Det kan bli väldigt olika..
Risken finns att det blir problem det behöver inte bli så men det är ju därför lagen finns för att de lär sig mycket av mamman den sista tiden och det är så viktigt för de, finns en rad olika problem som kan komma, bla att katten blir aggressiv, bita och det kan bli ganska hårda attacker då katten inte har lärt sig var gränsen går. 

Sen kan den också bli känslig för stress och bli skygg, inte trygg i sig själv och sen kan det bli problem med kiss/bajs på fel ställen, eller inte gräva ner sitt kiss/bajs i lådan. Börja riva och förstöra saker inne, ex att den då river på soffan, väggar och andra saker, och sen kan de börja snutta och dia på saker.. 

Jag har haft kontakt med några katter som varit utan sin mamma av olika anledningar, två stycken har vi hittat och tagit hand om när mamman blev påkörd utanför där vi bodde, detta var runt 15-16 års sen. Dom växte dock upp tillsammans och vi hade god kattvana och de klarade sig väldigt bra och hade inga problem alls, utan var väldigt fina, trevliga katter.

men sen har vi haft en kisse som vi tog hand om som även den hade förlorat sin mamma, vi kallade den Nina, men det var en hane men iaf och Nina bet något så fruktansvärt, han satt och lurkade bakom dörrar, under möbler och kunde helt plötsligt när som helst bara flyga fram och bita så hemskt hårt på fötterna och de gjorde riktigt ont kan jag lova och vi fick gå runt med tofflor och tjocka strumpor. Man kunde inte klappa honom mer än nån minut för sen blev han helt galen och bara tog tag i hela armen och började bita och sparka och ja det var verkligen så det började blöda nästan och man märkte att han kändes otrygg i sig själv.

Men sen var såhär att vi hade innan vi fick hem Nina, så hade vi en annan katt som var äldre än honom och han hade olyckligt rymt ut innan vi fick hem Nina men han kom hem efter 9 månaders tid (sånt himla mirakel) och när han kom hem så fanns då Nina hos oss och det var precis som att han direkt tog på sig rollen att tillrättavisa Nina  och efter en kort tid tillsammans med lite gnabb från Nina, så slutade allt de här dåliga beteende, vilket var skönt både för oss och för Nina såklart. 
De blev bästa vänner och den lilla arga otrygga kissen blev en underbart snäll liten kisse
Han behövde verkligen ha en äldre kattkompis och vi var väldigt glada att se hur bra vänner de blev och hur bättre han mådde av det.
Olyckligt nog efter en tid tillsammans så blev Nina påkörd. 💔

Den andra katten ( den som tillrättavisa Nina)  som nu är 9  år gammal, Murre , han var också väldigt ung när han kom till oss,  runt 7-8 veckor gammal, han var väldigt ynklig och smutsig och fullt med skabb i öronen och jag minns att vi knappt trodde han skulle bli okej för han var så liten och ynklig och smutsig, vi badade honom 5 ggr innan han blev av med den fruktansvärda hästbajs lukten han hade när han kom, vi tog hand om den lille och det var mycket jobb, skabb, löss och jag spenderade väldigt mycket tid på honom, han sov nästan alltid uppe i mitt ansikte eller nära hjärtat och han gjorde mycket "dia"  trampande och snuttade mycket på kläder, men det var inget som vi såg som ett problem, han blev rumsren nästan direkt, det hände en olycka första veckan han kom ( vilket också är förståeligt) han hade aldrig ens sett en kattlåda innan men sen dess har han aldrig gått utanför lådan. 

Han var och är otroligt snäll, tacksam för minsta lilla och han är extremt kelig av sig. Han älskar att bli klappad, gosa och han gillar mycket kontakt med oss/familjen. Han är inte super framåt när det kommer främlingar, då tar det liten stund för honom att komma fram till någon som han inte känner men det är inte så att han är skygg och gömmer sig men han vill gärna att man inte går fram och börjar klappa direkt om man är främmande. Annars är han supergosig och han är väldigt lätt att hantera, klippa klor, bada och han är bara helt genomsnäll. 

Han är en sån kisse som måste vara nära, gärna ligga i samma säng / sitta i soffan och han är alltid i det rummet där mamma/pappa är, han är fortfarande så att han ligger väldigt nära på ens ansikte och han gör mycket såna "dia" tramp på ens mage fortfarande trots att han då är 9 år. 
Han har aldrig haft några beteende problem som att vara agressiv eller bita eller vara dålig på att sköta lådan eller klösa på saker. 

