# Frågor ang min katts temperament. Author: Grönabrödrosten Hoppas någon orkar läsa, blev himla mycket men vill ni ska få en bra inblick. För några veckor sen fick min katt (som fick bo kvar hos mamma när jag flyttade hemifrån för han var både inne och utekatt och jag kunde inte låta han gå ut i området jag bor i) som jag växte upp med somna in, 15år gammal. sen dess har jag blivit mer och mer nojig att något ska hända min katt jag fick när jag flyttade hemifrån. Jag har börjat googla himla mycket på sjukdomar, beteende osv för att vara beredd och kunna se tecken tidigt om något är fel. Ska även gå med henne till veterinären och göra en undersökning för att vara säker på att allt är bra. Det jag mest fastnade för var dock kattungar som tas ifrån sin mamma och syskon innan vecka 12. Att dom missar mycket, får dåligt beteende, kan bli aggressiva så man får avliva mm. Min katt fick jag när den var 10 veckor i inflyttningspresent då min mamma visste jag inte ville bo helt ensam. Ägaren sa att mamman började stöta bort kattungarna så dom kunde lika gärna få komma till sina nya hem. Och det var ju ingenting min mamma tänkte på att det var fel när den åt egen mat och allt det där. Min katt är nu 5år. Hon har verkligen temperament och allt ska vara på hennes sätt. Man kan inte ta henne och lägga i sitt knä för att klappa utan hon ligger i mitt knä när de duger för henne. Hon kan visa att hon gillar att bli klappad sen på en sekund bara biter hon till, river eller hoppar på en. Hon har blivit lugnare, det var värre för två årsen då hon bara kunde hoppa på mig med korna och bitas, och vägrade släppa. Läkare trodde jag skar mig för jag alltid hade sår på armarna. Vänner säger ibland "Hur kan du ha kvar henne? Jag skulle avlivat henne. Sådär ska inte en katt vara. Hon är hemsk", vilket sårar mig för i mina ögon är hon min lilla bebis. Hon är snällare mot mig och trygg i mig såklart. Hon står gärna och trampar och snuttar i mitt knä, möter mig alltid i dörren och så. Hon verkar inte lita på andra direkt. Min närmsta vän hatar hon och jag tror det är för han klappar henne osäkert för han är rädd, säger och visar att han inte gillar henne. Finns några få personer som kunnat klappa henne ett tag utan att det slutat med rivsår. Är allt detta beteendet för hon missade två veckor med sin mamma? Kan jag göra något för att hon ska bli mindre aggressiv? Eller handlar det om osäkerhet hos henne? Känner hon sig inte trygg? Kan jag göra något för att göra henne tryggare om det är de det handlar om? Tror dock hon är trygg och säker, hon är aldrig rädd och gömmer sig under sängen eller liknande. Eller får man bara lära sig att tolka hennes signaler och låta henne vara när hon säger stopp? Borde jag uppfostrat henne? Vissa säger jag ska spruta vatten på henne, att jag inte borde låta henne få vara på bordet, soffan, hyllor osv. Men jag kan inte göra något elakt mot henne, de enda jag gör ibland när hon sitter och kollar på mig utan att jag gjort något och jag ser att hon tänker hoppa på mig är att ta in henne på toa och stänger dörren så hon får vara där ett tag. Känns som jag misslyckats som ägare när folk säger såna saker om henne och inte gillar henne. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Visst skulle vara skönt att kunna ha henne i knät när man vill och sådär, men samtidigt är det mysigt när hon tyr sig till mig och blir jättegosig och snuttig när hon känner sig bekväm. Då måste hon väl tycka om mig? Ligger hon och vilar får jag klappa, jag kan ta upp henne och krama och sätta ner henne och allt sånt. Så känns mest som hon har ett himla temperament som kan ändras snabbt. Jag hoppas hon inte hatar mig. Lite info om henne och hennes liv allmänt för att ni ska kunna få en större inblick. Hon är alltså 5 år i år, kastrerad. Innekatt med klösträd, leksaker och balkongen har jag nät för så hon får gå ut oftast några timmar