anser t.ex. inte att antal kommandon ett djur kan nödvändigtvis är ett mått på hur intelligent djuret i fråga är. En av mina katter öppnar minst 4 olika sorters dörrar, hittar och öppnar utan problem förslutna matpåsar, söker ögonkontakt och visar tydligt när han vill hoppa upp på axel eller rygg för att komma högre upp, har lärt sig sina mattider utantill och kommer och säger till om vi blir försenade, vet precis vad han får och inte får göra och gör med avsikt saker han inte får när han vill ha uppmärksamhet (för att han vet att vi stoppar honom). Inget av detta (utom möjligtvis den sista punkten genom att då inte ignorera honom när han hittar på hyss) är något som vi lärt honom eller tränat honom till. Snarare är det saker som han observerat, snappat upp och förstått. För mig är det mycket mer intelligent än att sitta på kommando. Någon annan kan ha en helt annan åsikt om hur man definierar ett djurs intelligens. Det gör att svaret på de här frågorna blir tämligen ointressant. ## Comment 6 Author: OberonsMatte Jag uppfattar det som att intelligens vanligtvis utgår från mänsklig intelligens, dvs. att djur är intelligenta som kan och förstår sånt som människor kan och förstår. Problemet är att det inte går att tillskriva katter mänskliga tankeförmågor.. Det ligger ingen värdering i det utan är bara fakta. Katters sinnen är helt överlägsna våra, men deras beteenden styrs ofta på ren impuls av väldigt starka instinkter/nedärvda beteenden som de själva knappast går omkring och grubblar på. Att tänka på sina egna beteenden, känslor och tankar är en typiskt mänsklig förmåga som katter saknar. Det blir t.ex. uppenbart när man har två katter och den gamla vanliga kattkompisen plötsligt uppfattas som en helt främmande katt (och därmed också som ett VÄLDIGT stort hot) när han kommer hem från ett kort veterinärbesök! 🙀 När man som kattägare ser sånt är det svårt att hävda att katter är intelligenta.. 😅 När Milou "hotar" med att doppa tassen i min kaffekopp om jag inte tar fram laserpekaren upplever jag henne som intelligent och det borde hon ju vara eftersom det är hon som styr *mig* i det läget. Eftersom katter inte är flockdjur är det som ägaren vill oftast betydelselöst för en katt. De utgår istället från vad de själva vill, vad de själva trivs med och vad de själva vill ha. I många fall överensstämmer kattens och ägarens önskemål och då är trivseln på topp, men när ägaren vill något annat och då förväntar sig att katten ska "respektera" den viljan är det oftast en helt meningslös kamp som bara leder till frustration. När vi uppfattar det som att katten lärt sig något är det vanligtvis något som katten själv gynnas av. Lotus har t.ex. helt själv lärt sig att dra ut lådor där det ligger små spännande saker och fjädervippor som han inte får ha utan uppsikt. Ganska smart..men, vad *jag* tycker om att han drar ut de lådorna struntar han i. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #5: en del av syftet med tråden är hur andra definierar intelligens (och hur intelligens är subjektivt/uppfatttas olika i olika forum/kring olika arter) och inte vad folk tycker kring en viss typ av intelligens t ex sammarbetsvillighet. Det är nämligen intressant för mig personligen 🙂 Jag tycker just hur intelligens definieras olika av alla är väldigt intressant. Precis som hur intelligens enligt mig är överskattat då jag inte anser att intelligens ensamt avgör någons värde, det är bara en attribut man kan ha helt enkelt och man kan vara värdefull på många andra sätt. ## Comment 8 Author: new2ragdoll Hade katter varit lika duktiga på att lyda våra befallningar som hundar gör hade det sett rätt jämnt ut tror jag då många tror att lydnad är samma som intelligens. Men det är snarare en kanalisering av intelligensen inte intelligens som sådan. Med det sagt är det ju en nedärvd egenskap hos hunden att betrakta husse och matte som flocken ledare och att vilja göra dem till lags som katter saknar. Lättare för oss att poängsätta intelligensen på hundar mao. ## Comment 9 Author: Kattpatrullen #7 Det tycker jag också är intressant, och lite kommer ju fram i kommentarerna, men min poäng var lite att som du ställt frågorna får du ju inget av den informationen. Inser att min sista kommentar lät