Sen har jag en väns katt som jag passar emellanåt / vi bor dörr i dörr så jag träffar honom dagligen nästan och han hittades på en offentlig toalett och han kan man säga är en svår katt och troligtvis den svåraste katten jag haft att göra med, han är 4 år nu och han har varit väldigt sur av sig från det att han kom tills han var kanske 2 år och svårt att förstå var gränsen går, hoppat på och attackerat både ägare och gäster och han har även haft problem med kissandet i säng och kissa vid dörren samt utanför lådan. 

( han har varit och blivit kollad hos veterinär för detta såklart, så han är fullt frisk i övrigt)

men det är en otrygg uppväxt som har satt sina spår, nu är han dock bättre helt klart, han biter inte alls på samma sätt men han är en sån katt som man måste verkligen läsa av, man ser direkt när han inte tycker det känns okej att bli klappad och då måste man back off och det är något som vissa människor kanske har svårt att förstå men jag som känt honom hela livet vet ju om detta och han är ändå en väldigt fin kisse annars och jag förstår att han är som är. 

Men han klarar inte riktigt av att vara ensam hemma länge fortfarande, han visar att han är ledsen och känt sig ensam genom att kissa i sängen ibland även om det är bättre än vad det har varit så händer det olyckor ibland. 
Han blir rädd för främlingar om de kommer för nära och då skriker han till och då kan han attackera, inte flyga fram och attackera men mer om någon försöker börja klappa honom så kan han börja vifta med tassen och jama på ett speciellt sätt och då vet man att nä då får man låta honom vara och låta honom ta första steget till kontakt.

Vad tragisk :( Bara för att klargöra, är det en Norsk Skogkatt med stamtavla eller är det en långhårig katt utan papper? Är uppfödaren utbildad så borde hen ha lite koll på detta :) Kanske finns det andra katter i hemmet som umgås med ungarna och lär de, även om de inte tar på sig mammarollen?

Sen spelar det roll hur mamman dog, var det pga en sjukdom eller något ärftligt är det så klart jätteviktigt att veta mer om sjukdomen och hur din kattunge kan påverkas av det. 

Det positiva är ju att den har kvar sin syskon och hemmiljö. Det lär bli en katt av den ungen med :)

När min honkatt Q blev sjuk var hennes två kattungar bara en dryg vecka. Jag handmatade dem och sen fick de vara tillsammans med mina andra katter som fick lära dem kattspråket.

De växte upp till två pigga sociala trevliga kattpojkar.

Min katt Petter hittades tillsammans med sin bror i skogen utan mamma och då var dom ca 6 veckor gamla.

Han är väldigt egen på många vis. I början lekte han väldigt hårdhänt, han rev och bet mig blodig för att han inte visste hur hårt han skulle ta. Vi visade honom att det inte var ok (genom att sluta leka och ignorera honom). Nu händer det nästan aldrig. Nån gång ibland spelar han över när han och mina andra katt Saga leker. Då fräser hon på honom.

Han är också en ganska skygg och lättskrämd katt och ogillar allt nytt. Nya människor, nya miljöer, nya rutiner osv gör honom orolig. Skyggheten har dock blivit mycket bättre än vad det var innan, pga att vi har utsatt honom för sin rädslor lite i taget.

En annan sak som jag tror kan bero på att han inte hade sin mamma tillräckligt länge är att han kräver att han ska få som han vill hela tiden. Mamman stöter ju bort kattungarna när de blir lite större och hindrar dem från att dricka mjölk, uppfostrar dem helt enkelt. Lär dom att man inte alltid får som man vill här i livet. Det märks att han aldrig fick den uppfostran, för när han inte får som han vill så jamar han, ibland väldigt högt. Får han inte mat precis när han vill så vrålar han. Om jag inte har tid att leka med honom just när han vill så vrålar han. Om inte Saga vill leka med honom just då så vrålar han. Om vi inte går ut på promenad i sele just när han vill så vrålar han också. Sen jamar han mycket däremellan också, för att prata med mig. Han är väldigt verbal med andra ord. Om det helt och hållet beror på att han skiljdes från mamman vet jag inte, men det kan vara så.

Tack för svaren! Pappan har stamtavla och mamman var en blandning på skogs/huskatt utan papper. Det var familjens första kull och jag vet faktiskt inte om någon är utbildad. Ska kolla upp det! De kommer att behålla ungarna längre än 12 veckor för att se till att de är trygga, och sedan får jag som ägare vara vaksam och extra närvarande. Kanske är det bra att skaffa en äldre kattkompis då! I så fall blir det från ett katthem. Tack för svaren återigen! :)

Kattmamman fick tag i råttgift och gick inte att rädda, trots att en veterinär kom dit fort. Det upptäcktes snabbt och ungarna är inte skadade på något sätt som tur är.

