02 - Hälsa, Beteende, Kosthållning

Känner inte igen katt längre

2017-07-12 12:13 #0 av: Senzafina

När mina syskonkatter var tre år skaffade vi en katt till, men när hon växte till sig började hon mobba den skygga systern rejält, så pass att jag fick lämna bort den unga. Den skygga hade då börjat klia sig frenetiskt pga stress, fick aversion för kattlådan för att den unga låg i bakhåll och hon utförde då alla sina behov lite varstans i lägenheten, bosatte sig även bakom soffan där jag fick mata henne då hon vägrade komma fram. Feliway Friends och Zylkène hjälpte föga. En ohållbar situation helt enkelt. Så när ungkatten var borta förväntade jag mig att det skulle bli bättre, och det blev det också. Hon är nu framme mer, äter vid mathörnan med sin syster, men - hon bajsar fortfarande på golvet och på möbler typ byråer och bord, även på fönsterbrädan faktiskt. Kissar gör hon i lådorna, inte samma låda utan hon varierar (har tre stycken), så hon är inte rädd för någon låda. Jag har tagit av alla tak, ställt ut lådorna mitt på golven så att det är fri sikt runt omkring, använder samma sand som alltid, tömmer morgon och kväll. Ibland händer det att hon går i lådan och krafsar, sen springer hon iväg, jag tror då att hon kissat, sen känner jag lukten, och då har hon satt sig nånstans. Hon är inte hård i magen, har inte mask.

Något annat märkligt som hänt är att hon plötsligt blivit mycket kärvänlig. På fem år har hon kommit och lagt sig hos mig max tre gånger, nu den senaste veckan vill hon ligga hos mig jämt, och hon går inte förrän jag reser på mig, oavsett om jag krånglar, byter ställning, nyser osv. Ni förstår att detta är en sensation! Hon som inte ens vill bli klappad i vanliga fall. Tror ni att det sitter så djupt i psyket att jag helt enkelt får ge det tid, vänta ut henne, eller ska jag göra något åt det? Det är nu ca 2,5 veckor sedan vi lämnade bort katten.

Anmäl
2017-07-12 13:13 #1 av: Pyttelite

När var du hos veterinären med katten senast? Jag tror att hon har ont. 

Två och en halv vecka är mycket kort tid och tyvärr blir en del av en katts beteendeproblem inarbetade om man inte får bort kiss/bajsdoft.

Det verkar som din kisse har varit mycket stressad och det tar säkert ett tag innan den har anpassat sig till den nya situationen.  I värsta fall har hon en urinvägsinfektion som är kopplad till stressen. Då ser man inga bakterier i urinen men man kan se blod. 

Lek mycket med kissen men kolla upp henne hos vetten så att hon får hjälp om hon har ont. 

Anmäl
2017-07-12 13:35 #2 av: Hera

#1 Nu var det ju inte kisseriet det är problem med utan bajsandet. 

Anmäl
2017-07-12 14:16 #3 av: Uppkatten

Katter revirmarkerar ju även med sin avföring, tänker jag, och en del katter vill placera avföringen "på lite högre höjd" för att skicka iväg doften ordentligt... Så frågan är om det är det som din katt ägnar sig åt. Att "skrämma bort fienden". 2½ vecka är en mycket kort tid. Jag tycker att du ska jobba vidare med stressreduktion, t ex ha Feliway i vägguttaget, Zylkene i maten, se till att få bort lukt av kiss och bajs där det har hamnat fel (t ex genom att använda ättika som du tvättar textilier och golv med där det behövs), samt förstås att se till så att kattlådorna är så attraktiva som möjligt (rena, mycket sand i, en sand som katten gillar o s v). Undvik att göra ren kattlådorna med rengöringsmedel som doftar citron, använd gärna klorin som katter tycker doftar "bra toalett". Mycket gos och stimulans (lek mm) minskar också vanligtvis kattens upplevelse av stress.