hårdare än avsett, det är inte upp till mig att avgöra vad du, eller andra, tycker är intressant. Vad jag försökte säga är att det - för mig - hade varit mkt mer intressant att se svaren på frågor som de som dryftats i kommentarerna. #6 Ditt stycke 3 motsäger ditt stycke 1 lite i mitt tycke. Hon gör ju detta för att få en reaktion från dig, huruvida hon "tänker" att hon ska göra det eller inte är väl sekundärt? Slutsatsen är väl ändå att hon gjort detta, sett vad reaktionen blir och lärt sig därefter? Även mina exempel är ju saker min katt lärt sig för att de gynnar honom, och som sagt inte genom någon träning överhuvudtaget utan bara genom att observera och förstå att a + b = c, eller att x leder till y. ## Comment 10 Author: OberonsMatte #9 Ja, det stämmer att Milous beteende är inlärt, p.g.a. att hon genom erfarenhet lagt på minnet att det beteendet leder till att jag tar fram laserpekaren. När jag som människa ser det beteendet faller jag lätt i fällan att uppfatta det som att det ligger en djupare orsak/effekt-analys bakom beteendet. Att hon förstår hur jag tänker, vad jag vill eller ogillar och hur kan utnyttja det, men rent förnuftsmässigt inser jag samtidigt att det är orimligt att tro att hon har den förmågan. ## Comment 11 Author: Kattpatrullen #10 Varför är det orimligt att tro att hon har viss förmåga att förstå vad du tänker eller känner? Hon har ju klart demonstrerat att hon förstår hur hon kan utnyttja din reaktion. Varför är det då orimligt att tro att hon kan förstå vad du vill eller ogillar? Hon kanske inte förstår varför, men jag tror att djur är väldigt känsliga för att läsa av sina människor och ofta bra mycket bättre än människor på att läsa av humör t.ex. Jag är helt övertygad om att mina katter vet när jag är arg, många djur blir väldigt kontaktsökande om ägaren är ledsen t.ex. Djup eller grund så är väl orsak/effekt-analysen solklar. Om jag gör såhär så gör matte såhär. ## Comment 12 Author: new2ragdoll När jag och min fru gräladeen gång kom vår katt och ställde sig emellan och jamade nervöst och bad oss sluta. Så ja de är mycket medvetna om sin omgivning, hur andra arter interagerar osv. Om det kan sägas vara nån form av intelligens. ## Comment 13 Author: OberonsMatte #11 Om man tror att katten har förståelse för mänskliga känslor/mänskligt beteende och därmed (och dessutom) även kan förutse min frustration när hon är på väg att doppa tassen i min kaffemugg, så tillskriver man katten mänsklig tanke/känsloförmåga som katter saknar. Jag hävdar att min katt har lärt sig av erfarenhet att laserpekaren tas fram när hon lyfter tassen mot kaffemuggen, men jag tror inte att hon har några tankar om varför den tas fram just då. ## Comment 14 Author: Kattpatrullen #13 Jag tycker resonemanget slår knut på sig själv. Hon har lärt sig att x leder till y och kan "tänka" att x leder till y, men inte aktivt tänka att "jag gör x så gör matte y". Det blir semantik för mig. Jag fattar inte heller varför visst beteende/vissa känslor skulle vara förbehållet människor. Vad är mänskliga känslor och vad är omänskliga känslor? Eller anser du att människor är de enda levande varelserna som har känslor? Jag är helt övertygad som sagt om att mina katter förstår när jag är arg. Jag tycker det finns många bevis på att djur kan känna både sorg och saknad och glädje. Mänskliga känslor eller ej. Jag tror inte heller att hon gör analysen att om jag gör såhär tar matte fram laserpekaren för att hon blir frustrerad (road, rädd för att jag ska bränna mig...) utan för att hon har lärt sig att om jag gör såhär tar matte fram laserpekaren. Det är intelligent beteende i mitt tycke då katten på egen hand upptäckt ett mönster och visat på slutledningsförmåga. ## Comment 15 Author: OberonsMatte #14 Att vissa känslor är förbehållet människor är lika självklart som att det är människors unika tankeverksamhet, vetgirighet, förmågor och intelligens som har "skapat" och hela tiden utvecklar den värld vi lever i. Våra språk har ord för att förklara, diskutera, resonera kring och förmedla våra innersta tankar och känslor. Människan kan skratta, gråta, hata, älska, svika, såra, fantisera, skämta, fejka känslor, ljuga, hämnas och planera. Katter fungerar inte så, men det ska inte behöva ligga