Har bott ihop med 3 maine cooner och de är huuuuuur mysiga som helst. Killarna vi hade var väldigt pratglada och tycker om att följa efter och hålla sig till vart än husse/matte är.

Jag var inte med, men det var två kullar mellan två friska maine cooner med stamtavla, varav Sid som är pappa var utställningskatt med riktigt bra betyg och blev 2:a på en större utställning. Hans "fall" var hans öron som sitter aning längre ifrån varandra än vad de "borde".

Två kattungar behölls ur den sista kullen eftersom honan Qim hade genen som ger HCM, det vanliga hjärtproblemet i rasen. Och Gozo föddes med trång bröstkorg men som tur var överlevde han och växte ur det och blev en riktigt stor pojke.

Qim var en personlighet som endast tydde sig till en/få människor (mig) och ägaren valde att inte ställa ut henne pg.a. att det inte skulle vara rättvist mot henne, hon skulle stressa ihjäl sig. Hon var väldigt vacker och hade perfekt standard till rasen och skulle gjort väl på utställning. Sid däremot är vänlig mot alla, och han hade inga problem med utställning.

Ägaren antar att problemen som uppkom låg i mamma kattens familj. Men kan inte veta säkert. Det du kan göra när du köper katt är väl egentligen att fråga hur de andra katterna i kullen är i hälsa samt pappa och mamma kattens föräldrar. Ligger det problem i släkten är det också större risk att det finns ett problem i nästa kull.

Det är all info jag kan ge dig 🙂