# Tjurig/elak honkatt?
Author: Relo

Min hona som kastrerades för några månader har blivit en riktig satmara efter. Har rådfrågat Vet men dom vet inte vad det kan bero på. Hon attackerar alla andra djur bara dom är i närheten och går bara in och ut hela tiden (utekatt). 

Det är inget som har förändrats i hennes liv förutom att hennes bästa vän vår stora hund som hon växte upp men ( han va valp och hon va kattunge) Blev ihjälkörd förra året. Men strax efter det så blev hon dräktig, fick ungar och sen kastrerades. 

  

Kan det vara så att hon saknar honom, tryggheten hos en stor hund? 

  

Kom på tänka på detta då jag passar en stor hund som bort en KM bort , och en dag när jag skulle gå och hämta honom så följde hon med , Och stannade där till kvällen. När ägarna kom hem få försökte hon komma in i huset och när dom gick ut med hunden så sprang hon fram till hunden överlycklig .  

  

Vad tror ni? 

Bilden är på henne och hennes döde vän :(

## Comment 1
Author: OberonsMatte

Jag tror inte att hennes "tjurighet" beror på kastreringen, snarare på social mognad och på det faktum att hon haft en kull, vilket väcker starka försvarsinstinkter hos honkatter. Att hon har möjlighet till fri utevistelse kan också ha gjort att hon av någon anledning inte längre ser inomhusreviret som den tryggaste och säkraste platsen att vara på. Där kan frånvaron av hundkompisen spela viss roll.

Hur gammal var hon när hon fick ungar? Hur gamla var ungarna när de flyttade? När blev hon utekatt?

Vilka andra djur är det hon attackerar? Var har dessa möten skett?

Har du fler katter är risken stor att rastlösheten inomhus beror på att hon inte riktigt kommer överens med dessa. För att öka chanserna att katter ska kunna acceptera varandra, leva ihop och dela inomhusrevir bör alla katter i gruppen vara kastrerade och "tvingas" att vänja sig vid varandra inomhus och detta sker genom begränsad eller helt indragen tillgång till utevistelse. 

Att katterna är i konflikt med varandra behöver inte betyda att de slåss. Katter är oftast mer subtila än så när det gäller maktspel som har med status att göra och om de har ett val väljer de hellre att fly eller undvika den andra (dvs hålla sig undan från det gemensamma reviret).

## Comment 2
Author: Relo

Hon va strax över 2 år när hon fick kullen och har alltid varit ute katt. 

4 av kattungarna flyttade när dom va 13 veckor och 2 stycken honor bor kvar hemma. Dom ska kastreras nästa månad så får se om hon blir bättre då. 

Har en honkatt till som jag har haft över ett år ihop med henne och det har aldrig varit problem tidigare.

Hon attackerar mina 2 småhundar, och då räcker det att dom går förbi henne inne eller ute och likaså de andra katterna.

## Comment 3
Author: OberonsMatte

Intressant att hon var 2 år när hon blev tjurig mot de andra katterna och började hålla sig utomhus mer. Det är nämligen i åldern 2-4 år katter uppnår det som kan kallas _social mognad_, vilket innebär att katten börjar se sig själv och bete sig som en vuxen katt fullt ut. Det är först när katten uppnått social mognad som katter blir medvetna om social status och revir "på riktigt" och därför är det vanligt att det är först då konflikter och missämja börjar märkas.

Att katter växer upp och mognar mentalt och socialt är naturligt, men för att påfrestningarna ska bli så hanterbara och lindriga som möjligt när detta sker bör man:

1\. Se till att begränsa antalet individer i gruppen.

2\. Se till att alla individer är kastrerade eller kastreras före könsmognad.

3\. Se till att alla individer känner samhörighet eller åtminstone accepterar varandra innan de tillåts ha tillgång till fri utevistelse. När fri utevistelse är aktuellt är det viktigt att reglera/begränsa denna så att katterna har gemensamma rutiner under dygnet (t.ex. ute på eftermiddagen - in på kvällen och inne tills nästa eftermiddag.)

4\. Se till att det i inomhusreviret inte finns någon som helst anledning till konkurrens kring resurserna som finns där. Resurser för en katt är matplatser, mat, toalådor, sovplatser, klösplatser, utkiksplatser, gömställen etc.)

Det som ställer till det mest av allt i en kattgrupp är dock fertilitet och avel. Att behålla ungar ur en kull är ofta allt annat än problemfritt, särskilt om ungarna tillåts bli fertila och få egna ungar.

## Comment 4
Author: cattisa

Det är inte helt ovanligt att honkatter blir stressade och mår dåligt av att ha kattungar kvar hemma när kattungarna inte är små längre. Många honor klarar av det, men för en del tar driften att köra iväg kattungarna över. Instinkten säger åt dem att det är dags att kattungarna söker sig egna hem. De försöker och försöker att få ungarna att flytta, men det lyckas inte. Då kan honkatterna bli så stressade att de blir griniga på resten av familjen också = hundar, människor och andra i närheten.

Min erfarenhet är att det är svårare att ha kvar honkattungar hemma tillsammans med kattmamman, men det är inte säkert att det stämmer generellt.
