05 - Vila i frid

Min själsfrände Misha <3 <3 <3

2017-04-24 12:30 #0 av: Ann-Chaj

21 april fick min älskade själsfrände Misha somna in. Det var ett beslut som jag tog för hennes skull, hon sa ifrån till mig att hon inte mådde bra - och jag lyssnade. Jag tog hand om henne som mitt barn från 12 veckor fram tills hon var 13.5 år gammal. Hon led av avmagring och senilitet, livsgnistan var borta. 

Sorgen jag har är obeskrivlig Gråter  En del av mig är borta och jag kommer att för evigt sakna hennes närvaro. Vi hade en connection som många aldrig får uppleva under sin livstid, så för det är jag evigt tacksam. Vi gav varandra så mycket kärlek och hon förtjänade och fick det allra bästa igenom sitt liv. 

Jag önskar inget hellre än att få återförenas med henne på andra sidan Hjärta

P.S. Jag har svårt att hantera sorgen, har gråtit i fem dagar nu (sedan beslutsdagen) och sorgen känns lika stor nu som den dag hon gick bort. Jag tar gärna emot tips från er erfarna på hur jag ska ta mig igenom sorgen Brustet hjärta

Anmäl
2017-04-24 13:06 #1 av: Sommarek

Usch, jag beklagar verkligen.  Blomma Tips finns det egentligen inga, eller i alla fall inga som är allmängiltiga. Det får ta den tid det tar, helt enkelt, så länge det inte urartar (att man inte orkar äta, duscha eller jobba, till exempel). När man sörjer ska man se till att vara snäll mot sig själv. Gör saker du tycker om, se bra filmer, lyssna på bra musik, ta promenader om du gillar det, och låt sådant du tror att du "måste" vara ett tag tills du kan ta tag i det igen.

Anmäl
2017-04-24 13:27 #2 av: Volpes

Blomma

Anmäl
2017-04-24 13:51 #3 av: SilverRosen

Jag beklagar innerligt sorgen! <3

Anmäl
2017-04-24 16:28 #4 av: amandajoh

Fina lilla katt vila i frid!
Tror det bara är att låta tiden gå som hjälper ❤️

Anmäl
2017-04-24 20:09 #5 av: kattöga

Jag beklagar sorgen och jag är tacksam för att du lyssnade på vad din själsfrände behövde! RegnbågeKattHjärta

Med vissa av våra familjemedlemmar från djurvärlden får vi ibland en extra speciell kontakt, så som du också beskriver. När vår kärlek måste lämna denna värld gör det ont. Men det faktum att du har hjälpt henne att slippa lida är en tröst i sig.

Sorgen kan ta lång tid och längtan efter den själ som lämnat oss ännu längre. Men gradvis blandas sorgen upp med våra positiva minnen av vår tid tillsammans och övergår till en längtan blandad med kärlek. 
Min ena katt, övergiven och som själv valde mig till familjemedlem, gick bort för 7 år sen. Jag pratar fortfarande med honom, säger ibland hans namn av misstag när jag pratar om någon av de andra katterna jag har eller har haft. Jag saknar och sörjer honom fortfarande men har samtidigt kommit "tillfreds" med att han inte finns kvar här.

Jag älskar alla djur jag har och har haft, och saknar dem alla som inte finns kvar här, men några av dem  har jag haft en något lite extra bonding med och det märks fortfarande. Och allra särskilt när det gäller denna kille....

Tips: Låt sorgen få jobba i dig, gråt, var arg, längta, försök inte hålla den tillbaka. För, som sagt, gradvis blandas den upp av de positiva minnena! Så att du kan minnas och tänka på henne med glädje också!

Anmäl
2017-04-25 09:19 #6 av: Ann-Chaj

Tack för ert fina stöd Kär Det hjälper mig i min sorgeprocess. Jag har haft svårt att klara av vardagliga sysslor, men det går framåt. Jag får låta sorgen ha sin gång. Jag har märkt att det hjälper att se på foton och filmer från hennes friska liv, prata om fina minnen osv. Det blir som om jag åker tillbaks i tiden och känner samma lycka över att ha henne som då.

Jag har e katt till, en hane som blir 5 år. Han visar tydliga tecken på  nedstämdhet nu när Misha är borta. Han är extremt tillgiven, lite orolig och äter sämre. Jag försöker göra hans vardag så bra som möjligt, det tar väl lite tid för honom också - att vänja sig vid att Misha inte finns i familjen längre... Gråter

Anmäl