om dagen beroende på väder. Mamman var Norsk skogkatt och pappan vanlig bondkatt. Har ni läst enda ner hit så är ni guld värda. Rädd att ni alla hatar henne redan för vad jag skrivit, men som kattägare och kattälskare som jag antar vi alla är här inne så vet ni att man knyter ett starkt band till sin katt som man aldrig vill behöva bryta :) ## Comment 1 Author: Zepp Hon förefaller ensam? Katter är sociala djur.. på sitt sätt, det den gör mot dig är vad hon skulle gjort mot en annan katt. Man bör ha minst två katter. Det är lite samma att växa upp som barn.. utan andra barn, man lär sig mycket genom den interaktion som då uppstår, både när man gör fel och rätt. ## Comment 2 Author: kattöga Det kan vara ett resultat av att hon tagits ifrån mamman för tidigt.  Det fanns en tråd för inte så länge sen som du kan läsa [här](http://katter.ifokus.se/discussions/552e39238e0e746d0800116d-katt-som-biter-och-beter-sig-konstigt?discussions-4) och läs även länken som finns i inlägg [nr 10](http://katter.ifokus.se/discussions/552e39238e0e746d0800116d-katt-som-biter-och-beter-sig-konstigt?#10) i tråden.  Alla mina katter har alltid själva bestämt om och när dom vill gosa. Ingen av dom är knäkatter heller, bara nån gång ibland. Jag hade en övergiven hittekatt förut som också var lite oberäknelig. Dels hade han blivit övergiven av dom tidigare ägarna och på ett grymt sätt (det är iofs alltid grymt att överge!) . Så mycket berodde på att han var otrygg men också för att han blivit övergiven så tidigt.  Han litade inte på någon annan än mej. Dom sista 2 åren började han bli åtminstone mindre rädd för andra människor..... ## Comment 3 Author: Scorpio97 Dom sista veckorna hos mamman är viktigast för kattens temperament. Att kattmamman stöter bort ungarna är väldigt viktigt för deras självständighet och trygghet.  Så förmodligen är det därför hon beter sig som hon gör. Har också en katthona härhemma som kom till oss tillsammans med sin bror när dom var åtta veckor, och hon är ganska lik din katt. Hon är väldigt noga med vilka människor hon gillar och inte gillar. All kontakt sker på hennes villkor. Samtidigt som hon älskar att gosa, alltid sover tillsammans med mig, följer med mig på toa och går runt och letar mig om jag inte när hemma på någon dag (bor hemma hos mamma).  Att hon biter vid gos "utan förvarning" kan bero på att hon blir överstimulerad. Vissa katter vill helt enkelt inte bli klappad på en längre stund, eller kanske inte alls. Vissa dagar blir min katt jättesur om man klappar mer än en-två gånger, hon vill bara vara nära. Och andra dagar kan man klia henne i timmar. Jag har lärt mig hennes kroppsspråk, så jag kan oftast se det på henne. Googla lite på överstimulans katter. Att "uppfostra" henne med vattenflaska fungerar inte, det enda som kommer hända är att hon blir rädd för dig. Så du gör helt rätt. Jag tycker inte heller det verkar som att hon är otrygg, men om du vill kan du prova Feliway i vägguttaget, det är lugnande hormoner.  Dock kanske hon behöver en kattkompis? ## Comment 4 Author: ChristineL Så tråkigt att ni råkat ut för en klåpare som sålt ungarna så tidigt :( Dom ska stanna hos mamman tills dom är _minst_ 12 veckor. Att hon stöter bort dom betyder inte att dom inte längre behöver varandra. ## Comment 5 Author: OberonsMatte Självklart ska kattungar stanna hos sin mamma, sina syskon och sin invanda miljö tills de är minst 12 veckor. Det är lagstadgat för att kattungar ska få de bästa förutsättningarna i livet, men jag tror inte att det är något _fel_ på din katt. Det finns en mångfald av olika typer av temperament och personlighetstyper hos katter. När katten ska fungera som sällskapsdjur är vissa egenskaper mer önskvärda än andra, men när aveln sker slumpmässigt är det inte alltid de "rätta" generna/egenskaperna/temperamenten som förs vidare. Även inom raskattaveln kan ibland mindre önskvärda