02 - Hälsa, Beteende, Kosthållning

Varför är våra katter så skygga?

2017-04-28 15:27 #0 av: Chezai

Vi har 2 katter snart 1 och 2 år gamla, Ragdoll och Birma/Perser blandning. Vi har haft dom sedan de var kattungar (12 veckor) så dom har aldrig haft något annat hem än hos oss. Dom är otroligt kärvänliga och sitter alltid med mig och Sambon eller följer efter oss när man går runt, riktiga små kelgrisar. Dom är båda hanar, kastrerade och innekatter då vi bor i stan (Lägenhet) men kan gå i sele utomhus utan problem. Problemet är att dom är så otroligt skygga mot främlingar, När vi får besök så går dom och gömmer sig. När brevbäraren lämnar post eller någon går i trapphuset kan den äldsta ibland morra och resa ragg ungefär som han vaktar eller är osäker? 
Nyligen hade vi sambons bror på besök under ett par dagar och dom ville inte gå fram till honom en enda gång. Han testade att lägga ut godis och blötfoder till dom men dom fullkomligt ignorerade det, I vanliga fall är dom riktiga godisgrisar, Om jag öppnar burken med kattgodis så klättrar dom efter benen på mig. Han lät också bli dom för att se ifall dom självmant ville gå fram men det gjorde dom aldrig.
Vi får sällan besök och katterna verkar inte riktigt förstått att det finns fler människor i världen än oss 2 men jag vet inte hur man kan träna bort det eftersom vi aldrig umgås med någon. Har någon varit med om något liknande och kan tipsa lite hur man går till väga för att arbeta med det här beteendet?

Anmäl
2017-04-28 15:54 #1 av: NatasjaHemby

Skygghet kan bero på dåliga gener eller på dålig socialisering (viktigaste socialiseringsperioden är mellan två och sju veckors ålder, missar man den är det svårare att få katten ordentligt socialt kompetent). Om katterna var tuffa och framåt när ni först fick dem så är det däremot mer sannolikt att de bara vant sig vid att vara med er.

Beror skyggheten på dåliga gener kan det vara väldigt svårt att träna bort, men det kan gå att få katterna mer trygga med främmande människor om man arbetar väldigt aktivt med problemet. Är de däremot bara lite ovana vid folk så går det säkert att träna bort genom att ofta ha folk hemma. Helst lugna, tystlåtna människor som bara är i hemmet utan att lägga för mycket fokus på katterna.

SE*Simbelmynes

Anmäl
2017-04-28 15:57 #2 av: Tyst

Hmm jag kan tänka mig några saker. Dels att de inte blivit vanda vid gäster när de var små. Många katter jag mött som är gosiga med ägaren men skygga för andra har inte träffat så många andra människor som små.
När de sen träffar andra när de blir äldre sitter det i.


Hur gör ni när de morrar/blir skygga och vill gömma sig, och hur gör gästerna? Hur ofta är gästerna där? Det bästa är att inte alls bekräfta deras beteende utan att bara själv vara lugn och hälsa på den andra människan. Ibland mjuknar katten lite om ägaren plockar upp den och introducerar  katten för den nya människan, och den nya människan hälsar rätt (bara låta katten nosa och ingen ögonkontakt).
Ignorerar gästen katten helt är det ett halvbra alternativ, det beror på katten.
Skall gästen och katten introducera sig själva tycker jag det ofta blir bäst om gästen sitter på huk/på golvet, och förses med godis eller leksak. Sedan får gästen visa för katten att den är intresserad av att hälsa (välkomnande kroppsspråk, om katten tittar i ögonen kan man blinka, kalla på katten) när/om katten kommer fram är det nosa på hand  och ge godisen som gäller inget överdrivet klapp.

På kompisens superskygga katt brukar jag ignorera tills katten visar att den är nyfiken på mig. Ibland tar hon upp den och introducerar oss om katten verkar okej med det. När jag är kattvakt brukar jag sätta mig ner och ropa lite, prata med den och bara vänta ut, när hon kommer fram och hälsar nöjer jag mig med det och sedan är det bara kontakt när katten visar intresset som gäller.
När jag varit där ofta tar det mycket kortare tid  från panik under sängen till gos i soffan, och när jag bor där några dagar brukar hon komma fram från under sängen bara jag ropar från dörren att det är jag Glad

Anmäl
2017-04-28 16:01 #3 av: Carmarino

Tror att det enda sättet att träna bort det är att de får vänja sig vid besök. Så det blir nog svårt för er del.

