00 - Allmänt kattprat

Osäker på om jag ångrar köp av kattunge

2017-05-09 15:37 #0 av: [hjalplos1990]

Hej. 

Jag är helt ny på det här forumet. Läste ett liknande inlägg här som var ett par år gammalt, men jag behöver skriva av mig lite. Uppskattar all hjälp och stöd jag kan få.  Mår dåligt psykiskt och känner mig som en fruktansvärd människa just nu.

Jag började för länge sen fundera på att skaffa katt. Många kompisar hade och det verkade vara en mysig kamrat att ha i livet. Eftersom jag är allergisk så kom jag in på sibirisk katt på nätet, en ras som goda vänner till mig har och som jag träffat många gånger. Jag blev också inspirerad av att de är "hundlika" och att man ska kunna lära dem trix och att de följer efter dig. Jag träffade en uppfödare som var erfaren och seriös och valde ut en kattunge.  Uppfödaren var först lite osäker på min bostad och arbetssituation, då jag bor i en studentetta på ca 35 kvadrat och kommer jobba heltid i sommar, men hon tyckte jag verkade ok när vi träffades och då fanns det inga tvivel från hennes sida på att jag var lämplig. Jag valde den lugnaste av de fem st i kullen och  förberedde allt. Köpte verkligen alla prylar man kan behöva och säkrade lägenheten. Ett stort klösträd, en lekplats, massor av leksaker, förberedde fina spaningsplatser i fönstrena, pluggade in en feliway osv.

Sen kom den stora dagen. I tisdags, för en vecka sen var jag och hämtade den 12 veckor gamla katten och vi flyttade hem. Första natten var precis så jobbig som jag hört. Katten jamade hela natten och var uppe och sprang i sängen och försökte väcka mig. Katten verkar trygg i reviret nu, då hon sover framme och  äter, dricker och brottas med leksaksmöss. Jag har sakta vant henne vid att vara ensam, först i 10-minuters perioder, sen 1 timme, två timmar osv. Men något känns inte rätt. Bara vid enstaka tillfällen har hon visat något intresse för mig. Visst, hon smeker sig mot mig ibland och spinner om jag kommer och klappar henne när hon vilar, men hon kommer aldrig fram och visar intresse, hon har helt slutat att jama på mig och om hon inte försöker gå iväg från mig när jag kommer och klappar så springer hon ifrån mig med full fart. Hon visar knappt något intresse för leksakerna jag lägger fram eller när jag tar fram en vippa, såsom hon tyckte det var roligt hos uppfödaren. Hon leker lite för sig själv men ska jag vara med så blir det  inte intressant. Vippan kanske hon jagar lite halvhjärtat, men hon verkar inte särskilt stimulerad av det. Däremot så har hon bra fart på nätterna. Har försökt att trötta ut henne på kvällen med en laserpenna och då springer hon tills hon inte orkar stå upp längre, men sen när lampan släcks så är hon uppe igen. Klöser på allt, ska upp i sängen, klättra i gardiner osv. Jag ignorerar detta så slutar hon efter en stund, men själv ligger jag irriterad och uppstressad och kan inte somna. När jag väl somnat så ska hon upp vid 4-tiden igen och stöka och även om jag slumrar till igen så får jag inte den sömn jag behöver. Jag är helt förstörd på dagarna och orkar knappt bry mig om katten eller skolarbetet jag måste göra. Jag förstår att kattungar är busiga och att man måste aktivera dem, men allt jag har läst och blivit tillsagd är att katten kommer klara sig och må bra om den har klättermöjligheter och om man tröttar ut den ordentligt på kvällen innan läggdags. Enligt uppfödaren var hon aldrig uppe på nätterna innan, så även där känns det märkligt. Jag mår verkligen inte bra. Eftersom hon inte vill leka eller kela med mig så känns hon bara som jobb. Jag får rensa kattlåda, lägga fram mat, plocka upp bajs som hamnat utanför och nu har hon dessutom bajs i pälsen som hon inte låter mig tvätta bort, så hon luktar fruktansvärt illa och lukten sätter sig överallt. Sen på kvällen när hon springer efter laserpekaren är jag egentligen inte på humör, utan gör det enbart för att kanske få lite extra sömn. Detta, plus massiv sömnbrist känns som allt jag fått ut av mitt kattköp. Såhär i efterhand när jag googlar på problemen jag upptäcker, som jag aldrig tänkt på tidigare, så skriver många att man borde köpa två katter. Eller att jag bor för litet. Eller att kattungen inte kommer klara sig ensam särskilt länge. Varför sa ingen detta tidigare? Hur ska det gå när jag börjar sommarjobba och hon måste vara själv 10 timmar i sträck? Jag har inte råd att köpa en till, katterna kostar jättemycket och utöver det ska jag ha försäkringar och mat, extra låda etc och allt detta i min lilla lägenhet. Känner mig som en fruktansvärd människa. Tyckte verkligen att jag tänkt på allt, men nu känns det som att både jag och katten kommer vara olyckliga länge. Jag läste flera böcker, kollade youtube videos, frågade bekanta, läste på Sverak och sällskapet sibirisk katts hemsidor. Jag var medveten om att det skulle bli vissa uppoffringar, att jag skulle sova lite dåligt första nätterna, att jag inte  spontant skulle kunna åka iväg över helger, att jag skulle få släppa lite på ordning och reda osv. Men jag kommer inte kunna bo med bajsfläckar runt hela bostaden och jag känner mig inte alls bra just nu. Känns som att det enda jag gjort den senaste veckan är att googla på olika problem jag upptäcker. Jag har verkligen suttit i hur många timmar som helst och läst om kattproblem och svaren är alltid samma. Skaffa en till katt eller aktivera den mer. Men det går ju liksom inte. Jag har inte haft tid eller ork till något annat. Inte kunnat titta på fotboll på tvn, eller gå och gymma. Jag har inte heller haft någon som helst aptit. Får tvinga i mig lite mat bara för att jag måste. 

