Jag skäller inte på dig men det låter verkligen inte som att du har läst på eller tänkt till innan du skaffat kattungen. Först är det en helt ny miljö med helt nya människor för katten att vänja sig vid. Bara det är en stor omställning och stress. Sedan tar det ett tag innan den också hunnit vänja sig vid dina rutiner. Katter är dessutom nattdjur och det är inte alla som kommer att kunna ställa om sig till att sova på nätterna när människor vill sova.

 Om du inte har lust att ge katten den aktivering och motion den behöver, vilket kräver mer arbete från människan när man bor på en såpass liten yta, så tycker jag verkligen att du ska överlåta katten till någon som uppskattar den och kan ge den vad den behöver för ett tryggt liv.

Lämna tillbaka - för kattens skull!

Kan även tillägga att jag läste på enormt mycket innan, jag skaffade allt jag tänkte att en katt behöver (klösträd, massa leksaker, kattlåda, klöspelare etc etc). Katten sover hos mig i sängen och är som sagt numera mycket duktigare än innan. Och misstolka mig inte - jag gillar katten och jag skulle definitivt sakna honom om jag sålde tillbaka honom till uppfödaren. Det är därför det är ett sådant svårt beslut. Hade jag hatat honom totalt hade det varit enklare. Men jag gillar ju honom vissa stunder (älskar honom inte riktigt än iaf). Han är rolig när han leker, han är supersöt när han sover och jag älskar när han kommer kurrandes och hoppar upp och gosar ned sig på mig. Han är en jätte jättefin kisse. Men jag vet inte, jag är nog mer av en hundperson kanske? Är verkligen svårt för mig att ta ett beslut angående detta….

Alltså, kattungar är skitjobbiga. Dom är krävande och man måste uppfostra dom och engagera sig i dom för att det ska fungera. Precis som med valpar krävs det en hel del engagemang. Det låter som att du snarare borde skaffa en vuxen, äldre katt, en som redan är van vid hundar dessutom. Om det nu är så att du vill ha katt i framtiden. 
MEN även vuxna katter kan faktiskt kräva att man aktiverar dom lite, även om det inte krävs lika mycket aktivering som med en kattunge. 

Min katt var så som du beskriver din tills han var 5 år ungefär. Då lugnade han ner sig. För att jag skulle få sova på natten fick inte katten sova när jag var hemma. Då var det aktivering i form av leksaker, gömma godis och laserpekare som gällde. Och ja, det var skitjobbigt i perioder. Men som sagt, kattungar är jobbiga. 

Jag tycker också du ska lämna tillbaka katten. Det låter inte som att du var redo för kattunge. 

Om du skulle välja att behålla katten eller att skaffa katt i framtiden så rekommenderar jag att göra ditt hem till kattens hem. Alltså hyllor osv på väggarna som den kan hoppa runt och klättra på. Klösmöbler i olika höjd som även dom kan leda vidare till något katten katt klättra på. Bor man litet och inte kan eller vill gå ut med katten i koppel för man försöka fixa hemmet så det passar katten istället. Att möblera om är något vår katt älskar när vi gör. Nu bor vi dock större och katten verkar trivas mycket bättre. Har även en innätad balkong där han kan gå ut om han vill.

Kattungar är ofta skitjobbiga, och jag minns hur jag kunde vara kritvit i ansiktet och förbi av trötthet när min första katt var ung…. Sedan fick han en kattungekompis och det gjorde stor skillnad! Det är svårt att som människa kunna ge all lek och allt bus som en kattungekompis kan ge. Men den stora skillnaden kom med ökande ålder. Från ca 1½ års ålder blev min första katt en helt ljuvlig sort, från att ha varit mkt krävande som yngre. 

Kan lova att jag höll på att "ge upp" efter ett par veckor, sedan blev han en fantastisk vän och kärlek under 17 års tid.

Precis som du så bor jag på ca 40 kvm.

Du ska inte vara kattägare så lämna tillbaka omgående. Trist när kattköp är så ogenomtänkta.

Av vad du skriver i #0 tycks du redan ha bestämt dig för att lämna tillbaka kattungen. T ex "Jag känner ingen connection direkt till kissen", "Jag är inte van vid att djur inte lyssnar på en." Det är nog det bästa att göra så.

Att skaffa kattungen verkar ha varit ett ogenomtänkt beslut. Inte ovanligt att man blir ur balans och gör ogenomtänkta saker efter en skilsmässa. 😉

Man får inte bli arg på en kattunge för att den uppför sig som en kattunge. Då ska man inte ha katt. Katter är inte lydiga som hundar - det är en del av tjusningen med dem! 😍

Jag tycker det låter som du redan bestämt dig att lämna tillbaka katten. Det är ju viktigt att man klickar med de djur man köper så de bästa är nog låta köpet gå tillbaka. Nästa gång du känner att du vill köpa katt så hälsa på hos flera uppfödare för att hitta rätt katt, stressa inte. Sedan kanske köpa 2 kattungar alt en vuxen hundvan katt

#0 Jag är inte van vid att djur inte lyssnar på en. Han lyssnar inte när jag säger nej, han hoppar och klöser mig på benen, attackerar mina fötter, klöser mig överallt, slickar på mina sår med sin sträva tunga så det gör ont, klättrar i gardiner och på möbler, går dit han inte ska etc etc etc.

