02 - Hälsa, Beteende, Kosthållning

Katt som inte vill kela?

2016-10-20 19:37 #0 av: Halvdansken

Vi har två syskon, ca 7 månader, från ett katthem. Vi har haft dem sen de var 13 veckor, och de har givetvis blivit älskade från första start. Två pojkar, kasterade osv... allt det där.

Willie är jättegosig. Far runt fötterna, sover i sängen, väcker mig på morronen och vill ha mat (jag går upp före min man). Ska upp på skrivbordet och gosa när jag sitter där. Typisk kattbeteende. 

Hans bror Ossy är däremot annorlunda. Han är överhuvudtaget inte kelen. Klappar man honom så kan han stå ut, men går sin väg efter en kort stund. Han kan gärna ligga en bit från soffan när vi ser på tv, men inte hos oss, som Willie gör.  
Det är mer som att han kan stå ut för vår skull när vi klappar honom. Sover inte i sängen, men på mattan bredvid. Kommer när man visslar på honom - det är utekatter (vi bor på landet, utan trafik). Älskar att gå tur i trädgården, men håller lite avstånd.  Hatar att bli buren.

Har ni också katter som inte är så keliga? Kan man göra nåt? Eller är det bara olika personligheter? De älskar varandra och slåss och leker och busar hela tiden. 

Det ska sägas att jag/vi har haft katter i en herrans massa år, både inne- och utegående familjekatter, beroende på var man bor, men jag har då aldrig mött nån så självständig som Ozzy. Kan det vara nån sorts "tonårsgrej"?  Han är aningen mer knuten till min man. Ligger ofta och sover på hans kontor. I fönstert, visst avstånd. 

Ozzy till vänster i bild. Ja, vi kan skilja på dem. Skämtar Men det tog tid.


 


Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-10-20 19:49 #1 av: Aleya

Av fyra katter är det en som absolut inte vill kela alls. Hon har aldrig hoppat upp i knäet eller dylikt. Hon är bara så. Två är som ena jäkla plåster och ska vara med i knäet konstant. Den tredje väljer sina tillfällen väl. Man måste sitta i en viss stol och hon måste vilja själv. Men hon är mysig då hon väl väljer att nu ska det mysas.

Är katterna kastrerade? För då kan dom bli mer keliga.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-10-20 19:52 #2 av: Halvdansken

Jep, båda kastrerade, som alla katter vi har haft. 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-10-20 19:54 #3 av: Maria

Vår äldste katt Moritz har alltid varit mycket speciell. Både jobbig och helt underbar men han har nog aldrig legat bredvid mig och min man någonsin. Kanske de första veckorna  men inte sedan han blivit "stor" Han är snart 15 år och han kan komma upp i knät någon gång men då är det för att han vill något, mat eller att gå ut gissningsvis. Aldrig för att gosa eller sova.

Han hade en kompis i 10 år som var mycket mer nära. Han sov gärna under täcket eller filten.

Det är det som är så spännande med katter tycker jag. De har så otroligt olika personlighet.

Vår lille 3-åring är mer kelig men samtidigt så hänger han efter Moritz hela tiden så han har väl blivit danad att inte  fjäska så mycket.

Så fina dina katter ärHjärta

/Maria

 

Anmäl
2016-10-20 20:00 #4 av: Halvdansken

Ozzy som "panter wannabee".
Jag har bara varit lite bekymrad för att han helt enkelt inte tycker om mig. 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-10-20 20:01 #5 av: Aleya

#2 ja då är det bara som så att han är nog bara inte sugen på att vara kelig. 😊
Vi har ju en som är så kelen att han kastar sig framför fötterna på en. Jäkla lilla terroristen. 😂

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-10-20 20:03 #6 av: Maria

Jag förstår din känsla. 

Ibland undrar jag också om Moritz verkligen gillar mig. Han har stuckit hemifrån några gånger och letar ofta flyktvägar.

Han ser mig i alla fall som en bra matmaskin som man även kan väcka nattetidSkämtar

Gråa katter som dina är så vackra tycker jag.

/Maria

 

Anmäl
2016-10-20 20:05 #7 av: kattöga

#4 Jag tror han är en WannaBeCloseGuy! Men han har inte ännu fått nog med tillit! Jag tror att han blir en riktigt kelig och "närgången" katt, när hans tillit vuxit/när hans "misstänksamhet" suddats ut tillräckligt mycket!

Dom mest misstänksamma blir oftast dom mest "närgångna". Fast, visst, det finns dom som aldrig blir riktigt nära, rent fysiskt. Men jag tror ändå att det mest handlar om bristande tillit. Kanske är inte han den som ärden mest dominanta av dom två (katterna), och det kan betyda att han behöver mer tid på sej för att komma nära inpå, på riktigt!

Håll ut, jag tror du har en riktigt kärleksgosig kelare på gång!

Anmäl
2016-10-20 20:14 #8 av: Mooniq

jag har haft 3 katter. Alla ute/innekatter. Min första var bara snäll men inte närgången alls. Min andra katt Gaston var i sin hjärna minst ett lejon - väjde inte för något, vansinnigt kaxig och helt hopplös om jag gick till centrum. Då följde han mig och vrålade - folk vände sig om. jag skällde och Gaston vände på huvudet o tittade åt ett annat håll. Gaston hade pli på sina 2fotingar. vi fostrades hårt o snabbt - han var mycket tydlig. Ville han ut så ville han det NU. Blev det 20 sek för sent hade man en amerikansk fotbollstackling runt benet med utfällda klor och så drog han dit han ville (matskål, dörr). Finns många historier om Gaston, många som fick mig som 2foting att skämmas men nu kan jag skratta åt dem. Gaston skulle vara med - men gud nåde den som ville klappa honom - där gick gränsen smärtsamt tydligt Glad Min sista katt Sigge, var en stor snäll gentleman men var inte kelsjuk sina första 7 år, sen började han lite allteftersom hitta knä och säng. I huset hade jag kattlucka och han kom o gick som han behagade - och för att visa sin uppskattning så tog han med sig presenter - inte alls till min stora förtjusning. Sigge tyckte jag var otacksam och vi hade våra diskussioner, han stängde öronen totalt. Sover jag älskar katter för deras personligheter, de är mästare helt enkelt Hjärta

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.