Jag antar att jag tog det där med "hundlik" på lite för stort allvar, även om mina vänner har lyckats bra med sina sibiriska. De kan promenera och diverse roliga trix. Enligt en broschyr från sällskapet sibirisk katt så ska katten klara sig bra i lägenhet om man leker med den 30 minuter om dagen, eller ger den aktiveringsleksaker. Där stod även att katten snabbt blir tillgiven sin nya ägare och följer efter överallt. Min tjej känns som att hon har kombinerat de negativa sidorna från en katt, dvs att de är lite egoistiska och bara vill sköta sig själva, och de negativa sidorna från en hund, dvs att hon går runt med bajs i pälsen och lämnar äcklig lukt överallt. Katten är supersöt och mysig de få stunder hon faktiskt är mysig, men jag är osäker på om hon gillar mig. Eller om jag gillar henne.  Förstår att det är en stor omställning för henne och ett stort ansvar för mig. Förstår också att man inte bara kan ångra sig eller sälja vidare kattungen, men är rädd att det kanske måste göras. Jag vet faktiskt inte. Mår inte alls bra.

Hur var det för er? Växte ni långsiktigt in i en relation med er katt? Just nu känns det som att hon alltid kommer hålla mig vaken hela nätterna och bli uttråkad och förstöra saker när jag är iväg på jobbet. Lägenheten känns nog för liten också, men hon kanske vänjer sig? Hade tänkt promenera med henne om hon vänjer sig vid selen, och clicker-träna med henne, men hon visar inget intresse för godis eller andra belöningar, så det känns svårt. Det försvårar också användandet av aktiveringsleksaker eftersom hon redan har fri tillgång till mat och inte bryr sig om godis. Försöker verkligen få in bra rutiner för henne, men hon slappar hela dagarna bortsett från nån timme då hon leker ensam och sen stökar hon flera timmar på natten. 

Ni får gärna skälla på mig. Jag förtjänar det. Jag kanske överreagerar, då jag är en person som grubblar väldigt mycket. Överanalyserar. Men har verkligen ingen jag kan prata med om detta. Uppfödaren ringer ibland och då brukar jag få lite praktiska tips och råd, men det hjälper bara delvis. Känns så hemskt varje gång hon ringer med, då hon är så entusiastisk och bryr sig så mycket om katten, och jag mår så dåligt och orkar knappt bry mig om henne. Det här inlägget blev otroligt långt, men hoppas någon förstår mig. Jag tyckte alltid mycket om att vara hemma innan, men nu känns det bara skönt att komma härifrån lite. Blir det bättre, det har ju trots allt bara gått en vecka? 

Mvh

Hjälplös

Anmäl
2017-05-09 15:52 #1 av: Hera

Jag klickade med mina katter direkt. De sov i sängen med mig redan första natten.  I perioder kan de stöka runt som galningar på nätterna.

Katter är ju individer. En del är keliga och vill vara nära, andra inte. Det måste man vara medveten om.

Att en katt inte ska lämnas 10 timmar ensam per dygn borde vara självklart. Det är ett socialt djur. Speciellt inte en ensam kattunge. Märkligt att uppfödaren sålde katten till dig när du talade om detta.