temperament  föras vidare och framträda mer än man tänkt sig. Jag skulle beskriva din katt som social och sällskaplig, men med en reaktiv och hetsig personlighet med stor integritet. Den sortens temperament är (enligt min erfarenhet) vanligast hos honkatter och skulle förmodligen vara en tillgång om katten skulle behöva (över)leva och föda upp kullar varje år ute i det vilda. Som sällskapskatt kan det hetsiga och ombytliga temperamentet vara ganska påfrestande för ägaren, men jag råder dig att bara respektera hennes gränser och acceptera henne som hon är. Jag har också en liten argbigga till honkatt. Världens mysigaste och gosigaste (mot både mig och kattkompisarna) när det passar henne, men passar det _inte_ blir hon en riktig liten häxa.😉 ## Comment 6 Author: Grönabrödrosten Tack för era svar! Om det har med att hon inte var hos mamman sista veckorna, är hon plågad? Är jag en hemsk människa liksom? Mår hon psykiskt dåligt? Har funderat på en katt till men känns trångt när jag bara bor i en etta och vet inte om pengarna räcker till då jag är arbetslös. Vill såklart ge min katt allt, så missförstå mig inte. Men tänk om man köper en till och dom inte går ihop? Hur mycket mer jobb blir det med två katter? Hade flera katter när jag var liten men då skötte mamma allt. Jag har inte plats för två kattlådor ens. Alla säger ju man ska ha minst en låda per katt. Bör man köpa en kattunge på 12 veckor då eller en äldre katt som kanske är 2-3år? Blir hon mindre mysig mot mig om man har två katter? Att hon får ut allt med den och jag knappt finns liksom. När jag hade min gamla katt här ibland när mamma var borta så ändrades min katt som bor här i beteende. Hon vågade inte sova i sängen med mig och sådär. Fast hon sov inte med den andra katten heller, utan hon blev som när någon kompis är här lite frånvarande och hållee sig på avstånd. Vill inte förlora såna delar. Men vet det är viktigast att tänka på henne. Men har även läst att de faktiskt finns katter som föredra att vara själva? Eller är de så ovanligt? ## Comment 7 Author: Grönabrödrosten #5 Känns skönt att höra det du skrev :) Vet det är fel att ta innan 12 veckor men min mamma tänkte liksom inte på de när ägaren sa att dom var redo. Glömmer aldrig när hon kom med Alice, öppnade dörren för mamma och hon stod och log, jag förstod ingenting. Sen plötsligt tittade ett litet huvud upp från jackan och min tysta lägenhet blev äntligen som jag ville :) Har accepterat hur hon är men när människor i ens närhet säger man borde uppfostra osv blir jag så osäker. Men gillar att hon har så mycket personlighet. Går oftast på lådan när jag går på toa, ligger alltid och väntar på mig när jag duschar. Spelar jag en speciell låt på mobilen som jag hade som ringsignal när mamma ringde när jag hade fått henne, då kommer hon springande och hoppar upp i mitt knä och börja trampa runt och gosar med huvudet mot mig. Så det är mitt sätt att få gosa när jag är ledsen eller något ;) ## Comment 8 Author: OberonsMatte #6 ALLA katter föredrar att vara ensamma framför att vara tillsammans med en _främmande_ katt. Det tar tid för vuxna katter att acceptera en artfrände eftersom de inte är skapta för att leva ihop i grupp som riktiga flockdjur gör. Katter är dock sociala djur och behöver stimulans i sin tillvaro, så därför kan det vara värt besväret och för kattens eget bästa att skaffa fler än bara en katt (om det är en innekatt). Hur stor/liten är 1:an ni bor i? Finns det balkong? Tar du någonsin ut katten i koppel? Din katt är som hon är och mår inte dåligt av att ha ett hetsigt och ombytligt temperament. Det är så hon fungerar och dåligt mår hon bara om du som ägare reagerar på beteendet med rädsla eller ilska och bestraffning/s.k. uppfostran. ## Comment 9 Author: kattöga #7 Man uppfostrar inte en katt. Hundar och barn kanske man kan uppfostra, men en katt biter inte uppfostran på, på samma sätt. Bättre att hitta positiva vägar för att nå ett bra samspel! 