Hur har mamman fått tag i råttgift?  Lät de henne springa ute fast hon hade ungar? Och om hon nu fick gå ute,  hur kan de då veta om att det är den där hankatten med påstådd stamtavla som är pappa till ungarna? Har du fått se hans stamtavla?  Kan vara så att mamman har medfödda fel och dött pga det. Medfödda fel som hon sedan lämnar vidare till sina ungar.

Vad jag vet så brukar det gå bra om kattungarna har varandra och någon annan vuxen katt till minst 12 v ålder, vid 8 v så har de diat färdigt så de behöver inte just mamman så sett utan det räcker att umgås med andra katter. Men du bör kanske dra öronen åt dig när det gäller kattköpet med tanke på det gjsson skriver. Bättre att köpa från en seriös uppfödare av norsk skogkatt. Man undrar ju, om mamman inte har gått ute, hur har hon då fått tag i råttgift - i något garage eller, och vad är det för människor som inte ser upp med att släppa dit katten…?

Blev också lite undrande över hela råttgifts grejen.. 🤔 låter inte bra. Hur gick det till?

Ägarna har uppenbarligen inte skött sitt ansvar om kattmamman med ungar fått tag i gift. Fy så oansvarigt! 

Och oseriös "avel". Stödj inte det genom att köpa kattunge.  Bara dumt. Och det är inga norska skogkatter.

Nä de är varken hälften skoGkatt eller 1/3 det är 100 % långhåriga huskatter och uppfödaren till denna huskattskull har varit väldigt oansvariga! Inget jag skulle vilja gynna :(

Finns långhåriga huskatter på katthemmen och då gör du åtminstone en god insats

Det var jag som rekommenderade  TS att bli medlem här och be om råd nu när det råkat bli såhär och det hade jag aldrig gjort om jag vetat att Ts skulle bli påhoppad på detta sättet. Att kattmamman fick tag på råttgift var en OLYCKA, inget annat. Det är inte ägarnas fel . Ni får det att framstå som att de serverade henne råttgift på ett fat. Snälla nån. 🤔

Och de kanske inte är  "seriösa" uppfödare, men det är en familj som TSs familj känner bra och de har varit där och med egna ögon sett att de behandlar sina katter väl. Jag litar på deras omdöme. 

Sen att de inte adopterar från ett katthem. TS ville det, men familjen ville ha en kattunge som de kunde uppfostra redan från början, och det fanns inte på de katthem där TS letat och då är det så.  Vi förstår era synpunkter, absolut, men folk gör olika val av olika anledningar så  försök att se ett större perspektiv och inte endast era egna. Speciellt när ni inte har hela storyn.

#13 Man släpper inte ut en katt med ungar.

Första regeln i kattavel är att man INTE släpper ut kattmamman! Det är varken kärleksfullt eller ansvarsfullt. Och det spelar ingen roll om man då känner familjen. Kan man inte så ska man inte brukar jag säga

Tycker inte det har varit några direkta påhopp här.
Det är väl fullkomligt förståeligt att man undrar vad som har skett.
Att man pekar ut att något som är oansvarigt som faktiskt är totalt oansvarigt  de tycker jag inte är fel de heller.
Det är väldigt oansvarigt gjort både att de har tagit en kull på sin katt och att de sedan släpper ut katten också för den delen.
Och det finns hur mycket kattungar som helst som behöver hem, samt dräktiga honkatter som man kan vara jourhem åt och sen kan man då kanske få behålla en kattunge och då kan man ju få " vara med och uppfostra från början"  
Så man undrar också hur aktivt TS har sökt på katthem? 
Jag är med i många grupper där jag dagligen ser katthem/organisationer från runt om i landet söka efter hem till kattungar/ungkatter/dräktiga honor/katter.

Det finns liksom inget sätt att rättfärdiga att ens kattmamma får tag på råttgift, förutsatt att ingen brytit sig in och matat katten med det. Släpper man ut en katt som har ungar är man otroligt oansvarig och riskerar ungarnas liv. Har man råttgiftet hemma är man också väldigt oansvarig, giftiga kemikalier ska låsas in och förvaras säkert från djur och barn. Tänk om personen haft ett barn på besök som ätit det? Helt otroligt.

Nej, det är inga påhopp här. Bara varningar för en uppfödare som verkar väldigt okunnig och oseriös. En kattunge som förlorat sin mamma tidigt kan fortfarande må bra och bli en frisk och trevlig kattunge. Men det bara hos en seriös uppfödare som vet hur man gör, helst med en fosterförälder till katterna. En oseriös okunnig byb-uppfödare lär inte ha denna kunskapen och katterna riskerar permanenta psykiska problem.