Jag tycker nog att du bör sälja tillbaka katten pga jobbet.

Anmäl
2017-05-09 15:54 #2 av: ApanAnn

Okej, ta ett djupt andetag nu. Det har bara gått en vecka! Ni kommer inte att bli superbästisar på så kort tid, och det kan vara omtumlande att få hem den efterlängtade katten och sedan inte bli helt kär direkt. Men det är ok.

Ja, just nu är det ditt jobb att katten mår bra. Det kommer hela tiden vara ditt jobb, 15-20 år framåt. Är du inte ok med det kanske du bör ta ett snack med uppfödaren och lämna tillbaka katten. Hur jobbigt det kommer att vara varierar med ålder på katt, om den är frisk och hur katten är. Men ja, det är ditt jobb nu.

Försök att lösa bajs situationen i alla fall. Katten tycker inte heller om att ha bajs i pälsen, jag lovar. Om det kommer bajs utanför/bajs i pälsen kan det vara lådsituationen som inte passar eller att katten är dålig i magen.

- Äter katten samma sak som hos uppfödaren?
- Verkar den dålig i magen?
- Hur många lådor, vilken typ och vad är det i?
- Var är lådan/lådorna?

Om du inte vet hur du ska tvätta katten, fråga uppfödaren om tips. Det kan inte vara första gången katten får ett bad, det brukar uppfödare förbereda dem på.

Anmäl
2017-05-09 15:54 #3 av: [hjalplos1990]

Brukar uppfödare vara villiga att köpa tillbaka katter? Så kort tid efter köpet? Jag vill ju kattens bästa också, men de har ju mamman som helst inte vill ha sina ungar nära?

Anmäl
2017-05-09 15:56 #4 av: ApanAnn

En seriös uppfödare tar garanterat hellre tillbaka en unge än att den ska riskera fara illa.

Anmäl
2017-05-09 15:56 #5 av: Hera

#3 Ja. Fast för ett lägre pris. Bra uppfödare vill ju se att kattungarna får det bra. 

Anmäl
2017-05-09 15:57 #6 av: [hjalplos1990]

Tack för svar #2. 

Katten har samma kost och samma sand. Hon kan använda lådan och gör det för det mesta. Klippte bort pälsen med stelnad avföring nyss, men hon luktar riktigt illa fortfarande. Ska fråga om tips om att tvätta katten, men hon var livrädd bara hon var nära kranen innan och vill minnas att uppfödaren sa att de avskydde att bada, även om de gillar att plaska i vattenskålen och sådär.

Anmäl
2017-05-09 16:00 #7 av: [hjalplos1990]

Arbetstiden kom nog inte upp när vi pratade, vi pratade mest om studentlivet, men jag sa tydligt att jag snart var färdig med studierna och inte visste hur jag kommer jobba i framtiden. Tack för att ni är så snälla.

Anmäl
2017-05-09 16:02 #8 av: Calcifer

Skäll tycker jag inte du ska ha. Men det där med katt är ett stort ansvar och visst kan det ta ett tag innan både du och katten har vant er.

När jag tog hem min senaste kisse, Nox, så hade jag total ångest första veckan. Trots att han var världens gospropp som inte var nöjd om han inte fick ligga innanför tröjan och sova och lekte med mig varesig jag var med på det eller inte. Men man tar ändå på sig ansvaret för ett liv, och de kan leva i 15-20 år, så ja naturligtvis kan man känna stress eller ångest.

Det är bara i början nu, ni har inte synkat er än, det är helt naturligt att det känns jobbigt. Hon har precis lämnat sitt trygga hem och sina syskon hon kunde busa med hela tiden och du har precis fått hem en ny kompis och att bo med någon - oavsett om det "bara" är ett djur - är alltid en omställning. Jag skulle säga ge det minst en månad innan du börjar fundera på om du gjort rätt eller fel. Men det kan ta längre, alla djur är ju individer och fungerar inte likadant. För min del tog det ungefär en vecka innan jag visste att Nox hörde hemma hos mig och att jag aldrig vill bli av med honom någonsin. Nu har han bott här sen i oktober och jag älskar honom även när han driver mig till vansinne genom att väcka mig för han välter grejer eller har bajs i pälsen efter lådbesök. :P

Angående att hon är mer aktiv på natten så är det väldigt vanligt. Katter är nattdjur, och båda mina brukar ha damprejs runt 2 på morgonen oavsett hur mycket jag aktiverat dem under dagen. Jag har vant mig och nu springer de från trädet ut i hallen och tillbaka kanske 4-5 gånger istället för 20 gånger som tidigare. Vi har vant oss vid de sömnscheman vi har. Sen bajs i pälsen så ja, ibland händer det med långhåriga katter, Nox är långhårig så vi har det problemet ibland. Du får helt enkelt ge henne ett litet bad, speciellt i rumpregionen. Sen kan du även med sax klippa bort lite av pälsen precis i rumpan så det inte fastnar lika lätt. Men det där brukar vara nåt de lär sig att hantera själv med åldern också. 

