Annons:
Etiketterartiklarblandat
Läst 8251 ggr
Pia
2006-01-12 14:37

Aurora

Mattes alldeles speciella lilla favorit...

Min lilla pälsbärande älskling heter Aurora. Precis som morgonrodnadens gudinna, kanske inte vacker som en dag men sockersöt och alldeles, alldeles underbar… Hon är en liten kramgo' "uggla" på 12,5 år.

 

Kom till världen gjorde hon en augustidag, i min första kull (tillsammans med fyra syskon) av denna speciella ras och blåsköldpadda (blåcréme) till färgen är hon. Vägde som minst i kullen blott 60 gram men var från allra första början mycket försigkommen, tuff, påhittig och rolig. Upp till strax över tre veckors ålder var hon en ganska ful liten krumbent kisse, men vilket charmtroll! 

På den tiden det begav sig var hon en av Sveriges mest utställningsmeriterade och framgångsrika katter i sin ras. Sedan några år njuter hon dock välförtjänt sitt otium i hemmets lugna vrå. Innan hon blev kastrerad hann hon också få några kullar med fina barn som har fört hennes härliga anlag vidare.

När hon var 9 år blossade någon form av allergi upp på henne. Den gav klåda, hudutslag och tappad päls. Vi tog en mängder av prover på henne - allt uthärdade hon stoiskt - men inga svar var riktigt solklara… Sedan dess går hon på kortison för att hålla problemen i schack. Hon mår än så länge bra och har goda värden, jag håller tummarna för att det håller i sig.

Aurora är riktig Pia-katt, hon är trevlig och vänlig mot alla, men bara riktigt, riktigt tillgiven mig… Hennes mor var däremot ett socialt monster, helt sagolikt trevlig och kelsjuk med alla som klev över tröskeln här hemma. A l l a människor var hennes bästa vänner, tyckte hon… (Ja hon är också en katt som jag saknar än i denna dag, det var snart fyra år sedan hon gick bort i sviterna efter juvertumörer…) Visserligen bra reklam för rasen, men nog är det lite mysigare att känna sig särskilt utvald av en alldeles, alldeles speciell liten katt, eller….?

Aurora vill gärna bäras runt av mig hängandes över axeln och så buffar och slickar hon mig kärvänligt medan hon småputtrigt och liksom gurglande jamar. Jag blir alldeles överöst av små, mjuka, blöta kattpussar.

Om horisontalläge intas i soffan ser hon till så min mage hålls i bästa trim (inte för fast, inte för mjuk), genom att ihärdigt trampa och knåda på den med ett koncentrerat och drömskt uttryck i sitt lilla pälsiga ansikte.

Om jag gråter, eller skrattar för högt och mycket, kommer hon springande och undrar vad jag håller på med. "Inte gråta matte" tycks hon säga medan hon jamar högt och slickar mig ivrigt i ansiktet, "allt kommer att bli bra", kattpuss, kattpuss.

Aurora står också över, eller vid sidan om, katthierarkin och maktkampen i vårt hem. Ingen muckar med henne, ingen ser henne som ett hot eller rival i den tämligen suddiga hierarki som syns här hemma ibland. Hon är liksom sig själv nog, hon är en liten trygg, vänlig, älsklig katt som gärna sitter under korkeken och luktar på blommorna och drömmer sig bort en stund i solskenet. Min allra, alldeles speciella lilla gosing…

Av: Pia

Datum för publicering

  • 2006-01-12
Annons:
Meta
2010-01-08 19:20
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

Hej!

Aurora är verkligen jättefin - hon är lika gammal som min katt Tuborg som också går på kortison sedan i mars förra året. Hon är verkligen min bebis och jag försöker göra vad jag kan för att hon ska ha det bra.

Hennes trampdynor svullnade upp och det tog en stund och flera veterinärer innan vi förstod vad det var. När vi sedan försökte ta bort kortisonet så svullnade hennes öron upp istället och hon tappade päls på dem. Alldeles skära var de (hon är röd och vit som du ser på bilden).

Eftersom hon är född utekatt och inte trivs särskilt bra inne så har hon en frotté-klädd låda med en värmedyna i vår verkstad där hon även har mat och vatten samt sällskap av två "ungtuppar", en skogis-blandkatt och en svart-vit liten buse :) Luckan till verkstan har magnet och alla har halsband, det funkar faktiskt riktigt bra. På kvällarna sitter vi ute och gosar med dem - även nu när det är riktigt kallt. Jag märkte innan jul att hon hade tappat päls på ca 1/3 av magen men hon verkar inte bry sig, hon uppför sig och äter och kelar precis som vanligt. Jag håller koll på det.

Hur som helst undrar jag hur mycket kortison Aurora får.
Tuborg får 5 mg per dag (på kvällen) inpackat i rå nötfärs som jag sedan rullar i Active Cat (musselmjöl med antioxidanter och Omega i. Hon har tyvärr gått upp i vikt, tigger mat så fort man ser henne. Hon får Royal Senior för kastrerade katter och jag vågar inte rådda med maten eftersom det troligen är där allergin kommer från. Har Aurora också gått upp och vad ger du henne för mat?

Några andra tips? Tack på förhand!

Hälsningar från Tuborg och Meta i Skåne Glad

Meta
2010-01-08 19:23
#2

Ser nu att artikeln har några år på nacken… Hur som helst hoppas jag att Aurora och du har det riktigt bra!

Upp till toppen
Annons: