Avliva katt
Några vänner till mig har nu tagit beslutet att avliva deras 18 åriga katt till följd av att katten utför sina behov inomhus på golvet för det mesta trots att katten har möjlighet att gå ut i princip konstant 16 timmar per dag och de har dessutom kattlåda inne som töms så fort det är nåt i den(vilket det dock aldrig är för katten vägrar använda lådan oavsett material och placering). Jag undrar nu vad ni tycker on att avliva en nästan helt frisk katt(hon är döv men inget hon tar skada av) till följd av att de gör sina behov överallt! Droppen var när hon inom loppet av ett par veckor både förstörde parkettgolvet och bajsade i soffan.. Kan tillägga att jag helt och hållet förstår deras beslut men vill veta vad ni andra tycker :)
Katten förefaller senil?
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Troligtvis finns det en anledning till att katten kissar inne. OM det var min katt skulle jag låta den bli undersökt av en veterinär. Går det att behandla enkelt skulle jag göra det. Skulle det vara något värre skulle jag nog låta katten somna in. 18 år är ändå en lång tid, men vissa kisar kan leva ännu längre så :)
Jag tänker att det är ett tecken på att katten inte mår bra. Om katten verkar frisk i övrigt hade jag gjort vad jag kunnat hos veterinären för att få reda på eventuella problem, och om det inte fanns några fysiska hade jag valt att avliva. Om de kollat upp vad felet är och försökt göra något åt det tycker jag det är ok, annars inte. Avlivning ska inte vara första alternativet.
"På natten är alla katter svarta"
tack för svar #1 #2 och #3, det finns inga fysiska fel på katten förutom dövheten som hon lidit av senaste 4 åren. Problemen med avföringen har uppkommit senaste åren och har inget med dövheten att göra. Problemet är snarare att hon vägrar vara ute och vägrar vara ute.. Hon har alltid varit utekatt men plötsligt så vägrar hon gå ut och om man får ut henne så går hon in igen efter 30sek/sätter sig utanför dörren och skriker. Till en början lämnade hon avföringen i rabbaten bredvid dörren men nu går hon inte ens så långt(1 meter från dörren)
#4 Låter som demens. Deras värld krymper, den sista tiden med min 24-åring bodde han bredvid kylskåpet, det var hans hela värld.
Jag förstår ägaren till fullo.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Att avliva en katt bara för att den gör ifrån sig inne i sig, skulle jag inte göra. Hade gjort allt som var möjligt för att minska skadan av när katten gör ifrån sig inne.
Däremot, som tidigare skrivit tyder det på att katten inte mår bra på något sätt. Fysiskt eller psykiskt, och då kanske det är lika bra att ta slut på lidandet. Men hade först gjort en ordentlig veterinär koll och sett om det fanns något annat alternativ.
Min ena katt som var en hane och traktens skräck.. en dag så låg han på soffan och där blev han liggande i princip.. han var då cirka 19 år.
Han gick ut cirka en meter och gjorde sina behov men inte mer.
Han haltade och var ständigt trött.
Efter ett år blev det värre och jag fick bära ut honom.
Veterinären trodde det var en eller flera stroke.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Jag tycker inte det är något konstigt att avliva ett djur som inte går att ha som sällskapsdjur längre. Att säga att det har med djurets lidande att göra är nästan hyckleri tycker jag. Vi skaffar främst katter för vår egen skull, de tjänstgör som sällskapsdjur hos oss, och när det blir olidligt att ha dem boende hos sig, då har man ju tappat poängen med det hela. Jag skulle inte låta en katt gå före min människofamilj, mitt arbete eller min hälsa. Vi kan inte sätta blöjor på katter, ge dem proteser eller rullstolar eller dygnet-runtvård. Vi kan inte heller släppa ut dem i det fria. Katterna har ju domesticerats under tusentals år och kan bara leva i symbios med oss människor. Så ja, om en frisk katt oavsett ålder bajsade på golvet, och det inte hjälpte med att placera ut fler lådor och andra knep och åtgärder, så skulle jag avliva den. Däremot går jag inte så långt att jag tycker det är OK att döda en gris bara för att man tycker det är gott med korv. Det finns ju sojakorv.
Livet går mot sitt slut, och åldern tar ut sin rätt. De kroppsliga funktionerna fungerar inte på samma sätt som förr och som #5 så fint uttryckte det så krymper den gamla kattens värld. Att den gamla katten inte längre kan sköta sina behov och sin hygien lika bra som förr hör till vanligheterna. Personligen tycker jag att man som kattägare ska ta sitt ansvar och se till att djuret får avsluta sina dagar innan all dess värdighet försvinner. En del katter mår dessutom psykiskt dåligt av att inte längre kunna kontrollera blåsa och tarm, och skäms när de gjort ifrån sig på fel plats. När en 18-årig katt börjar kissa och bajsa överallt inomhus, såsom ts beskriver, så är det i mina ögon ett tecken på att resan börjar gå mot sitt slut. Jag förstår kattägarnas beslut och tror att de själva kan avgöra när det är dags. Det är deras katt och de känner förmodligen sin katt mycket väl efter 18 år. Jag förstår dem till fullo.
Det är ganska vanligt att gamla katter får nedsatt kognitiv förmåga och oftast upptäcker man det just genom att de börjar utföra sina behov lite här och där. De kan även drabbas av ångest, känna sig ensamma/övergivna och börja skrika. De glömmer bort att de har ätit och ropar efter mat osv.
Det handlar alltså inte om att katten "bara gör utanför lådan" och strikt taget är katten inte heller frisk. Hur de upplever sin tillvaro kan vi inte veta, men jag ser inget fel i att låta en gammal katt som börjar visa tecken på sjukdom somna in. Den kommer inte bli bättre.
Det kan handla om annan sjukdom också såklart och det bör man ta upp med veterinären, men åldersdemens förefaller inte helt otroligt.
Tecken på att kattens kognitiva förmåga är nedsatt är:
- Katten blir förvirrad, glömmer saker osv.
- Utåtriktade katter blir tillbakadragna och ignorerar sina vänner.
- Sömncykeln förändras. De kan få sömnproblem och börja ropa på nätterna.
- Rumsrenhetsproblem.
- Förändringar i aktivitetsnivå och ångest kan uppstå.
http://www.chicagonow.com/steve-dales-pet-world/2015/04/feline-behavior-conference/
Om katten mådde dåligt (och det var för dess eget bästa) skulle jag avliva den, annars inte.
Tack för alla svar! Jag misstänker starkt nån form av demens då hon gått igenom en del beteende förändringar så som att plötsligt efter att ha varit ranghögst hela sitt liv gått ner i rang så pass att till och med hunden har högre rang än henne(hunden hade förut lägst rang), hon kommer och gosar med mig som hon förut hatat, hon är inte alls lika aggressiv som hon varit i sina 17 tidigare år, hon har som sagt slutat gå ut längre än någon meter, sitter och skriker om ingen släpper in henne, började bajsa i källaren på huset och i ett hörn på övervåningen men har nu övergått till att både bajsa och kissa okontrollerat, de har ställts ut kattlådor på platserna där hon bajsade men hon satte sig precis bredvid fast att hon har kunnat gå på låda o.s.v.
Nu har hon iallafall fått somna in och vandrat vidare.🌈
🌈😢❤️🐱 Då mår hon inte dåligt längre! Så skönt för henne!!!
Och jag beklagar er förlust, men jag tror att det känns bra att veta att hon nu slipper besvär och eventuella plågor!
Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott! / Catta-Y
Meeow!