Försök att slappna av lite, och försök att ge det mer tid. Ju mer avslappnad du är desto mer avslappnad kommer hon vara. Efter bara en vecka finns det fortfarande massor som kan förändras, allt är väldigt nytt just nu. Jag är säker på att hon gillar dig men ni måste ju lära känna varandra och det tar lite tid. Alla katter är inte knäkatter som vill sova i famnen direkt från början. Nox är sån, han har alltid varit det sen samma dag jag fick hem honom. Elrond, min andra katt, är inte alls sådan. Han tycker också om gos men på hans egna villkor så han kommer till mig inte tvärtom.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-05-09 16:04 #9 av: Hera

#6 En del av uppfödaren jobb är att vänja kattungarna vid hantering såsom bad, kloklipp och öronkoll.  Så katterna accepterar det.

Mina gillar inte att bada men får inte panik över det.

Jag läste om tips på hur man lättast badar katter med hjälp av Google. Så googla på "bada katt" :) 

Anmäl
2017-05-09 16:05 #10 av: Calcifer

Angående att tvätta katten så gör det hellre i en balja eller liknande så det blir ett bad utan rinnande vatten. Det brukar hjälpa om de är rädda. Ingen av mina katter gillar bad men ibland blir man så illa tvungen. Ju lugnare du är desto lättare är det att få det avklarat. Gör det lugnt och metodiskt, prata med henne under tiden, och låt henne inte streta för mycket. Få det gjort, helt enkelt, ju fortare det är gjort desto bättre. När Elrond behövt bada har jag snabbgjort det för bådas skull och det är över på fem minuter. Sen att han blir sur och blänger på mig i några timmar det tar jag.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-05-09 16:06 #11 av: Tjeja

Det låter för mig som att du är väldigt trött och behöver sova helt enkelt!

När du återhämtat dig lite sömnmässigt tror jag att du kommer kunna se på din situation med lite mer perspektiv och inte riktigt lika mörkt som nu när du är utschasad!

Kan någon komma och avlasta dig lite någon dag så du kan sova borta och den personen hos dig och hålla kissen sällskap? Det är ju ändå bara någon vecka du haft katten än och verkligheten kan nog kännas mer jobbig än vetskapen om jobbet föreställer sig så att säga. Kunskap och vetskap betyder ju nödvändigtvis inte insikt och framförallt inte erfarenhet.. vilket du får först nu när du upplever hur det är att ha en rackarunge och ingen vuxen kisse som kan hjälpa dig med uppfostran.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-05-09 16:09 #12 av: [hjalplos1990]

Allt det ni säger låter rimligt. Det mesta går nog att lösa, men arbetssituationen, vad tror ni andra där?

Anmäl
2017-05-09 16:12 #13 av: Danielamartinas

Jag har skickat ett PM till dig ts Glad

Anmäl
2017-05-09 16:13 #14 av: ApanAnn

Kattvakt?

Anmäl
2017-05-09 16:17 #15 av: [hjalplos1990]

Hur ofta skulle ni säga att hon behöver tillsyn? Om jag är borta 10 timmar under dagen?

Anmäl
2017-05-09 16:19 #16 av: Tjeja

Jag tänker att ett sommarjobb handlar om en period på ett par månader. Frågan är hur ditt liv kommer se ut i framtiden i ett längre perspektiv, något du förstås både borde och har tänkt på långt innan du skaffade kissen.

Finns det någon kompis eller bekant som skulle kunna tänka sig att dela lägenheten med dig under sommaren och som gillar katter? Någon som förhoppningsvis jobbar andra tider än dig så att ni är hemma på olika tider så kisse inte behöver vara ensam så enormt många timmar i taget för ofta?

Oavsett.. så för en liten kattunge som din är 2 månader en evighet. Men i det långa loppet av flera år tillsammans med katten, 10-15 kanske 20+ år tillsammans så är några månader inte hela världen. Ni har massor med tid på er att anknyta och skapa kärleksfull känslomässig samhörighet. 