Det här är helt normalt för en kattunge för dom är barn som ska lära sig livet precis som vi när vi är barn och man får ha överseende med så mycket och ha tålamod för en kattunge vet inte vad nej betyder precis som barn så behöver dom tid att lära sig allt.

Jag har haft många katter under hela mitt liv och det är exakt så här det är när dom kommer som kattungar till oss.

Just nu har jag en liten igen som fyllde fyra månader häromdagen och han är precis överallt och hela tiden helt normalt för han leker och det där med klösa,attackera på ben och fötter det är lek och ingenting annat.

Klättrar i gardiner ja det gör han sannerligen och han tar min mat,han ska ha allt men det är lek och som kattägare ska man vara införstådd med hur dom beter sig och man kan inte förvänta sig att en kattunge ligger still eller förstår ordet nej och en kattunge som ligger still den är inte frisk så det din kattunge gör är helt normala saker och det får du leva med i några år innan katten lugnar ner tempot och går in i vuxenlivet där han eller hon lärt sig ord som nej.

Oavsett ålder på katt så behöver katt stimulans annars mår dom inte bra och som nån skrev i tråden göra om sitt hem till kattens är ett måste för dom ska trivas och få utlopp för sin energi och lek.

Vi tar oss ann ett liv, vi tar ansvar för hela deras liv så länge dom lever och är med oss och får anpassa oss efter dom som med alla nya familjemedlemmar oavsett det är djur eller människa.

Det du beskriver är fullt normalt för en kattunge och du måste tänka på att han är ett barn som leker inte attackerar ben,fötter eller klöser för att vara olydig eller dum.Klös och leksaker i mängder behövs så dom får vässa sina klor och tvättar han sår på dina händer så dra bort handen för kattungar dom är överallt och hela tiden så är det bara och det är helt underbart att se deras bus och utveckling och kan man inte det ja då ska man inte heller skaffa någon om man inte är beredd på att dom leker och måste ge utlopp för sin lek för får dom inte vara sig och busa runt då mår dom skit så det bästa för din katt är att han får komma till ett hem som förstår hans lek och förstår att han inte lärt sig ord som nej.

Ingen connection skriver du men det tar tid för både katten och dig att bo in sig med varandra och det här är så individuellt ibland går det med en gång och ibland tar det mer tid.Olika personligheter hos katter som hos oss.

När jag tänker på att jag kommer ha katten i 15-20 år så blir jag inte glad eller förväntansfull (som jag var med vovve när han var valp), jag tänker bara på hur jobbigt det kommer vara.

Jag tycker det känns hemskt att läsa trådstarten,ingen som helst förståelse för ett liv som kommer med massor av kärlek och bus så gör det som är bäst för katten lämna tillbaka honom så han kan få komma till ett hem där han blir förstådd och får ge utlopp för det lilla barn han är 😢

Jag älskar när kattungar busar för det betyder att dom är friska och mår bra,jag älskar när min nya kille väcker mig för att leka och bita i tår och fötter, jag älskar när han kastar sig på mig från ingenstans och försöker klättra upp på mina ben för det visar att han tycker om mig och att han vill leka.

Jag älskar när han råkar göra en liten pöl på golvet i hasten för det går undan i lek trots fyra lådor på fyra katter så kan en liten olycka  lätt ske med en liten men han busar så enormt så ett par gånger har han inte haft tid att gå på lådan och håller sig in i det sista så det har blivit bråttom så han inte hunnit på lådan.

Jag älskar när han tar min mat,när han kommer farandes i 190 av ljudet på kylskåpsdörren som går upp och anfaller min frukost eller lunch för allt är för honom en lek och livet är så oskyldigt för dom och han har inte lärt sig nej så det här får jag leva med en lång tid innan han förstår att han inte ska sno min mat men jag älskar alltihop för det är så fantastiskt roligt och så oerhört oskyldigt som det bara kan bli och han måste få vara barn och vara sig själv.

Allt det här och hur mycket som helst därtill som händer under dygnets alla timmar är helt underbart,roligt,givande för man följer med sin katt under deras uppväxt och utveckling och förstår man inte det då ska man inte skaffa sig en katt så gör det rätta och låt din katt komma till någon som förstår honom.

