# Omplacering eller tålamod??! Author: Monsterhumla Jag har ett stort problem... Jag hoppas att ni kunniga kattälskare kan hjälp mig att lösa det eller iallafall ge mig lite råd... Snälla, jag hoppas ni orkar läsa allt... Jag och min sambo skaffade för 3,5 år sedan två katter, systrar, som trivdes mycket bra ihop, sov alltid tillsammans osv. För snart ett år sedan dog en av dem plötsligt. Den kvarvarande katten levde då upp och blev gosigare, socialare och mysigare än hon någonsin varit. Allt frid och fröjd så långt. Jag har fått det inpräntat att katter alltid ska vara två så vi skaffade efter fem månader en liten kattunge, en pojke. Kanske var det ett stort stort misstag... Stora katten var mycket rädd och nervös runt den lille i början men det är ju inte så konstigt men det har nu gått 6 månader sen han kom hit. Stora katten är fortfarande nervös runt lillen, han jagar henne och biter henne i hasorna när hon går förbi, hon vill inte äta om han är för nära, hon får inte gå på lådan ifred utan han ska med och titta vad hon gräver efter och det slutar alltid med att hon går iväg och försöker igen senare. Än har hon inte protestmarkerat men det är bara en tidsfråga... Hon fräser åt honom så fort han går bakom henne numera. Hon är helt förändrad mot oss människor igen, hon har gått tillbaka till sitt gamla tillbakadragna jag igen, är inte ett dugg social längre utan ligger mest på övervåningen och sover. MEN samtidigt har jag hittat dem sovande ihop två gånger, hon tvättar honom på huvudet ibland och ungefär varannan vecka verkar han rolig att busa med... Jag vet varken ut eller in.... Jag saknar min gosiga mysiga katt och tror att hon skulle må bättre ensam med mig, men hur vet man?! Är det bättre att omplacera lillen hos någon med en katt som tycker om honom än att ha honom kvar här? Han är jättego och vill ju inget annat än att vara nära stora katten men hon tycker ju inte om det! Jag har svårt att skapa ett band till honom när jag ser hur stora katten mår av att ha honom här... De är båda kastrerade och innekatter. Jag har provat feliway i uttagen men det hjälpte inte. Jag har för två dagar sedan börjat ge stora katten zylkene för att se om det kan hjälp att göra henne mindre orolig... Nu ska jag snart flytta ifrån min sambo och tar då katterna med mig, jag är så otroligt rädd att det kommer bli droppen för stora katten, då de kommer vara helt ensamma hela dagarna i veckorna när jag jobbar. Ska jag ha tålamod och vänta tills vi flyttat och se hur det går? Är det något som kan underlätta som jag inte har tänkt på??? Snälla snälla hjälp mig, jag går under av att se dem ha det så här.... ## Comment 1 Author: majvi Var tålmodig och ta med båda katterna när du flyttar.Jag förmodar att det inte var så länge sen hankatten kastrerades och han kan fortfarande ha hormoner kvar som gör att det spritter lite extra i kroppen. En yngre katt har oftast mer energi än en äldre även om den andra katten bara är några år äldre,Du kanske kan hitta på nåt åt den yngre katten så att han får busa av sig då den andra katten inte vill leka med honom. Laserpekare kanske kan vara något, vippor, något som gör att han får springa och jaga ## Comment 2 Author: sagan Oftast går det snabbt att två katter fattar tycke för varandra. Men då och då tar det mycket längre tid. Din lille är ju yngling och är jobbig. Hur länge hade du du Feliwayen? Man bör ge det  åtminstone 4veckor.  Jag skulle ge det tid med tanke på att hon både putsar och har legat brevid honom. Putsning visar att hon har accepterat honom i sin familj. Putsar han tillbaka? Stryker sig mot henne?  