Anmäl
2017-07-12 16:58 #4 av: Senzafina

Ja det är nog så att hon fortfarande tror att hennes nemesis finns i krokarna för när hon varit på lådan sticker hon iväg som ett skott över soffa och bord så det skvätter sand för att ta sig till sin plats bakom gardinen. Hon gör likadant när hon gjort ifrån sig på "fel ställe". Jag har enormt tålamod med dessa töser för de kommer från ett hem där de blev skrämda som ungkatter så de har alltid varit skygga och speciella. Det har varit en kamp dessa fem år så jag kan nog ta en fajt till.

Anmäl
2017-07-12 17:40 #5 av: Pyttelite

Det finns också ett  veterinärfonder som heter Calm som även det kan hjälpa en stressad katt.

Anmäl
2017-07-12 23:40 #6 av: annzoo

är hon kastrerad? En katt kan även markera revir med bajs.
har ni testat att storstäda bort den andra kattens doft dvs den som flyttat?

Anmäl
2017-07-12 23:56 #7 av: Senzafina

Hon är kastrerad sen många år tillbaka och städade undan alla spår den andra katten gjorde jag redan samma dag vi lämnade bort henne. Jag har verkligen försökt allt, det är därför jag vänder mig hit :)

Anmäl
2017-07-13 02:08 #8 av: Pyttelite

Vad säger veterinären då?

Anmäl
2017-07-13 17:46 #9 av: Senzafina

Framsteg! Idag gick hon på lådan! Ja, på sätt och vis. Hon stod upp och gjorde det, såg lite märkligt ut, och sen sprang hon iväg innan hon var klar så det hamnade lite utanför, men bättre det än att hon satte sig någon annanstans. Så visst är hon på rätt väg? En och annan mental spärr kvar antar jag.

Anmäl
2017-07-13 17:57 #10 av: Pyttelite

Har du varit hos vetten och kollat upp att katten inte har ont när den bajsar?

När var du senast hos veterinären med katten?

Anmäl
2017-07-13 19:01 #11 av: Senzafina

Nej jag har inte varit hos veterinären med henne för jag tror inte det är fysiskt betingat, men givetvis gör jag det om veterinären anser det. Men, det är en jättejobbig sits jag befinner mig i för hon är så stressad efter hur hon blev behandlad av den andra katten, så med tanke på hur långt vi kommit nu för att få henne på rätt spår vågar jag inte riva upp det igen. Dessutom är hennes egen mentalitet ganska speciell. Det här är en katt som det krävs två personer för att klippa klorna på, en som håller henne insvept i en filt för att inte bli strimlad, medan den andre klipper. Om hennes syster blir klar med maten först och gör minsta närmande mot hennes tallrik så drar hon, så jag måste alltid anpassa deras måltider. Försöker man klappa henne så duckar hon, om hon inte självmant söker gos (vilket tog fem år för henne, se första inlägget). Jag ser henne kanske sammanlagt tio-tjugo minuter under dagen, resten av tiden gömmer hon sig på de mest mörka trånga ställen där jag får leta efter henne och hämta henne när det är mat. När jag lyfter upp henne glor hon på mig med sina helsvarta ögon, alla muskler blir spända, då vet jag att jag har två sekunder på mig att släppa ner henne innan jag är sönderriven. Hon vill inget illa, hon får panik helt enkelt. Hur tar jag en sån katt till veterinären utan att hon får men för livet och utan att tillintetgöra det förtroendet jag jobbat så hårt på att bygga upp? Hon må vara skygg men hon litar på mig.

Anmäl
2017-07-13 19:21 #12 av: Pyttelite

Jag förstår att det är en jättejobbig situation speciellt med en katt som är så skygg som din. Varför jag frågar var mer om det varit så att katten gjort sig illa när den varit så sig pressad och "jagad". Även unga katter kan få Atros.

Med tanke på den situation du har så kommer säkert inte kissen att säga till att den har ont och du har också svårt att känna igenom henne med tanke på hur ni har det.  Det är bra att hon gör framsteg även om det går långsamt så din tanke är god.