Den känslan är inget som kommer av sig självt per automatik. Din relation med katten är ju just detta, en relation. Och relationer måste man jobba med för att utveckla och bygga positiva och starka.

Har du provat att ignorera kissen när du kommer hem och hon springer undan för dig? 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-05-09 16:24 #17 av: [hjalplos1990]

Det jag läste om innan jag skaffade katten var att den ska ha tillsyn vart 12e timme.  Detta sa även en god vän till mig som har katt. Ett annat par jag känner som har sibirisk katt hade sin hemma när de jobbade heltid, vad jag vet. Större bostad där dock. Har ingenstans läst att detta inte gäller kattungar.

Jag nämnde för uppfödaren att jag inte vet hur min arbetssituation ser ut när jag pluggat klart men att jag förmodligen ville ha en större bostad då. Detta var inget som diskuterades mer än så sen. Antingen har jag frågat för lite eller så har jag antagit att de godkänt mig baserat på det som sagts och skrivits.

Anmäl
2017-05-09 16:30 #18 av: [hjalplos1990]

Brukar ignorera kissen ibland, när jag är som mest trött på henne. Får sällan någon respons oavsett.

Anmäl
2017-05-09 16:31 #19 av: Halvdansken

Om du nu vill lämna tillbaka katten så gör det fortast möjligt, då jag tror att de flesta som köper raskatter vill ha dem som killingar. 
Vi har "bondkatter" som vi köpt på kattehem. Man kan lära dem tricks också, de kommer när vi visslar på dem, och de älskar att gå tur i trädgården och vara med oss ute.  Så katter blir lite vad man "gör dem till" och hur mycket tid man lägger på dem.  Men börja så tidigt som möjligt. Köp gärna lite leksaker som utmanar intellligensen, som matlabyrinter och liknande, våra katter har många olika och de älskar dem.  
Sen har jag hört dåliga saker om laserpennor, men jag är lite på tunn is där. Men det handlar om att katterna blir stressade eftersom de inte fysiskt kan fånga nånting.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2017-05-09 16:37 #20 av: ApanAnn

Tillsyn 2 gånger per dygn är absolut minimum. De klarar det, men det är inget att sträva efter direkt. Kattungar och ensamkatter behöver mer sällskap.

Anmäl
2017-05-09 16:41 #21 av: Calcifer

Fast det där med att de enbart behöver tillsyn var 12:e timme är inte riktigt menat för längre perioder. Det är mer att om du åker bort och har kattvakt i säg en helg eller så, då behöver katten tillsyn två gånger om dagen. Men med en så ung kattunge tycker jag inte den ska vara ensam hela dagarna. För bådas skull. Det är drygt att komma hem efter en lång dag och hitta halva lägenheten i spillror för att katten varit uttråkad och busig under dagen. Äldre katter har oftast mindre problem med att lämnas ensamma lite längre. Jag har två katter. Elrond, som är 3, skulle jag kunna lämna under en hel arbetsdag utan att det skulle störa honom då han sover i princip hela tiden när jag är borta och är en rätt lugn katt i övrigt också. Nox, som är under året, skulle hata det. Han är mycket mer beroende av mig än vad Elrond är, och mår märkbart sämre om han inte får kroppskontakt och mys varje dag. 

Jag skulle säga att om du jobbar mycket i sommar så att ha någon som kunde komma över en gång om dagen och stanna någon timme vore otroligt bra.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-05-09 16:47 #22 av: Halvdansken

"Tillsyn" är väl ok om man ska på semester en weekend och har en granne som kommer in och ger mat, vatten och tömmer lådan. Men det är ju inte ett liv för en liten nyfiken kattunge att vara ensam hemma. Du kommer säkert att uppleva sönderklösta möbler och kanske protestkiss i sängen eller liknande.

Helt ärligt tycker jag att du ska lämna tillbaka katten och köpa två nya när du ha lite mer ordning på arbetstider och en större bostad.  Jag tycker synd om den lilla kattungen.

#21 hann före...Skämtar

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2017-05-09 16:53 #23 av: Hera

#20 Det är inte säkert dom klarar det. Många katter mår dåligt av att vara ensamma så många timmar. 