Jag antar att TS själv inte är jätte kunnig och skapade tråden för att få råd, vilket hen fick. Man kan inte kalla det påhopp bara för att man inte fick de svaren man ville. Hen är fortfarande välkommen att göra vilket val hen vill, vill hen ändå köpa en katt av personen kan hen göra det.

#13 så att säga att något inte är bra det kallar du påhopp. Och kritiken var ju ändå inte åt ts utan åt den som nu har lyckats göra så att ungarna är moderslösa. Jag tycker att du ts ska hitta någon som är seriösare och dels inte verkar ha ett enda hum om dels stamtavla (du kommer alltså köpa en långhårig bondkatt) eller att man ska hålla mamman inne då hon fått ungar. Och antar att du ska betala en fin summa för dessa ungar bara för att dom är långhåriga, ne lägg du dina pengar på annat är mitt råd.

Tyvärr har ts lämnat iFokus. Hoppas verkligen inte att hon stödjer sin vän som uppenbarligen inte ska ha något överhuvudtaget med avel att göra.

Det är fullt möjligt att kattmamman fått i sig råttgift utan att ha varit ut, när ungarna är runt 8 veckor vill ju mamman ofta ha lite "ensamtid" och då kan man ju låta henne gå i hela huset som man gjort innan hon fick ungar. Förvarar man då råttgift i källaren på en hylla och har dörren stängd och till exempel har barn som ska hämta något i samma rum är det lätt hänt att se glömmer stänga dörren och olyckan är framme. Även vuxna kan glömma stänga dörrar och liknande så nej, kattmamman behöver inte gå ute för att få i sig råttgift. Har sagt det förut och säger det igen, många medlemmar här är otroligt dömmande och för fram sina åsikter och fakta på ett otroligt osmidigt sätt som gör att den som ber om råd hellre drar än att ta till sig informationen. Bättre att va trevlig och bifoga länkar med saklig information så att TS känner att vi försöker hjälpa och inte stjälpa.

#20 Man förvarar inte GIFT där barn eller djur kan råka komma i närheten.  Att du ens försöker  försvara det är helt otroligt.

320 Jodu, skulle det ha gått till på det viset, så är det bäst att både socialen och länsstyrelsen kontaktas.

Ofta, om inte oftast, får katter i sig råttgift genom att dom fångat och ätit en mus, som fått i sig råttgiftet. Möss finns ju både utomhus och inomhus (dom små slynglarna hittar lätt in i "stugvärmen")!

Men snälla har ni aldrig gjort ett misstag i ert liv? De ringer på dörren 3 åringen öppnar vips smiter katten. tex. Olyckor händer alla.

#24 Alltså kan 3 åringen också rymma med andra ord. Det kallar jag inte för misstag. Det är att inte ta ansvar.

#25 Du har inga barn va?

Ännu en medlem som skrämts bort pga bristande förmåga till kommunikation…… Ser detta titt som oftast här och det gör mej riktigt lessen! Det skulle ju kunna vara ett härligt forum om kommunikationsförmågan hos många vore konstruktiv istället för bortstötande och om empatiförmågan vore högre.

Jag har inga problem att ha egna åsikter och framföra dom, men det är inte ofta jag lyckas skrämma bort någon pga det. Jag försöker istället att bjuda in till diskussion och samtal.

Trist!!!

Tycker det är väldigt tråkig stämning i denna tråden. TS kom i frågan om hjälp. Kan man inte ge det då? Måste man hoppa på det första man gör? Onödigt tycker jag. Ge konstruktiv kritik, inte elak kritik, eller hård kritik, vad ni nu vill kalla det. Ja det var oansvarig att släppa ut kattern, men ingen vet ens om de va med mening, det står inget heller om hur katten fick i sig giftet, varför antar folk alltid det värsta innan man fått reda på fakta.

Nu var det inte ts som någon gett kritik utan ägaren.

#29 fortfarande inte så inbjudande när man är ny på ett forum och bara vill ha hjälp och får massa negativa och stötande kommentarer mot sig. Ni kanske inte upplever de som det, men de gjorde kanske TS. Är det så svårt att skriva samma sak fast på ett trevligt och hjälpsamt sätt?

Beklagar att svaren inte föll alla i smaken.

#31 Ja håller med dig.

Någon kan ta bort denna kommentaren, råka lägga till en

Grannens katt som hade kattungar blev dålig i höstas och alla ungar samt mamman dog utom en kämpe, var då 2 veckor. Grannen hade ingen möjlighet att ta hand om kattungen eftersom den ska matas ofta, då jag var sjukskriven tog jag hand om honom. Han är 8 månader nu och är som en normal katt (men med stor personlighet).