😉  Vad människor i din närhet än tycker, tänker och säger, så är det du som lever med katten och har ett "band" till henne. Dom som tycker mycket behöver oftast inte leva med "problemet", katten, eller vad det nu handlar om. Människor har en tendens att tycka och tänka åt andra..... Ofta utan att dom själva behöver "drabbas" av det eventuella "besväret"Så lev du med din kärlek till din katt precis som det fungerar bra för er! Det gör jag! Och vi, jag och mina djur, älskar det! ❤️ ## Comment 10 Author: kattöga Min förra katt (den övergivna hittekatten) var definitivt en katt som ville ha sitt hem för sig själv, utan andra katter! Honan jag har nu har fått en "kill-sambo", förra sommaren, dom är vuxna och ännu inte särskilt goda vänner. Hon tolererar honom, men ännu accepterar hon inte honom ännu. Sakta, sakta, sakta går det, men jag tror att dom åtminstone kommer att acceptera varann så småningom. Förhoppningen är förstås att dom ska bli riktiga vänner också! Men det vet man aldrig. Honan är 7 år ca och hanen 11 år. Båda lite "förstörda" och hittekatter. ## Comment 11 Author: Uppkatten Jag har två katter i en etta på 37 kvm + balkong och det fungerar alldeles utmärkt. Vad man kan tänka på är att "möblera på höjden" så att katten får mer utrymme att röra sig på olika höjder/plan i lägenheten (d v s använd höga klätterträd, vägghyllor o s v). Jag har egentligen också bara plats för en kattlåda, men har sett till att även klämma in en liten trekantig "hörnvariant" i ett hörn i köket. Den används sällan, men finns i alla fall där. Jag upplever inte att det är mer jobb med två katter än med en. Tvärtom faktiskt. Jag tycker det är jätteskönt att veta att katterna har varandra när jag t ex är på jobbet. Jag skulle inte heller kunna ge en ensam katt all den lek och allt det bus som en annan katt kan bidra med (mina katter är i dag 4½ år gamla och har ett enormt utbyte av varandra). Däremot är det ju - precis som du skriver - dyrare med två katter än med en, speciellt kan det ju bli dyrt (trots veterinärvårdsförsäkring) om någon av katterna insjuknar. Jag tror absolut inte att din katt "hatar dig", lider o s v, och självklart ska du inte avliva henne (eller ens ha funderingar åt det hållet). Många människor är alldeles för avlivningsglada så snart en katt inte är precis på det sättet som de själva vill... Med vilken rätt släcker man f ö någons liv, bara för att den individen är "sig själv"? Instämmer med övriga om att katter "inte går att uppfostra". Att spruta vatten på katter är en gammal "huskur" som enligt min uppfattning INTE bör användas. Att du är orolig för din katts hälsa efter att nyligen ha förlorat en annan katt är helt naturligt. Själv var jag "katt-hypokondrisk" i säkert ett halvår när jag fick hem mina katt-tjejer efter att ha förlorat två äldre sjuka kattpojkar... Att din katt har tagits för tidigt kan sannolikt vara av betydelse för hennes beteende. Tyvärr går det ju inte att "backa" och börja om. Nu handlar det nog mer om att du lär dig att läsa av din katt ännu bättre, och att du ger henne mycket lek och stimulans i vardagen. ## Comment 12 Author: Sealle Känner igen lite av det du skriver om din katt i min. Min misse är världens underbaraste men reserverad mot främlingar, och ibland händer det att folk kommer på besök som inte kan läsa av katter speciellt bra, och därför missar när han ger signalerna "jag är osäker/låt mig vara/ta bort handen annars biter jag dig" och som följd har han också bitit till några gånger. Jag vet därför hur otroligt jobbigt och tråkigt det är när ens kompisar säger att de "hatar ens katt" och att han är "ond/elak", men man får försöka ignorera det.   