Hitta saker åt den lille att sysselsätta sig med så honan får vara ifred. Och lek mycket med honom så han blir trött. Att hon varit väldigt gosig efter systerns bortgång kan även vara att hon haft det tråkigt och behövde mer uppmärksamhet när hon vart ensam. Behöver inte vara negativt att hon inte är lika gosig, hon kanske bara inte behöver er på samma sätt🙂 ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag anser ju att det bästa vore om honan fick vara själv och hanen stannar hos ditt ex. Jag anser inte att man ska tvinga ihop djur. Har ni provat ett antal månader så är nog de det bästa. ## Comment 4 Author: Destany Jag tycker att du ska ta med båda, min hona tyckte att yngsta hanen var den jobbigaste som fanns när han var liten men nu går det jätte bra mellan dem:) din hane e ju i tonårsåldern oxå o då e de extra jobbiga o fulla av energi ## Comment 5 Author: Monsterhumla Tack för era svar! Jag svarar på alla i en smäll och börjar från början: #1: Han kastrerades för tre månader sedan, så det borde inte finnas hormoner kvar i kroppen tycker jag. Men samtidigt har det ju precis blivit vår + att han är tonåring så det kan ju vara därför... Jag busar med honom varje dag, försöker iallafall göra honom trött (ibland tar dock min ork slut före hans :P ), det måste jag annars blir han totalt överjävlig mot stora katten... #2: Tack! Det du skrev gjorde mig oändligt lättad! Jag har faktiskt inte alls tänkt på det så, att hon kanske inte behöver oss på samma sätt... Jag försöker dock ge henne massor av uppmärsksamhet då hon väl är med så hon inte känner sig utanför (eller hur katter nu känner). Han putsar henne tillbaka, ja, eller försöker iallafall, hon brukar inte tillåta det så mycket utan verkar vilja vara den som putsar. Hon tar liksom över och avleder hans putsande eller hur man ska säga. Oftast leder det dock till att han får nog och biter henne i magen eller i baken och då går hon ju såklart iväg... Så det blir inte långa stunder dom ligger tillsammans men det är väl bättre än ingenting? Det är som att han vill vara så nära henne som möjligt jämt, när hon går ut ur ett rum går han tätt tätt brevid (eller jagar bakom), går hon upp på övervåningen så går han alltid med och kollar vart hon ska osv osv. Kan tänka mig att hon känner sig rätt förföljd :-/ Ang feliway så har jag för mig att jag lät den sitta tills den tog slut, runt tre fyra veckor men jag ska köpa mer och ge det en ny chans när jag flyttar få se om det kan hjälpa lite. #3 Ja, jag har ju oxå tänkt så, att man inte kan ge det hur mycket tid som helst för katternas bästa... Men tyvärr så vill mitt ex inte ha katt överhuvudtaget så det är inte aktuellt att lämna honom kvar där. Dessutom skulle lillen aldrig fixa att vara ensamkatt, han "gråter" förtvivlat när jag och stor katten går ut på sel-promenad t.ex, han är den socialaste katten som finns så han måste ha nån mer katt att hänga med... Det är ju delvis därför oxå som jag funderat på omplacering, för att han så tydligt visar att han behöver sällskapet av en annan katt och stora katten inte vill ge honom det han behöver ännu... #4 Ja precis, det borde ju lugna ner sig tycker jag! Men hur länge ska man vänta, vad är rätt mot katterna? Jättesvårt... Hur länge har dina bott ihop? Hur gamla är dom? och hur gammal behövde din hane bli innan det började fungera? Jag har kommit fram till, efter att ha tagit till mig av era råd, att jag tar med mig båda katterna i flytten. Jag kommer installera feliway i nya bostaden minst ett par dagar innan jag tar dit katterna och hoppas att det ska minska stressen för dem lite. Som jag ser det nu så går det ju faktiskt bättre och bättre mellan dem, sakta men ändå... Den senaste veckan har jag även sett något helt nytt, honan är den som har haft överhanden i buset flera gånger, hon smyger på lillen och sätter av och jagar honom runt huset, inte på ett våldsamt slagsmåls-sätt utan ren lek bara! Trodde först det var något som skulle gå över men det verkar hålla i sig :D Kanske är det Zylkene't jag ger henne som har effekt? Så den värsta osäkerheten lättat? Vem vet, bra är det iallafall! Tack så himla mycket för hjälpen, tror det hälpte mycket bara att få skriva av mig :P Ursäkta textväggen... ## Comment 6 Author: Destany #5 mina katter e idag 10 år, 7 år o 4 år. När lillen flyttade in så tyckte ju honan att han