Det finns ett veterinärfoder som heter Calm som jag skrev om tidigare. Det är dyrt men jag tyckte det hjälpte då vi hade problem. 

Jag skulle fixa en låda till i denna övergångstid om du har plats. En låda som är helt ny även om du skrubbat och tvättat finns det säkert  kvar både doft och stress från den tid som varit.

Hur är det med kattsystern är hon lika skygg och lyckas du få igång några lekar med dom antingen var och en för sig eller tillsammans? 

Tror att det skulle underlätta i stressen om hon kunde fokuserar på annat en stund och även välgörande för dig med :)

Anmäl
2017-07-13 21:08 #13 av: Senzafina

Haha ja hon "gör bort sig" ibland när hon vill verka oberörd men när leksnöret har viftats framför ansiktet på henne en längre stund kan hon inte motstå frestelsen, hon måste jaga med tassen. Det är kanske inte mer än en halv minut, men min magkänsla säger mig att hon vill mer men att hon inte vågar "släppa loss".

Systern är inte alls skygg men hon är speciell på sitt vis. Gillar lek men söker enbart upp den på egen hand. När jag försöker busa med henne får jag bara en blick som får mig att känna mig dumförklarad :) så kastar jag iväg en leksak tittar hon inte ens åt det hållet, men tio minuter senare så leker hon med den, själv.

De två har ingen social interaktion mer än vid måltider, förr kunde de båda ligga uppe på skåpet och tvätta varandra. Jag vill desperat tillbaka dit! I mitt hjärta känner jag att systrarna vill det också.

Javisst har jag plats för en låda till, sjukpensionär, nyligen singel efter nio år och dottern flyttade precis hemifrån så det är jag och katterna nu. De är mitt liv även om det kanske låter klyschigt och sorgligt :)

Ps ska kolla upp det där fodret!

Anmäl
2017-07-13 22:26 #14 av: Pyttelite

Jag tror att dina katter kommer att trivas med varandra igen om du bara har tålamod och inte går för fort fram. Det bådar gott med att de triggar på lek även om de är svårtrugade men det kommer att ta tid och det blir säkert en annan relation men för den skull inte sämre.

Vår kisse leker i perioder så det är inte gott att veta alla gånger vad som lockar. I förra veckan gick en favoritleksak sönder som hade en massa fjädrar på snöre. Kvar var bara en plupp och denna plupp är roligare än vad någon tidigare leksak varit tidigare så ibland undrar man hur de är funtade.

Min erfarenhet är att katter är extrema vanedjur men de är också experter på att anpassa sig. De är verkligen motsägelsefulla men mycket trevliga som sällskap.

Jag hoppas att det ordnar till sig för dig och kissarna det har ju varit en omställning för er alla och nu blir det bra men på ett annat sätt.

Jag köper reservlådor typ mindre plastback på Claes Ohlson, Ikea eller Rusta. De är billigast där och en reservlåda behöver inte alltid vara så stor. Jag skulle också rekommendera billiga klösbrädor, finns lite varstans på Ica Maxi, Rusta eller Biltema. Katterna klöser ju för att markera och det kan också ge extra trygghet att de får markera. Funkar de inte är de enkla att slänga :)

Anmäl
2017-07-14 14:47 #15 av: annzoo

#11 har hon alltid varit skygg? Jag skulle inte tvinga en skygg katt att bli buren eller framdragen från sina trygga ställen. Ta och belöna då hon kommer fram självmant för tex klapp och gos. Att leka ofta med henne med saker som ger avstånd mellan dig och katten är bra.

Ge maten där hon vill och känner sig trygg även om de så skulle vara i en garderob. Om det inte serveras något som får henne att komma självmant.  Hon är troligtvis en typiskt enmanskatt alt ett sällskap med äldre trygg katt. Din katt är troligtvist lägst i rang och uppväxten som kattunge kan också spela in.