Angående att hon plötsligt börjar bitas och rivas när du klappar henne är också något som min katt gör, ibland mot mig men desto oftare mot min mamma. Det är nästan lite som att han blir "överväldigad", han kommer alltid och jamar och stryker sig och håller på och sen när man klappat honom ett tag så byggs det upp nästan som elektricitet och innan man vet ordet av så har han huggit tag i armen (och då snackar vi inga "kärleksbett"). Eftersom detta problemet är störst för min mamma så letade jag häromdagen upp några jättebra videoklipp på YouTube om katters beteende osv från Jackson Galaxy (världens coolaste snubbe som är "specialist" på kattbeteenden osv) som jag skickade till henne, där Galaxy just tar upp beteenden som att katten plötsligt övergår från kel till att bitas/rivas. Jag tänkte att jag kan länka dem till dig med så kan du kika 🙂 (Kopierar direkt från mailet till mor). [https://www.youtube.com/watch?v=Si-yk1KxYX0](https://www.youtube.com/watch?v=Si-yk1KxYX0 "https://www.youtube.com/watch?v=Si-yk1KxYX0") Video om varför katten bits när man klappar den. Vad man “gör fel”, vilka tecken man ska hålla utkik efter, HUR man ska klappa etc. Mycket informativ med demonstrationer. [https://www.youtube.com/watch?v=KEbtXkd2XF4](https://www.youtube.com/watch?v=KEbtXkd2XF4 "https://www.youtube.com/watch?v=KEbtXkd2XF4") Här är en video om kattens kroppsspråk och 6 basic grejer som man lätt misstolkar. T.ex. att katten ligger på rygg och visar magen innebär inte att den vill bli klappad där (försöker man det så blir man antagligen biten) utan endast kattens sätt att signalera “jag litar på dig”. Mycket intressant. BONUS: [https://www.youtube.com/watch?v=ERJXwaTVPI8](https://www.youtube.com/watch?v=ERJXwaTVPI8 "https://www.youtube.com/watch?v=ERJXwaTVPI8") 4 sätt att berätta för katten att man älskar dem (mer kroppsspråk och beteende). Också hur man ber katten om “tillstånd” för att få klappa den (så man inte dyker ner med handen på skalle = den bits) ## Comment 13 Author: sagan Om du är osäker på hur din katt är med andra katter kunde du kanske bli jourhem åt ett katthem där du bor. Så ser du hur det går och skulle det inte fungera har du möjligheten att få hjälp att flytta katten. Men en två veckors period på fräs och morr får man räkna med. Ibland går det över fortare eller så håller det i sig lite längre. Olika beroende på hur katterna är. Detta är ett bra sätt att både hjälpa någon annan och sin hemmavarande kisse utan att det behöver kosta mer än mat och sand som tillkommer extra för kissen du är jourhem åt. Vissa katthem betalar även för sand och mat. Kolla bara så att föreningen är seriös och inte lämnar dig i sticket om det blir problem.  Du kan tillfälligt ha två lådor tills katterna lär känna varandra och sen införskaffa en större låda, back så det inte blir jobbigt för dem att dela låda. Bygga på höjden när man bor litet är ett jättbra sätt att ge katterna större yta, galoppträd, hyllplan, kuber, som du kan använda som förvaring och katterna ovansidan till att hoppa runt på. Många fina lösningar finns om du söker på nätet. ## Comment 14 Author: nypisnina Jag tycker att hon verkar väldigt personlig, inte olycklig och jag tror absolut att hon tycker om dig. Katter är ju inga flockdjur så en vän till henne tror jag inte är ett måste. Men du har ju fått många bra tips här om det. :-) Om du ska ha fler katter på en liten yta så behöver katter känna att de har sitt revir även när de delar revir, jag har tre katter på 60 kvadrat, två kattlådor och katterna äter på 3 olika ställen. De har sin space och jag säger som föregående att har man lite plats så kan man använda höjden, katter älskar ju sånt. Mina två sphynxar är mer som hundar som verkligen inte skulle vilja vara ensamma och den tredje huskatten myser med de andra när hon känner för det men alla väljer en människofamn om det finns framför att sitta tillsammans i någon varm filt. Men de är ju alla individer.   