Har själv två skyggisar och jag får inte heller besök så ofta. Det senaste året drygt har jag dock haft en kompis på besök 1-2 gånger per vecka, och den ena katten lyfter knappt på ögonlocken längre när han kommer. Hon tycker däremot det är trevligt när vi sitter och fikar, för då kommer hon upp och lägger sig i mitt knä.

Den andra katten - som brukar försvinna som en löning så fort hon hör någon utanför dörren - hon ligger lugnt kvar och bara tittar på honom när han kommer in. Det har dock tagit rätt lång tid innan hon vande sig. Tror att det tog så lång tid som första halvåret som hon sprang och gömde sig när han kom.

Vi har kommit överens om att jag låser upp dörren innan han kommer, så att han inte behöver ringa på klockan, och det hjälper. Katterna hör honom redan innan han går in i porten (verkar det som), men de blir inte rädda eftersom ringklockan är tyst. Den har nämligen ett ljud så att till och med jag hoppar till om någon ringer på den.

Det gäller dock bara honom. Kommer det någon annan på besök så springer bägge två och gömmer sig. De är sju år gamla och levde som "vildkatter" sina första 6-7 månader. Inte ens när tjejen som gav dem mat när de var små kommer och hälsar på, så visar de sig. Hon är här inte så ofta, så henne har de glömt nu.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2017-04-28 19:57 #4 av: OberonsMatte

Är det verkligen ett problem? Jag tycker att det är helt naturligt att katter som är vana vid en lugn miljö med endast två människor utvecklar det beteendet som era katter har. Jag lever ensam med mina 4 katter och de upplevs definitivt som reserverade/skygga när det kommer in en främling här i deras kärnrevir. Ibland ser man inte ens skymten av 1 eller 2, särskilt om det är barn som kommer hit. När jag och katterna är ensamma här hemma är de dock hur sociala och trygga som helst, och det är ju huvudsaken. Utomhus är det "bättre "(de kan t.ex. komma fram och t.o.m. låta sig klappas av välkända grannar) men det är ju också något som de vant sig vid i den miljön.

Att det morras när det hörs konstiga ljud från trapphuset tycker jag inte heller är något att haka upp sig på. Det är bara en instinkt. Min ragdoll kan också morra av spänning när det hörs konstiga ljud och dunsar från trapphuset eller när han går omkring med ett byte i form av en skatfjäder i munnen. Min skogishona morrade när det plötsligt gick gubbar på byggställningen utanför köksfönstret.

Medarbetare på Förskolan.ifokus

Anmäl
2017-05-03 12:22 #5 av: Katthemsmatten

Kan bara hålla med #4. Katterna agerar fullt normalt tycker jag. Så länge de är trygga med sin familj finns ingen anledning att oroa sig eller tvinga på dem en socialisering som de inte har någon stor nytta av om ni inte plötsligen tänker ändra ert levnadssätt. Låt katterna vara som de är.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2017-05-04 05:26 #6 av: UlrikaD

Dom beter sig ju inte fel. Dom är ju vana vid att ni är er egen lilla flock och andra människor behövs nog inte enligt dom.
Jag bor själv med två katter som är hur gosiga och mysiga som helst med mig. Men får jag besök så försvinner en av dom och kommer inte tillbaka igen.
Men är dom ute i utgården och någon pratar med dom utifrån stannar båda kvar.
Så länge katten inte blir stressad och mår dåligt vid besök så gör det väl inget om dom inte vill umgås. Men om dom springer och gömmer sig för att dom blir jätterädda är det ju inte lika bra. Rädsla och stress är ju ganska påfrestande.
Men som när t.ex min ena katt inte vill träffa besökare då har hon bara lagt sig i klätterträdet på övervåningen. Där ligger hon och väntar tills besökaren har gått igen. Hon vill inte hälsa så hon behöver inte hälsa. Den andra hälsar för två (minst) ändå;)

Anmäl