någon värdering i det. Katter ska inte behöva vara små människor för att vara värdefulla. Det finns en stor fara i att börja se katter som små människor och tillskriva dem mänskliga tankar, känslor och förmågor. Inte minst kan det ställa till det när/om det uppstår ett beteendeproblem. Utgår man då från att katten fungerar som en människa finns det risk för att kattens beteende tolkas som elakhet - att den är dum och borde veta bättre och att den behöver tillrättavisas/straffas för att "lära sig". Människors "sorg och saknad" är en djupare och mer komplex reaktion/känsla än den "otrygghet och oro" katter kan känna vid förlust (förändring i tillvaron). ## Comment 16 Author: Kattpatrullen #15 Vilka känslor är det som är förbehållna människor? Jag har aldrig någonstans hävdat att de känner på samma vis, eller att de har lika komplexa tankeprocesser (vilket är något helt annat än känslor). ## Comment 17 Author: [Borttaget] Åh, det här med mänskliga känslor osv. Väldigt intresserant ämne! Man ska inte projicera och förmänskliga ett djur för mycket men jag tycker heller inte det är fel att använda sina mänskliga känslor för att kunna relatera till ett djur, det är ju trots allt så vår empati fungerar. Problemet blir bara när vi utgår från oss själva alldeles för mycket till det nivå att det inte längre stämmer. I ärlighetens namn är detta något vi också tenderar att göra för mycket till våra medmänniskor "eftersom detta fungerade för mig så borde det fungera för dem!" exempelvis att säga till en deprimerad människa att bara "rycka upp sig" eftersom det fungerade för oss själva. Det finns nog en tunn gräns ## Comment 18 Author: Calcifer Jag tycker att om man i grund och botten vet att ett djur inte tänker på samma sätt som en människa eller resonerar som en människa, så gör det samtidigt ingenting om man lite oskyldigt tillskriver dem vissa attribut som kan låta mänskliga. T:ex om jag har extra ångest och ligger i sängen och bara skakar/gråter så kommer både Maya och Nox direkt och lägger sig så nära de kan. Kanske är det bara för att de råkar känna för det just då, eller så är det för att de känner av mina känslor och vill göra det enda de kan tänka sig för att trösta. I den situationen skadar det ju knappast om jag tolkar det på det ena viset eller det andra. Eller om jag t:ex tycker att Elrond har en enorm förmåga att se förnärmad ut om jag råkar se honom när han gör något misstag (t:ex halkar när han ska hoppa upp någonstans, snubblar ur klösträdet, fiser så högt i sömnen att han väcker sig själv) så spelar det ju ingen roll om han verkligen är förnärmad eller om han inte alls tänker på det viset för att han saknar den förmågan. Däremot om jag skulle se honom bajsa på golvet och antar att "jaha, nu jävlas han med mig igen för att han är sur för att jag inte gjort x" DÅ är det ju ett faktiskt problem. I den situationen måste man istället se det objektivt och fundera över hur det kan komma sig att en katt som annars alltid använder lådan plötsligt inte gjort det. Är lådan inte tillräckligt ren? Är det fel märke sand? Har lådan kanske blivit för gammal så att även när man städar den så ligger gammal lukt kvar? Kan det vara så att han har ont och förknippar lådan med smärta och därför istället väljer att bajsa på en annan plats? Osv. Samma sak som när Maya fick UVI förra året. Hon som aldrig kissar inne annars, som alltid är jätteduktig på att säga till om hon behöver gå ut, kissade helt plötsligt en stor pöl på golvet, i sömnen. Hon såg själv både förvånad och skamsen ut och skakade som ett asplöv efteråt. Då var det viktigt att jag såg att detta inte är något hon gjorde för att hon var sur över att hon inte fick godis efter maten eller nåt åt det hållet, utan att hon behövde kollas hos veterinär för att ta reda på varför det hände. I vissa situationer tycker jag det är totalt harmlöst att tillskriva sina djur vissa attribut eller personligheter eller känslor. Så länge man som sagt i grund och botten och i de situationer där det spelar roll och kan handla om något allvarligt ser dem som de djur de är och inte tillskriver dem saker som att de gör saker för att hämnas, jäklas, trotsas, eller liknande. (Och för förtydligande. Nox och Elrond är katter, Maya är en hund.)