Anmäl
2017-05-09 16:59 #24 av: Halvdansken

Kanske bättre om du uppsökt nån katthem eller liknande och skaffat en äldre katt som behövde ett lugnt boende.  Finns många sådana som söker bostad.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2017-05-09 17:09 #25 av: Uppkatten

När jag köpte min första egna kattunge för snart 25 år sedan så var jag totalt förbi av trötthet efter någon vecka. Min mamma fick komma och stötta både mig och kattungen till slut.... och så småningom blev han min mest underbara livskamrat. Han fick också ganska snart en kattkompis  vilket underlättade mycket för mig. När jag fick hem mina båda nuvarande katt-tjejer var de kring 6 månader gamla (d v s något äldre). De race:ade nätterna igenom i veckor och månader.... och jag gick runt och var grå i ansiktet av trötthet. Jag gillrade t o m upp "farthinder" i lägenheten för att i någon mån hejda deras framfart, men det var lönlöst... De for högt o lågt här hemma. Dessbättre "växte det bort" (vilket också var vad jag förväntade mig), och så småningom ställde de om dygnsrytmen till att mest race:a runt en stund strax efter att jag gått och lagt mig. Jag bor på 37 kvm + balkong med mina två katt-tjejer och det fungerar alldeles utmärkt. Har tidigare haft två andra katter i samma lägenhet under 15 resp. 17 års tid (ca) och det fungerade också utmärkt (de katterna fick dessutom gå ut i koppel). Kattungar är "superjobbiga" och det hör till. Och ja, jag tycker att man ska ha två, för vi människor kan aldrig ge dem det som en galen kattkompis kan ge i form av lek och stimulans. Och ja, jag tycker att det är för länge att lämna en ensam kattunge i 10 timmar i sträck.

Anmäl
2017-05-09 17:23 #26 av: [hjalplos1990]

Väldigt delade meningar just nu alltså. Jag hade gärna tagit en vuxenkatt, men det har inte funnits några i närheten vad jag vet eller sett. Sen så har jag som sagt inte råd att köpa en till, då de är raskatter och väldigt dyra. Pratade just med en kompis som har en och hans katt klarade sig fint när de jobbade heltid. Det började han med redan när han var 14 veckor och han bor helt själv, visserligen större lägenhet dock. 

Känner också att jag kommer se ut som en idiot om jag hör av mig till uppfödaren nu och berättar att jag ska jobba heltid hela sommaren och att det förmodligen inte kommer funka. Att man inte diskuterade det tidigare utan att det kommer en vecka efter köpet. Blir så omständigt för alla.

Anmäl
2017-05-09 17:31 #27 av: Hera

#26 Att någon annan har gjort det betyder inte att det är bra för katten. 10 timmar är för lång tid för en kattunge. Det finns inget som rättfärdigar det. Förstår inte hur man ens kan tro att det är ok.

Det är synd att du inte läste på mer innan köp. Angående att lämna kattungar ensamma och att det bästa är att ha två katter så dom kan leka ordentligt.

Raskatter är dyra ja. Då sparar man.

Tänk också på att en sjuk katt kan kosta 50.000kr om man har otur. Då är inköpssumman inte så svettig längre. Har du råd?

Anmäl
2017-05-09 18:02 #28 av: Halvdansken

#26. "Känner också att jag kommer se ut som en idiot om jag hör av mig till uppfödaren nu "

Möjligt, men jag tror att uppfödaren (om hon/han är seriös)  uppskattar att du sätter kattens bästa framför att du känner dig lite korkad för att du tog ett felbeslut.  Anser du att det är bättre att katten har det dåligt i lång tid, än att du ser ut som en "idiot" i en timme?
Och som #27 skriver - har du pengar (och tid) till kastrering, vaccination osv? Är katten försäkrad, chipmärkt?

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2017-05-09 18:17 #29 av: [hjalplos1990]

Katten är försäkrad, chippad, vaccinerad osv. Pengar till kastrering har jag, men inte tillräckligt för att göra detta för två katter, om jag måste lägga ut ytterligare ca 12 000 på en katt till. 

Anmäl
2017-05-09 18:19 #30 av: Calcifer

Jag tycker du kan avvakta någon vecka och se hur du känner och om du kan lösa det på något vis under perioden du jobbar. Oavsett ska du inte fatta ett för snabbt beslut som du kanske ångrar sen också. Men om du pratar med uppfödaren tycker jag du kan vara ärlig med känslor och tankar.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-05-09 18:57 #31 av: [hjalplos1990]

En av er tycker återlämna så snart som möjligt och en tycker att jag ska avvakta. Svårt alltså. Tror jag ska ringa uppfödaren.

Anmäl
2017-05-09 18:59 #32 av: Hera

2 tycker du ska sälja tillbaka den.

Anmäl
2017-05-09 19:01 #33 av: Halvdansken

Ring uppfödaren.  Tror att du mår bättre om du gör det, för det verkar som om du själv egentligen tycker det är det bästa alternativet.  