hade för mycket energi hon ville ha lugn o ro o inte en dampkatt som jagade henne. Jag tror det tog tills han var ett år ca innan hon kunde med honom o nu när han e 4 år så accepterar hon honom o leker med honom, 4 åringen har alltid dragits till 7 åringen kanske för de e samma kön eller för att de var lika leksna när han kom. Lycka till med dina katter o din flytt:) ## Comment 7 Author: sagan #5 Goda nyheter 🙂  Så länge dem putsar varandra, ligger bredvid varandra (även om det är korta stunder) så har dem accepterat varandra. Sen hur dem leker är ett annat kapitel. Det man kan säga är att vissa katter tycker om att brottas (oftast hanar enligt min observation men inte alltid) och andra tycker om att jagas och bli jagade. Vissa katter är träd levande (gillar att sitta högt) medans andra är golv levande (sällan uppe på högre höjder). Så observera dina och ge dem det de vill ha. Försök om möjligt bygga på höjden åt katterna när du flyttar. Och se till att ingen av dem kan hamna i ett hörn och bli fast där. Se till att det går att komma upp på en sida och röra sig runt och ner på någon annan sida. Jag tror att din yngling kommer att gilla höjd möjligheterna väldigt mycket. Även din andra. Men hanen kommer kunna göra av med mycket mera energi. Galoppträd är en bra investering 😉 Lycka till! ## Comment 8 Author: Monsterhumla En uppdatering av min gamla tråd :) Lille kattpojken har för två veckor sedan flyttat hem till min bror och bor nu ihop med två persrar (ca 2 och 4 år gamla) och en hund. Han trivs kanonbra, efter endast fem dagar hade han bott in sig, lever nu rövare vareviga dag tillsammans med de andra. Var och hälsade på honom i helgen och han är MYCKET lugnare och mer harmonisk nu än han någonsin var hos mig och stora katten, nu när han har någon att leka med hela tiden. Persrarna turas om att leka med honom :P Hans nya matte och husse tycker lika mycket om honom de med :) Stora kattfröken bor kvar hos mig och kommer såklart följa med mig när jag flyttar. Hon trivs oändligt mycket bättre nu, spinner så fort jag rör henne nästan. Hon bytte faktiskt beteende direkt när jag kom hem utan lillkatten, det var som att vända på en hand, letade inte en sekund efter honom. Enda gångerna som jag tycker mig se att hon tittar efter honom är när vi busar, som att hon förväntar sig att han ska kasta sig över henne vilken sekund som helst, en smått stressad uppsyn... Men det börjar ge med sig nu :) Hon är lugnare, gosigare, socialare, busigare, går på lådan utan problem, sover på mig varje natt nu. Kort och gott har hon blivit världens mysigaste katt!! Det känns så himla bra att detta verkar vara helt rätt beslut för alla parter!  Hade jag inte kunnat placera om lillen inom min familj så hade ju såklart läget varit ett helt annat, det vill jag vara tydlig med, katter är absolut inget slit och släng-djur som man bara hivar iväg till första bästa för att man inte får det att fungera!! Planen var hela tiden att han skulle komma tillbaka hem till mig igen om det inte skulle fungerat hos min bror och då skulle han fått bli kvar och inte behövt flytta nåt mera. Det enda som skrämmer mig lite nu är att stora fröken kommer bli helt ensam på dagarna när jag väl har flyttat, vilket hon inte är van vid som läget är nu... Men hon visar ju så tydligt att hon vill vara ensamkatt (tycker jag) så det kanske går jättebra... Har tänkt bygga en stor utegård om jag får som hon (om jag vågar) kommer ha tillgång till via kattlucka även dagtid när jag är borta så jag tycker inte det bör vara några problem, eller vad tror ni? ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Jag tycker att det låter kanonbra:) Jag har själv en ensamkatt, då han vill ha det så. Jag arbetar hela dagar, men han ligger bara och softar och stressar definitivt inte upp sig för det. Det viktiga är ju att jag är närvarande när jag kommer hem. Sedan kan du ju gömma torrfoder eller ngt om du märker att hon skulle ha behov av sysselsättning:)) Lycka till!