00 - Allmänt kattprat

Katter på semester

2017-07-01 19:10 #0 av: Bästakompis

Jag har varit på drömsemestern för familjer med katt - i en stuga på en egen liten ö. I två veckor har mina katter, som vanligtvis är inne eller kopplade utomhus, fått springa fritt. Bobo stegade glatt runt och ägde ön från första stund, medan Lillan har hållit sig i stugan och försiktigt utforskat de allra närmaste omgivningarna. Och så kom dagen när det var dags att packa ihop och åka hem. Då var jag ensam kvar eftersom min son hade åkt i förväg dagen innan.

Jag började i god tid att städa och packa i lugn och ro med pauser emellan eftersom jag vet att Lillan lätt blir orolig och fattar misstankar om att hon kommer bli intvingad i buren. Och snacka om att hon förstod vad som var på gång! Jag undrar ibland om hon är för intelligent för sitt eget bästa. Från att frimodigt ha legat i soffan medan jag dammsög, så höll hon sig plötsligt gömd under trätrallen när nästan alla väskor och påsar var ute ur stugan. Jag vet att man absolut inte får locka med rop och godis i en sån situation. Då blir hon bara mer misstänksam! Hon är smart. Nej, bara att bära in ett par väskor igen, sätta på radion, slamra lite i köket och låtsas som det regnar. Yes! Hon är inne i stugan och går fram till matskålen. Då tänkte jag resa mig från soffan och bara röra mig i stugan lite, kanske stänga dörren. Men så fort jag reser mig så flyr hon ut och under stugan igen! Min glada och modiga katt är förvandlad till en skyggis! Nåväl. Jag är också smart. Jag anade att detta skulle hända, så jag har gott om tid på mig. Jag öppnar dörren till sovrummet där hon har sovit tillsammans med sonen hela vistelsen. Jag lägger mig på soffan och vilar...går ut och tar en liten promenad utan att titta efter kattskrället...sitter sedan och stickar en stund. Därefter kikar jag in i sovrummet - jo minsann, där ligger hon! Bara att ta henne och stoppa ner i buren som står på verandan, snabbt igen med takluckan!! Oj vad hjärtat bankar. Jag var ju rädd att jag aldrig skulle få tag i henne! Jag börjar åter packa ihop det sista. Men när jag ställer ut väskorna - slinker Lillan precis ut ur buren!! Ja, hon måste ha lyckats krafsa upp dragkedjan till luckan fram. (Jag VET att hårda burar är säkrare, men detta har faktiskt aldrig hänt förut och det måste finnas en taklucka om det överhuvudtaget ska kunna gå att stoppa in den här damen i en bur.)

Jaa. Vad gör man. Nu är hon under trätrallen igen. Jag fattar beslutet att ta med mig den andra katten, hennes låtsasbror Bobo, och en del packning, åka de 5 milen hem och hämta Lillans stora kärlek och favoritmänniska: min 14-årige son. Sagt och gjort. Och Bobo tar man bara och sätter ner i buren utan någon protest, han ligger där knäpptyst hela vägen hem med båt och bil.

När vi så småningom är tillbaka, sonen och jag, så har han order om att ropa så att Lillan hör att han är där. Och det dröjer inte länge innan hon dyker upp med svansen i vädret, glada kuttranden och hälsningsklös på hallmattan! Jaha, nu är hon sitt vanliga trygga jag igen. Jag som har haffat sonen och tvingat honom att följa med och rädda sin katt får se till att han får lite mat i sig innan vi gör ett nytt försök med buren. Lillan står innanför ytterdörren och vill ut, så det är bara för honom att lyfta upp henne. Nu är framluckan på buren igenknuten och jag har ett par gem redo att säkra takluckan med. Nu lyckas Lillan kasta sig ut två gånger innan luckan är helt stängd, men båda gångerna hinner jag grabba tag i henne praktiskt taget i luften! Puh! Vilken pärs!

Vi ror från ön klockan 23 och hemresan går lyckligt och fint. MEN detta hade ju inte slutat lyckligt om det inte hade varit ett sånt tryggt och bilfritt ställe, där katterna inte kan springa vilse, för det är vatten runtom den lilla ön. Eller OM jag inte kände mina katter så väl. Om jag hade börjat städa bara två timmar innan stugan måste vara tom. Om jag hade börjat locka på fel sätt, etc. Vill bara varna andra för att det inte är någon lätt sak att ta med katter på semester, av olika anledningar. Jag förstår också de förtvivlade människor som inte lyckas få med sig katten i en flytt! Och jag kommer att se mig om efter en hårdpastbur med lucka i taket! Hoppas att det finns sådana.

Och jo, jag vet att man ska ha buren stående framme så att katten inte blir rädd när man tar fram den inför avresa. Detta hjälper tyvärr inte ett enda dugg på Lillan. Bobo däremot får man plocka upp hur som helst och när som helst, stoppa in i vilken väska eller påse som helst och han tycker bara det är skoj :)

Lillan ligger nu som vanligt i knät på sin favvomänniska :) trots att han tryckte in henne i den hemska buren.

Anmäl
2017-07-01 19:37 #1 av: Tarotstollan

Så skönt att det gick bra i slutändan!Tummen upp

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2017-07-02 14:27 #2 av: Sandi92

Så skulle jag vilja bo. Rena drömmen. Vilken tur att det gick bra till slut. :)

Om jag inte missminner mig så är det du som har en sköldpaddsfärgad hona och en svart hane, precis som jag? Med mina så är det tvärtom, hanen Totte som är lite räddhågsen och försiktigt, medan honan Saga är nyfiken och framåt.

Anmäl
2017-07-02 20:40 #3 av: Bästakompis

#2, ja, det stämmer! Visst är det fascinerande att katter har så olika personligheter.

Det läskiga är ju att om man misslyckas en gång med att fånga en sån här bur-rädd katt så kan det ju vara helt kört och man får bara inte misslyckas igen. Inomhus finns det alltid metoder att få fram en katt från t ex under en säng, men som här under en trätrall/husgrund så hade det varit helt omöjligt att få fram henne.

Anmäl
2017-07-06 16:33 #4 av: Sjuttan

En bur i hårdplast kan man också ställa på ena gaveln med luckan uppåt.
Då blir det mycket lättare.

Anmäl
2017-07-07 21:44 #5 av: Bästakompis

Tack för tipset!

Måste bara berätta att jag var lite orolig för att komma hem med Bobo för att han kanske skulle jama och ropa mycket för att han vill ut. Han kan inte gå ut på samma sätt här hemma. Men faktum är att han jamar mycket mindre nu än innan! Det räcker fint med att ta ut honom en gång om dagen. Det är lite som att han kom av sig med vanan (ovanan) att stå vid dörren och jama, för att han inte gjorde det alls på två veckor?!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.