Så fin. Jag förstår hur det känns. I år är det 10 år sedan min första katt Bosse dog (han var 9,5 år) och det var hemskt när han dog. Jag hade mardrömmar om att han levde och var kattunge igen. Jag bara satte mig upp mitt i natten och grät som ett barn. För jag minns alla fina stunder med han men samtidigt smärtan av att ha sett han avlivas. Och samma var det med Babbis. Han blev bara 3 år och sparkad av någon idiot, för bröstbenet var av. Jag minns när man gick ute med han och han var som en hund efter en. Nu har ju dom hemska minnena bleknat mer och mer. Och kvar är dom roliga. Men jag känner som dig. En saknad av att ha katt i närheten. Min mamma har alla fyra katter och jag kan inte skaffa en då min kille är allergisk. Men som du får man inse sina begränsningar. Jag får då mysa med katterna när jag är hos mamma och pussa på dom och busa med dom. Så det är ju skönt.

#1 Tack så mycket 🐱🌺

Mina föräldrar har inga djur alls nu men sambons syster och mamma har varsin katt ialla fall. Så lite kattmys får man ju ibland.