Bengalkatten är normalt en mycket sund och frisk ras. Men så som i andra raser finns även en del att tänka på hos bengalen och när det gäller de ärftliga problem så är de tvåsjukdomar man ska tänka på när man köper en bengalkatt och så klart testa för som uppfödare. Det är HCM (en typ av hjärtfel) och PK-def (blodanemi).
Vad är PK-def?
Vad innebär PK-brist?
PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency”.
Det är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvatkinas är ett
enzym som behövs för att röda blodkroppar skall fungera normalt. Om det är
brist på enzymet kommer de röda blodkropparna få förkortad livslängd och
följden blir en anemi (”blodbrist”). PK-brist beror på en mutation på den gen
som ger ”receptet” för tillverkning av pyruvatkinas. Mutationen ärvs recessivt.
Individer med en normal och en muterad gen blir bärare. Eftersom bäraren har en
normal gen kommer katten att kunna producera tillräcklig mängder pyruvatkinas
för att blodkropparna skall fungera normalt. Katter med två muterade anlag
däremot kommer förr eller senare få symtom på blodbrist.
Kan man förebygga PK-brist?
Katter med mutation på PK-genen (både bärare och sådana som
har risk att utveckla blodbrist) kan idag identifieras med ett DNA-test. Både
blodprov och cellprover från munhålan kan användas för analysen. Därför kan man
genom att testa sin katt få svar på dess PK-status och därigenom förebygga att
para 2 bärare.
Köpa kattunge?
Be att få se intyg som visar att föräldrarna är testade
eller har testade, PK-normala föräldrar.
Köper du en sällskapskatt har det ingen betydelse om någon av föräldrarna är
PK-bärare och du behöver inte testa den.
Tänker du avla på en unge från en kull
där endera föräldern är bärare behöver du testa ungen för att veta om den ärvt
genen för PK eller är PK-normal.
Även bärare kan användas i aveln men ska då bara paras med
PK-normal katt.
Var är HCM?
Hypertrofisk kardiomyopati är en ärftlig sjukdom som finns
hos både katter, hundar, grisar och människor.
HCM karakteriseras av en förtjockning av hjärtmuskeln,
framför allt i vänstra sidan av hjärtat. Förtjockningen gör att hjärtat blir
mindre elastiskt än normalt, och därför kan inte hjärtat fyllas med blod så som
sig bör. Det blir också mindre utrymme för blodet i vänster kammare på grund av
förtjockningen i hjärtväggarna. Detta resulterar i att mindre blod pumpas fram
vid varje hjärtslag. Det kan också bli onormal turbulens i blodet, och klaffar
kan börja läcka. Detta kan ge ett blåsljud, som veterinären kan höra i ett
stetoskop.
Katter med HCM kan få vätska runt lungorna, vilket kan leda
till att katten får svårt att andas. En del katter kanske inte visar några
tecken alls på sjukdom förrän de plötsligt dör, oftast då på grund av en svår
rytmstörning. Andra utvecklar blodproppar som bland annat kan orsaka förlamning
i bakbenen.
HCM är inte en medfödd defekt, utan en sjukdom som utvecklas
långsamt. Drabbade katter har oftast inga symptom på HCM före sex månaders
ålder, och det kan i många fall ta flera år innan man kan ställa en diagnos.
Därför måste man låta undersöka katten regelbundet.
Finns botemedel?
Nej, idag finns inget botemedel för HCM.
En katt utan symtom på att vara sjuk har en medelöverlevnad
på 3-5 år efter diagnos och kan leva ett fullgott liv. Och ofta uppnå en helt
normal levnadsålder.
Allt eftersom vi lär oss mer om sjukdomen utökas även dessa
tider. Just nu pågår tillexempel forskning om nya mediciner och man tittar
också på ifall att tillskott av fiskolja och vissa proteiner har någon effekt.
Tills vi vet mer om sjukdomen rekommenderas alla uppfödare
att inte använda katter med diagnosticerad HCM i avel. Vid tvetydiga scanning
resultat (equivocal) rekommenderas ett nytt test innan avel för katter som
testats innan de är två år. För äldre katter som fått bedömningen equivocal är
det viktigt att använda en helt fri partner.
– För alla katter som ska gå i avel rekommenderas en första
undersökning vid ett års ålder och därefter årligen.
Det rekommenderas att alla bengaler som skall gå i avel
testas för HCM samt för PK-def.
HCM scanning görs med hjälp av ultraljud av en veterinär som är godkänd medan
PK-def test görs med hjälp DNA-test hemma och skickas till ett laboratorium.