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2017-05-09 19:05 #34 av: Halvdansken

#29 Vår Elvis sabbade ett korsband. Kostade 8000 danska kronor för ett nytt. 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2017-05-09 19:54 #35 av: Tjeja

Har man inte 2 veckors ångervecka när man köper ifrån registrerade uppfödare? 

I alla fall så är det bättre att ringa uppfödaren och säga att du ångrar dig än att både du och kissen lider ifall du verkligen egentligen inte har någon lust längre. 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-05-09 19:57 #36 av: kara_murray

Ärligt talat... Är det inga kattägare som jobbar heltid?? Jobbar man heltid så är man borta från katten i +-10 timmar. Katten överlever det, även en ensamkatt klarar det. Inte optimalt men det funkar. Man får som sagt underhålla den mer när man kommer hem..
Och hjolplos1990 en vecka med en ny kattunge är ingen tid alls. Det kan ta några veckor att klicka med kattungar, det är ju ett nytt hem,nya rutiner och så är det en ny människa att lära känna. När allt det nya lagt sig kommer det gå bättre. Det är en jobbig period i början men det blir lättare särskilt när de blir äldre. Ha lite is i magen jag tror att det kommer att bli bra.

Anmäl
2017-05-09 20:01 #37 av: kara_murray

Du ska ju jobba i sommar och då kan du kanske spara lite pengar så att du kan skaffa din kattunge en kompis till hösten. Så ta det lugnt och lär känna din sötnos!!!

Anmäl
2017-05-09 20:09 #38 av: Calcifer

Tycker absolut du kan prata med uppfödaren, men en vecka att hinna klicka med katten är ingen tid egentligen, så vem vet, om en månad älskar du katten och har ordnat med sällskap till henne när du jobbar så länge eller nåt. 

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-05-09 20:30 #39 av: Hera

#36 Jag hade aldrig skaffat katter om dom hade behövt vara ensamma så länge om dagarna. Hade inte haft hjärta till det.

Jag vill ha välmående djur. Jag anser inte att ensamma katter kan må så bra dom kan om dom är ensamma halva dygnet.

Anmäl
2017-05-09 20:37 #40 av: kara_murray

Nej Hera det är inte optimalt men det går. Och min katt som var ensamkatt ett bra tag var och är välmående då som nu!!!
Men alla kan inte jobba halvtid en del måste jobba heltid för att försörja sig och katten. Och man är inte sämre kattägare för att man jobbar heltid!!!

Anmäl
2017-05-09 21:03 #41 av: Hera

Alla är vi olika. Jag skulle inte satsa på något som inte är optimalt. 

Anmäl
2017-05-09 21:59 #42 av: [hjalplos1990]

Har ringt till uppfödaren. Vi har hittat en suverän lösning. Vill inte säga exakt vad, för jag vill hålla mig anonym, men känns riktigt bra och alla är positiva. 

Anmäl
2017-05-09 22:05 #43 av: Hera

#42 Så bra!

Anmäl
2017-05-09 22:10 #44 av: Calcifer

Perfekt!

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-05-10 00:09 #45 av: ApanAnn

Skönt att det känns bättre!

Vi jobbar båda heltid, men inte alltid samma tider. Våra två ligister verkar vara nöjda.

Anmäl
2017-05-10 00:39 #46 av: pimey

Jisses calm down! Katten har precis flyttat från sin trygghet till en okänd miljö och okänd människa! 1 v är ingenting låt katten landa i sitt nya hem innan du börjar ventilera dina tankar. Allt ska ske på kattens villkor och inte dina, katter är precis som vi individer och de följer inte standarden slaviskt vare sig på utseende eller temperament

Anmäl
2017-05-10 11:28 #47 av: micki78

#46 Men det är väl jätte bra att TS ventilerar sina tankar här så att hon kan få tips och råd.  Det är väl ändå det forumet är till för. Spelar ingen roll om det gått en dag eller 4 månader, har man tankar och funderingar måste man få ventilera dessa oavsett.

Anmäl
2017-05-10 13:20 #48 av: Belzebubble

Kattungar är jobbiga. Den första tiden med min katt ville jag bara lämna honom tillbaks. Men sen blev det lättare. 

Vi var noga med att busa med honom på kvällarna för att han skulle sova på natten, och nu är han nästan två år gammal och håller sig för det mesta lugn, ibland väcker han oss genom att jaga våra tår. 