Anmäl
2017-07-14 17:10 #16 av: Uppkatten

Jag ser ganska ofta på kattsajterna att kattägare tror att katten kommer att "få men för livet" om den tas till veterinären, och att man är rädd för att allt det förtroende man har byggt upp kommer att krascha om katten tas till veterinär. Min erfarenhet är att det här farhågorna inte besannas. Har själv en (fd) skyggis. Hon är utefödd, och låter sig inte hållas, lyftas, bäras. Hon är glad och social med mig i vardagen, men klappar och närkontakt sker i hög utsträckning på hennes villkor. Numera (jag har haft henne i 6,5 år) ber hon själv om gos flera gånger om dagen, och hon gömmer sig vanligtvis inte annat än när vi har besök (kommer dock fram så småningom för att kolla läget). Veterinärbesök är förstås inte roliga för henne. Men med en veterinärmottagning som är van vid rädda katter går det ändå väldigt bra. Väl hemma igen så beter hon sig som om veterinärbesöket aldrig har ägt rum. Hon kan slinka in under sängen några minuter, men är snart framme igen och i stort sett som vanligt. Man kan ana en något förhöjd stressnivå/vaksamhet under någon eller några dagar efteråt men hon äter, gosar och är mestadels sitt vanliga jag. Jag upplever det som att hon i mycket hög utsträckning lever "här och nu" och inte kopplar mig till veterinärbesöket. Uppfattar jag henne som lite stressad/vaksam dagarna efter ett veterinärbesök så brukar jag sätta en Feliway doftavgivare i vägguttaget vilket verkat ge bra effekt. När hon var yngre brukade jag ibland ge Zylkene strödd över maten dagarna inför planerade veterinärbesök. Jag har alltid en filt som sprejats med Feliway (enl. instruktionerna på förpackningen) över transportburen på väg till veterinären. Inte heller min andra katt (med liknande bakgrund, men ännu tamare med mig) påverkas särskilt mycket av veterinärbesök. Så om du tror att kattens besvär beror på fysiska problem så tycker jag inte att du ska dra dig för att ta katten till veterinären. Men min gissning är dock att det handlar om revir, stress mm.

Anmäl
2017-07-15 15:17 #17 av: Senzafina

Hej alla! Följande har hänt. Lilla tösen har visat att hon har ett tydligt budskap i alla fall. Det verkar som om hon inte vill göra på lådan när inte jag är med, och jag antar att det är stress som sitter djupt rotat fortfarande. Har ju märkt att hon bajsar utanför när jag sover och när jag är borta från hemmet, så jag gjorde ett test. Jag satte en låda precis bredvid mig i soffan i vardagsrummet. Kan ni tänka er, när det var dags så gick hon dit och gjorde sina behov. Först tittade hon på mig som för att vara säker på att jag var uppmärksam haha. Visserligen satte hon sig på kanten så att hälften kom utanför så något är ännu inte riktigt okej. Har haft lådan där i två dagar nu och mönstret stämmer. Hon bajsar på golvet när jag sover - i lådan när jag tittar på TV. Frågan är nu hur jag ska bryta detta mönster, jag kan ju inte vara med henne dygnet runt.

Till Pyttelite, nej hon har inte alltid varit så skygg. Reserverad, ja, men inte till den grad att hon inte kommer fram när det är mat ens. Men jag skulle aldrig handgripligen hämta henne från hennes små krypin, jag lockar henne med att vifta en tallrik med härlig saftig mat under nosen på henne, sen börjar vi vår lilla dans ut mot köket. Det kan ta några minuter men sen äter hon som en häst. Vi gör framsteg faktiskt, i början ville hon inte följa med alls, sen åt hon sin mat efter nån meter, fem meter osv. Nu är vi i mål men man får ha lite tålamod.

Jag blir så rörd och tacksam till alla som engagerat sig i mina töser och min situation, det känns skönt att ha någonstans att vända sig. Hon mår bra i alla fall såvitt jag kan se och känna, just nu ligger hon i min famn och spinner som en V8 och åmar sig. Så fort jag slutar gosa henne så säger hon ifrån med tassen. Jag vet att vi kommer att fixa detta!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.