# Katt traumatiserad vid behandling - hjälp! Author: MichelsMatte Hej! Vi har sedan ca fem år tagit hand om en tidigare förvildad katt, Michel. Vi vet att han har haft ett hem en gång men har levt förvildad under x antal år. Det är en oerhört snäll och fredlig katt men också extremt känslig. Vi hade en till förvildad katt tidigare som tyvärr fick somna in tidigare i år, och skillnaden mellan dem var som natt och dag trots liknande bakgrund. Nu till problemet: Michel har haft väldiga problem med hälsan i år med många vetbesök och otrevliga behandlingar. Detta sätter djupa spår i honom då han blir skygg och lättskrämd. Senaste turen startade för nio dagar sedan då han fick kraftig hosta. Två veterinärbesök med en sedering misslyckades diagnosticera att han hade ett grässtrå bakom mjuka gommen, detta konstaterades inte förrän han fick ges full narkos och endoskopering. Vi var trots allt glada att det var så enkelt och eftersom han ätit som vanligt hoppades vi kunna låta honom gå ut idag som han brukar, efter att ha hållit honom inne i mer än en vecka. Dock visade det sig att de inte fuktat hans ögon som de skulle under narkosen vilket medförde en hornhinneskada på höger öga. Nu ska vi ge honom droppar i ögat minst fyra gånger per dag i tio dagar. Detta skulle vara jobbigt för vilken katt som helst, men Michel blir i stort sett traumatiserad. Av alla tidigare behandlingar vi fått genomföra verkar han också tycka att denna är absolut värst. Efter tre behandlingar ligger han bara i ett rum och trycker, livrädd när vi kommer med mat eller ska försöka klappa honom och jamar ynkligt. Vi försöker med allt - godis, leka, rolig katt-TV, men inget hjälper. Han är redan deppig och inaktiv av att han inte fått gå ut som han brukar - han är en sann utekatt som älskar att vara ute. Det är nio dagar kvar av behandlingen och jag ser framför mig att han blir allt räddare för oss och slutligen matvägrar, vilket har hänt förut. Vi leker med tanken att låta honom gå ut, men risken är för hög att han inte kommer att vilja komma in igen, och i synnerhet inte då vi varje gång kommer att behöva fånga in honom och ge droppar. I och med att det handlar om något så viktigt och känsligt som ögat vågar vi inte riskera behandlingen. Vi ger Zylkene varje dag även normalt sett då han blir mer harmonisk och trygg av det. Feliway har vi aldrig sett någon effekt av. Finns det någon som har råd om hur vi kan göra tillvaron drägligare för vår lille kisse under denna tid? Alla förslag välkomnas, det känns bara så förfärligt att Michel ska behöva leva i skräck i sitt eget hem. Tack på förhand! ## Comment 1 Author: Uppkatten Bra beslut att inte låta katten gå ut! Ett katthem som har stor vana vid att medicinera och behandla skygga katter är t ex Vaxholms katthem, så mitt tips är att ni försöker ringa/mejla dem för att - om möjligt - få goda råd. Sedan är min erfarenhet av (fd) skygga katter att så snart som allt blir som vanligt igen så brukar de återhämta sig väldigt fort eftersom katter lever väldigt mycket "här och nu". ## Comment 2 Author: kattöga Jag håller med Uppkatten, det är för riskfyllt att släppa ut katten. Jag tror att det enda ni kan göra är att se till att han får sina ögondroppar, gosa/klia honom pyttelite o försiktigt i samband med det, innan ni släpper taget om honom och sen ge honom något godis direkt efter, varje gång.  I övrigt tror jag inte man ska försöka gosa och klappa honom, eftersom han inte känner sig trygg efter allt. Däremot tror jag han behöver lugn och ro - både ensam men definitivt _också_ när någon är i samma rum som honom. Att man befinner sig i närheten men inte försöker klappa och röra vid honom mer än då när han visar att han vill ha gos och närhet. Ofta blir det så att de så småningom kommer lite närmare men kanske inte helt intill.  Att leka med katter som är rädda och skygga, tillfälligt eller alltid, kan öka på stressen.  Våra katter (både skygga och mindre skygga), och andra djur, har alltid trivts med radion påslagen på låg volym, med en lugn kanal (musik) vald på dagarna. Det är som att ljudet lugnar dem bra. Istället för Feliway, kan ni prova [Pet Remedy](https://www.arkenzoo.se/pet-remedy-spray-200ml-100257). Jag har bara provat sprayen, men den har fungerat bra för våra katter.  Den finns i 15 ml spray, 200 ml spray och doftavgivare för väggen. Sprayen kan man spraya i rummet medan de är där (om de inte blir rädda för ljudet), till skillnad mot Feliway spray (där man inte ska låta katten komma in i samma rum förrän efter ca 15 minuter efter man har sprayat). Man kan t o m gnugga in sprayen  i händerna och smeka kinderna på katten.  Den har fungerat bättre på våra katter jämfört med Feliway. Så sällskap på mycket lugn nivå, det tror jag är det bästa.  Och precis som Uppkatten skriver, efteråt blir de som vanligt igen, ofta blir t o m skyggisarna _mindre_ skygga! Så har det varit med våra skygga o rädda katter i alla fall, även de som också varit rena utekatter. Bra tips som du har fått också, att höra med katthem som är vana vid skyggisar! ## Comment 3 Author: MichelsMatte Tack så jättemycket för svar! Kontakt med Vaxholms katthem är en jättebra idé, likaså att testa Pet Remedy.  Vår erfarenhet av Michel är tyvärr att han inte glömmer och går vidare. Efter förra gången då vi behövde behandla honom på olika sätt  blev han inte sig själv på säkert en månad - rädd för oss hela tiden och efter att han börjat få gå ut igen vågade han knappt gå in fastän han var jättehungrig och maten stod innanför dörren.  Det vi gjorde nu sist var att vi lät honom gömma sig litegrann efter behandlingen, men sen tog vi fram honom och in i ett annat rum för att det skulle bli lite business as usual. Som det är nu har han gömt/lagt sig på helt andra ställen än han brukar vara  och så är det som att det skapar oro i sig som han inte själv tar sig ur. Han är normalt som lugnast utomhus så vi har sett till att ha ett fönster liiite öppet så att han hör ljuden och kan känna lite lukter - kanske kan det hjälpa lite. Och som kattöga skrev har vi försökt med lågintensivt umgänge och det har funkat rätt bra. (Bara för att förtydliga så har vi inte försökt leka och storklappa just när han är som räddast, det har vi gjort på andra tider för att försöka få honom ur passiviteten som kommer av att han inte får gå ut.) Tusen tack igen för svar och råd! Inte för att vi på allvar har tänkt avbryta behandlingen, men det känns ändå bra att få bekräftelse i att vi gör rätt med att hålla honom inne etc. Vi vet ju att det är nödvändigt och inte finns alternativ men känner oss ändå som Sveriges största kattplågare... Skönt med stöd!