2017-07-29 12:56 #0 av: stelucal

Hej,

Jag skulle verkligen uppskatta alla eventuella råd som ni har att ge angående vår situation.

En kort sammanfattning av de äldre katternas bakgrund: En hane och en hona, båda över 10 år gamla. De var hemlösa och omkring 1 år då de togs omhand och hanen var ensamkatt i ett par år innan honan flyttade in. Hanen har alltid haft ett mycket lugnt temperament och låtit honan dominera (vid tillfälliga lekar/bråk är det dock han som är starkast). Honan är betydligt tuffare och kan tillfälligt ilskna till men de båda katterna har samexisterat fint sedan de initiala, mindre slagsmålen dem emellan då hon först flyttade in.

Den nuvarande situationen: Vi har tagit hand om en hemlös kattunge på ca 10 veckor. Det är en hane som fick spendera sina första 2 veckor i ett separat rum, och som vi sedan först introducerade för vår äldre hankatt. Inledningsvis var det en del väsande och morrande från vår äldre herre, medan kattungen enbart var nyfiken och lekfull. Hanen har med åldern och en kronisk sjukdom börjat varva ner, men som väntat utgör han ingen fara för ungen utan accepterar hans närvaro. Kattungen verkar avguda honom och vill gärna vara där han är.

Med honkatten är det en annan historia. Hon introducerades för ungen med en grind emellan för säkerhets skull. Som väntat började hon att morra och väsa medan ungen uppvisade sitt orädda, nyfikna jag. Efter ännu en tid av dessa möten har de fått vistas i samma rum, men under ständig bevakning då honan väser och morrar så fort ungen går för nära. Ibland ligger hon och bara observerar honom och hon kan även somna i hans närvaro, men hon blir mycket ilsken om hon anser att han kommer för nära.

Det har nu gått 10 dagar sedan ungen och honan fick träffas ansikte mot ansikte och det har inte skett någon förbättring överhuvudtaget. Kattungen (som initialt var mycket rädd för oss men som nu är oerhört tillgiven) verkar vara i total avsaknad av överlevnadsinstinkt, i brist på bättre ord. Han visar ingen som helst rädsla trots honans extremt hotfulla beteende, utan verkar mest se det som en lek där han springer fram, blir morrad/väst åt och springer iväg för att sedan återvända och upprepa proceduren. Om vi inte går emellan eller försöker distrahera honom är jag rädd att han verkligen kan bli skadad.

Vad bör vi göra? Vi har ingen ovanvåning och boendet är inte tillräckligt stort för att det ska kännas okej att ha katterna i skilda rum under någon längre tid. Vi låter kattungen spendera nätterna i ett eget rum än så länge, men under dagarna är det av förklarliga skäl ohållbart att hålla dem separerade under långa perioder. Alla tips mottages tacksamt och jag besvarar gärna eventuella frågor.