Han är en långhårig huskatt så jag förstår problemet med bajs. Vi var noga med att vänja honom vid bad redan när han var liten. Han älskar det inte, men kan acceptera det. Dessutom klipper vi honom där bak för att det inte ska fastna och så håller vi noga koll på vad han äter, för blir han för lös i magen så är det ju självklart en kattastrof... 

Vi fick hämta honom tidigare än planerad då vår (oseriös, vet vi nu) uppfödare sa fel datum. Det gjorde att vi fick lämna honom ensam enstaka gånger innan vi blev helt lediga, som vi planerade. Jag lämnade kameror i hela huset och höll koll på honom under de 6 timmar han var ensam. Det gick bra och han sov under den tiden, men jag mådde skit och han bokstavligen klättrade på mig när jag kom hem, understimulerad. 

Nu klarar han ju av att vara ensam, men det handlar aldrig om mer än 6-8 timmar, få dagar i veckan då jag och min sambo har olika scheman och inga mån-fre jobb, så det är nästan alltid någon hemma. Att lämna en innekatt helt ensam för så länge tycker jag är hemskt och det blir ännu värre när det gäller en kattunge.  Jag ska för första gången lämna min katt med en kattvakt över helgen och mår så dåligt över det. 

Och förresten... "och de negativa sidorna från en hund, dvs att hon går runt med bajs i pälsen och lämnar äcklig lukt överallt" - vad är det för hundar du har träffat? :D

Skönt att du har hittat en lösning. Jag hoppas att det löser sig för er. Jag älskar min katt otroligt mycket, även när han väcker mig mitt i natt för att bajs fastnade i pälsen och han vill gosa bredvid min kudde... 

Anmäl
2017-05-10 22:57 #49 av: Mangochanti

Hej!
Du har fått många tips och råd och i slutänden är det bara du som kan ta ett beslut.

Jag tycker inte det "låter" som att du är så sugen på katt, utan du kanske har lyssnat på dina vänner som älskar sina katter och du ville ha ngt liknande?
En katt lever många år 15-20 år kan en katt bli, som är innekatt om ingen sjukdom mm drabbar din kisse.
Du får inte lämna din kattunge ensam 10 timmar. Så är det. Katter är ett socialt djur och har du inte den tiden att spendera med din katt som den behöver, då behöver du fundera igen på ditt beslut att köpa katt. Själv hade jag inte sålt en kattunge om jag visste vad som gällde.

Din kattunge behöver hjälp att rengöra sin päls, så den blir ren. Det är ngt du måste göra för båda eran trivsel. Har kisse diarré måste du ta reda på vad som är fel.

Fundera om du verkligen vill ha katt,  annars tycker jag du borde lämna tillbaka katten, du har ångerrätt men du får inte tillbaka hela summan. Men ju fortare desto bättre för katten. Samt lättare för uppfödaren att hitta ett nytt hem till henne.

Man kan aldrig få en garanti på att katten ska vara si eller så. Tyvärr. Även om man inom raskatter ofta har mer insyn i temperament mm.

Det du först och främst MÅSTE göra är att prata med uppfödaren, berätta om de problem du upplever, som du skriver här och fråga om uppfödaren kan besöka er, ge råd och visa hur du ska hantera katten. PRATA med uppfödaren är mitt främsta råd.
Och sen måste du lita på din egen instinkt, vill du inte ha kissen...SÅ hjälper du varken dig själv eller katten genom att försöka, det låter inte som er personkemi stämmer. Det känner ni båda två.

Lycka till med dina beslut!

Anmäl
2017-05-10 23:17 #50 av: Hera

#49 Läs inlägg 42 :)

Anmäl
2017-05-11 23:00 #51 av: Kutterkatt

Jag ser att du och uppfödaren kommit fram till en bra lösning ihop, men en tanke slog mig när jag läste igenom! Du skriver att du inte har råd att lägga 12 000 på en till kattunge, men det finns väl ingenting som säger att du måste det..? Det finns så många kattungar som behöver hem som kostar väldigt lite eller inget alls! Du skulle antagligen få lägga en mindre summa på att chippa och vaccinera osv och betala för en till försäkring men verkligen inga 12 000. En tanke bara, om det nu var det som stod i vägen för en till kisse!

Anmäl
2017-05-12 00:30 #52 av: Mangochanti

Oj, ok. Skönt att ni kommit fram till en lösning. Hur kunde jag missa det :-/

Det känns iaf  bra :-) Lycka till!

Katt

Anmäl
2017-05-12 02:33 #53 av: Nathalie-G

#51 TS är ju allergisk och skaffade därför en sibirisk katt som är allergivänlig. Svårt att hitta raskatter billigt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.