Det är svårt att säga varför din katt är som den är, känner igen beteendet från en huskatt som jag hade för flera år sedan men hon var aldrig gosig och var alltid för sig själv, men jag älskade henne ändå så jag förstår dig verkligen. Jag tror att din katt är lite rastlös ibland, du säger att hon tittar på dig och då vet du att hon kommer att hoppa på dig. Prova att leka med henne när hon glor sådär och sätt in lite lek på schemat varje dag så får hon utlopp. Bryt hennes mönster liksom. Du får också lära dig läsa av henne så att hon aldrig överraskar dig. Lär dig hennes knappar som triggar och läs gärna på om beteendet verkar vara bus eller ilska. Jag tror att hon blir lugnare bara du leker med henne. Läs gärna på hur kattmammor gör när de uppfostrar sina bebisar och ta efter. När mina busar leker med mig för hårt så ignorerar jag dem, ibland tar min ena lilla tag och biter och vill inte släppa (givetvis bara på lek men ibland förstår han inte att det gör ont på mig) och då ger jag mig likt ett byte och blir helt slapp i kroppsdelen som om den vore död tills han släpper och då får han komma ner på golvet. Det är mitt sätt att stoppa leken. Fortsätter han att busa så rör jag mig inte och säger bara bestämt nej och/eller kastar en leksak till honom istället. Efter ett tag lugnar han ner sig och då får han komma upp till mig igen för gos men busar han och alldeles för våldsamt så blir det golvet igen. Jag tycker det låter som att din katt kanske är lite rastlös men i övrigt välmående. Lär känna alla sidor hos katten din och be dina kompisar att låta henne vara tills hon har lugnat ner sig. Hon verkar vara härlig tycker jag, väldigt personlig. ## Comment 15 Author: Bästakompis Hej! När jag läste första inlägget reagerade jag på en mening, den här: "Man kan inte ta henne och lägga i sitt knä för att klappa utan hon ligger i mitt knä när de duger för henne. " Det är ju ett helt typiskt och normalt beteende för en katt att fungera så som du beskriver i den meningen. Jag har aldrig träffat en katt som man bara kan "ta och lägga i sitt knä" hur som helst. Ett marsvin jag hade kunde jag göra så med, men aldrig någonsin med en katt. ## Comment 16 Author: Grönabrödrosten Tack för era svar! Ska tänka på det ni sagt och läsa igenom de igen. :) Orkar tyvärr inte svara till er alla, men uppskattar allt ni skrivit och hjälpen. Tycker det känns ofräscht med en kattlåda i köket om jag skulle köpa en katt till. Även fullt i köket så skulle inte få plats någon där heller för den delen. #14 Känns skönt att du skriver att katter inte är flockdjur ^^ Vill få det att funka med henne som ensam katt tills ekonomin och platsen är större.  Jag leker med henne varje dag, och hon leker även mycket själv med vissa bollar som är gjorda av skumgummi så dom studsar jättelätt. Har balkongen öppen mycket för hon gillar att kolla på fåglar, jaga saker i luften, vinden och sådär. Men ska börja leka med henne ännu mer och kanske köpa något nytt roligt åt henne :) #15 Kanske är sällan katter är såna då? Jag har nog bara snöat in på hur min katt jag växte upp med var. Han kunde man ta och lägga i knät och gosa med honom när man ville. Så har kanske bara fått en sne bild av hur katter borde vara för jag var så van vid honom. ## Comment 17 Author: Zepp Katter är individer.. lixom oss människor! Honkatter lever i familjegrupper.. lite lika som vi människor. Hur som helst så är de sociala varelser.. och enklaste sättet för dig är om hon får lov att vara kattsocial.. du är bara ett substitut. De är inte flockdjur lixom vi människor, ingen av oss drar omkring i stora hjordar eller större grupper i vilt tillstånd. Egentligen rätt likt vargar, med en dominerande hane/hona.. resten är oftast barn av dessa, dvs en familj. Fast hos katter är det mer matriarkat, dvs en hona och hanarna varierar, kommer och går.. lite som hos människor? Min ena katt kunde man göra lite vad man ville med, den andra (honan) tyckte att det var vi som bodde hos henne och hon bestämde.