# lite tips för lättskrämd katt Author: Nerdysiamese Min nästan 1 år gamla hane verkar ofta lätt nervös och rädd av sig. han är kastrerad sedan några veckor tillbaka och jag hade hoppats på att han skulle bli lite lugnare och tryggare, men det verkar tyvärr till och med ha blivit värre... När jag får gäster så reagerar han på att dörren öppnas genom att springa iväg och gömma sig under soffan, det är egentligen inte att han är rädd för folk, för efter en stund så kommer han fram och börjar socialisera med mina gäster och kan även krypa upp i någons knä och sova utan problem. Han kan reagera likadant om han sitter i fönstret och tittar ut och något plötsligt händer utanför (typ en sopbil som tömmer en konteiner och låter mycket). Han betedde sig inte såhär hos uppfödaren och hon känner verkligen inte igen beteendet fån vare sig när han var där eller från någon annan av hennes katter. Han var nästan 15 veckor gammal när han kom till oss, kullen hade varit lite seg i sin utveckling och fick stanna längre för att vara på den säkra sidan Jag är orolig att han av någon anledning inte känner sig trygg och att det är därför han utvecklat beteendet. Den andra katten är jättesällskaplig, hon hälsar på folk i dörren, hoppar gärna upp på främlingars axlar och är en generellt kolugn katt, så det känns ju som att han borde se på henne att det inte är farligt, men ändå känns det bara som att han blir mer och mer rädd. Några förslag på vad jag ska göra för att få honom att känna sig lite tryggare? ## Comment 1 Author: VildaVittra Äter han kolhydratrik kost kan du börja med att dra ner på dom. ## Comment 2 Author: Nerdysiamese han barfas, så tvärt om ## Comment 3 Author: [Borttaget] Runt den åldern så var min katt i någon typ av ångestperiod, men det lugnade sig när han blev ungefär två år. Min var rädd för svarta strumpor, mörka jeans..ja det fanns ingen hejd på knasigheterna. Idag är det kanske ingen tuffing, men sådant bryr han sig inte ett dugg om.  Sedan kan det ju även vara så att det kanske finns någon spänning mellan katterna..? Har han någon vrå där han kan känna sig trygg? Alla djur är ju inte supersociala, en del vill precis som människor vara på den säkra sidan för att sedan undersöka närmare. ## Comment 4 Author: OberonsMatte Även om en katt har fått de allra bästa förutsättningarna under uppväxten finns det individuella genetiska faktorer som påverkar temperamentet. Hur katten reagerar på plötsliga händelser är en typisk sådan egenskap som liksom finns i kattens medfödda personlighet och som mycket väl kan börja visa sig först när katten börjar bli vuxen. Det handlar inte om egentlig otrygghet utan snarare om "spattighet" och snabb emotionell reaktion. Min Doris är likadan. Hon är den första att springa och gömma sig när jag får besök, men är samtidigt den som är gosigast mot gästerna när hon väl kommit fram igen och som helst vill ligga mitt på fikabordet då! Om katten är ovan vid att det är liv och rörelse i hemmet blir varje händelse såklart ännu mer ovan och läskig, så man ska inte ta för stor hänsyn till katten. Om man vill jobba med beteendet ska man absolut inte locka och trösta katten när den verkar bli rädd, utan bara bete sig som att det inte finns något att vara rädd för och det gör man bäst genom att inte uppmärksamma (och därmed bekräfta) kattens rädsla utan bara vara som vanligt själv. För att katten inte ska _behöva_ gömma sig kan man erbjuda gott om utkiksplatser där katten kan känna sig säker men ändå observera vad som händer (t.ex. när det kommer gäster). Det är också bra om gästerna då är införstådda med att de inte ska uppmärksamma katten förrän den själv kommer fram och tar kontakt. ## Comment 5 Author: Omie91 Som #4 ovan rekommenderar jag utkiksposter. Våra katter var också lite nervösa när vi fick gäster förr, men så kom vi på att utnyttja de tomma utrymmen ovanpå bokhyllor och garderober genom att sätta fast hyllor i väggen som en trappa upp, eller köpa ett katträd som når upp. Sedan dess har nervositeten lagt sig.  Vi tänkte som så att det måste vara jobbigt att vara ett så litet djur och hålla koll på alla fötter och händer som man ska dela golv med. Klart det känns bättre att kunna spionera uppifrån där man istället kan läsa av kroppspråk och beteende innan man låter de där hårlösa aporna röra vid en. 😉 ## Comment 6 Author: Nerdysiamese Han har redan **många** utkiksplatser att välja på, och jag har försökt stärka hans självförtroende genom att innan folk kommer in låta honom vara på dom här upphöjda platserna där ingen skulle nå honom och han även har möjligheten gömma sig i lådor osv och han skulle kunna ha stenkoll på folk men han verkar ännu mer stressad av det. Jag vill ju jobba på hans beteende, även om han inte behöver bli lika framåt som honan, men det skulle kännas så mycket bättre för min sinnes ro om han bara låg kvar i sängen, eller drog sig upp i katträdet eller upp på skåpen för att observera när dörren öppnas, men att han panikartat springer i väg och ligger och trycker under soffan skär så i mattehjärtat 💔 Jag funderar på att, som ni säger, låta honom gå undan som han vill, men sedan låta mina gäster belöna honom med lite godis när han väl kommer fram och söker kontakt, gäster=positiv association, typ. Vad tror ni om det? ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag tror på att låta gästerna ge godis. Är han lättskärrad överlag skulle jag testa att plugga in Feliway i väggen om ni inte redan testat det. Ett annat superbra tips (som du kanske redan kör med) är att aldrig själv reagera tröstande osv om en katt blir skraj för ingenting. Då får katten bara bekräftat att det är "värsta grejen". Så behåll lugnet och var precis som vanligt när katten är rädd. Förutom utkiksplatser och krypin så kan man även se till att det finns klösbrädor vid varje ingång till hemmet, eftersom katten gärna vill ha sin egen doft på de platser där nya dofter kommer in. Finns fler katter i hemmet så tycke rjag även att det är intressant att kolla extra på relationen, om det finns nån konkurrens eller oro under ytan där. Men då skulle det nog märkas även i lägen då ni inte har gäster? Hmm. ## Comment 8 Author: Nerdysiamese #7 skulle inte kalla deras relation spänd, dom är ju båda åsiktsbenägna katter så det blir väl lite buttert i bland men dom är också snabba att förlåta varandra och lägga sig i hög och tvättas på en gång. dom är som plåster på varandra och honan är väldigt överbeskyddande över honom, saknas han så börjar hon jama ett högt och sorgligt jamande som hon bara använder när hon letar efter honom. Feliway har jag använt i perioder i hans liv, första månaderna kring flytten, när sambon åkte på studieresa (mest för honan då iom att hon matvägrar om någon i familjen försvinner) och under några månader då han var som mest "hanig" av sig innan vi fick kastrera honom (han är köpt på foderavtal) men han verkas inte påverkas något nämnvärt av det, men jag har funderat på att använda zylkene för när jag ska ha större mängder folk över. men jag tror som sagt inte att det har med katternas relation att göra, dom verkar som sagt ha sina meningsskiljaktigheter ibland men generellt så är dom varandras ying och yang, olika men oskiljaktiga.