Kattungar är krävande, det är ju som alla unga varelser, barn, hundar och andra djur. De har mycket energi och tafatta för att de är så oerfarna. Det växer de ifrån. Jag har tre vuxna katter nu och de behöver stimulans morgon och kväll. Dels för att jag arbetar heltid men också att de ska sova bättre på nätterna och dels mår bra pyskiskt. De är inte lika energiska som de var yngre men fortfarande aktiva och kräver en del gos vilket jag tycker jag charmigt. De talar om för mig när de vill leka och att de vill ha mat eller godis. Jag älskar att de kan öppna barnsäkra skåp, kylskåp, frys. Inte för att det är bra men för att de är så smarta nog att komma på hur man gör det och lär varandra. Allt hyss kom de på som kattungar och som vuxna är de betydligt lugnare. När de är fler så avlastar de mig för de leker med varandra, tvättar varandra och ger varandra uppmärksamhet. 

Det är fel att jämföra en katt med en hund. Katter är inte hundar. De är byggda fysiskt och psykiskt på olika sätt. Att utgå ifrån att katten, dessutom en super energisk kattunge (som är precis som det ska) som en hund är fel. Vill du att katten ska lyssna så bör du klickerträna dem. Det är samma princip som med en hund, de lär sig kommandon och till slut kan man använda det var som helst med de är inte lydiga till 100%, mer 90%. Det är också en del i kattens charm, de är så. 

Katter tar tid att vänja sig vid ny miljö, nya människor och dessutom en annorlunda varelse till hund. De läser av hur vi funkar, både hund och människa och därefter kommunicerar med oss med den tolkning de gör. 

Kattungar kommer att lära sig din rytm. Det är precis som ett nyfött barn, hen kräver att man är uppe och ammar mitt i natten. första månaderna och ibland tom nåt år. Katter är rutindjur, gör du vardagen mer förutsägbart, lek, mat och sömn så kommer den att lära sig, inte på en dag men det kan ta några veckor. Tänk principen. Play, hunt, feed and sleep, i den ordningen. Tålamod och kärlek brukar lösa det mesta.

Lämna tillbaka katten snarast för kattens skull.

Vår gamle katt Moritz dog i januari. Han blev 17 år❤️ och på alla dessa år har han väckt min en till flera gånger per natt. Han har varit sjövild och en galen charmig katt. Han har ställt till med så mycket under alla dessa år.😃 Vi har inga gardiner, ingen julgran osv.

Att gå upp varje natt blev en vanesak och jag vaknar fortfarande och tror att Moritz har väckt mig.

När man skaffar djur så får man göra avkall på mycket. Djur är små personligheter de också och kan man inte vara ett bra hem så är det bästa att omplacera.

Beklagar sorgen Maria ❤️ förlorade min Mose i Februari och han  skulle ha blivit 15 år i Mars.

#0 Hur går det, har du återlämnat katten eller tagit kontakt med dom du fått honom från. Gör det bästa för kattens skull och låt honom få komma till ett hem som inte känner honom som ett irritationsmoment hur nu en kattunge kan vara ett irritationsmoment övergår mitt förstånd 😕

Det här är livet när man kommer hem från affären och hittar lillgubben i diskhon i full färd med att diska rent smörkniven 😃 underbara älskade små liv ❤️🐱❤️

#12 Vilka härliga bilder😃 Jag förstår att du saknar din Mose.

#0 Det här med att man tror att en katt ska lyssna på vad man säger kan du glömma. En kattunge har dessutom inte riktigt lärt sig ännu och även om han lär sig när han blir äldre så kommer han förmodligen att göra precis som han vill😉

Jag testade nog allt som fanns med min galning Moritz men jag fick helt enkelt vänja mig vid att det var han som bestämde.

Han hade gott om klöspelare, alltid kattkompis att leka med men klöste vår ena tygsoffa så den såg ut som en afganpäls😃

När vi skaffade skinnsoffa blev det bättre för den var tydligen inte lika kul.

En hund har en matte eller en husse. En katt har en betjänt! 😉 så enkelt är det. En katt är ett nattdjur, de är av naturen aktiva nattetid…. tråkigt att höra att ni inte riktigt "bondar".

När man skaffar djur, precis som barn. Så ska man ha grundregeln i huvud. Du har skaffat det, det är ditt ansvar. 

 Det blir aldrig samma sak igen men det behöver inte vara sämre, oftast är det tvärtom mycket bättre. Jag mår mycket bättre med mina tre än utan trots att de ibland väcker mig mitt i natten, sover på mig och väcker mig för mat för tidigt när jag vill ha sovmorgon. 

Men det ingår, djur är djur. Har man skaffat dem så får man köpa hela paketet. Annars ska man va  utan om man inte orkar med deras personligheter.

Jag vet inte jag men jag är misstänksam mot trådstarten för TS har enbart vart inloggad en gång samt ett inlägg och en kommentar  så something smells fishy  uppriktigt sagt för noll intresse att komma in och svara i sin egen tråd. 

Klent och tragiskt med tanke på kattungen som är den absolut viktigaste så det här känns inte rätt alls 😕

Låser tråden så vi haft många gäster från trollskogen här senaste tiden. Märkliga inlägg som inte verkar vara på riktigt så att säga.